Läsning och skönlitteratur

Själva grundidén med folkbibliotek bygger på att folk läser och tar del av information. Läsning, och kanske framför allt läsning av skönlitteratur, borde då vara av stor vikt för dem som arbetar på folkbibliotek. Av samma anledning borde det kanske vara obligatoriskt med läsning på arbetstid, vilka andra yrkesgrupper utövar sina yrken med bas i sina fritidsintressen?

Dilevkos och Gottliebs undersökning visar att knappt 21 procent av folk-biblioteksbibliotekarierna hade betald lästid. Undersökningen i denna uppsats har ett alltför litet antal respondenter för att det ska gå att göra någon egentlig jämförelse men endast en av respondenterna angav att det fanns utrymme för betald lästid i tjänsten och det gällde då endast barn- och ungdomslitteratur.

Den enda av informanterna som sedan en tid tillbaka har möjlighet att läsa på arbetstid säger att:

143

Intervju med informant C

144

Uggelberg, 2004, s. 207.

145

[…] sedan i höstas, […] har vi fyra timmar i månaden barnlitteratur. […] Vi är ju fyra stycken som åker bokbuss som har förmånen till de där timmarna och då bokpratar vi för varandra så då är det ju ganska många böcker, helt plötsligt, som man har hyfsad koll på.146

och en annan lyssnar på ljudböcker under bokuppsättning. I övrigt svarade resterande att de inte hade tid till läsning och att det är något de saknar.

Nej, det har jag faktiskt dåligt med. Men jag försöker att … Jag har ju mycket bokprat, och jag fungerar så att när jag ska ha ett bokprat, jag ska vara med på deckarfesten eller jag ska ha ett annat bokprat, då slutar jag helt och hållet, sedan så läser jag som en galning sista helgen innan och lider av detta så jag kan uppenbarligen inte läsa under press så jag borde ju läsa på arbetet men jag läser väldigt mycket på sommaren när jag har semester. Jag åker en vecka till Kreta och då läser jag. Och kanske till jul, kanske till någon annan sådär… men, jag försöker ibland att läsa på snedden, på jobbet, men det fungerar hemskt dåligt.147

Vi är ganska bra på att köpa in böcker och sådant där men kanske inte lika bra på att förmedla de vi har köpt in. Då skulle man… jag menar barnavdelningen, de har ju det här… de kan läsa på arbetstid ungdomsböcker och sådant där men det… det har ju varit tradition. Det är ju jättebra va’ men samma sak finns inte på vuxensidan.

Men det är klart, skulle man börja arbeta på ett annat sätt och liksom satsa på det här med att marknadsföra litteratur och ha kanske mer frekvent återkommande bokprat, kanske både på dag- och kvällstid, då måste man ju på något sätt ta bort något annat så att man har den här lästiden så att säga och vi har börjat diskutera lite i de här banorna men det finns ju inget riktigt än men det är ju bra att det kommer upp tycker jag.148

Folkbibliotekspersonalen i Dilevkos och Gottliebs undersökning ansåg att det samlade mediautbudet de tog del av under sin fritid bidrog till en allmän kunskap som möjliggjorde förbättrad service. Bland annat ansåg de att de genom att läsa dagstidningar och tidskrifter lättare kunde precisera vad låntagaren ville veta.149

Det är inte långsökt att anta att liknande förhållanden gäller mellan läsning av skönlitteratur och rådgivning till låntagarna.

Saknas arbetstid till läsning används istället det som läses på fritiden. En intressant fråga är då vad som läses, är det helt enligt eget intresse eller det som kan komma till nytta i arbetet. Av informanterna uppger alla att de har nytta av det de läser på sin fritid, vilket konfirmerar resultaten hos Dilevko och Gottlieb, och ingen läser bara för att ha det till jobbet utan kombinerar nytta med nöje.

Intresset för litteratur som man har, som fritidsmänniska eller vad jag ska säga, det är klart att det kommer till användning.150

På min fritid läser jag sådant som jag vill läsa. Och jag menar det är mycket deckare, det är romaner, en del facklitteratur också som jag sedan kan använda.151

146

Intervju med informant C

147

Intervju med informant B

148

Intervju med informant E

149

Dilevko & Gottlieb, 2003, s. 151.

150

Intervju med informant C

151

Nej, jag är för snål för det [att läsa sådant man inte vill men som kan vara bra i jobbet. förf. anm.]. Ibland tänker jag så där att jag borde göra det för jag har ingen aning om hur Elsie Rydsjö skriver men jag kommer aldrig till skott riktigt. För det är ju så med läsning också att man är ju lat också…152

Tidigare när jag var ung och ambitiös så tänkte jag ju alltid på det här att jag läser det som jag kan ha nytta av men nu… Nu så har jag blivit lite mera egocentrisk så nu läser jag det som jag vill läsa på fritiden. Och det är ju klart att allt jag läser har jag ju nytta av men jag läser inte för att ha det till jobbet.153

Någon formell, formulerad strategi för att arbeta mer aktivt med skönlitteratur saknas än så länge men en informant antyder att det kan vara på gång.

