När det kommer till hur bedömningen av ämnesområdet friluftsliv genomförs och vad som bedöms varierar lärarnas svar och därför kommer svaren redovisas var för sig.
Respondent 1 förklarar att i ämnesområdet friluftsliv är utgångspunkten att eleverna har ett A i ämnesområdet och sen handlar det om att eleverna får motbevisa sig själva att de till exempel inte kan uppträda med säkerhet.
Vi har en övernattning med paddling och sånt och då är det några ute när natten, mörkret har fallit och då får de ett F i momentet istället där de måste ta ikapp det med varför de handlade på det sättet och vad det var som inte var lämpligt med det uppförandet (Respondent 1)
För att bedöma elevernas kunskaper i friluftsliv använder respondent 1 främst muntliga reflektioner där eleverna får svara på förbestämda frågor. För att förbereda sig till examinationen har alla elever efter varje genomfört friluftsliv fått dokumentera sina upplevelser och erfarenheter. Under det examinerade samtalet vill läraren att eleverna kan diskutera kring friluftslivets sociala och kulturella värden. Eleverna bedöms även praktiskt men läraren har svårt att specificera vad som bedöms.
Praktiskt alltså vad de kan genomföra där ut, men i friluftsliv blir det ju inte hur bra de åker långfärdsskridskor eller hur bra de paddlar eller hur snabbt de har gått utan det är ju samtalet som examinerar momentet friluftsliv.
(Respondent 1)
Respondent 2 tycker att det är främst skriftliga reflektioner som kan bedömas i ämnesområdet friluftsliv. I reflektionen vill läraren att eleverna beskriver sina förberedelser samt resonerar kring varför det är nyttigt för individen att vara i naturen.
De får beskriva hur de ehm…hur de har förberett sig...hur de tänker kring mat och hur de tänker kring utrustning och så sedan ska man koppla det där till varför det är nyttigt att vara ute i naturen och så då ska man försöka så hitta nåt vetenskapligt belägg på dårå vad det kan vara för bra att ute i naturen och avstressande eller så är det... det är det de skriver.
29
Andra examinationsformer respondent 2 använder sig av är regelrätta prov och film. Eleverna får spela in en kort film om till exempel allemansrätten, hur man klär sig eller packar en ryggsäck vilket sedan bedöms av läraren.
Respondent 3 menar att det är svårt att göra en bedömning av elevernas kunskaper då det finns få bedömningstillfällen i ämnesområdet friluftsliv. Läraren utgår ifrån att eleverna har ett E i ämnesområdet och om eleverna deltar på de friluftsdagar som anordnas är eleven godkänd i ämnesområdet. Han uttrycker: alltså där kan jag säga har de gjort dagen eller har de gjort de
här dagarna eller har de inte gjort dem.
Respondent 4 bedömer elevernas teoretiska kunskaper i friluftsliv genom skriftliga inlämningsuppgifter och muntliga presentationer. Hur eleverna klarar det praktiska lägger inte läraren in i bedömningen utan det är att kunna återberätta det praktiska som bedöms.
Praktiskt kunnande skulle jag väl inte vilja, det är ju framförallt mer där kan du ju visa att där du har läst…det är väl det som jag anser kanske, är det viktigaste, att du, du får in, sen om du misslyckas spelar det inte så stor roll, utan du ska kunna återberätta det, teoretiskt också…du får inte igång ditt stormkök, öh så så kan ändå missat någonting, men du har inte hällt på någon olja eller, haha du har inte tänt den eller vad som helst men du kan återberätta det, öh allting ska kunna göras teoretiskt, anser jag, kunna berättas teoretiskt för att du ändå ska ha ett kunnande. (Respondent 4)
Respondent 5 använder i sin bedömning olika ”Check Points” som eleverna måste klara av för att nå upp till en godkänd nivå. Det är bland annat att kunna sätta ihop ett stormkök, laga mat, packa en vandringsryggsäck och sätta upp ett tält. Vidare bedöms även hur eleverna agerar under till exempel en vandring.
Bedömningsnivåerna blir ju liksom aha, öh är de helt självgående, kan de ta ansvar i gruppen, alltså hur mycket, hur trygga är de kontra är det så att de mest följer med och liksom har genomfört, ja men då kanske det är mer mot ett godkänt betyg, öh och är de mer självgående och har liksom fattat grejen eller vad man ska säga och kommer förberedda och så vidare, ja men då är det mot ett högre betyg. (Respondent 5)
Läraren vill även att eleverna kan visa upp att de har en förmåga att anpassa sig efter den miljön de befinner sig i.
