I Länsstyrelsernas samordnade delrapport framträdde å den ena sidan bilden av att kunskapen och kompetensen om hedersrelaterat våld och förtryck ökat. Å den andra sidan framträdde bilden av att behovet av kunskap i frågan fortfarande är stor. För att ta reda på vilken kunskap och kompetens som finns respektive saknas om hedersrelaterat våld och förtryck har vi delat in kunskap i begreppen: grundläggande kunskap
(baskunskap), fördjupad kunskap och spetskompetens. Nedan beskrivs länsstyrelsernas såväl som externa aktörers bild av utbildningsnivån.
7.1 Bedömning av kunskapsläget
7.1.1 Externa aktörers bedömning av det egna kunskapsläget Externa aktörer anser att den egna verksamheten har grundläggande kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Externa aktörer uppskattar att de största glappen i den egna grundläggande kunskapen är förståelse för hedersrelaterat våld och förtryck efter immigration till Sverige, samt vilka uttryck våldet eller förtrycket kan ta.
Betydligt färre aktörer meddelar att de har god fördjupad kunskap om frågan. När det gäller kunskap på en fördjupad nivå menar externa aktörer att den enskilt största kunskapsbristen rör könsstympning av flickor och kvinnor, följt av förståelse för hedersproblematikens komplexitet, tillämpning av metodstöd samt kunskap om barn- och tvångsäktenskap och särskilt sårbara grupper. Många externa aktörer menar också att yrkesverksamma brister i förståelsen för och kunskapen om trauma.
Projektledare uppger i intervjuundersökningen kunskaps- och kompetensutvecklingen rörande hedersrelaterat våld och förtryck varit tudelad. En del projektledare beskriver att kompetensen har ökat, andra menar att okunskapen i frågan fortfarande är mycket utbredd. Några av de intervjuade menar att intresset för frågan har avstannat och
kompetensutvecklingen med den. Andra erfar att man än idag hamnar i diskussioner om hur heder ska definieras snarare än hur det ska förebyggas och åtgärdas, vilket tyder på att mångas kunskap fortfarande är väldigt grundläggande.
7.1.1.1 Svårigheter att bedöma kunskapsläget
Många externa aktörer poängterar dock att det är svårt att göra en bedömning av kunskapsläget i den egna såväl som andra verksamheter, eftersom kunskapen ofta är centrerad till ett fåtal personer. Dessa personer kanske besitter spetskompetens, medan resten av personalen har en väldigt grundläggande förståelse för hedersrelaterat våld och förtryck. Kunskap är personbundet särskilt på spetskompetensnivå.
7.1.2 Länsstyrelsernas bedömning av kunskapsläget
Majoriteten av länsstyrelser anser att majoriteten av aktörerna i det egna länet har grundläggande kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna bedömer att tjej- och kvinnojourer, polis och socialtjänst har bäst kunskap på grundläggande nivå, medan man ser bristande kunskap hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket.
Länsstyrelserna anser att fördjupad kunskap återfinns delvis hos många aktörer, men att fullgod kunskap på fördjupningsnivå är relativt ovanligt. Återigen anser länsstyrelserna att tjej- och kvinnojourerna, och Polisen har en mer fördjupad kunskap än genomsnittet.
Försäkringskassan anses sakna fördjupad kunskap i högst utsträckning. När det gäller
75
den fördjupade nivån hos socialtjänsten går åsikterna isär. En del länsstyrelser menar att socialtjänsten ligger i toppen när det gäller fördjupad förståelse för hedersrelaterat våld och förtryck i deras län. Andra upplever att socialtjänsten ännu inte har någon fördjupad kunskap. Detta skulle kunna bero på att länsstyrelserna varit i kontakt med mer eller mindre kunniga individer, och sedan bedömer kunskapsläget baserat på den enskilda personen. Det skulle också kunna tyda på en ojämn kunskapsnivå bland landets socialtjänster, vilket kan innebära att det finns stora skillnader i hur utsatta bemöts beroende på vart i landet de söker hjälp.
Länsstyrelserna upplever spetskompetensnivån som relativt låg ute i länen. Endast fem aktörer tillskrivs någon form av spetskompetens av länsstyrelserna: den idéburna sektorn, tjej- och kvinnojourer, polis, Rädda Barnen och socialtjänsten. Många länsstyrelser anser dessutom att det då rör sig mer om spetskompetens hos vissa, drivande individer snarare än i verksamheten i stort.
