Rådets förordning (EG) nr 338/97 reglerar handeln med hotade djur och växter inom EU och med tredje land, det vill säga land utanför EU.
Enligt fördraget om upprättande av EG, det så kallade Romfördraget, är en EG- förordning direkt tillämplig i varje medlemsstat och överordnad medlemsstaternas nationella lagstiftning. EG-rätten och medlemsländernas nationella lagar
överlappar varandra på många områden, och det kan uppstå situationer där en EG- regel och en nationell lag strider mot varandra. Då gäller alltså EG:s regelverk enligt principen om EG-rättens företräde. Den principen ska garantera att EG-rätten tillämpas lika i alla medlemsländer.
Romfördraget ger också medlemsstaterna möjlighet att vidta strängare åtgärder i olika sammanhang så länge de inte leder till handelshinder. På motsvarande sätt tillåter Rådets förordning strängare åtgärder i medlemsstaterna för att värna om hotade arter. Det gäller särskilt innehav av exemplar av de arter som omfattas av Rådets förordning. Ett exempel i artskyddsförordningen på en strängare svensk lagstiftning är förvaringsförbudet i 7 §.
Rådets förordning innehåller fyra bilagor, A – D, med förteckningar över arter eller grupper av arter av vilt levande djur och växter som kräver skydd eller andra åtgärder av olika omfattning. Bilagorna revideras efter hand. Ändringar görs minst vartannat år i samband med de partsmöten som hålls inom ramen för CITES.
2.5.1 Bilaga A - handel i stort sett förbjuden
I bilaga A tas de djur och växter upp som omfattas av förordningens strängaste reglering. Det är i stort sett samma arter som i CITES bilaga I, arter som hotas av utrotning på grund av handel och som är eller kan bli påverkade av handeln med dem. Med dessa arter är handel förbjuden.
Internationell handel med exemplar av arter i bilaga A är i det närmaste totalförbjuden. I vissa fall kan dock undantag ges från handelsförbudet. Det gäller till exempel då exemplaret och dess föräldrageneration är uppfött i fångenskap eller är artificiellt förökat. Undantag ges i sådana fall i form av import- respektive exporttillstånd för handel utanför EU:s gränser och i form av CITES-intyg för handel inom EU:s gränser. Det krävs också ett förflyttningsintyg när ett A-listat djur av vilt ursprung, eller med en förälder av vilt ursprung, ska förflyttas.
2.5.2 Bilaga B - hotade arter och arter som hot
Bilaga B motsvarar CITES bilaga II. Därutöver innehåller den ett antal arter från CITES bilaga III som EU anser vara föremål för så omfattande handel att handeln kan komma att hota artens överlevnad eller dess naturliga förekomst i det
ekosystem den tillhör.
I bilaga B finns också en möjlighet att ta upp arter som kan utgöra ett ekologiskt hot mot gemenskapens inhemska arter av vilda djur och växter.
Slutligen innehåller bilaga B arter från konventionens bilaga I som EU:s medlemsstater har reserverat sig emot, det vill säga reserverat sig mot att de finns på bilaga I och därmed omfattas av strängare regler än EU anser nödvändigt.
För handel med arter på bilaga B krävs import- och exporttillstånd då handeln sker mellan ett EU-land och ett land utanför EU. Om handeln med arter i bilaga II sker mellan övriga medlemsländer i CITES krävs endast exporttillstånd.
För kommersiella aktiviteter inom EU med arter på bilaga B, till exempel handel eller förevisning, krävs inget CITES-intyg men den som bedriver
kommersiella aktiviteter måste vid behov kunna visa exemplarets ursprung (artikel 8.5 i Rådets förordning).
2.5.3 Bilaga C - arter med nationellt skydd och behov av
internationell medverkan
Bilaga C till Rådets förordningen motsvarar i huvudsak CITES bilaga III och tar upp de arter som är föremål för nationella skyddsregler mot exploatering och ett medlemsland i CITES därmed anser behöver större kontroll vid export. För att det nationella skyddet ska fungera krävs medverkan från andra konventionsparter. Bilagan innehåller också arter från konventionens bilaga II som EU:s
medlemsstater har reserverat sig mot.
Vid import av arter på bilaga C krävs importanmälan och exporttillstånd enligt artikel 4, 4 punkten Rådets förordning.
2.5.4 Bilaga D - övervakning befogad
Bilaga D saknar motsvarighet i CITES. Bilagan omfattar arter som importeras till EU i sådan omfattning att det är befogat med övervakning. I bilaga D finns också arter från konventionens bilaga III som EU-staterna reserverat sig mot. Vid import av arter på bilaga D krävs en importanmälan (artikel 4, 4 punkten Rådets förordning). Om granskningen av bilaga D arter visar en omfattande import av en art kan EU:s medlemmar besluta om en strängare listning.
2.5.5 Intyg, tillstånd, anmälan och märkning enligt CITES
Huvudregeln inom EU är att alla kommersiella aktiviteter med levande djur, djurprodukter och växter som finns på bilaga A till Rådets förordning är förbjudna. Ett sådant förbud gäller också för arter på Bilaga B som inte åtkommits eller förts in till EU på lagligt sätt.
Ansökan om undantag från förbudet prövas av Jordbruksverket. I vissa förutbestämda fall prövas ärendena också av Naturvårdsverket i dess egenskap av vetenskaplig myndighet för CITES-frågor. Efter prövningen utfärdar
Jordbruksverket ett import- eller exporttillstånd. Exporttillstånd krävs för A-, B- och C-listade arter, men importtillstånd enbart för A- och B-listade arter. När det gäller kommersiella aktiviteter inom EU med A-listade arter utfärdar
Jordbruksverket efter prövning ett CITES-intyg.
Ytterligare information om CITES finns på www.cites.org samt på
Jordbruksverkets webbplats, www.sjv.se. På Jordbruksverkets webbplats finns även ansökningsblanketter.
Naturvårdsverket genomför för tillfället en undersökning av de lagar och regler som styr märkning i Sverige. I denna undersökning ingår bland annat regler för märkning enligt CITES.