Förutom att den svenska kronans värde mäts mot enskilda valutor som euron och dollarn kan man också använda sig av olika typer av vägda index som ska representera utvecklingen mot ett antal valutor som är viktiga för Sveriges
14 Totalt Bearbetade varor Råvaror Tjänster
utrikeshandel. Valutornas inbördes vikt i indexet avspeglar deras betydelse för svensk utrikeshandel. Det mest använda valutaindexet var under många år det så kallade TCW-indexet28. Detta har dock alltmer ersatts av KIX-index som innehåller betydligt fler valutor än TCW och därför har en betydligt bredare geografisk täckning. KIX-index mäter kronans värde mot en korg bestående av 32 länders valutor. I KIX ingår valutor från samtliga OECD-länder samt Brasilien, Ryssland och Kina. Indexet har den 18 november 1992 som startdatum, det vill säga det datum då Sverige övergav den fasta växelkursen.
Diagram 5.24 Den svenska växelkursen och industrikonjunkturen
Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet
När finanskrisen slog till 2008 försvagades kronan kraftigt och nådde sin svagaste notering i mars 2009, det vill säga ungefär samtidigt som många konjunkturindikatorer bottnade (se diagram 5.24). Även under recessionen kring millennieskiftet försvagades kronan, liksom under den betydligt mildare nedgången i samband med Asienkrisen 1998. Således bidrog kronan till att dämpa effekterna av en svagare konjunktur för exportindustrin vid dessa tillfällen. Under konjunkturella återhämtningsfaser har kronan på motsvarande sätt tenderat att stärkas. Den svenska industristrukturen med en relativt stor andel investerings- och insatsvaror brukar anföras som skäl till kronans procykliska rörelser. Mycket riktigt stärktes också kronan när konjunkturen började repa sig efter finanskrisen 2009.
När konjunkturen åter försvagades 2011/2012 bröts dock det tidigare mönstret och kronan fortsatte att stärkas. Den försvagning av kronan som skett sedan våren 2013 har gått hand i hand med en successiv förbättring av industri- konjunkturen, vilket ytterligare förstärker bilden av att tidigare mönster brutits. De senaste årens utveckling är en klar illustration till att man inte kan räkna med att den rörliga växelkursen alltid ska bidra till att jämna ut konjunktursvängningarna.
28 TCW-index står för Total Competitiveness Weights och är ett index uträknat av Internationella Valutafonden, IMF. Indexet bygger på statistik från 21 länder.
KIX-index, omvänd skala, rhs KI-barometern för industrin, ihs
100
105
110
115
120
125
130 120
110
100
90
80
70
60
Starkare krona
1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015
Index
Nettotal
När kronan var som starkast våren 2013 var den i det närmaste i paritet med nivån innan den fasta växelkursen övergavs 1992. Sedan dess har det skett en successiv försvagning och i början av 2015 var kronan nästan 10 procent svagare jämfört med den starkaste nivån 2013. Räknat som årsgenomsnitt försvagades kronan med knappt 4 procent 2014 jämfört med 2013. Om kronan skulle ligga kvar på nuvarande nivåer (januari 2015) innebär det en ytterligare försvagning med cirka 4 procent 2015 jämfört med 2014.
Diagram 5.25 Kronan mot ett urval valutor, index 2007-01-01=100
Anmärkning: KIX-vikter inom parentes Källa: Riksbanken
KIX-index är nu i stort sett tillbaka till nivåerna före finanskrisen. Tittar man på utvecklingen mot enskilda valutor kan konstateras att kronan är svagare gentemot dollarn än före finanskrisen (diagram 5.25). Försvagningen har skett det senaste året i takt med att den fortgående återhämtningen i amerikansk ekonomi skapat förväntningar om en gradvis normalisering av
penningpolitiken i USA. På motsvarande sätt har den starka tillväxten i brittisk ekonomi gett stöd åt pundet. Fortfarande är dock kronan starkare mot pundet än före finanskrisen. Även i förhållande till den norska kronan, som delvis försvagats på grund av nedgången i oljepriset, är den svenska kronan något starkare än före finanskrisen.