30
Har du liksom långkallingar på dig under dina träningsbyxor eller vad det kan var liksom, men okej, det, det är en förmåga liksom, men är det så att man kommer alldeles för kallt klädd och måste avbryta, ja men det är ju uppenbart då att det inte är godkänt, helt enkelt (Respondent 5)
I bedömningen ingår också skriftliga reflektionsuppgifter där eleverna ska kunna diskutera kring friluftsliv, vad de har upplevt och vad de har känt.
Respondent 6 bedömer enbart ämnesområdet friluftsliv i skriftliga och muntliga reflektioner där eleverna ska diskutera kring friluftsliv och koppla sitt resonemang exempelvis till olika sociala fenomen eller kroppsideal. Han använder flera olika examinationsformer men reflektionen utgör grunden till dem. Läraren upplever det svårt att bedöma det praktiska genomförandet och anser att bedömningen blir mer rättvist om han bedömer det teoretiska.
Men jag tycker liksom att det känns som att jag inte kan sätta betyg på hur bra de är att vandra eller hur bra de inte är på att vandra, vart drar man gränser där liksom, om du tar dig från punkt A till punkt B det är väl svinbra öhm hur gör jag på A-nivå och hur gör jag på E-nivå, det är liksom svårt att skilja. (Respondent 6)
8 Diskussion
I detta avsnitt kommer studiens resultat diskuteras i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Undersökningens syfte är att undersöka vilket synsätt verksamma och behöriga gymnasielärare i idrott och hälsa har på ämnesområdet friluftsliv. Studien avser vidare att undersöka vad lärarna anser är viktig kunskap i friluftsliv samt hur lärarnas synsätt speglas i lärarnas didaktiska val gällande undervisning och bedömning.
Frågeställningar:
• Vad anser lärarna att kunskap i friluftsliv är?
• Hur påverkar lärarens syn på friluftsliv de didaktiska valen i undervisningen? • Vilka kunskaper bedöms i friluftslivsundervisningen?
För att diskutera studiens resultat gör vi det i relation till den forskning som tidigare redovisats. Resultatet diskuteras även i förhållande till Lindes läroplansteoretiska modell över läroplans arenorna samt Bernsteins begrepp om klassifikation och inramning.
31
I resultatet framträder en syn på friluftsliv hos lärarna som till stor del liknar den svenska officiella definitionen. Lärarna beskriver friluftsliv som vistelse i naturen, som rekreation och att det ska genomföras utan krav på prestation. Detta går att jämföra med den officiella definitionen som lyder;
Friluftsliv: vistelse utomhus i natur- eller kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling. (SFS, 2003:133)
Två av sex lärare nämner dock att det finns en skillnad mellan friluftsliv och friluftslivsaktivitet och lyfter att all aktivitet utomhus inte är friluftsliv. De gör en liknande distinktion som både Backman (2004, s. 176 f.) och Nilsson (2012, s. 143 f.) väljer att göra mellan begreppen
friluftsliv och naturmiljöaktivitet. Även om lärarna gör en skillnad mellan begreppen friluftsliv
och friluftslivsaktivitet anser vi att synen på friluftsliv grundar sig till den officiella definitionen på friluftsliv där en aktivitetsdiskurs råder. Eftersom den officiella definitionen inte har tagits fram för pedagogiska ändamål, kan det ifrågasättas hur bra definitionen passar in i skolsammanhang, vilket är något Mikaels (2017b) tar upp i sin avhandling. Mikaels menar att definitionen av friluftsliv utanför skolan har överförts direkt till en skolkontext utan att problematisera vilka pedagogiska konsekvenser detta får för ämnesområdet friluftsliv (2017b, s. 19). Lärarna i denna studie kan anses tolka ämnesområdet friluftsliv i ämnesplanen utifrån den officiella definitionen vilket leder till att friluftsliv i och utanför skolkontexten blir lika varandra. Det är den rekreativa och aktivitetsbaserade synen som framträder både i och utanför skolkontexten, men hur friluftsliv upplevs i och utanför skolkontexten skiljer sig. Det är alltså samma kunskaper utanför skolan som lärarna anser att eleverna ska lära sig i skolan. Kunskaperna som lärarna nämner kan ses som förberedande kunskaper och grundar sig i en turlogik där målet är att gå på tur och klara sig i naturen. Detta synsätt speglar deras val av aktiviteter i undervisningen. Ett exempel på detta är dagsvandringar som fem av sex lärare använder sig av i sin undervisning. Resultatet är i linje med Mikaels (2018) forskningsprojekt. Mikaels beskriver hur lärarna i hans studie likställer friluftsliv i skolan med rekreation och fritid och upplever därmed en svårighet att koppla friluftslivet till kunskapskraven. Mikaels visar även att lärarna i hans studie anser att friluftsliv i skolan är samma sak som aktiviteter utomhus, där fokus ligger på friluftstekniker som exempelvis att göra upp eld. (2018, s. 9 ff.)
