Kränkningsersättning  och  integritetskänsliga  bilder

4.4.2 Kränkningsersättning och integritetskänsliga bilder

Då den övervägande majoriteten av mål som undersökts inom ramen för denna uppsats rör ansvar för förtal kommer redovisningen i skadeståndsdelen att vara koncentrerad på denna typ av brott. I samtliga av de i detta kapitel redovisade mål där

kränkningsersättning har begärts har brottsoffren tillerkänts ett sådant skadestånd. 209

Det utdömda beloppets storlek har dock varierat kraftigt. I mål där gärningspersonen fällts till ansvar för förtal av normalgraden varierade det utdömda skadeståndet mellan 5 000 kr och 30 000 kr. Då gärningspersonen dömts till ansvar för grovt förtal utdömdes skadestånd på mellan 10 000 kr och 100 000 kr. En anledning till den stora variationen är att ärekränkningsbrott undantas från brottsskadeersättning från

Brottsoffermyndigheten. 210

Ersättning från Brottsoffermyndigheten ställer upp schabloner för domstolarnas bestämning av skadestånd och sådana saknas i denna typ

av mål.211

Vid skadeståndsberäkningen har domstolarna tagit hänsyn till en rad olika faktorer. Framför allt spridningens omfattning och bilderna integritetskänslighet har haft betydelse för bedömningen. Ett vägledande avgörande är NJA 2003 s. 567 som rörde                                                                                                                

205 Schultz m.fl., Näthat, s. 29.

206 Mannelqvist, Ruth, Brottoffers möjlighet till upprättelse och kompensation vid kränkning, JT 2005-06 s. 797.

207 Ibid.

208 Hellner/Radetzki, s 82.

209 Skadeståndsbeloppet för varje refererat mål är, där det av domen framgått vilket belopp som utdömts specifikt för spridning av integritetskänsliga bilder, redovisat i fotnoterna.

210 Brottsskadelagen (1978:413) 2 § st. 2. 211 Schultz m.fl., Näthat, s. 28.

förtal i grundlagsskyddat medium. I målet uttalade domstolen att hänsyn kan tas till ersättningsnivåerna vid andra typer av brott, till exempel sexualbrott. Kränkningen vid förtalsbrott får vidare i allmänhet anses vara mindre än vid grova sexualbrott. Högsta domstolen nämnde som utgångspunkter vid skadeståndets beräkning förtalets art, spridningens omfattning, risken att tilltro fästs vid uppgifterna samt möjligheterna för den kränkte att bemöta uppgifterna. Dessa faktorer har använts av domstolarna vid mål om spridning av nakenbilder. Göta hovrätt uttalade i mål B 1598-10 att kränkningen i dessa fall förvärras i takt med att ytterligare personer får ta del av bilderna.212

I målet utdömdes kränkningsersättning på 50 000 kr, vilket motsvarar

hälften av schablonbeloppet för en våldtäkt av normalgraden.213

I andra mål har domstolarna även lagt vikt vid risken av att bilden ska spridas vidare, hur lätt målsäganden gick att identifiera på bilden samt om gärningspersonen missbrukat det

faktum att hen haft tillgång till inloggningsuppgifter.214

I vissa mål har domstolarna även fört resonemang om nedsättning av skadeståndet på grund av medvållande. När en 16-årig pojke dömdes för förtal för att ha skickat nakenbilder föreställande två jämnåriga flickor till en vän uttalade Hudiksvalls tingsrätt att detta generellt skulle ha medfört en kränkningsersättning på 15 000 var

till de båda målsägande.215

Skadeståndet sattes emellertid till 10 000 vardera eftersom rätten ansåg att flickorna varit medvållande till att bilderna hamnat i gärningspersonens ägo då de skickat bilderna till denne. En motsatt bedömning gjordes av Helsingborgs tingsrätt som ansåg att det faktum att gärningspersonen missbrukat sin tillgång till målsägandens bilder var en försvårande omständighet och

biföll målsägandens skadeståndsyrkande på 15 000 kr.216

Domstolen ansåg att detta missbruk var att jämställa med ett missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande vilket, som ovan nämnts, är en försvårande omständighet i bedömningen. I mål B 3052-11 hade en 17-årig pojke spridit en bild föreställande en

jämnårig flickas bröst.217

Bilden hade flickan skickat till honom. Södertälje tingsrätt                                                                                                                

212 Göta hovrätts dom 15 november 2010 i mål B 1598-10, se även Hovrätten för Västra Sveriges dom 1 oktober 2010 i mål B 2111-10.

