• No results found

Livsmedelsburna virus

Virus saknar egen ämnesomsättning och kan därför inte föröka sig i livsmedel och vatten, utan bara i levande celler. Livsmedel och vatten spelar emellertid en viktig roll som bärare av smittämnet (vektorer). Livsmedel kan förorenas med virus antingen genom kontakt med kontaminerat vatten eller infekterade personer. Det senare är ofta en följd av dålig handhygien eller att smittbäraren inte är medveten om att den bär på virus. De flesta virus är värdspecifika, vilket betyder att varje enskild virustyp är spe-cialiserad på att enbart infektera en specifik art, till exempel människa.

De virus som oftast är involverade i livsmedelsburen sjukdom är norovirus, hepatit A virus (HAV) och i viss mån sapovirus. Andra virus är också viktiga, men mindre van-liga vid utbrott orsakad av livsmedel, till exempel rotavirus (HRV) och Hepatitis E virus (HEV)185.

Faroidentifiering

Vad är livsmedelsburna virus?

Calicivirus: norovirus och sapovirus

Släktena norovirus och sapovirus är små viruspartiklar som ingår i familjen calicivi-rus. Dess genetiska material består av enkelsträngat RNA som är omgivet av ett en-kelt proteinskal utan hölje.

Norovirus delas genetiskt upp i flera undergrupper (genogrupper) där de som ger sjukdom hos människa främst tillhör genogrupp I och II186. Bestämning av genogrupp är nödvändigt vid utredning av livsmedelsburna utbrott.

Sapovirus skiljer sig från norovirus genom att de liknar en Davidsstjärna när de stude-ras i elektronmikroskop187.

Calicivirus, och då främst norovirus, utgör en betydande andel av det totala antalet livsmedelsburna sjukdomsfall i Sverige. Mellan åren 2003-2007 angavs

noro/calicivirus som smittämne i 13 % av de rapporterade matförgiftningsutbrotten.

Eftersom noro/calicivirus normalt orsakar stora utbrott motsvarade det 47 % av samt-liga rapporterade fall under samma tidperiod 188.

Hepatit A virus

Hepatit A virus (HAV) ger leversjukdomen hepatit A (epidemisk gulsot) hos männi-ska och är ett tarmvirus som sprids bland annat via livsmedel och vatten. Den tillhör

185FAO/WHO [Food and Agriculture Organization of the United Nations/World Health Organization]. 2008.: Viruses:in food: Scientific advice and support to risk management Meeting Report. Microbiological Risk Assessment Series No. 13.

Rome

186Myrmel, M.,. 2007. Kapitel 19. Næringsmiddelborne virus. I: Granum (red) Matforgiftning, Næringsmiddelborne infeksjoner og intoksikasjoner. 3e utgave. Høyskoleförlaget AS-Norwegian Academic Press, Kristiansand, Norge 187Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.2.8 Sapoviruses. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

188Lindblad, M., Westöö, A., Lindqvist, R., Hjertqvist, M. Andersson, Y. 2009. Matförgiftningar i Sverige-analys av rapporterade matförgiftnignar 2003-2007. Livsmedelsverkets rapport nr 16

familjen Picornavirus och släktet Hepatovirus. Dessa virus består av enkelsträngat RNA-virus utan hölje, vilket gör dem bättre rustade för deras passage genom mag-tarmkanalen. Spridning sker via den så kallade fekala-orala vägen. Den vanligaste smittvägen är person-till-person, men det finns flera dokumenterade utbrott som kopplats till livsmedel och vatten. Utbrotten spåras ofta tillbaka antingen till infekte-rade personer som hanterar livsmedel eller livsmedel som kommit i kontakt med fe-kalt förorenat vatten.

Var kan de finnas?

Människans tarm är den naturliga reservoaren för livsmedelsburna virus. Alla ålders-grupper kan drabbas, men sapovirus är vanligare bland barn. Barn kan även vara asymtomatiska bärare av HAV, vilket utgör en viktig smittkälla. Infekterade personer utsöndrar virus i mycket stora mängder främst i avföringen som sen kan spridas på olika sätt, främst via:

o direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även i aerosoler från kräk-ningar)

o livsmedel och vatten som förorenats med avloppsvatten till exempel dricksvatten (och is), råa/ej tillräckligt upphettade tvåskaliga blötdjur (musslor, ostron) och skaldjur, samt frukt eller grönsaker. Livsmedlet utgör i detta fall en bärare av vi-ruset

o livsmedel som hanterats och förorenats av en infekterad person (är sjuk eller ny-ligen har varit sjuk, eller är symtomfri). Livsmedlet utgör i detta fall en bärare av viruset189. Alla livsmedel som hanterats manuellt under dåliga hygieniska förhål-landen kan vara potentiellt kontaminerade.

