Kunskapens betydelse

svårt att utforma effektiva regler om mänskliga rättigheter utan kunskap inom detta sakområde. Jag försöker därför vara uppmärksam på i vilken utsträckning kunskap om könsdiskriminering funnits tillgänglig och använts, när avtalsbestämmelser och lagregler om könsdiskriminering utformats. Jag ser det som ett rimligt antagande att detta har haft betydelse vid en bedömning av huruvida de nya reglerna återskapat löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Jag har nu använt ordet kunskap dels för att beteckna den kunskap som ett arbete kräver, t.ex. en intensivvårdssjuksköterskas, dels för att beteckna arbetsgivarens kunskap om detta kunnande. Till den förstnämnda typen av kunnande kan också hänföras kunskap som krävs när kollektivavtal ska träffas och lagregler formuleras. En annan innebörd av kunskapsbegreppet finns i frågan om hur jag som forskare bör gå tillväga för att nå kunskap om de ovan angivna kunskapsdimensionerna. Detta är en epistemologisk fråga av helt annat slag än frågan om olika aktörers kunskap om kunnande. Det finns vetenskapliga teorier om vad som är kunskap och hur en forskare bör gå tillväga för att nå så objektiv kunskap som möjligt om sitt undersökningsobjekt. Det ställningstagande jag gjort i det hänseendet och som jag nedan kommer att redovisa har styrt mitt val av teori och även mitt val av metod, eftersom metoderna anpassats till de teoretiska utgångspunkterna.

När feministiska filosofer började arbeta med att definiera förhållandet mellan feminism och epistemologi var många av de frågor som ställdes de sedvanliga epistemologiska om kunskap och objektivitet men nu ställdes de med fokus på vilken betydelse kön hade. Diskussionen har länge gällt om man måste skapa särskilda feministiska epistemologier eller om det i vetenskapligt arbete fungerar att med viss korrigering använda de traditionella. En fråga som ställts i detta sammanhang är om det i grunden handlar om skiljelinjen mellan bra respektive dålig forskning. Det kan under alla förhållanden konstateras att genusforskningen gjort ett epistemologiskt uppbrott från traditionell positivistisk vetenskap. Feministisk vetenskapskritik underkänner det sätt på vilket inte minst naturvetenskapen använts för att legitimera biologiskt deterministiska åsikter om kön. Detsamma gäller kulturessentialistiska uppfattningar som getts stöd av forskning inom humanistiska discipliner.³⁶ Det traditionella vetenskapsidealet om objektivitet krackelerar helt enkelt, när sådan forskning visat sig resultera i att människor stigmatiseras på grund av kön, klass, etnisk tillhörighet eller sexualitet. Det som påståtts vara objektiv kunskap visar sig vara inbäddat i hegemoniska diskurser och besmittat av politiska intressen.³⁷

36 Ett exempel på kulturessentialism är att människor som anses ha annorlunda utseende tvingas in i kulturella boxar och tilldelas olika egenskaper.Dessa grupper föreställs komma från andra kulturer som skiljer sig från ”vår kultur”. Det markerar gränsen mellan oss de normala och de andra, som är främmande och avvikande. Om begreppet se vidare SOU 2006:73 Den segregerande integrationen.

Om social sammanhållning och dess hinder.

37 För en historisk översikt rörande synen på kvinnan i relation till mannen se Eduards (1983) Kön, makt, medborgarskap: kvinnan i politiskt tänkande från Platon till Engels.

Trots att det finns stora skillnader mellan olika grenar inom genusvetenskapen går det att identifiera några för feministisk forskning typiska kännetecken.³⁸ Först och främst innebär det ett samfällt avståndstagande från biologiskt deterministiska argument och från kulturessentialistiskt tankegods. Biologiskt deterministiska argument har med start på 1700-talet och under de följande seklen använts politiskt för att hejda en utveckling mot ett jämställt samhälle och lika lön för kvinnor och män. Sådana argument presenterades som kunskap och betraktades också som kunskap som inte kunde ifrågasättas. Kvinnan sades ha en oföränderlig natur. Energin i kroppen var konstant och den kraft som borde reserveras för livmodern skulle inte tas i bruk för hjärnans aktiviteter. Ett exempel kan ges från diskussionen under 1800-talet om kvinnors tillträde till universiteten. Det var ett vanligt argument, att kvinnors tillträde till akademiska studier skulle skada förmågan att föda barn och därmed äventyra samhällets existens.³⁹

