Praktiklärarna som handleder studenterna i praktiken är den mest cen-trala delen av praktikundervisningen. Det är en reflektiv lärprocess som kan anses bestå av två elementära delar: Å ena sidan den reflektiva lärproc-essen i sig och å andra sidan det att studenten lär sig att se handledning som ett stöd. Det senare är viktigt eftersom handledningen också är ett centralt element i den professionella utvecklingen som socialarbetare under den egentliga arbetskarriären (bl.a. Kadushin & Harkness 2002, Karvinen-Niinikoski, Rantalaiho & Salonen 2007).
Praktikundervisningen ställer också krav på de arbetsmiljöer som tar emot studenter. I praktiken är studentens lärande kopplat till en prak-tikgemen skap och lärande blir en del av ett socialt samspel mellan uni-versitetsstudierna, praktikplatsen och studenten. Helheten bildar kontex-ten för lärandet. Med denna utgångspunkt får kontexkontex-ten en funktion som lärmiljö (Julkunen, Rosengren, Österlund-Holmqvist & Pihlajamäki 2012).
Lärandets situationsbundna karaktär grundar sig på Lev Vygotskijs (1997) studier av hur kulturella och språkliga betingelser påverkar och be-stämmer vårt tänkande och lärande. Centralt i Vygotskijs teoribild ning om individers lärande i en social kontext är hans begrepp den närmaste utveck
lingszonen, vilket betecknar hur en students lärande utvecklas genom prak-tiklärarens stöd eller genom samarbete med andra medarbetare på praktik-platsen eller i praktikpraktik-platsens samarbetsnätverk.
I Laves och Wengers (1991) teorier om det situationsbundna lärandet betonas betydelsen av den autentiska situationen, vilket innefattar den
realworld, där hela samhället utgör en lärmiljö och där studerande kolle-ktivt löser verklighetsbaserade problem. Praktikplatserna ger möjlighet för studerande till praktiskt arbete (eng. doing), möjlighet till upplevelse och erfarenhet (eng. meaning), gemenskap och tillhörighet (eng. belonging) och till personlig utveckling och identitet (eng. becoming), vilket bidrar till att utveckla en egen yrkesidentitet och kompetens (Julkunen m.fl. 2012: 185).
Praktikundervisningen är en reproduktionsform av expertis i socialt ar-bete. Det är viktigt att utveckla den svenskspråkiga praktiklärarutbildning där socialarbetare får undervisning i att handleda studenter och uppdatera sina teoretiska kunskaper och i att inspirera sina arbetsplatser till att fun-gera som lärmiljöer. På så sätt garanteras studenterna en praktiklärare som tillsammans med studenten teoretiskt reflekterar över lärandet i konkreta arbetssituationer.
Det har arrangerats fyra praktiklärarutbildningar vid Soc&kom, varav tre av dessa har varit mångprofessionella utbildningar tillsammans med yrkeshögskolan Arcada. Utbildningarna har varit betydligt mindre i sin omfattning än motsvarande utbildningar på finskt håll där man har som kompetenskrav att praktikläraren ska ha gått utbildningen. För att över-huvudtaget hitta praktiklärare på svenska för alla studerande förutsätter vi tillsvidare endast att praktikläraren är formellt kompetent. Det här betyder inte nödvändigtvis att praktikläraren har en magisterexamen eller har gått en praktiklärarutbildning. De socialarbetare som blivit utexaminerad innan kompetenskraven höjdes till magisternivå år 2007 är formellt kompetenta med en kandidatexamen.
Diskussion
I denna studie har jag diskuterat förhållandet mellan akademisk, teoretisk kunskap och praktiskt socialt arbete, belyst förhållandet ur ett historiskt perspektiv och presenterat ett försök att ta in lärandemål och bedömnings-kriterier för den handledda praktiken i socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan, Soc&kom. De första erfarenheterna av lärandemål och bedömningskriterier i kursen handledda praktikstudier år 2014 visar att nivån på studenternas skriftliga uppgifter till smågruppsseminarierna på Soc&kom förbättrades avsevärt. Studenterna skrev uppgifterna om arbetet på praktikplatserna som akademisk text med ett förbättrat språk och
tydli-ga källhänvisnintydli-gar. Måntydli-ga betonade i sina reflektionsdagböcker att de in-sett vikten av dokumentation i socialt arbete, det vill säga vikten av att lära sig att beskriva och skriva om socialt arbete i klartext, dvs. beskrivande, kort och informativt.