Eftersom infekterade personer som hanterar livsmedel kan överföra virus till alla sor-ters livsmedel, kopplas livsmedelsburna utbrott oftast till livsmedel som inte har vär-mebehandlats innan de äts. Kontaminationen kan ske vid såväl tillagning som vid skörd av exempelvis frukt, bär och grönt190. I flera nordiska länder har ett utbrott av HAV har pågått under 2012-2013. Danska myndigheter har pekat ut frysta jordgubbar från Marocko och Egypten som sannolik smittkälla.

Norovirus har större betydelse i livsmedel än sapovirus, men på senare tid har sapovi-rusutbrott som även drabbart vuxna förekommit i Sverige. I samband med utbrottsut-redningar kan det således vara aktuellt att också analysera patienter för sapovirus när norovirus inte påvisats, men symtombilden i övrigt överensstämmer.

Tvåskaliga blötdjur utgör en särskild risk för livsmedelsburna virus. På senare år har även färskvaror som sallader och andra grönsaker samt och frukter och mjuka bär som hallon och jordgubbar uppmärksammats i samband med utbrott, bland annat i de nordiska länderna191 ,192.

189http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/calicivirus-noro-och-sapovirus/

190Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.2.5 Noroviruses. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

191EFSA panel on Biological Hazards (BIOHAZ); 2011. Scientific opinion on an update on the present knowledge on the occurrence and control of foodborne viruses. EFSA juournal 2011; 9(7):2190. www.efsa.europa.eu/efsajournal

192http://www.smittskyddsinstitutet.se/nyhetsarkiv/2013/ytterligare-fall-av-hepatit-a

Farokaraktärisering

Egenskaper

Trots att livsmedelsburna inte kan föröka sig i livsmedel och vatten är det mycket som tyder på att de kan förbli infektiösa flera veckor upp till tre månader utanför värdcellen. De är stabila och motståndskraftiga mot yttre påverkan. Både calicivirus och HAV behåller sin förmåga att infektera vid kylning, frysning, uttokning och tål de klorkoncentrationer som används vid klorinering av dricksvatten. De är värmetå-liga och klarar delvis pastörisering, men inaktiveras vid kokning193,194..

Livsmedelsburna virus tål sura miljöer och klarar magsäckens låga pH utan problem, vilket gör att de är mycket smittsamma. Endast ca 10-100 viruspartiklar behövs för att bli sjuk. Det ska ses i ljuset av att infekterad avföring kan innehålla upp till 108-1011 viruspartiklar per gram. Uppkast (kräk) innehåller också högt antal partiklar och aero-soler från dessa utgör också en viktig smittkälla195.

Sapovirus har inte studerats i samma utsträckning som norovirus och HAV. Därför finns det mycket lite information om dess biologiska och fysiska egenskaper196. Sjukdomssymtom

Calicivirus: norovirus och sapovirus

Infektion med norovirus kallas i vardagligt tal för ”vinterkräksjuka” bland annat på grund av flest fall rapporteras under vintern. Säsongsvariationen gäller främst vid person till personsmitta och är inte lika tydlig vid livsmedelsburna utbrott. Sjukdomen är självbegränsande och börjar vanligtvis med plötsliga kaskadkräkningar, magsmär-tor och vattniga diarréer. I vissa fall förekommer även feber, frossa och muskelvärk.

Kräkningar tycks förekomma oftare bland barn, men vuxna drabbas å andra sidan oftare av diarré. Inkubationstiden kan variera mellan 1/2-3 dygn och symtomen varar vanligtvis mellan 1-3 dygn197.

Dehydrering är den vanligaste komplikationen, särskilt bland barn och äldre personer.

Stora mängder virus utsöndras i avföringen och kräkningarna under sjukdom. Virus kan dessutom utsöndras både före symtom och en tid efter symtom har avklingat.

