Hur järnåldersbebyggelsen varit utformad i Uppåkraboplatsens närområde kan ge ett vik-tigt bidrag till uttolkningen av platsens bety-delse såväl lokalt som regionalt. Äldre infor-mation består av indirekta belägg för
bosätt-GJORT OCH Obosätt-GJORT IUPPÅKRA 109
ning. Vid Källby strax söder om Lund, ome-delbart nolT om Höje å och ca. tre kilometer från Uppåkra har delar av ett gravfält från romersk järnålder undersökts (Stjemquist 1955;
Strömberg 1955, 1961) (Fig. 2). Inom samma område föreligger bebyggelselämningar från järnåldern samt en rikt utstyrd mansgrav från vendeltid-tidig vikingatid (Wilson 1955). I Härup mindre än 2 km sydväst om Uppåkra står en runsten av efter-Jelling typ vilken om-nämner en Toke som "fann döden västerut"
(Jacobsen & Molte 1942:322). Enligt uppgif-ter från mitten av 1800-talet skulle man i när-heten av runstenen ha påträffat skelettgravar samt stenläggningar med brandlager som möj-ligen kan ha varitbrandgravar(Bruzelius 1878).
Glaspärlor samt ett svärd med handtaget om-virat med tråd sägs ha påträffats.
Under de senaste åren har exploaterings-undersökningar givit betydelsefull informa-tion om bosättning och gravläggning i Upp-åkras närhet. Vid en exploateringsundersökning vid Hunnerup på södra sidan om Höje å fram-kom omfattande boplatslämningar (Fig. 2).
Delar av flera stolpbuma hus liksom grophus, daterade från romersk järnålder till vendeltid, dokumenterades (Bergenstråhle 1996a). Vid Flackarp, ca. 300 meter nordväst om boplatsen i Hunnerup, framkom husrester från romersk järnålder (Bergenstråhle 1996c). Denna bo-plats torde kunna kopplas samman med Käll-bygravfältet på andra sidan ån. Möjligen kan boplatslämningarna i Hunnerup och Flackarp utgöra ett sammanhängande stort boplats-område med lång användningstid i närheten av passagen över Höje å för den väg som också passerar Uppåkra (Fig. 2).
I samband med järnvägsutbyggnad i södra delen av Hjärups by, drygt två kilometer väster om Uppåkra, utfördes en exploateringsunder-sökning (Fig. 2). Därvid dokumenterades tre huslämningar, den största med en längd på ca.
50 meter, brunnar samt ett mindre gravfält med fyra gravar (Runkis 1996). Såväl bebyggelse-lämningarna som gravarna dateras till sen 110 LARS LARSSON
romersk järnålder-tidig folkvandringstid.
Vid provundersökningar vid Nevisborg i södra delen av Staffanstorp och ca. 4 km söder om U ppåkra har omfattande boplatslämningar från bl.a. romersk järnålder belagts (Bergen-stråhle 1996b) (Fig. 2). I Önsvala, ca. 5 km sydväst om Uppåkra, har en boplats från sen fö1Tomersk järnålder med hägnader och hus undersökts (Fig. 2). Ett av husen hade en längd på femtio meter (Göthberg et al. 1995:72 f.;
Wallin 1996). Mindre än en kilometer från denna boplats har ett gravfält med gravlägg-ningar från sen romersk järnålder till sen vi-kingatid undersökts (Larsson 1982). Bl.a. rym-mer gravfältet några fyndrika kvinnogravar.
Vid Djurslöv. Ca. två kilometer västerut har gravar från romerskjärålder påträffats (Stjern-quist 1955).
Flera men tyvärr oftast i yta begränsade undersökningar markerar att det inom en radie på 5 kilometer från Uppåkra funnits bosätt-ningar, ett par av betydande omfattning, som existerat samtidigt med Uppåkraboplatsen (Fig.2). Några av dessa rymmer stora hus och fyndrika gravar som ger belägg för ett stratifierat samhälle vars relation till U ppåkra närmre bör analyseras.
Ca. tre kilometer nordväst om Uppåkra fanns en passage över Höje å (Fig. 2). På ett avstånd av något mer än fem kilometer mot sydväst fanns ett vad över Sege å. Från Upp-åkraboplatsen kan två betydelsefulla passager ha kontrollerats. Mellan dessa båda viktiga övergångar kan en lätt ryttartrupp ha förflyttat sig på ungefär en halvtimme. Uppåkraboplat-sen får på detta sätt ett mycket strategiskt läge.