Lärarnas resonemang om att friluftsliv i skolan och utanför skolan involverar samma typer av aktiviteter och kunskaper kan förklaras utifrån Bernsteins (1996) syn på vad som sker när en aktivitet utanför skolan omvandlas till en pedagogisk aktivitet att använda i skolan. De normer,
32
värden och kunskaper som är högt värderade i det traditionella friluftslivet utanför skolan speglas även i den kunskap lärarna vill förmedla vidare till eleverna i undervisningen av friluftsliv. Det intressanta är vilken potential det finns i undervisningen om dessa normer och värderingar avlägsnas vilket Loynes (2020) har undersökt. I Loynes studie togs kartan och kompassen bort för vissa deltagare när de vistades i ett naturområde. När deltagarna blev ”fria” från de inneboende förväntningarna som förknippas med karta och kompas upplevde de en annan närhet till naturen. De upplevade hur de var mer i ”nuet”, fick en starkare relation till platsen och tog sig tid att utforska naturen. (2020, s. 145 ff.) Vad skulle hända om lärarnas syn på friluftsliv rörde sig bort från de traditionella friluftslivsaktiviteterna och istället fokuserade på fördjupad kunskap och förståelse för människans relation till naturen? Skulle det kunna bidra till att eleverna likt i Loynes (2020) studien kände en större närhet till naturen?
Samtliga lärare nämner utbildningen när de får frågan om vad som har format deras synsätt på friluftsliv. Utbildningen har väckt deras intresse för friluftsliv och lärarna förklarar hur de har tagit del av vad som kan ses vara ett exklusivt friluftsliv med vandring, paddling och turåkning i fjällen. Genom det exklusiva friluftslivet har lärarna fått en uppfattning vad friluftsliv kan innebära. Detta är i linje med Backmans studier där han kommer fram till att idrottslärarna har fått en syn på vad ”riktigt” friluftsliv är från utbildningen och att det stora och exklusiva friluftslivet rankas högt hos lärarutbildarna på lärosätena (2008, s. 69 ff.; 2009, s. 14 ff.). Backman diskuterar i sin studie om det är just utbildningen som har gett läraren ramar och förväntningar på vad friluftsliv innebär och ställer frågan hur lärare lyckas transformera detta exklusiva friluftsliv till ett mer skolanpassat friluftsliv (2008, s. 69ff.). De flesta av lärarna nämner även uppväxten som en central pelare som har format deras syn på friluftsliv. Under uppväxten har de fått presenterat detta rekreativa friluftsliv såsom vandra i fjällen med föräldrar eller fika i skogen med pappa.
De kunskaper som eleverna ska lära sig i friluftsliv speglar det traditionella rekreativa friluftslivet och lärarna beskriver kunskaper i friluftsliv som olika tekniska färdigheter. Lärarnas synsätt verkar i hög grad påverka deras didaktiska val i friluftslivsundervisningen. Samtliga lärare nämner olika friluftstekniker såsom att klä sig rätt, laga mat och göra upp eld, vilket är i linje med vad lärarna nämner i Mikaels studie (2018, s. 9 ff.). Lärarna i denna studie nämner även att de vill lära sina elever att friluftsliv inte behöver vara avancerat och exklusivt utan att det kan vara enkelt att få naturupplevelser. Detta kan jämföras med vad lärarna har fått uppleva under sin lärarutbildning där ett exklusivt friluftsliv har lyfts fram. En av lärarna lyfter
33
att kunskap i friluftsliv även är förståelse för vad vistelse i naturen kan ge till människan. Även om hans resonemang om vad kunskap i friluftsliv är skiljer sig lite från de andra lärarnas resonemang finns det fortfarande en ensidig människa-naturrelation, det vill säga naturen ger någonting till individiden men hur individen påverkar naturen är irrelevant. Detta diskuterar Mikaels i sin avhandling. Enligt Mikaels är det viktigt att utmana den människocentrerade världen samt gå ifrån den aktivitetsbaserade och människocentrerade synen på friluftsliv (2017b, s. 18 f.). Mikaels menar att istället för att fokusera på aktiviteten i sig, kan man fokusera på platsen för att utbilda eleverna utifrån ett miljöperspektiv för en hållbar framtid (2017a, s. 66).