När det gäller objektet för forskningsinsatsen tar genusteoretiker avstånd från tanken att det existerar strikt objektiv vetenskap. Vikten av ett självreflexivt förhållningssätt betonas. Den feministiska vetenskapsteoretikern Donna Haraway menar att vi alltid är (med)skapare av det som analyseras. Vetenskap är ”a story-telling practice” och hon kritiserar kraftigt den positivistiska synen på vetenskap. Det går inte – det är med Haraways formulering ett gudstrick – att hävda att forskaren kan ställa sig utanför det som analyseras och tro sig besitta en neutral och allt överblickande syn från en position från ovan.⁴⁰ Haraway har myntat begreppet ”situerad kunskap”. Det bygger på att ingen kunskap är neutral utan situerad i betydelsen att den är beroende av i vilken kontext den tillkommit. Kontext handlar både om när, var och i vilket sammanhang forskaren befinner sig och om de forskningsteknologier såsom apparater och teorier som hon har till sitt förfogande. Detta bör synliggöras och bli föremål för reflektion från forskarens sida. Forskaren måste ta kritisk ställning och argumentera för varför den valda verklighetsformuleringen är bättre än andra. Haraway tar således avstånd från att kunskap skulle vara något relativt och att den ena kunskapen är så god som en annan. Hon framhåller också att forskaren måste ta moraliskt ansvar för sitt ställningstagande.⁴¹

En liknande grundsyn i fråga om objektivitet redovisar sociologen Pierre Bourdieu, som utvecklat begreppet reflexiv sociologi, vilket för empirisk forskning innebär att vara skeptisk till egna uppfattningar, ifrågasätta dem och också försöka sätta sig in i

38 Se t.ex. Lykke (2009) Genusforskning – en guide till feministisk teori, metodologi och skrift, s 18 ff;

Widerberg (2013) Kunskapens kön – nu och då. I Tidskrift för genusvetenskap. 2013:1, ss 64 - 68.

39 Se Hirdman 2001, ss 19 - 46; Eduards 2007, s 187 ff; En informativ redovisning av röster i riksdagen om kvinnors biologi och egenskaper finns i antologin Kvinnors röst och rätt, utgiven 1969 för att högtidlighålla femtioårsminnet av den kvinnliga rösträttens genomförande 1919.

40 Haraway 1988,1991.

41 För en analys av Haraways kunskapsbegrepp i relation till teorier om kunskap i postkolonial och poststrukturalistisk forskningstradition, se Lykke 2009, ss148-151.

hur andra uppfattar den verklighet som forskaren söker beskriva.⁴² I en praktik som skapar kunskap måste man vara medveten om att forskaren är en produkt av det fält som han eller hon tillhör. Enligt Loïc Wacquant, lärljunge till Bourdieu, måste disciplinens epistemologiskt undermedvetna avtäckas. Ett annat sätt att uttrycka detta är att det finns en risk att bli ”fånge i sitt fält”. Reflektion eller en reflekterande praktik, som det ibland kallas, anses ge bättre kunskap och mer objektiva forskningsresultat.

Hur ser jag själv på risken att bli fånge i mitt fält? Om jag ska reflektera över de erfarenheter jag bär med mig efter att under många år ha arbetat som jurist, huvudsakligen med arbetsrätt och diskrimineringsjuridik, skulle jag betona värdet av deltagande i olika typer av förhandlingar, av processföring i Arbetsdomstolen för medlemmar i LO-förbund, TCO-förbund och SACO-förbund och av att ha varit delaktig i lagstiftningsarbete kring jämställdhetslagen.⁴³ Erfarenheterna inkluderar sådant som det kan vara svårt att sätta ord på och som t.ex. handlar om hur olika organisationer ser på värdet av kollektivavtal respektive lagstiftning i jämställdhetsfrågor, hur strategier formas i avtalsrörelser men också om något så vardagligt som stämningen i lunchrummet vid diskussion om ”heta” arbetsrättsliga problem och diskrimineringsärenden. Dessa erfarenheter gör att jag har en kunskapsbakgrund för mitt avhandlingsarbete som den som saknar praktisk erfarenhet av att arbeta med diskrimineringsfrågor saknar. Samtidigt kan finnas en risk för förgivettaganden som medför att förhållanden som jag borde synliggöra lämnas ur sikte. Mitt sätt att balansera de risker som mitt starka engagemang i diskrimineringsfrågor kan ha inneburit är att noga ange källan till de sakuppgifter jag redovisar, så att de kan kontrolleras.