• No results found

Lönskalägesbrottet i Torna härad under sen stormaktstid

3. LÄGERSMÅLEN UNDER STORMAKTSTIDEN

3.3 Lönskalägesbrottet i Torna härad under sen stormaktstid

Sexualbrotten var en av de största brottskategorierna i häradet under sen stormaktstid. Under trettioårsperioden 1688–1717 kom inte mindre än 405 sexualmål till häradsrättens prövning – 318 lönskalägen och 87 horsbrott.

Fram till slutet av 1600-talet hade kvinnor oftast gått fria från världsligt straff vid lönskaläge. Olika studier visar visserligen att rättskipningen, och framför allt tidpunkten för kriminaliseringen av kvinnorna, varierade lokalt under 1600-talet.192 Utvecklingen i Torna härad tycks dock följa något som liknar en huvudlinje. Fram till 1694 dömdes endast mannen till böter för lönskaläge första resan medan kvinnan gick fri från världsligt straff – i domen skrevs in att ”hon bliver första gången för böter fri.” Det var således först vid återfall som kvinnan dömdes till böter. Även om kvinnan slapp undan världsliga böter skulle hon i likhet med mannen straffas med uppenbar kyrkoplikt enligt 1686 års kyrkolag.193 Eftersom det kyrkliga straffet fastställdes av den världsliga domstolen var det nödvändigt för kvinnan att inställa sig för rätten, och hon rannsakades på samma sätt som mannen. I protokollet noterades i regel att kvinnan ”tillstått sin förseelse frivilligt och utan tvång.” Det var alltså viktigt att kvinnan erkände sitt brott även på den tiden då hon inte dömdes till världsligt straff. Varför man skrev in att erkännandet skett utan tvång framgår inte, men det kan möjligtvis betyda att man kunde använda strängare processmetoder för att tvinga fram uppgiften om barnafadern. I häradsrätten dömdes den skyldige mannen till 10 daler (40 marker) i böter precis som enligt den gamla mökränkningsparagrafen. Dessa

190Erling Sandmo, 1992, s 61.

191Ang salighetens betydelse och evigheten som tidsdimention för individens och omgiv-ningens inställning till röjande av begångna brott se Jonas Liljiequist, 1992.

192Se t ex Jan Sundin 1992, 318 f.

193Se 1686 års kyrkolag, 9:4.

böter gick till treskiftes mellan målsägaren, häradet och kronan. Fram till 1694 var det alltså i huvudsak män som drabbades av världsligt straff för lönskaläge men kvinnorna lämnades inte på något vis utanför processen utan intog tvärtom en mycket central position under rättegången. Vid sommartinget 1694 ankom ett brev från hovrätten som slog fast att mannen skulle böta 10 daler och ”kånan” 5 daler vid första resan lönskaläge.194 Brevet från hovrätten fick till följd att även kvinnorna började dömas till världsligt straff för lönskaläge första resan från och med sommartinget 1694.

När man väl börjat döma kvinnor generellt för lönskaläge kan vi se att antalet dömda kvinnor snart kom att överstiga antalet dömda män. Detta framgår klart av diagram 3.1. Detta är inte förvånande om man beaktar att barnet bar vittne om moderns skuld. Det var i regel endast om kvinnan blev gravid som fallet kom inför rätta och kvinnan var så att säga dömd på förhand. Det anmärkningsvärda med statistiken är snarare att en så stor andel av de utpekade barnafäderna blev dömda.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Diagram 3.1 Antal för lönskaläge dömda män och kvinnor i Torna härad 1688–1717.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Årtal Antal

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

1688 1690 1691 1692 1693 1694 1695 1696 1697 1698 1699 1700 1701 1702 1703 1704 1705 1706 1707 1708 1710 1711 1712 1713 1714 1715 1716 1717

Dömda män Dömda kvinnor

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Källa: Torna häradsrätts arkiv, domböcker, ser AIa 1688–1717, LLA.

194Torna häradsrätt,1694 st nr 7 – brev från hovrätten daterat 31 maj 1694.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

I de 318 lönskalägesmålen vid Torna häradsrätt under perioden 1688–1717 saknas fällande dom mot mannen i 88 fall. Vi ska titta närmare på dessa fall. I vilka situationer undkom mannen straff? Diagram 3.2 förklarar varför vissa barnafäder inte dömdes i häradsrätten under perioden 1688–1717.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Diagram 3.2 Antal utpekade barnafäder som ej dömdes i Torna häradsrätt 1688–1717 för-delade efter orsak.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Antal

0 5 10 15 20 25 30

Krigsrätt Utkommen-derad soldat

Förrymd Avliden Okänd man

Utom häradet, ej soldat

Edgång

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Källa: Torna häradsrätts arkiv, domböcker, ser AIa 1688–1717, LLA. N=88

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Här ser vi, inte oväntat, tydliga spår av kriget. Den största gruppen utpekade barnafäder som inte dömdes i häradsrätten, 28 män, hörde till krigsmakten och skulle ställas inför krigsrätt i Sverige. Om dessa män verkligen ställdes inför krigsrätt går långt ifrån alltid att kontrollera, men det är rimligt att anta att majoriteten av dessa män trots allt blev dömda. I flera av fallen framgår det av häradsrättens domböcker att mannen redan dömts i krigsrätten eller att han skall ställas inför krigsrätt.