Alla blir inte sjuka av norovirus, ungefär en femtedel av befolkningen är resistenta mot de vanligast förekommande norovirustyperna. Vid utredning av ett livsmedelsbu-ret sjukdomsutbrott kan därför inte ett livsmedel uteslutas enbart på grund av att alla som ätit av det inte blivit sjuka.

Symtombild, inkubationstid och infektionsdos för sapovirus är densamma som för

193, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.2.5 Noroviruses. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

194Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.2.2 Hepatitis A virus. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

195EFSA panel on Biological Hazards (BIOHAZ); 2011. Scientific opinion on an update on the present knowledge on the occurrence and control of foodborne viruses. EFSA juournal 2011; 9(7):2190. www.efsa.europa.eu/efsajournal

196Greening, G.E. 2006. Chapter 2. Human and animal viruses in food. In: Goyal, S.M. (ed) Viruses in foods. Springer, USA.

197Greening, G.E. 2006. Chapter 2. Human and animal viruses in food. In: Goyal, S.M. (ed) Viruses in foods. Springer, USA

norovirus. Skillnaden är att sapovirus oftare drabbar små barn än vuxna.

Hepatit A virus

Små barn (under fem år) som infekteras med HAV visar sällan sjukdomssymtom, vilket gör att barn i utvecklingsländer utgör en viktig källa för spridning av viruset.

Äldre barn och vuxna får däremot tydliga symtom. Efter en inkubationstid på 2-6 veckor, med ett genomsnitt på ca 30 dagar, börjar infektionen vanligtvis med ospeci-fika symtom som feber, trötthet, illamående, huvudvärk, dålig aptit och kräkningar.

När sedan viruset har spritt sig till levern blir huden och ögonvitorna gulfärgande, urinen ofta mörk och avföringen ljusare än vanligt. För de allra flesta går infektionen över av sig självt efter ca 2 månader, men ca 10-15 % av de drabbade får återkom-mande symtom upp till ett halvår. Dödsfall är ovanligt, men personer med kroniska leversjukdomar löper förhöjd risk. Infektionsdosen är inte helt känd, men den tros vara låg, runt 10-100 viruspartiklar198.

HAV klassas som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Därför ska inträf-fade fall ska anmälas till både smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsin-stitutet199.

Aktuella livsmedel att analysera

Virusanalys i livsmedel och vatten är svårt då viruspartiklar inte kan odlas och att de oftast förekommer i lågt antal. Inom EU är det för närvarnade endast några få labora-torier som anayserar virus i livsmedel och i Sverige utförs analysen vid Livsmedels-verket. Det finns emellertid PCR-metoder för norovirus som används framför allt vid utredning av livsmedelsburna utbrott, men det finns ingen analysmetod för sapovirus.

Befintliga metoder är framtagna till tvåskaliga blötdjur samt för mjuka bär och blad-grönsaker. I viss utsträckning kan även andra livsmedelstyper analyseras. För sapovi-rus finns endast analysmetoder för kliniska prov och inte för livsmedel.

Livsmedel som kan vara aktuella att analysera för norovirus kan till exempel vara livsmedel som ska ätas råa eller livsmedel som hanteras efter värmebehandling, till exempel buffémat, sallader, skuren frukt, bär, konditorivaror. Även livsmedel som riskerar att förorenas via avlopp vid produktion kan vara aktuella till exempel dricks-vatten, skaldjur, tvåskaliga blötdjur, frukt, bär, grönsaker.

Djupfrysta importerade hallon som smittkälla är ett återkommande problem i Sverige och flera utbrott rapporteras årligen200. Importerade jordgubbar från Kina har också orsakat utbrott. Andra vegetabiler som kan ha bevattnats med förorenat vatten, till exempel bladgrönsaker och frukter, kan också vara av intresse.

Tvåskaliga blötdjur som ostron, hjärt- och blåmusslor, utgör en särskild risk för vi-ruskontamination då de koncentrerar viruspartiklar i sin vävnad när de filtrerar föda från stora mängder virusförorenat havsvatten.