Trots att jag bett om synpunkter på formuleringen av terierna och vi fört mycket diskussion om lärandemålen, bedömningskri-terierna och konstruktivt samordnad undervisning tillsammans med prak-tiklärarna, var det bara en del av praktiklärarna som utvärderade praktik-tiden på skalan 1–5. Ingen gav vitsorden direkt negativ respons, även om praktiklärarna tyckte det kändes svårt att ge vitsord. Några hann inte delta i praktiklärarträffarna och bekantade sig kanske inte med bedömnings-kriterierna. Tillsammans med den andra ansvariga lektorn har vi kommit till att lärandemålen och bedömningskriterierna har hjälpt studenterna att förbättra sina prestationer under kursens gång. Vi har föreslagit att kursen i fortsättningen ska bedömas enligt de utarbetade bedömningskriterierna.
Praktikundervisningen är en bro mellan Soc&kom och arbetsplatserna inom det sociala området. Klyftan mellan de akademiska studierna i socialt arbete och praktikers uppfattningar om professionen bör minskas, men alla parters synpunkter är viktiga i formulerandet av realistiska lärandemål och bedömningskriterier. Gemensamma lärandemål och bedömningskriterier för kursen har visat sig vara en bra början till samordning av kursinne-hållet.
Referenser
Biggs, J., 2003. Teaching for quality of learning at university. Suffolk, UK: Open University Press and the Society for Research into Higher Education.
Julkunen, I., Å. Rosengren, E. Österlund-Holmqvist & E. Pihlajamäki, 2012.
Kollaborativt lärande i levande mångprofessionella kunskapsmiljöer. I:
Sosiaalityön käytännönopetus liikkeessä, red. av N. Tuohino, A. Pohjola & M.
Suonio, 2012. 178–195. Rovaniemi, Sosnet julkaisuja 5, valtakunnallinen sosiaalityön yliopistoverkosto.
Kadushin, A. & D. Harkness, 2002. Supervision in social work. 4. upplaga. New York: Columbia University.
Karvinen-Niinikoski, S., U-M. Rantalaiho & J. Salonen, 2007. Työnohjaus sos
iaalityössa. Helsinki: Edita.
Karvinen-Niinikoski, S., 2005a. Sosiaalityön opetus, tutkimus ja kehittyvä asiantuntijuus. I: Sosiaalityön käytäntötutkimus, red. av M. Satka, S. Karvin-en-Niinikoski, M. Nylund & S. Hoikkala. 73–96. Helsinki: Palmenia kustannus.
Karvinen-Niinikoski, S., 2005b. Research orientation and expertise in social work -/challenges for social work education. European Journal of Social Work (8) 3: 259–271.
Kröger, T., 2014. Yli-Ikäinen sosiaalihuolto. I: Sosiaalihuollon tila ja tulevaisuus, red. av I. Haverinen, M. Kuronen & T. Pösö. 25–41. Tampere: Vastapaino.
Lave, J. & E. Wenger, 1991. Situated Learning: Legitimate peripheral participa
tion. New York: Cambridge University Press.
Metteri A., 2007. Dialogisuus. I: Käytännönopetuksen aakkoset. Praktiklärarens ABC, red av M. Satka, I. Julkunen, T. Meltti & L. Yliruka. Helsinki: Hels-ingin yliopiston Lahden tutkimus- ja koulutuskeskus.
Mutka, U., 1998. Sosiaalityön neljäs käänne: asiantuntijuuden mahdollisuudet vah
van sosiaalivaltion jälkeen. SoPhi 27. Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto.
Nagel, N. G., 1996. Learning Through RealWorld Problem Solving. The power of integrative teaching. California: Corwin Press INC.
Nevgi, A. & S. Lindblom-Ylänne, 2009. Opetuksen linjakkuus – suunnittelusta arviointiin. I: Yliopistoopettajan käsikirja, red. av S. Lindblom-Ylänne& A.
Nevgi. 138–155. Helsinki: WSOY pro.
Satka, M., 1995. Making social citizenship. Conceptual practices from the Finnish poor Law to professional social work. Jyväskylä: University of Jyväskylä.
Satka, M., 2000. Myöhäismodernin haasteet ja sosiaalityön ammatillinen er-ikoistumiskoulutus. Janus 8 (2): 182–197.
Satka, M., & S. Karvinen, 1999. The contemporary reconstruction of Finnish social work expertice. European journal of social work 2 (2): 119–129 Vygotskij, L.S., 1997. Educational psychology. Florida: St. Lucie Press.
.