213 Schultz m.fl., Näthat, s. 29.

214 Växjö tingsrätts dom 20 mars 2014 i mål B 1696-13; Helsingborgs tingsrätts dom 3 december 2013 i mål B 5069-13; Umeå tingsrätts dom 12 maj 2010 i mål 1963-09.

215 Hudiksvalls tingsrätts dom 18 juli i mål B 407-13.

216 Helsingborgs tingsrätts dom 3 december 2013 i mål B 5069-13 217 Södertälje tingsrätts dom 9 januari 2012 i mål B 3052-11

uttalade att man kan ha synpunkter på lämpligheten i att "i det moderna och alltmer sexualiserade informationssamhället” lämna ifrån sig fotografier föreställande nakna bröst.”218

Rätten ansåg dock att det faktum att gärningspersonen uttalat att spridningen varit uppsåtligt och med syfte att kränka målsäganden gjorde att skadeståndet inte skulle sättas ned på grund av medvållande. Inget annat mål som undersökts inom ramen för denna uppsats har tagit upp frågan om medvållande.

Göta hovrätt avgjorde ett uppmärksammat mål gällande bestämning av skadestånd.219

I målet hade en 17-årig pojke filmat ett samlag med en jämnårig flicka och sedan laddat upp filmen på två internetsidor med pornografisk inriktning. Tingsrätten dömde pojken för grovt förtal och satte skadeståndet på grund av kränkning till 130 000 kr. Skadeståndet överklagades till hovrätten som satte ned ersättningen till 25 000 kr, främst på grund av att domstolen ansåg att förändrade samhällsvärderingar har medfört ”att det har blivit alltmer socialt accepterat att vara öppen och utåtriktad

avseende sina sexuella vanor.” 220

Hovrätten noterade även att trots att många människor tagit del av filmen var målsäganden obekant för de flesta och hade haft förhållandevis goda möjligheter att tillbakavisa uppgifterna för de personer som kunde identifiera henne på filmen. Avgörandet kritiserades från många håll gällande

uttalandet om de förändrade samhällsvärderingarna.221

Kritiken, som fick hovrätten att

publicera en förklaring av sina domskäl,222

byggde i huvudsak på att hovrätten inte redovisade någon källa för sitt uttalande utan endast hämtade stöd i sin egen subjektiva uppfattning. Domen har överklagats och Högsta domstolen har beviljat

prövningstillstånd i målet.223

4.5 Analys

I det nyss refererade mål B 6821-09 uttalade Svea hovrätt att det i svensk rätt inte finns något ”generellt förbud mot att utan samtycke visa film eller sprida bilder på en enskild person, hur integritetskränkande förfarandet än är.” Detta har blivit ett flitigt upprepat citat och i den juridiska debatten har det varit en praktiskt taget obestridbar                                                                                                                

218 Ibid. s. 4.

219 Göta hovrätts dom 16 oktober 2013 i mål T 107-13. 220 Ibid, s. 6.

221 Se till exempel Schultz, Hovrättens domskäl; Hydén, Håkan, Jurister saknar professionellt grundad

kunskap om rättsreglernas spegelbild i samhället, Dagens Juridik, 28 oktober 2013; Stiernstedt, Jenny, Alhem: ”Konservativt så det stänker om det”, Svenska Dagbladet, 22 oktober 2013

222 Göta Hovrätt, Svar med anledning av frågor från SVT Nyheter, diarienummer 2013-750. 223 Högsta domstolens beslut om prövningstillstånd 3 mars 2014 i mål T 5670-13.

sanning att det svenska integritetsskyddet i detta hänseende är i det närmaste

obefintligt.224 En genomgång av praxis på området visar emellertid att svaret är mer

komplicerat. Som framgått ovan kan straffrättsligt ansvar för ofredande och sexuellt ofredande vara aktuellt i vissa fall. Det är dock förtal som är den centrala straffbestämmelsen på området. Förtal straffbelades långt innan kränkningar på internet var en verklighet och det finns därmed ingen vägledning gällande dessa situationer i förarbetena.