198EFSA panel on Biological Hazards (BIOHAZ); 2011. Scientific opinion on an update on the present knowledge on the occurrence and control of foodborne viruses. EFSA juournal 2011; 9(7):2190. www.efsa.europa.eu/efsajournal

199 http://smittskyddsinstitutet.se/statistik/hepatit-a

200Lindblad, M., Westöö, A., Lindqvist, R., Hjertqvist, M. Andersson, Y. 2009. Matförgiftningar i Sverige-analys av rapporterade matförgiftnignar 2003-2007. Livsmedelsverkets rapport nr 16

Mindre lämpliga livsmedel att analysera

Bedömning

Livsmedelsburna virus utgör en hälsorisk och bör därför inte finnas i livsmedel. Före-komst av livsmedelsburna virus i ett livsmedel bör bedömas som otillfredsställande.

Infektionsdosen för både norovirus och HAV är lägre än detektionsgränsen för ana-lysmetoden, vilket betyder att ett livsmedel inte helt kan uteslutas som smittkälla även om analysresultatet är negativt. I samband med epidemiologisk utredning vid miss-tänkt livsmedelsburen smitta kan dock ett särskilt livsmedel utpekas som trolig orsak till utbrottet om andra faktorer som sjukdomssymtom, inkubatonstider, epidemiolo-giskt överensstämmer.

Förebyggande åtgärder

Förebyggande åtgärder för att begränsa av spridning av livsmedelsburen virus-smitta är att använda vatten av dricksvattenkvalitet vid all livsmedelstillverkning, noggrann hand- och toaletthygien vid hantering av livsmedel samt odling av skaldjur/blötdjur i godkända havsvatten. Vidare gäller att hålla god hygienisk standard i livsmedelsloka-ler, på utrustning, inredning, klädsel med mera.

Personer som arbetar med livsmedelshantering eller plockar frukt/bär bör utbildas i hygienfrågor. Sjuka personer får inte hantera livsmedel eller vistas på jobbet om det finns risk för spridning201. Även symtomfria bärare kan utsöndra virus länge efter det att symtom avklingat.

Livsmedelsverket råder konsumenter att koka importerade frysta hallon och jordgub-bar i en minut innan de äts. Rådet gäller även företag och storkök som använder bären som en ingrediens i livsmedel som inte ska värmebehandlas, till exempel smoothies, desserter och bakverk202.

I händelse av att någon kräkts i en livsmedelslokal måste lokalen och utrustning om-gående rengöras, desinficeras, sköljas mycket noggrant. Livsmedel som kan ha kom-mit i kontakt med virus bör kasseras. Kläder, handdukar, förkläden med mera bör tvättas direkt i hög temperatur.

Områden där tvåskaliga blötdjur som musslor och ostron, ska odlas och skördas inom områden med låg risk för virussmittat vatten. Därutöver ska områdena övervakas för fekala föroreningar och rent vatten ska användas till bevattning, tvätt och i tillverk-ningsprocessen.. Hjärt- och blåmusslor bör vara genomkokta innan de konsumeras.

I länder där HAV finns endemiskt bör små barn inte vistas på områden där frukt, bär och grönsaker skördas. Eftersom hepatit A även kan smittas via blod bör förebyg-gande av blodsmitta beaktas.

201Bilaga II, Kapitel VIII, punkt 2, i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien 202 http://www. slv.se

Tänk på att:

o Provtagning och analys av livsmedelsburna virus i offentlig kontroll lämpar sig enbart för utbrottsutredningar.

o Infektionsdosen för livsmedelsburna virus är lägre än detektionsgränsen för analysmetoden, ett utpekat livsmedel kan därför vara smittkällan även om ana-lysresultatet är negativt

Parasiter

Cryptosporidium spp.

Faroidentifiering

Vad är Cryptosporidium spp?

Cryptosporidium spp. (i fortsättningen Cryposporidium)är en encellig parasit (pro-tozoo), som kan ge gastroenterotit hos människa. De är så kallade obligata parasiter, vilket betyder att de bara kan föröka sig i sin specifika värd. Släktet består av 15 olika arter och de viktigaste i samband med sjukdom hos människa är Cryptosporidium hominis och C. parvum. C. hominis är värdspecifik för människa medan C. parvum kan infektera både människa och idisslare. Cryptosporidium har en mycket komplex livscykel där förökningen sker i tunntarmen hos sin respektive värd. Det infektiösa stadiet består av en tjockväggig, resistent spor, som kallas för oocyst (Figur 9) 203. Var kan den finnas?