7.1.2.1 Kompetens att bemöta utsatta
Den primära frågan när det gäller kunskap och kompetens är huruvida den är tillräcklig för att bemöta och stötta utsatta. Länsstyrelserna anser att berörda aktörer delvis har tillräcklig kunskap för att bemöta och hjälpa personer som utsatts eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna menar att många aktörer har baskunskaper för att hantera en akut situation, men saknar spetskompetens och kunskap för långsiktiga insatser. I de fall då man själv saknar kompetens menar länsstyrelserna att fler yrkesverksamma idag vet vart de kan vända sig för att få råd.
7.5 Utvecklingsbehov
Trots att länsstyrelserna upplever att majoriteten av de berörda aktörerna har grundläggande kompetens att bemöta utsatta, ser länsstyrelserna att det finns stora utvecklingsbehov när det gäller kunskap och kompetens.
Baserat på de punkter som presenterades i inledningen gällande kunskapsnivåer, rapporterar länsstyrelserna i enkätundersökningen att de upplever att följande brister är särskilt tydliga:
Grundläggande:
• Förståelse för kontroll av sexualitet kopplat till HRV
• Vilka aktörer som kan hjälpa utsatta
• Kollektivistiska- och patriarkala strukturers roll i hedersrelaterat våld och förtryck.
Fördjupad nivå
• Könsstympning av flickor och kvinnor
• Förståelse för hedersproblematikens komplexitet
• Tillämpning av metodstöd
• Barn- och tvångsäktenskap
• Särskilt sårbara grupper Spetskompetensnivå
• Arbetsmetoder
• Metodstöd och metodutveckling
• Att bedriva utvecklingsarbete
76
• Kompetens i och ansvar för att utbilda andra
Primärt menar länsstyrelserna att det rör sig om att jämna ut kunskapsnivån i verksamheterna och skapa en struktur där kompetensen inte blir för personbunden.
Länsstyrelserna upplever, vilket också tidigare nämnts av externa aktörer, att kunskapen ofta är koncentrerad till vissa personer eller kommuner medan andra vet mycket lite.
Länsstyrelserna anser därmed att det finns en risk att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är helt eller delvis avhängigt enskilda personers kompetens och
engagemang. Detta blir ett problem framförallt när det inte finns en stödjande struktur och ledning med tydliga rutiner som kan fånga upp och driva arbetet om kunniga personer lämnar organisationer, vilket inte är ovanligt mot bakgrund av en ofta hög personalomsättning i exempelvis socialtjänsten.
I och med att hedersrelaterat våld och förtryck inte ingår i relevanta
högskoleutbildningar, har majoriteten av yrkesverksamma ingen grundkunskap om heder när de tillträder sina tjänster. Kunskapsutvecklingen blir avhängigt insatser från andra aktörer, däribland länsstyrelserna. Länsstyrelserna, samt även projektledare, lyfter därför vikten av att föra in hedersrelaterat våld och förtryck i relevanta
högskoleutbildningar.
I enkäterna lyfts också följande utvecklingsbehov:
• Mer spetskompetens inom skolan och hälso- och sjukvården, särskilt när det gäller könsstympning av flickor och kvinnor. Detta lyfts av länsstyrelser, projektledare och externa aktörer.
• Länsstyrelserna ser ett behov av kartläggningar och brukarundersökningar för att bedöma om utsatta har fått rätt stöd och insats, för att kunna göra en bättre bedömning av kunskapsläget.
• Från projektledarna framkommer också en önskan om utbildning i frågan riktad till allmänheten i syfte att öka kunskapen och medvetenheten i frågan hos samhället i stort.
7.5.1 Implementering av kunskap
Slutligen så menar länsstyrelserna, med stöd av projektledares intervjuer, att kunskap som förvärvas måste implementeras i verksamheterna. Först då kan verksamheter skapa en struktur där kompetens knyts till arbetet i sig snarare än enskilda personer. Dessutom menar länsstyrelserna att implementering av kunskap kan synliggöra vilka
kunskapsbehov som verksamheten ännu inte fyllt.
77