• No results found

Kulturens strategiska plan, verksamhetsplan och skolans läroplan

In document Levande läromedel (Page 50-53)

Hur tänker vi idag på museet om skolan och vice versa? Vi börjar med att studera Kulturens strategiska plan samt verksamhetsplan. Vad säger de om samarbetet med skolan?

I den strategiska planen som omfattar åren 2004–2008 står det un- der punkt 3.1, som handlar om museets mål och strategi: ”Kulturen ska levandegöra kulturhistorien.” Detta ska göras genom att:

• i högre grad levandegöra museet som skattkammare, arkiv, skola och teater – där de fyra elementen ingår i levandegöran- det i varierande styrka och där kulturmöten är centrala. Vår ambition är att miljöerna ska visa vardagslivet såväl som fest, i olika sociala skikt och tidsperioder,

• förstärka och fördjupa kulturmöten inom ramen för Kultu- rens samlingar och miljöer. Detta gäller möten mellan det lo- kala, regionala, nationella och globala där museets specifi ka förutsättningar att spegla världskulturen ska utnyttjas,

• bredda den dramapedagogiska verksamheten i kursutbud och programverksamhet.

Lite längre fram i den strategiska planen kan man läsa under punkt 3.2 med rubriken Kulturen ska bli mer tillgänglig för publiken, att vi ska nå detta bland annat genom att:

fördjupa dialog och samarbete med skolor och lärare.

Och går vi in och läser i Kulturens verksamhetsplan för år 2004 så står det under punkt 11 som handlar om pedagogik:

• Museets miljöer, utställningar tillsammans med det omgivan- de kulturlandskapet ska användas som läromedel.

• Museet verkar som resurs för kunskapsprocesser i samhället och hos studerande/yrkesverksamma pedagoger i synnerhet. Dessa punkter anger en tydlig markering av vad som anses vara vik- tiga mål att eftersträva. Man ser tydliga spår av den grogrund som Georg Karlin en gång lade här på Kulturen.

Vi fortsätter att studera skolans läroplaner. Detta står i grundsko- lans kursplan för historia:

Syftet med utbildningen i historia är att utveckla ett kritiskt tän- kande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och dess struktur. Ämnet skall stimulera elevernas nyfi kenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimen- sion och ge möjlighet att leva sig in i gångna tider och de förutsätt- ningar som funnits för män, kvinnor och barn i olika kulturer och samhällsklasser. Detta skall utveckla förståelsen av nutiden och vara en grund för att anlägga perspektiv på framtiden. Utbildning- en i historia bidrar till att utveckla såväl ett interkulturellt perspek- tiv som en kulturell identitet utifrån det kulturarv som överförs från generation till generation.

Vidare står det i gymnasiets kursplan för historia följande:

Utbildningen i ämnet historia syftar till att både i det korta och i det långa perspektivet skapa sammanhang och bakgrund för indi- vider och samhällen. Syftet är även att fördjupa förståelsen av ske- enden och företeelser över tiden och rummet, vare sig det gäller vardagsliv eller storpolitik. De historiska studierna skall också visa och klarlägga olika krafter som påverkar samhällen och män- niskor.

Ämnet syftar även till att skapa historisk medvetenhet och bild- ning. Härigenom tillägnar sig eleven en förståelse som befrämjar samarbete över både sociala, etniska och geografi ska gränser, vil- ket gynnar handlingsberedskap inför framtiden. Historia ger möj-

lighet till att stärka grundläggande värden som hänsyn, solidaritet och tolerans, vilket i sin tur bidrar till att stärka medborgarrollen och grunden för demokratin. Historiska insikter om andra folk, länder och kulturer skapar förutsättningar för internationellt sam- arbete samt ökad förståelse i en multietnisk, konfl iktfylld värld. Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå såväl in- för historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid. Annika Bergsland har skrivit sin magisteruppsats i ämnet etnologi. Den heter Så mötas de två: skola och museum – en museipedagogisk diskurs. Hon menar att skolan och museet inte talar samma språk. Lärarna har elevens utveckling i fokus, medan museipedagogen har historia i fokus. Lärarna talar om ett forskande arbetssätt medan museipedagogerna talar om att förmedla historia. I museernas styr- dokument nämns skolan och lärarna som viktiga målgrupper och samarbetspartners, medan det i läroplanen inte nämns ett ord om museer som möjliga läromedel. Lärare och museipedagoger har oli- ka utbildningar. Detta medför att de berättar olika historier. Annika Bergsland skriver vidare:

På museerna berättas, förenklat uttryckt, två berättelser, den ar- keologiska och den etnologiska. Den arkeologiska som ligger årtu- senden tillbaka och den etnologiska som intresserar sig för den lilla människan och som sträcker sig cirka 200 år tillbaka i tiden. Berättelsen baseras på föremål och modeller. När det gäller den historiska berättelsen [den berättelsen som berättas i skolan, för- fattarnas anmärkning] intresserar man sig istället för fl er politiska skeenden, maktspel och maktrelationer. Som kritik mot de båda berättelserna kan riktas att den historiska glömmer den lilla män- niskan, medan den berättelse som berättas på museerna glömmer sammanhangen. Vi ser här en differens/…/de båda instanserna skulle kunna ha ett stort utbyte av att närma sig varandra. Ser vi det på ett annats sätt, ligger denna diskrepans till grund för svårig- heterna att närma sig varandra (Bergsland s, 30).

Vi håller med Bergsland att lärare och museipedagoger har olika fokus. Vår uppgift är i första hand att vara läromedel där man för- medlar historia. Elevernas personliga utveckling vet vi inget om, vil- ket i och för sig kan vara frustrerande. Angående utställningarna styrs de delvis av museets föremålssamlingar, trender i samhället och övriga museibesökares önskemål. Vi på museet berättar, som Bergs- land framhåller, den arkeologiska och etnologiska berättelsen, även om samhällsdebatten alltmer syns i utställningarna.

Museet är beroende av besökande skolklasser. I skolans läroplan nämns däremot inget om samarbete med museet. Det är många in- stitutioner som konkurrerar om skolklasserna. Lärarna får ett stort utbud att välja bland. Som vi sett i kursplanerna respektive Kultu- rens strategiska plan är det främst upp till museet att ta kontakt och driva samarbetet. Hur skulle ett samarbete se ut? Tankarna om en fortbildningsdag föddes.

In document Levande läromedel (Page 50-53)