Den primära källan för Cryptosporidium är avföring från infekterade människor och djur, framförallt nötkreatur men även får och get. Yngre djur är oftare infekterade än äldre204. Den viktigaste smittvägen är via dricksvattnet och flera stora utbrott har kopplats till förorenat dricksvatten. Vid dessa tillfällen har ytvattentäkter förorenats med avföring. Cryptosporidium smittar även från person-till-person och från djur-till-människa. Oocyster av Cryptosporidium har även påvisats i oprocessade livsmedel som opastöriserad mjölk, kött, skaldjur frukt och grönsaker205.

Figur9. Infektiösa oocystor, av Cryptosporidium spp. 206

203Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.3.1.1 Cryptosporidium. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

204Gjerne, B,. 2007. Kapitel 21. Parasittæra infeksjonar. I: Granum (red) Matforgiftning, Næringsmiddelborne infeksjo-ner og intoksikasjoinfeksjo-ner. 3e utgave. Høyskoleförlaget AS-Norwegian Academic Press, Kristiansand, Norge

205Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.3.1.1 Cryptosporidium. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

206Foto: Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet, (www.smittskyddsinstitutet.se)

Farokaraktärisering

Egenskaper

Oocyster av Cryptosporidium är mycket tåliga mot olika miljöfaktorer med undantag av värme och uttorkning. I vatten och jord kan de överleva flera månader. Då oocys-ter inte är särskilt värmetåliga överlever de inte en normal pastörisering. Därför före-kommer normalt inte Cryptosporidium i värmebehandlade livsmedel. De kan över-leva flera timmar fuktiga ytor, men dör snabbt på torra. Under korta perioder kan oocysterna överleva under 0 °C, särskilt i vatten. De dör dock gradvis när det blir kallare, särskilt från -15 ° och nedåt. Försök har visat att de kan överleva kortvarig frysning, men klarar inte de upprepade frysningar och tiningar, likt det som sker i naturen under vinterhalvåret.

På vattenverk utgör Cryptosporidium ett särskilt problem. De är små parasiter, enbart 4-6 µm, vilket gör att de inte alltid fastnar i vattenverkens sandfiltrer. Dessutom är de anmärkningsvärt resistenta mot klorbehandling, men inaktiveras med UV-strålning och ozon 207.

Sjukdomssymtom

Hos i övrigt friska personer är infektion med Cryptosporidium en självläkande diarré-sjukdom. Inkubationstiden är 2-10 dagar, beroende på hur många oocyster som den drabbade fått i sig. Ibland startar sjukdomen med förstoppning som sedan övergår till riklig och vattning diarré samt magsmärtor, illamående, kräkningar, feber, trötthet, dålig aptit och ibland huvudvärk. Vanligtvis pågår symtomen 2-4 dagar, men i vissa fall kan symtom vara upp till 2 veckor. Hos känsliga personer till exempel de med nedsatt immunförsvar, små barn eller äldre kan symtom bli allvarligare och pågå längre. Ibland, till exempel hos AIDS-patienter, kan infektionen bli kronisk. Cryp-tosporidium är väldigt smittsamt och bara några få oocyster kan räcka för att bli sjuk208.

Aktuella livsmedel att analysera

Förorenat dricksvatten är den vanligaste källan till sjukdomsfall av Cryptosporidium, men alla typer av icke-värmebehandlade livsmedel som misstänks ha förorenats med kontaminerat vatten kan vara aktuella.

Analys av Cryptosporidium är mycket tidskrävande och arbetsintensiv. Därför är det i offentlig kontroll enbart aktuellt att analysera för i samband med utbrottsutredningar.

Undersökande kartläggningar förekommer, men då inte som kontrollmetod utan i kunskapsuppbyggande syfte.

207Gjerne, B,. 2007. Kapitel 21. Parasittæra infeksjonar. I: Granum (red) Matforgiftning, Næringsmiddelborne infeksjo-ner og intoksikasjoinfeksjo-ner. 3e utgave. Høyskoleförlaget AS-Norwegian Academic Press, Kristiansand, Norge

208Gjerne, B,. 2007. Kapitel 21. Parasittæra infeksjonar. I: Granum (red) Matforgiftning, Næringsmiddelborne infeksjo-ner og intoksikasjoinfeksjo-ner. 3e utgave. Høyskoleförlaget AS-Norwegian Academic Press, Kristiansand, Norge

Mindre lämpliga livsmedel att analysera

Värmbehandlade livsmedel är inte meningsfulla att analysera eftersom Cryptospo-ridum inte tål upphettning.

