Som nämns ovan är kriterierna för kalkhällsnaturtyperna till stor del desamma som för hällmarkstorrängar på silikatmark, även om tröskel-värdena kan skilja sig. Totalt sett är alvar och de andra kalkhällsnatur-typerna artrika miljöer, men den enskilda ytan kan ibland vara artfattig, särskilt som många ytor är starkt dominerade av blottad häll eller
heltäckande skikt av vittringsgrus. Därför har vi satt likartade tröskelvärden som för hällmarkstorräng vad gäller artantal. Vi tror också att risken för att naturvärdena förloras på grund av igenväxning med mossor och busklavar generellt är lägre, bland annat eftersom sommartorkan är en så tydligt återhållande faktor. Därför har vi satt de tröskelvärdena högre. En större andel av de mossor och lavar som finns kan också i sig själva betraktas som värdefulla.
Eftersom vi här hanterar de tre naturtyperna tillsammans, så har vi slagit samman resultaten för vittringsmaterial och blottad stenyta till ett och samma kriterium. Mängden vittringsmaterial är annars till stor del ett kriterium för var man ska gränsen mellan alvar och andra naturtyper, snarare än någon bevarandestatusvariabel i sig.
För beräkningen av artantal har vi här använt en bredare definition av vilka kärlväxter, mossor och lavar som räknas in än de som listas i vägledningen för naturtyperna (Naturvårdsverket 2011a, 2011b, 2011g). En lista med totalt 72 arter togs fram, baserat på bland annat arternas indikatorvärde för näring och reaktionstal (ungefär jämförbart med pH) enligt Ellenberg (Ellenberg m.fl. 1992; Diekmann 2003), som normalt täcker en skala från 1 till 9. För fuktighet tillåts en större variation, men inte utpräglade
våtmarks- eller vattenväxter. För arter som saknas i Ellenbergs lista (framför allt några mossor och lavar, men även några kärlväxtarter som är ovanliga i Centraleuropa) gjorde vi själva en bedömning av vilka arter som kunde ingå.
• Näring 1-4
• Fuktighet 1-8
• Ljus 6-9
• Reaktionstal (pH) 7-9
Tabell 16. Kriterier för att klassa bevarandestatus hos hällmarksnaturtyper, med tröskelvärden för gynnsam och otillfredsställande status. Ytor som inte uppfyller dessa krav klassas som att ha dålig status.
Gynnsam Otillfredsställande
Artantal, kalkgynnade arter 10-26 5-9
Solexponering 95-100 % 50-95 %
Stenlevande bladlavar, mossor,
humus 5-100 % 0-4 %
Vittringsmaterial och blottad stenyta 11-100 % 5-10 %
Busklavar, övriga mossor 0-30 % 31-60 %
Precis som för hällmarkstorrängar har vi utifrån kriterierna gått vidare med att även dela in de icke gynnsamma arealerna i otillfredsställande och dålig status. Där visar det sig att Gotland har en väsentligt större andel som är klassade som dålig status än ytorna på Öland, vilket är en skillnad som inte framgick när bara andelen med gynnsam status presenterades. Det kan bero på att en större andel av kalkhällmarksnaturtyperna på Gotland är mer eller mindre trädbeväxta med t.ex. tall och en, vilket inte bara påverkar solexponeringen som sådan, utan även påverkar ansamlingen av förna och humus, och därmed sammansättningen av fält- och bottenskiktet. Ytorna i boreal region på Öland har till mycket stor del dålig status, men det resultatet baseras som sagt på ett mycket litet antal provytor, än så länge (Figur 55).
Figur 55. Beräknad andel av kalkhällmarksnaturtypernas areal, fördelat på tre klasser för bevarandestatus.
Kriterier för statusklassning per naturtyp
För de enskilda statuskriterierna väljer vi att här presentera dem både för varje naturtyp och för varje region separat, dock inte alla olika kombina-tioner av dem, eftersom vi bedömer att dataunderlaget inte räcker för det.
För alla tre naturtyperna så visar en stor andel av kriterierna i många fall gynnsam status. Generellt verkar fler ytor i alvar ha sämre status för flera kriterier, vilket kan bero på att alvar rent generellt är en mycket mer variabel naturtyp (Figur 56). Artantalet är det kriterium som oftast sänker statusen, och det kan bero på många saker, t.ex. att det är ett homogent vittrings-material med bara några få dominerande arter, vilket inte nödvändigtvis innebär att det finns ett naturvårdsproblem. Det kan alltså behöva diskuteras mer i detalj när ett lågt artantal faktiskt innebär låg status och hur detta i så fall ska viktas i en sammanvägd klassning.
Figur 56. Andel av de inventerade provytorna med alvar som indikerar gynnsam status för var och en av de valda kriterierna (Tabell 16).
För basiska berghällar visar de flesta kriterier gynnsam status. Defini-tionerna och tillämpningen för naturtypen har ibland varit litet ambivalent (se t.ex. Kindström 2017c), men åtminstone är frånvaron av vittringsgrus något som skiljer naturtypen från alvar. Ändå är mängden av både blottat substrat och stenlevande mossor/lavar ofta gynnsamt, och även artantalet är generellt oftare gynnsamt än för alvar (Figur 57). Karsthällmark visar liknande mönster, om man ser till de generella variablerna (Figur 58), men där har vi också gjort en särskild klassning för själva karstsprickorna och de värden som är knutna till dem, som presenteras nedan.
Figur 57. Andel av de inventerade provytorna med basiska berghällar som indikerar gynnsam status för var och en av de valda kriterierna (Tabell 16).
Figur 58. Andel av de inventerade provytorna med karsthällmark som indikerar gynnsam status för var och en av de valda kriterierna (Tabell 16).
Kriterier för statusklassning per region
Vad gäller regionerna så har vi alltså valt att inte separera naturtyperna, av samma skäl som för arealberäkningarna, att datamaterialet ännu är
otillräckligt. Här framkommer en något annorlunda bild än när man ser till den sammanvägda klassningen. De enskilda kriterierna verkar generellt sett ge en mer positiv bild för Gotland (Figur 59) än för kontinental region på Öland (Figur 61), av något skäl, även om den sammanvägda klass-ningen ger en större andel ytor med dålig status på Gotland (Figur 55, ovan). Det beror alltså på hur man faktiskt väger samman kriterierna och hur de samvarierar mellan olika ytor. Hur det ska hanteras behöver under-sökas mer vid den fortsatta utvecklingen av statuskriterier.
För boreal region på Öland är det framför allt artantalet som är lågt, och inga av 2017 års provytor uppnår gynnsam status om man ser till artantalet enbart, och det är antagligen främst det som drar ner klassningen totalt sett. Däremot är det en viss andel som har otillfredsställande status för artantal, så alla är inte klassade som dåliga. Anledningen till att ytorna på norra Öland har lägre artantal vet vi inte just nu, och inte heller om den tendensen kommer att hålla i sig när mer data kommer in framöver.
Figur 59. Andel av de inventerade provytorna på Gotland som indikerar gynnsam status för var och en av de valda kriterierna (Tabell 16).
Figur 60. Andel av de inventerade provytorna i boreal region på Öland som indikerar gynnsam status för var och en av de valda kriterierna (Tabell 16).
Figur 61. Andel av de inventerade provytorna i kontinental region på Öland som indikerar gynnsam status för var och en av de valda kriterierna
(Tabell 16).