De flesta av lärarna upplever att läroplanen är luddig, otydlig och lös samt att det inte framkommer tydligt vad eleverna ska lära sig, vilket är i linje med tidigare studier (Backman 2011, s. 56 f.; Svenskt Friluftsliv/ Novus 2016, s. 10). Enligt Lundvall kan ämnet idrott och hälsa ses vara svagt klassificerat men att det finns starka interna koder om vilka aktiviteter som är högt värderade (2011a, s. 15). I friluftslivsundervisning kan det anses finnas starka interna koder som gör att lärarna väljer att använda dessa traditionella friluftsaktiviteter, såsom paddling, vandring och orienteringsdag, i sin undervisning. Linde beskriver att inom mindre klassificerade ämnen påverkar lärarens personliga erfarenhet, belästhet och egen utbildning undervisningen (2012, s. 65). Lärarna utför samma typ av aktiviteter som de har fått med sig från sin lärarutbildning.
De flesta av lärarna anser att ämnesplanen skulle kunna vara formulerad tydligare om vad undervisningen ska innehålla, det vill säga en önskan om en starkare klassificering finns (Linde 2012). En av lärarna anser dock att en starkare klassificering skulle ge lärare sämre samvete på grund av att de inte skulle lyckas följa läroplanen. Han beskriver att alla skolor ändå inte har möjlighet att utföra alla friluftsaktiviteter på grund av klimatet exempelvis. Men skulle det räcka med att beskriva i läroplanstexterna vad Skolverket menar med begreppet friluftsliv i skolsammanhang? Begreppsdefinitionen skulle rama in ämnesområdet friluftsliv, och därmed eventuellt ändra lärarnas syn på friluftsliv i skolan.
Linde beskriver hur det är upp till lärarna att tolka och transformera den framtagna läroplanen utifrån de syften och mål som finns med undervisningen (2012, s. 55). Samtliga lärare nämner flertalet faktorer som påverkar transformeringen av läroplanens innehåll in i deras undervisning. Nästan alla lärare berättar att skolans geografiska läge begränsar deras möjlighet
34
till att bedriva friluftslivsundervisning. De beskriver att de behöver transport till ett område som passar bättre för friluftsliv. Det kan ses spegla deras syn på att friluftsliv ska bedrivas i en viss typ av miljö, vilket även Backman tar upp i sin studie (2009, s. 14 ff.). Enligt Backman finns det en gemensam syn hos lärare i idrott och hälsa att ”riktigt” friluftsliv bedrivs i en speciell miljö (2009, s. 14 ff.). Lärarna beskriver även att de saknar tid till att undervisa i ”vettigt” friluftsliv. Eftersom lektionerna upplevs för korta hålls oftast undervisningen i form av friluftsdagar eller heldagar ute i naturen. Även ekonomi och säkerhet är faktorer som lyfts upp bland lärarna. De påverkande faktorerna som lärarna nämner i denna studie är i linje med flertal tidigare studier (Backman 2009, s. 16 f.; Lundvall & Meckbach 2008, s. 355; Skolinspektionen 2018, s. 6; Svenskt Friluftsliv/Novus 2016, s. 10). Men vi undrar om dessa faktorers inverkan på undervisningen skulle förändras om lärarnas syn på friluftsliv i och utanför skolan skulle skilja sig från varandra. Är det egentligen lärarens syn på att friluftsliv ska vara en upplevelse, liv ute i det fria och att gå på tur som är den mest påverkande faktorn?