Bedömning

Förekomst av Cryposporidium i livsmedel och framför allt dricksvatten är en hälso-risk och bör bedömas som otillfredsställande.

Förebyggande åtgärder

Åtgärder mot Cryptosporidium är främst kontroll av dricksvattenförsörjningen, till exempel genom membranfiltrering, alternativt UV-strålning eller ozonbehandling.

På individnivå är det viktigt med god personlig hygien och goda sanitära villkor för att förhindra förorening av livsmedel och dricksvatten. Det gäller också särskilt vid kontakt med kalvar. Värmebehandling är effektivt för att döda oocysterna. Andra sätt att ta död på dem är frysning i minst 7 dagar samt torkning209.

Giardia

Faroidentifiering

Vad är Giardia?

Giardia är en encellig parasit (protozo) och Giardia intestinalis (synonyma benäm-ningar är G. lamblia eller G. duodenalis) är den art som infekterar människa och flera vilda och tama däggdjur. Giaridia intestinalis (benämns i fortsättningen enbart Giar-dia) är en obligat parasit och behöver ha en värd att föröka sig i. Dess livscykel är enkel och den finns i två former: som trofozoit och som cyst (ett sporliknande vilo-stadium). Det är cystorna som är smittsamma. Den aktivt delande trofozoiten är pä-ronformad, har två cellkärnor och flera flageller att förflytta sig med (Figur 10)210. Var kan den finnas?

Giardia är mycket vanlig hos människor i utvecklingsländer och är också den vanlig-aste tarmparasiten hos människor i industrialiserade länder. Parasiten förekommer också hos husdjur som hund, katt, nötkreatur, får och get, särskilt i yngre individer.

Den vanligaste smittvägen är därför via avföring till avlopps- och ytvatten och sen vidare till dricksvatten och livsmedel. Cystor har påvisats i rotgrönsaker, sallad, färska örter och bär. Smitta kan också överföras från person-till person 211.

209Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.3.1.1 Cryptosporidium. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Society of Chemistry, Cambridge, UK

210Gjerne, B,. 2007. Kapitel 21. Parasittæra infeksjonar. I: Granum (red) Matforgiftning, Næringsmiddelborne infeksjo-ner og intoksikasjoinfeksjo-ner. 3e utgave. Høyskoleförlaget AS-Norwegian Academic Press, Kristiansand, Norge

211Lawley, R., Curtis, L. and Davis, J. 2008. Chapter 1.3.1.4 Giardia. In: Food safety hazard guidebook. The Royal Socie-ty of Chemistry, Cambridge, UK

Figur 10. Trofozoiter (aktivt delande celler) av Giardia (bilden är något beskuren)212

Farokaraktärisering

Egenskaper

Både trofozoiter och cystor kan utsöndras med avföringen. De aktivit delande trofo-zoiterna dör snabbt medan cystorna är relativt motståndskraftiga. Cystorna överlever cirka en vecka i kyliga, fuktiga miljöer och de klarar även temperaturer under 0 °C, särskilt i sötvatten. Däremot inaktiveras de vid frysning. Cystor på marken klarar där-för inte de temperaturvariationer som råder under vinterhalvåret. Cystorna är relativt tåliga mot klorin och ozon, men inte fenolbaserade desinfektionsmedel. Giadia-cystor är inte värmetåliga. Normal pastörisering och kokning i tillverkningsprocessen ska inaktivera eventuella viabla cystor i produkten213.

Både trofozoiter och cystor kan utsöndras med avföringen. De aktivit delande trofo-zoiterna dör snabbt medan cystorna är relativt motståndskraftiga. Cystorna överlever cirka en vecka i kyliga, fuktiga miljöer och de klarar även temperaturer under 0 °C, särskilt i sötvatten. Däremot inaktiveras de vid frysning. Cystor på marken klarar där-för inte de temperaturvariationer som råder under vinterhalvåret. Cystorna är relativt tåliga mot klorin och ozon, men inte fenolbaserade desinfektionsmedel. Giadia-cystor är inte värmetåliga. Normal pastörisering och kokning i tillverkningsprocessen ska inaktivera eventuella viabla cystor i produkten213.

Related documents