Och det är ju det som vi försöker som inte är så… Ja, ok det är ju lite uttalat att skönlitteraturen… vi försöker lyfta skönlitteraturen. Och det är antagligen det vi kommer att satsa på här i framtiden. Inte på mediajukebox eller utveckla ännu mera nya digitala medier på biblioteken. Satsningar så, det tror jag inte vi kommer att göra. I den närmaste tiden. Men den här strategin, den är den jag tror att vi ska starta upp, som inte finns på det viset klart och tydligt i någon text ännu men det finns i våra medvetanden.154

Det som finns i dagsläget är en kort text på webbplatsen om skönlitteraturens betydelse ”Välkommen till Sundsvalls stadsbibliotek, med skönlitteraturen i centrum!”155 Vad innebär detta för biblioteket, personalen och besökarna?

Bibliotekschefen var inte medveten om detta uttalande, vilket kan härledas till den korta tjänstgöringstiden, men alla de övriga nämner den stora omflyttningen som gjordes för något år sedan då skönlitteraturen fick ta plats i den stora glasade bokhallen där referensböckerna tidigare stod. Dessa finns nu istället utplacerade i anslutning till sina respektive avdelningar.

Det konkreta som vi faktiskt har gjort är att möblera om i biblioteket […] Däremot går ju hela skönlitteraturutlåningen ner och hur vi bemöter det, det är det ett evigt prat om…att vi ska ha skönlitteraturen i centrum och att det är så viktigt men jag ifrågasätter, vad gör vi för det?156

[…] till en liten del kan man väl säga det och det är väl att skönlitteraturen står där referensböckerna stod förut och det är väl att sätta i fokus… men det kan nog vara mer.157

Nja, rent konkret var det väl flytten av skönlitteraturen från plan ett till gatuplanet, det är väl i och för sig inte helt fel, det är det ju inte det är ju bra, att man möts av böcker man kan låna när man kommer in. Och jag menar vi håller ju på att planera en omflyttning igen. Där utställningsytan är nu när man kommer direkt in i biblioteket, att vi ska flytta skönlitteraturen

152

Intervju med informant C

153

Intervju med informant A

154

Intervju med informant A

155

Westberg, Karin. Visningar.

http://www.sundsvall.se/kulturochbibliotek/bibliotek/varabibliotek/sundsvallsstadsbibliotek/visningar.4. 1432a06510d0aa3e8fc80006604.html (080206)

156

Intervju med informant B

157

dit också. Alltså nyheter och så där, så det är på gång tycker jag. Men inte riktigt fullt ut, klart, men absolut på gång.158

Bokpraten som erbjuds är ju… en intressant utveckling men […] på min avdelning kan jag ju se inköpen mycket tydligare. Där har vi verkligen hamnat i att vi köper mycket… vi köper mer skönlitteratur nu.159

Vad borde då göras för att verkligen sätta skönlitteraturen i centrum? Bland informanterna finns förslag på att satsa mer på bokprat, både på dag- och kvällstid, att jämföra med lunchpraten som finns i dagsläget samt att inte alltid vara så bunden till biblioteket rent lokalmässigt utan även arbeta med uppsökande bokprat som då också skulle kunna fungera som marknadsföring av biblioteket för dem som inte redan är frälsta.

Ett informellt sätt att öka sin kompetens när det gäller skönlitteratur är att helt enkelt prata om böcker vilket informanterna är något som görs idag.

Jo, men det tycker jag nog att man gör. När man plockar boklådor och så där att man liksom tipsar litegrann så… I och för sig kanske det är samma som man vänder sig till man vet liksom på ett ungefär, de gillar någorlunda lika eller… det tycker jag nog. Sedan har vi pratat mycket om att vi kanske borde göra en utställning som vi hade för en tjugo år sedan ”personalen tipsar” och …och det har vi återkommit till. Men det tar ju tid att producera också om man tar någon månad var, eller vecka var, och tipsar om böcker….men jag tror att det kommer att komma mer sådant framöver.160

Flera informanter har i intervjuerna nämnt en kurs i ny svensk litteratur som hölls av informant E som säger att det inte fanns några

större ambitioner i det utan tanken, alltså syftet med det var att ge de som hade gått den här kursen en introduktion i ny svensk skönlitteratur. Det var inga större ambitioner än så, att ha kul och liksom få något intryck av att ”det här är ju spännande”, det var ju den nivån va’ och jag är ju väldigt nöjd om man tycker det… om det var det man uppnådde.161

Ett annat förslag är att anordna bokcirklar, för besökare men även i fortbildningssyfte för personalen. Informant E säger att det är aktuellt men att det hittills inte funnits tid

Absolut. När jag hade min sista omgång här så för jag vet inte, ett år sedan kanske i den här cirkeln [ny svensk litteratur], då var det många som önskade en fortsättning och då var ett förslag då var att man skulle ha läsecirklar och att man bokar en lokal och bestämmer en tid och så fick man träffas där och berätta för varandra det man har läst.

Nu har ju det inte blivit av, det var en sådan där sak jag tog på mig att ordna men jag har inte haft tid helt enkelt. Jag menar det har varit mycket med librasystemet och hela baletten och så… men det var också en punkt som kom upp när vi gjorde den här inventeringen av

158

Intervju med informant E

159

Intervju med informant C

160

Intervju med informant D

161

kompetensbehov, att det var flera som nämnde att de ville ha en fortsättning så det blir det säkert.162