Den näst största gruppen, 18 män, tillhörde också krigsmakten men hade utkommenderats i kriget och befann sig på krigsskådeplatser t ex i Polen eller Tyskland. I vilken utsräckning korrespondens från häradsrätten nådde dessa

mäns befäl är okänt. Vi kan anta att flertalet av dessa män inte dömdes för sina brott.

Den tredje största gruppen, 14 män, hade rymt ut ur häradet eller riket. Det förefaller anmärkningsvärt att så många män valde att rymma från sin hemort för att undkomma straffet för lönskaläge. 10 av männen rymde före år 1700 och 4 under tiden 1700–1717. I 8 av fallen före år 1700 uppgavs att mannen rymt till Danmark. Det överhängande åtalet blev eventuellt en utlösande faktor som fick mannen att lämna sitt nya fädernesland. Männens rymningsbenägenhet visar att männen betraktade åtalet för ett lönskaläge som en allvarlig sak och att även männen fruktade straffet eller de övriga konsekvenserna av handlingen. I några av fallen fanns det andra faktorer som förefaller ha bidragit till rymningen. 5 av männen hade avgett äktenskapslöf-ten vilket intygades av präsäktenskapslöf-ten eller av andra vittnen och 1 man hade rymt ef-ter att ha straffats med gatlopp för stöld. De som rymde från åtalet torde knappast ha räknat med att saken snart skulle glömmas bort. Lokalsamhällets minne var antagligen gott när det gällde begångna brott och i domboken skrevs in att den förrymde skulle efterspanas. I domboken står t ex om pigan Elna som rymt i samband med ett lägersmål att ”skulle ock pigan Elna Jönsdotter framdeles kunna uppspanas varpå kronones läns och fjärdingsmän noga tillseende hava böra, så skall hon för rätten framställas, och jämväl för sitt brott efter lagen plikta”.195

Antalet förrymda kvinnor under perioden var däremot endast 5. Det vän-tade eller nyfödda barnet medförde säkert svårigheter för kvinnan att fly un-dan straffet. Kanske var en kvinnas möjlighet att rymma mer begränsad även av andra skäl.

Vidare uppavs i 10 fall att barnafadern var en numera avliden person.

Risken att kvinnan utpekade en oskyldig, avliden man är uppenbar men anta-let fall är å andra sidan inte anmärkningsvärt stort (10 av 318). Det omvända förhållandet, att kvinnan uppgavs ha avlidit så att mannen ensam ställdes in-för rätta, in-förekom endast i 2 fall. Detta kan tyckas underligt om man beaktar riskerna i samband med förlossningen. Man får anta att åtalet oftast uteblev i de fall där kvinnan avlidit.

Bland de 318 lönskalägesmålen återfinns dessutom 10 fall där kvinnan inte kunde namnge någon barnafader.196 Flertalet av dessa fall bär spår av kriget

195Torna häradsrätt, 1710, st nr 61.

196Torna häradsrätt AI:a; 1701 vt nr 11, 1706 vt nr 67, 1710 ht nr 19, 1710 ht nr 71, 1711 st nr 35, 1714 vt nr 47, 1715 ht nr 5, 1715 ht nr 17, 1716 st nr 8 samt 1717 st nr 5 den 25 maj.

och kvinnan uppgav t ex att hon lägrats av en inkvarterad drabant, en dansk dragon, tysk officer eller okänd blåklädd ryttare.

I ytterligare 7 fall vistades mannen utanför häradet eller riket, utan att höra till den svenska krigsmakten. Eventuellt dömdes mannen på den ort där han vistades efter korrespondens med Torna häradsrätt men detta har inte gått att kontrollera.

Ett av de mer anmärkningsvärda resultaten från den här tidiga perioden är att endast 1 man undslapp domen för lönskaläge genom att värja sig med ed.197 I de fall den utpekade barnafadern kom inför häradsrätten, blev han följaktligen också dömd. Vi kan med andra ord avläsa en stor respekt för eden hos den enskilde individen under sen stormaktstid.

Sammanfattningsvis var det alltså inte i mer än 27 procent av lönskaläges-fallen som mannen undgick att dömas i häradsrätten tillsammans med kvinnan. Många av dessa män bör dessutom ha blivit dömda ändå, framför allt i krigsrätten. I flertalet fall hängde mannens frånvaro från häradsrätten just samman med kriget; han skulle dömas vid krigsrätt i Sverige, var utkom-menderad i kriget eller hade rymt över till Danmark. Det stora antalet soldater som rörde sig i häradet – inkvarterade svenska soldater och invaderande danskar – samt de omfattande utskrivningarna påverkar statistiken. Dels blev fler kvinnor övergivna mödrar på grund av kriget och dels medförde krigs-tillståndet svårigheter att döma soldaterna till straff och underhåll. Den do-minerande bilden blir trots detta att flertalet lönskalägesfall skedde mellan vanliga pigor och drängar i häradet och att drängarna hade ytterst små möj-ligheter att klara sig undan en fällande dom i häradsrätten. Pigorna dömdes nästan undantagslöst efter 1694, sedan hovrätten fastställt att kvinnan inte endast skulle få kyrkligt utan också världsligt straff.

3.4 NATTVARDEN — ATT BLI UTESTÄNGD FRÅN