Det uttrycks i förskolans läroplan att verksamheten har som strävansmål att samtliga barn ”utvecklar sin (...) kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande” (Lpfö 98/2010:10). Enligt Världshälsoorganisationen definition har sexualitet effekt på ”vår psykiska och fysiska hälsa” (www.ne.se
sexualitet). Utifrån de dokument och tidigare forskning som ligger till grund för denna uppsats har inte något vetenskapligt baserat argument som stödjer idén om att den sexuella hälsan inte ska ingå under hälsa eller välbefinnande i förskolan hittats. I enlighet med utbildningsplanen för förskollärarutbildningen ska studenterna vara uppdaterade inom vetenskapen samt värdera dess innehåll på ett vetenskapligt sätt (Malmö högskola, 1/9-2014). Om personalen innehar en negativ syn gällande sexualitet hos barn menar Langfeldt (1987) att detta kan bidra till en upprinnelse av problematik angående sexualiteten. Det är då värdefullt om pedagogerna inom förskolans arena erbjuds kunskaper som möjliggör att de kan utföra ett arbete som innebär att de på ett medvetet plan verkar för att främja barns sexuella hälsa. Utan denna vetenskapliga kunskap finns det en högre risk att personalen blir påverkad av den föreskrivna
normaliteten, alltså kulturens negativa syn på sexualitet, vilket riskerar att pedagoger
sänder ut negativa signaler till barnen i förskolan. Därför blir det värdefullt för
personalen att arbeta på ett medvetet sätt med frågor som rör barns sexualitet. Förutom att det står uttryckligen att förskollärarnas uppdrag ska baseras på vetenskaplig kunskap,
är det av vikt att personalen är medvetna om sitt förhållningssätt samt att de får kunskap om vilka konsekvenser dessa negativa signaler kan innebära. Det här handlar inte om en diskussion vilka som är goda eller onda pedagoger, utan det handlar om vikten att personalen erbjuds kunskap så de kan arbeta på ett medvetet plan. Det är ett värdefullt kunnande för förskolepersonalen att till exempel känna till att barns sexuella lekar är av betydelse för utvecklingen samt hälsan (jfr. RFSU, 2011). Detta för att inte riskera att personalen inom förskolan reproducerar samhällets negativa inställning till sexualiteten och därigenom skapar skuld och skam hos barnet.
En del barn finner det problematiskt att tolerera den egna kroppen och dessa känslor kan givetvis bidra till att relationen till sin kropp blir komplexfylld. Då kan det
pedagogiska arbetet bli värdefullt. Pedagogerna kan använda beröring och
uppmärksamhet som verktyg, dessa verktyg signalerar till barnen att den egna kroppen är värd att utforska. Kroppskontakt från pedagoger kan också ge bekräftelse att beröring är något positivt och denna beröring har även betydelse för både kroppsupplevelsen samt för barns självuppfattning. Erhåller barn mycket kroppskontakt blir de också mer intresserade av sitt egna könsorgan än de som får lite kroppskontakt (jfr. Langfeldt, 1987). Pedagogerna kan därmed erbjuda en miljö så barn kan erhålla en positiv inställning till sin egna kropp.
I enlighet med Foucaults (1990) synpunkter talas det om sexualitet, men tas
Langfeldts (1987) forskning i beaktade tycks barn trots trots allt vara lämnade att erhålla kunskap på egen hand då vuxna i vanliga fall inte berättar så mycket för barnen. Det förekommer dock situationer då barn kan erhålla kunskaper av varandra. Det går att urskilja att pedagogerna talar om barns sexualitet utan att erbjudas någon vetenskaplig kunskap (Malmö högskola 1/9-2014) samtidigt som barn talar om deras egna sexualitet med andra barn. Men gruppen pedagoger och gruppen barn tycks inte samtala om denna sexualitet med varandra. Möjligtvis kan det beror på det som Bartholdsson (2008) belyser, nämligen att normaliteten påverkar människors handlingar. Det kan genom ett sådant resonemang förekomma en rädslan hos pedagoger att sticka ut och ses som en olämplig pedagog. Det är då möjligt att denna typ av samtal undviks då pedagogerna kan uppleva osäkerhet inför anhörigas reaktioner. Det kan även bero på den
pedofildebatt som förekommer i media vilket kan skapa en rädsla hos pedagoger att beröra sådana typer av samtal med barnen (jmf. Kosztovics, 2012). Då krävs det en
utbildning, detta för att pedagogerna kan känna sig trygga då de utgår från kunskap och får möjlighet att anta en professionell roll.
Samtalet om sexualitet grupperna emellan kan vara värdefullt för barn. Pedagogerna kan hjälpa barnen att sätta ord på de olika kroppsdelarna utan att ladda dem negativt. Könsorganet behöver inte vara något som upplevs som tabubelagt, denna är lika
naturligt som andra kroppsdelar. Detta kan delvis göras genom att benämna underlivets olika delar men även erbjuda en förståelse om deras funktion. Vilket redan görs i grundskolan på lågstadienivå (jfr. Skolverket, 2011). Pedagogerna inom förskolans arena behöver i en professionell roll hjälpa förskolebarn att erhålla kunskap angående sin sexualitet. Det är värdefullt om de sexuella orden värderas positivt oavsett barnets ålder, detta då de befinner sig i en intensiv period gällande utvecklingen (jfr. SOU 1997:157). I enlighet med dokumenten från de olika läroplanerna görs dock inte detta förrän i lågstadiet. Det går att ifrågasätta varför det förekommer en åldergräns på ämnet sex- och samlevnad och vad det egentliga syftet är. Det kan bottna i att det skapats en idyllbild av barnet som icke-sexuellt som eftersträvas. Om pedagogen utgår från en vetenskaplig grund och arbetar på ett medvetet sätt kan barnen ges möjlighet att utveckla kunskap om sin egna kropp.
En ytterligare aspekt gällande sexualiteten är att erhålla kännedom om sin egna integritet samt värdet av detta (RFSU, 2011). Det är en betydelsefull kunskap att pedagogerna arbetar med detta inom förskolan så barnen genom detta får möjlighet att lära sig lita på sin egna känsla över vilka situationer som upplevs bra och inte. Det går att arbeta med de situationer som upplevs obekväma och lära barnen att i sådana situation är viktigt att säga till och att detta ska respekteras oavsett om det är en vuxen eller barn som utsätter dem.