Det har skett en försvagning mot euron det senaste året, men nuvarande kurs skiljer sig inte påtagligt från nivån 2007. Den mest spektakulära utvecklingen kan noteras för rubeln som tappat cirka 50 procent av sitt värde mot kronan.
Eftersom rubeln har en vikt på drygt 3 procent i KIX-index har dess nedgång bidragit till en förstärkning av kronan i KIX-termer med cirka 1,5 procent.
Kronan och penningpolitiken
Medan kronans samvariation med industrikonjunkturen tycks ha brutits under de senaste åren har fokus ökat på skillnader i penningpolitik när växelkursen analyseras. Som framgår av diagram 5.26 har växelkursen mellan kronan och eurons relativt väl följt skillnaden mellan Riksbankens och ECB:s styrränta de senaste åren, medan det är svårt att se något tydligt samband före finanskrisen.
Att kronan inte försvagades under konjunkturavmattningen 2011/2012 skulle kunna förklaras med det positiva räntegap som då öppnades upp när
Svagare krona
Riksbanken höjde räntan snabbare och mer än ECB, även om skuldkrisen säkert också bidrog då det framstod som attraktivt att placera i länder med starka statsfinanser som Sverige. På motsvarande sätt kan det minskade räntegapet 2013 och 2014 bidra till att förklara kronans försvagning sedan våren 2013, då den låga svenska inflationen föranledde upprepade räntesänkningar från Riksbanken.
Diagram 5.26 Kronan mot euron och ränteskillnad mellan Riksbanken och ECB
Källor: Riksbanken, ECB
I och med att reporäntan är noll har frågan väckts huruvida Riksbanken kan komma att använda en försvagad växelkurs för att få upp inflationen. I detta sammanhang har hänvisats till länder som Schweiz och Tjeckien som i likhet med Sverige har inflationsmål och rörlig växelkurs. I Schweiz infördes 2011 ett valutagolv för schweizerfrancen som en reaktion på den kraftiga förstärk- ningen av valutan som inträffade i samband med eurokrisen och som riske- rade att slå hårt mot landets export. Centralbanken gjorde klart att man inte skulle tolerera att schweizerfrancen föll under 1,20 mot euron och att denna gräns skulle försvaras med obegränsade stödköp av utländsk valuta.
I januari 2015 släpptes francens koppling till euron, vilket medförde en kraftig förstärkning av den schweiziska valutan. När Tjeckien införde ett valutagolv 2013 var motivet framförallt att centralbanken bedömde att man behövde en svagare valuta för att få upp inflationen som då låg långt under centralbankens mål.
Nuvarande situation i Sverige påminner mer om läget i Tjeckien 2013 än om Schweiz 2011. Visserligen låg inflationen i Schweiz klart under målet när valutagolvet infördes, men motivet var i huvudsak att stoppa en okontrollerad förstärkning av valutan. Införandet av valutagolv i Tjeckien föregicks däremot inte av någon förstärkning av valutan utan åtgärden sågs primärt som en indirekt åtgärd för att få upp inflationen via en försvagning av växelkursen.
En eventuell aktiv försvagning av den svenska valutan skulle knappats kunna motiveras av att den blivit ohållbart stark. Tvärtom har kronan försvagats en del och är enligt många bedömare undervärderad. En aktiv försvagning av kronan via interventioner på valutamarknaden skulle förmodligen också mötas av starka reaktioner från konkurrentländer som till exempel Finland. Skulle
Starkare krona
däremot kronan återigen förstärkas, i ett läge när inflationen fortfarande ligger långt under målet, kan man tänka sig att Riksbanken sätter en gräns för hur mycket valutan kan tillåtas förstärkas. I synnerhet om en eventuell
kronförstärkning kan kopplas till penningpolitiska lättnader i omvärlden.