There is perhaps no experience, however concrete or however novel, that is not informed in some way by the culturally transmitted understandings an adult individual
brings to that experience. (Quinn & Holland, 1987, s. 22)
Att ingå i en social och kulturell gemenskap utgör en viktig grund för människans språkande och de betydelser vi håller för gemensamma och delade. En aktuell språklig betydelse är beroende av en mängd faktorer, bland annat ”[the] apprehension of the physical, social, and cultural context” (Langacker, 2008, s. 42). Metaforiceringen av ett visst begrepp är alltså situerad i en viss kontext, där en viss betydelse aktualiseras i samverkan med gemensamma och delade förståelser. Detta definieras ibland som kultur. I det här avsnittet diskuterar jag begreppen kultur och kulturell modell, hur metaforer genomsyras av kulturella aspekter och hur identifierad metaforicering kan utgöra underlag för rekonstruktionen av en kulturell modell för den ROMANTISKA KÄRLEKEN i samtalen.
Antropologen Naomi Quinn (2005b, s. 3) diskuterar kultur som underförstådda, förgivettagna och osynliga antaganden som människor inom en viss grupp delar. De antaganden som människor bär med sig nyttjas när de formar förväntningar, resonerar, berättar historier och utför en mängd andra vardagliga uppgifter. Begreppet kulturell modell behandlas extensivt i antologin Cultural Models in Language and Thought (Holland & Quinn, 1987), där den nu klassiska definitionen lyder:
Cultural models are presupposed, taken-for-granted models of the world that are widely shared (although not necessarily to the exclusion of other, alternative models) by the members of a society and that play an enormous role in their understanding of that world and their behavior in it. (Quinn & Holland, 1987, s. 4)
De kulturella modellerna karaktäriseras här som förgivettagna, förutfattade och socialt delade ”modeller” som utgör grund för hur människor i den aktuella sociokulturella miljön förstår sin omvärld.20 Modellerna är inga modeller per se, utan försök till destillering av erfarenheter och upplevelser som anses delade i ett visst sammanhang, i en viss social kontext. En kulturell modell är på så sätt ett kognitivt schema som är delat mellan individer som tillhör en viss social grupp. Giovanni Bennardo och Victor de Munck (2014) menar samtidigt att det är felaktigt att prata om kultur eller kulturella modeller som objekt som går att identifiera eftersom representationer av världen är individuella och inte identiska med någon annans. Den individuella representationen av en viss kulturell modell kan alltså variera, samtidigt som en gemensam kulturell modell kan antas:
If we ask ten people to draw a circle, they will each draw different circles but they will all agree that (assuming they could draw reasonably well) each of them drew “a circle”. From this they all infer that each of the other nine has a cultural model of a circle in their heads. (Bennardo & de Munck, 2014, s. 33)
Vi kan anta att alla i citatet ovan delar en kulturell modell för cirkel, men den individuella representationen av den kulturella modellen kan variera. Men så länge ingen avviker från den delade förståelsen, och exempelvis ritar en fyrkant, kan man alltså anta att en delad kulturell modell för cirkel ”existerar”. Detta innebär dock inte att de kulturella modellerna ”styr” det mänskliga beteendet (Edlund, 2000, s. 47), men väl att de har en ”anvisande kraft” (directive force) (Quinn & Holland, 1987, s. 9).21 Kulturella modeller kräver alltså inte ett visst beteende eller ett visst språkande, men kan ha en anvisande kraft gällande vad som exempelvis räknas som ett ”korrekt” kulturellt beteende. Sådana ”korrekta” beteenden är dock dynamiska och måste ständigt omförhandlas och återskapas för att vara just korrekta kulturella modeller: ”To gain motivational force in a community, these models must be reinscribed each generation in the minds of its
20 I den senare antologin Identity and Agency in Cultural Worlds (Holland, Lachicotte, Jr., Skinner, & Cain, 2001) används begreppen kulturell värld/figurerad värld som ett alternativ till
kulturell modell. Här framställs den kulturella världen som ”practices and activities situated in
historically contingent, socially enacted, culturally constructed ’worlds’: recognized fields or frames of social life, such as romance, mental illness and its treatment, domestic relations […]” (Holland m.fl., 2001, s. 7), och ligger så nära definitionen av en kulturell modell. Begreppet kulturell värld förefaller dock främst användas när identitetsskapande ska utforskas i de olika världarna. Då kulturell modell är ett mer etablerat begrepp, som tydligare innefattar språkliga metoder, och då jag inte diskuterar identitetsskapande, väljer jag här att använda mig av begreppet kulturell modell.
21 Jag följer här Ann-Catrine Edlunds (2000, s. 47) och Daniel Anderssons (2009, s. 80–82) svenska översättning anvisande kraft.
members” (Shore, 1996, s. 47). Att bete sig kulturellt korrekt är alltså alltid en fråga om ett dynamiskt återskapande – genom att bete sig korrekt återskapar man samtidigt att beteendet är korrekt.