I NJA 1992 s. 594 uppmärksammade Högsta domstolen att det inte fanns något generellt förbud mot att ta eller sprida integritetskränkande fotografier och filmer. Högsta domstolen valde att till viss del motverka detta genom att utvidga förtalsparagrafens tillämpningsområde till att omfatta även vissa typer av spridningar av nakenbilder. Genom att anse att spridning av nakenbilder kan utgöra förtal i situationer då det kan uppfattas som att personen bilden föreställer inte hade något emot att den visades för andra har rätten försökt att skapa ett starkare

integritetsskydd.225

Högsta domstolen har även uttryckligen ifrågasatt om det

nuvarande rättsläget uppfyller Europadomstolens krav.226

I NJA 2008 s. 946 underströk emellertid Högsta domstolen att förtalsparagrafen inte är tillämplig vid alla spridningar av nakenbilder. En möjlig anledning till Högsta domstolens uttalande kan vara att det i 2008 års mål varit en utomstående person, och inte som i 1992 års mål en deltagare i sexualakten, som filmat och spridit materialet. Denna omständighet kan ha medfört att domstolen ansåg det mindre troligt att det skulle verka som om

deltagarna i sexualakten motsatt sig spridningen. 227

I detta kapitels genomgång av relevanta avgöranden framgår dock att underinstanserna inte hörsammat denna begränsning utan istället ytterligare utvidgat paragrafens tillämpningsområde.

Underrätterna har funnit personer skyldiga för förtal på en rad olika grunder, av vilka vissa ligger långt utanför Högsta domstolens uppställda bedömningsramar. Bland dessa kan särskilt nämnas de mål där rätten funnit att spridning av bilder, föreställande någon som utsatts för sexuell brottslighet, ha utgjort förtal. I mål B                                                                                                                

224 Se till exempel Svantesson/Magnusson Sjöberg; Schultz, Förtal och integritet. 225 Schultz, Förtal och integritet, s. 227.

226 NJA 2008 s. 946.

6229-04 ansåg Svea hovrätt att spridande av bilder utgjorde förtal trots att det tydligt

framgick av bilderna att målsäganden var medvetslös.228 Enligt min mening torde det

vara svårt att anse att bilderna ger sken av att flickan ville bli fotograferad eller att hon skulle vilja att dessa fotografier sedan spreds. Den som ser bilderna har snarare anledning att tro att flickan utsatts för ett brott, en uppgift som inte borde kunna anses nedsättande. En liknande bedömning gjordes i mål B 3120-13 där en man spridit

barnpornografiska bilder på två små barn.229

Domstolen utvecklade inte närmare vad de nedsättande uppgifterna bestod av. Pornografiska bilder på små barn torde emellertid inte förmedla andra uppgifter än att dessa barn utsatts för brottsliga övergrepp. Under alla omständigheter förefaller det orimligt att anse att bilderna skulle förmedla uppgift om att barnen ville visa sig nakna för andra. Då uppgift att någon utsatts för ett brott inte är nedsättande i förtalshänseende ter sig domstolens resonemang svårbegripligt. Underinstanserna har även dömt till ansvar för förtal i andra mål där det av omständigheterna torde ha framgått att personen på bilderna inte ville att dessa skulle visas. Så var till exempel fallet när en kvinna spred nakenbilder

och skrev ”hon kallar mig hora, jag skulle bara visa vem som är hora här”.230

Enligt min mening torde detta medföra att det stod klart för mottagarna att bilderna skickades utan medgivande från personen de föreställde. Slutligen finns det ett flertal avgöranden där domstolarna inte ens påstår att bilderna sprider en sådan uppgift av den typ som var aktuell NJA 1992 s. 594 utan anser att bildernas integritetskränkande

natur i sig utgör förtal.231

Underrätterna har således dömt till förtal när den

nedsättande uppgiften ansetts vara att målsäganden ville bli filmad,232

att målsäganden

haft sex och hur detta gått till233

samt när bilden ansetts som allmänt stötande.234

Dessa uppgifter har således ansetts nedsättande trots att Högsta domstolen tydligt uttalat att så inte är fallet.