I realiseringen av läroplanen beskriver Linde att kommunikation mellan lärare och elever samt aktiviteten som bedrivs är kärnan i realiseringen av läroplanen (2012, s. 73). Utifrån Larssons syn på essentialistisk och konstruktionistisk kunskap visar studiens resultat att kunskapen i stor utsträckning är essentialistisk (2016, s. 26 f). Lärarnas syn på vad friluftsliv innebär verkar låsa undervisningen till att i stor utsträckning bestå av traditionella friluftsaktiviteter. Eleverna får inte själva utveckla och konstruera kunskaper i friluftsliv utan reproducerar redan befintliga kunskaper som läraren anser är viktiga. Om lärarnas synsätt ändrades från den traditionella synen på friluftsliv till en mer skolanpassad syn på friluftsliv, kan det leda till att de stora påverkande faktorerna såsom säkerhet, tid och att undervisningen ska ske på en specifik plats försvinner? Skulle lärarna då våga ge mer ansvar till eleverna och därmed utgå mer ifrån ett konstruktionistiskt perspektiv?
I studiens resultat framkommer det att hur och vad lärarna väljer att bedöma i ämnesområdet friluftsliv varierar. Detta går i linje Redelius, Fagrell och Larssons studie där det framkommer att vad som bedöms verkar vara slumpmässigt utifrån lärarnas eget synsätt på ämnesområdet (2016, s. 251 ff.). En av lärarna berättar att han endast bedömer närvaron på friluftsdagarna medan de flesta andra lärarna i studien anser att det är främst elevernas förmåga att diskutera kring friluftsliv som är möjligt att bedöma. Detta sker i olika former av reflektioner. Vilka kunskaper en sådan reflektion bör innehålla varierar. Några av lärarna menar att det är elevernas upplevelse och känsla av friluftslivet som ska diskuteras, en annan vill att diskussionen handlar
35
om friluftslivet som kulturellt och socialt fenomen. Att bedömningen varierar i en väldig stor utsträckning tyder ur ett läroplansteoretiskt perspektiv på att området har en svag klassificering och en låg grad av inramning där lärarnas egna tolkningar av den föreskrivna ämnesplanen ligger till grund för bedömningen. (Linde 2012, s. 65.) Utifrån lärarnas synsätt på vad friluftsliv innehåller för aktiviteter blir den praktiska bedömningen omöjlig för flertalet av respondenterna, endast en av lärarna kan förklara hur den praktiska färdigheten bedöms.
Redelius påpekar att elevernas betyg är en viktig del i den urvalsmetod som sker när eleverna ska söka sig vidare till högre utbildningar, därför bör lärarna göra en likvärdig bedömning av elevernas kunskaper i ämnesområdena (2012 s. 217 ff.). Betygen ska grunda sig i de kunskapskrav som finns i ämnet idrott och hälsa. Likt med Redelius, Fagrell och Larssons studie (2016, s. 254 f.) verkar bedömningen grunda sig i andra aspekter än just kunskapskravet. Vad lärarna i denna studie väljer att bedöma i ämnesområdet friluftsliv skiljer sig åt. Exempelvis utgår respondent 1 ifrån att eleven har ett A i de praktiska momenten om hen inte motbevisar detta med ett olämpligt beteende och eleven får i en skriftlig examination dokumentera sina upplevelser, respondent 3 utgår ifrån att eleven har ett E om hen deltar i friluftsdagen och respondent 5 kopplar ihop både praktiska moment och reflektion där eleven ska diskutera friluftsliv utifrån vad hen har upplevt och känt. Vi anser att varken beteende, upplevelse eller närvaro går att koppla till de kunskapskraven som finns i ämnesplanen för idrott och hälsa. Det vore intressant att veta hur läraren kan bedöma en upplevelse.
Eftersom det skiljer sig åt vad som bedöms har eleverna olika utgångslägen att få ett visst betyg beroende på vilken skola de går på. Hade eleven gått i en annan skola hade hen eventuellt fått ett annat betyg i ämnesområdet friluftsliv och därmed i ämnet idrott och hälsa. Sett till studiens resultat anser vi att det inte sker en likvärdig bedömning av elevernas kunskaper vilket de har rätt till. Redelius påpekar vikten om att ta sitt bedömningsuppdrag på stort allvar då det är en myndighetsutövning (2012, s. 221 ff.). Precis som Skolinspektionen (2018, s. 6) och Seger (2016, s. 136) upplever vi att det behöver utvecklas nya arbetssätt för att bedöma eleverna i friluftsliv utifrån hur det idag bedrivs.