Om man då, trots Bennardo och De Muncks avrådan att se modellerna som objekt som existerar, tänker sig att de kulturella modellerna består av någonting, vad består den av? De konceptuella objekt som ”ingår” i en kulturell modell kan vara både konkreta och abstrakta objekt, såsom träd, djur, spatiala koncept eller handlingar: ”Basically, any concept that is formed in a human mind can and does participate in a cultural model of some sort” (Bennardo & de Munck, 2014, s. 51). Man gör alltså ingen skillnad mellan socialt konstruerade företeelser och fysiska föremål, utan även dessa är förankrade i kulturen (se även Edlund, 2000, s. 45). Även metaforer, som de abstrakta koncept de är, utgör en del av en kulturell modell, och används ibland som utgångspunkt för rekonstruktionen av en kulturell modell (exempelvis Quinn, 1987; se avsnitt 5.3 nedan). Metaforer kan ses utgöra en viktig del i inramningen av en viss kulturell förståelse av ett visst begrepp. En förståelse som samtidigt grundas i, och ständig återskapar, en viss kulturell modell. Man kan alltså förstå relationen mellan metaforer och kulturella modeller som en växelverkan: metaforer ger ofta uttryck för gemensamma kulturella förståelser, och de gemensamma kulturella förståelserna genomsyrar metaforiceringen.
Den sociala delningen av de kulturella modellerna och dess roll som förgivettagna är centrala aspekter av modellernas ”funktion” då de bidrar till att reducera den kognitiva bördan i olika sociala situationer (D’Andrade, 1987, s. 112). I en tänkt social situation skulle det vara ytterst komplicerat att ständigt behöva omförhandla definitioner och förståelser, och en social interaktion är avhängig att vi på något sätt utgår ifrån en gemensam grund (se Clark, 1996, men även Langacker, 2008).22 Quinn och Holland (1987, s. 34) diskuterar även hur kulturella modeller uppvisar inbäddning (nestedness): de ”samförekommer” med varandra, ingår i varandra, och genererar varandra. Även detta bidrar till en ekonomiserad kulturell förståelse.23 Om man exempelvis har förståelse för begreppet förhandling, för det med sig förståelse för begreppen inköp, produkt, och pengahantering. Och eftersom ”A great deal can be taken for granted” (Quinn & Holland, 1987, s. 34) minskas den kognitiva bördan ytterligare. I vissa situationer kan olika kulturella modeller dock motsäga varandra, och man blir tvungen att välja den modell som anses passa bäst just då. Av just den anledningen framhåller Paul Kay (1987) att kulturella modeller ska ses som
22 Jag pratar här om interaktion inom en viss kultur. Vid intrakulturell interaktion, där modellerna ser annorlunda ut, förekommer frekvent så kallade kulturkrockar. Dessa krockar skulle alltså kunna härledas till att deltagarna i interaktionen tar olika kulturella modeller för givna, eller inte delar den kulturella modell som i tillfället strukturerar situationen.
23 Andersson (2009, s. 80) använder inbäddade modeller för nested models. Jag följer denna översättning och talar således om den kulturella modellernas inbäddning.
”resources or tools, to be used when suitable and set aside when not” (se Quinn & Holland, 1987, s. 10). De kulturella modellerna samvarierar alltså i hög grad med den aktuella diskursen och vad som upplevs som lämpligt just då, och ger således inte uttryck för en sammanhängande, global eller konsekvent helhet eller sanning.
Något ytterst viktigt att repetera är att kulturella modeller inte ”existerar” medvetet utan att de är upplevda strukturer för kultur, kognition och beteende. De är inga objekt som tydligt kan definieras eller identifieras, utan som, på samma sätt som föreställningsscheman bidrar till struktur i tillvaron, bidrar till omedveten struktur i sociala och kulturella sammanhang. Och även om de kulturella modellerna ibland metaforiceras som verktyg, är ”de” inte någonting som enkelt går att plocka fram när de behövs eller vill utforskas:
Similar to rules of language that people use without being aware of what they are; cultural models lie beneath one’s awareness. People are not able to externalize and describe them at will … They are acquired, used, and even modified during one’s life experiences, but for the most part they stay outside one’s capacity to explain them, talk about them, or describe them. (Bennardo & de Munck, 2014, s. 282)
De kulturella modellerna fyller alltså den omedvetna funktionen att de anvisar oss om hur världen kan tolkas och förstås, men även om vad vi kan förvänta oss och hur vi bör agera i olika situationer. Vidare slipper vi ständigt definiera och omdefiniera objekt, händelser och beteenden, utan betydelser och förståelser inkorporeras genom gjorda kulturella erfarenheter. De kulturella modellerna blir således centrala för vår upplevelse av världen, men även centrala för vårt språkande.