228 Se avsnitt 4.1.1.5.

229 Svea hovrätts dom 31 oktober 2013 i mål B 3120-13.  

230 Svea hovrätts dom 28 oktober 2011 i mål B 4611-11

231 Umeå tingsrätts dom 12 maj 2010 i mål 1963-09; Hudiksvalls tingsrätts dom 18 juli 2013 i mål B 407-13; Linköpings tingsrätts dom 19 augusti 2013 i mål B 1113-13; Svea hovrätts dom 29 april 2008 i mål B 2046-08; Hovrätten för nedre Norrlands dom 25 juni 2012 i mål B 340-12.

232 Svea hovrätts dom 28 oktober 2011 i mål B 4611-11,

233 Umeå tingsrätts dom 12 maj 2010 i mål 1963-09; Falu tingsrätts dom 8 mars 2010 i mål B 3749-09. 234 Hudiksvalls tingsrätts dom 18 juli 2013 i mål B 407-13; Linköpings tingsrätts dom 19 augusti 2013 i mål B 1113-13; Svea hovrätts dom 29 april 2008 i mål B 2046-08.

Det straffrättsliga ansvaret vid spridande av nakenbilder har följaktligen utökats och blivit i praktiken heltäckande. Det kan starkt ifrågasättas om utvecklingen är förenlig med principen om nulla poene sine lege (se vidare i kapitel fem).

Situationen är i stort sett detsamma gällande det civilrättsliga ramverket. Eftersom en förutsättning för skadestånd på grund av kränkning är att kränkningen uppkommit i samband med ett brott är de straffrättsliga bedömningarna av stor vikt även i skadeståndsbedömningen. Då spridning av integritetskränkande bilder i praxis har ansetts vara en sådan allvarlig kränkning som berättigar till skadestånd utdömer domstolarna regelmässigt kränkningsersättning i dessa mål. Storleken av beloppet varierar dock kraftigt. Detta är troligen till viss del en konsekvens av att ärekränkningsbrott undantas från brottsskadeersättningen och att det därmed saknas vägledande beloppstabeller från Brottsoffermyndigheten i dessa frågor. Viss vägledning har dock givits av Högsta domstolen som i NJA 2003 s. 567 har slagit fast att vägledning kan hämtas från ersättningsnivåerna vid sexualbrott.

I ett par mål har underinstanserna fört resonemang om medvållande. Så var fallet när Hudiksvalls tingsrätt satte ned skadeståndet med en tredjedel på grund av att

målsägandena själva hade skickat bilderna till spridaren.235

Enligt praxis och doktrin ska skadeståndet sättas ned på grund av medvållande om den skadelidande varit medvetet risktagande eller provocerat fram den brottsliga gärningen. Att anse att det är en provokation eller ett medvetet risktagande att skicka en nakenbild till sin partner är enligt min mening ett avigt resonemang, ekande av det moralkonservativa skuldbeläggande som ofta drabbar (kvinnliga) offer för sexualbrott. Ett rimligare synsätt gav Helsingborgs tingsrätt uttryck för när man ansåg att det faktum att gärningspersonen fått bilden skickad till sig i förtroende var en försvårande

omständighet vid bedömningen.236

Som nämnts ovan kritiserades Göta hovrätt när rätten satte ned skadeståndet med motiveringen att det blivit alltmer socialt accepterat att vara öppen med sina sexuella vanor. Det kan uppfattas som en olycklig formulering men det är i min mening en                                                                                                                

235 Hudiksvalls tingsrätts dom 18 juli i mål B 407-13, refererat ovan i avsnitt 4.1.1.5 och 4.4.2. Se även Södertälje tingsrätts ovan citerade (avsnitt 4.1.1.3

) uttalande i mål B 3052-11.

konsekvens av förtalsbedömningens utformning gällande dessa brott. Eftersom Högsta domstolen uttalat att det är uppgiften att den som bilden föreställer inte haft något emot att bilden visas som är förtalsgrundande är det denna uppgift som är föremål för rättens prövning. Göta hovrätt påstod inte genom sitt uttalade att det blivit mer accepterat att utsättas för kränkningar eller att få nakenbilder spridda på internet, utan endast att samhället idag inte reagerar så starkt på uppgiften att någon medvetet visat sig naken på internet. Uttalandet kan ändå kritiseras, framför allt för att det

saknar trovärdiga källor.237