För att kunna studera fornlämningen i ett lokalt perspektiv finns det en annan form av fyndplats av speciellt intresse. Gullåkra mosse är belägen ungefär 2 kilometer sydöst om Uppåkra (Fig. 2). I denna mosse har vid torv-täkt ett antal föremål påträffats. En lur från bronsåldern, en torque av brons från förromersk järnålder samt lansspetsar från yngre romersk järnålder-folkvandringstid har tillvaratagits
(Stjemquist 1996). Dessa fynd visar på att offer av föremål ägt rum i mossen under lång tid. Det är högst tänkbart att det föreligger någon form av relation mellan Uppåkrabo-platsen och offermossen. Kanske mossen tjä-nat som en samlingsplats för områdets sam-lade befolkning (Fabech 1994). Tyvärr har torvtäkten varit omfattande. Detektorsökning kombinerad med utgrävning skulle förhopp-ningsvis fastställa om det fortfarande före-kommer intakta partier av offerplatsen.
Uppåkras relation till kustbebyggelsen är också ett betydelsefullt forskningsområde. När-maste lämpliga ankringsplats ligger i Höje ås nedre lopp vid Lomma ca. 7 kilometer rakt västerut (Fig. 2). Lomma är omnämnt i kung Knuts donations brev 1085 då tomtskatten från orten skänks till domkyrkan (Holm berg 1977;
Callmer denna volym). Detta tyder på att Lomma haft en statsliknande struktur. Halv-kretsvallar på båda sidor av ån finns markerade på kartor över området söder om byn (Pauli 1983; Skansjö 1985). Tyvärr har omfattande lertäkt förstört betydande delar av detta om-råde. Men vissa ytor återstår och dessa borde bli föremål för någon form av undersökning.
Vid kommunikation mellan Lomma och Upp-åkra kan knappast den grunda Höje å ha varit lämplig för vattentransport. Däremot kan man tänka sig att den isbelagd fungerade som en utmärkt transportled. På rekognosceringskartan från början av 1800-talet finns en mindre väg som leder från en plats norr om Uppåkra direkt till det område som omfattas av halvkretsvallen vid åmynningens östra brink (Pig. 2). Möjligen markerar denna vägsträckningen en äldre kom-munikationsled mellan en inlandets central-plats och dess omlastningscentral-plats vid Öresund.
Den nära geografiska närheten till Lund och relationen mellan de båda platsernas politi-ska, ekonomiska och kultiska funktioner är också en aspekt av stor betydelse att närmre penetrera (Andren i denna volym; Hårdh i denna volym).
Uppåkra och dess omgivning kommer att
generera forsknings uppgifter för flera år fram-över.
Noter
1. Projektet leds av Lars Larsson och Birgitta Hårdh.
Övriga projektmedlemmar är Mats Anglert (medel-tidsarkeologi), Bertil Helgesson, Lena Nilsson ( osteo-logi), Ole Stil borg (keramisk analys) och Berta Stjem-quist, samtliga från Arkeologiska institutionen,Lund, Bengt Jacobsson och Mats Regnell (paleoekologi), Riks-antikvarieämbetets U ppdragsverksamhet-Syd, Nils Björhem, Malmö museer och Lennarts Carlie, Hallands Länsmuseer.
2. Till de inledande undersökningarna i Uppåkra har anslag erhållits från Berit Wallenbergs Stiftelse, Crafoordska Stiftelsen, Gyllenstiemska Krapperups-stiftelsen och Åke Wibergs Stiftelse. För huvudprojektet Samhällsstrukturen i Sydsverige under järnåldern har anslag erhållits från Riksbankens Jubileumsfond. Ar-tikelförfattaren önskar framför ett stort tack för dessa anslag. Ett speciellt tack går till den grupp amatör-arkeologer från Bornholm som med sin metalldetektor-sökning givit undermetalldetektor-sökningarna en lovande start samt till Jonas Paulsson som ihärdigt fortsatt detektors-ökningen. Jag tackar också de amatörarkeologer, spe-ciellt Göran Ingelberg, som väl villigt ställt sina fynd till vårt förfogande.
3. Två undersökningar (Fig. 7, nr. 1 och 3) har utförts i samarbete mellan förf., Bertil Helgesson och Arne Sjöström. Bertil Helgesson har varit ledare för en undersökning (Fig. 7, nr. 2) liksom Jörn Staecker (Fig.
7, nr. 5). För uppgifter om dessa utgrävningar framfö-res ett stort tack. Samtliga uppmätningar har utförts under Arne Sjöströms ledning. Förf. vill framföra ett speciellt tack för dessa insatser.
Referenser
Arrhenius, 0. 1934. Fosfathalten i skånska jordar.
Sveriges Geologiska Undersökning Årsbok 28:3.
Stockholm.
Axboe, M. 1992. ArkrEologiske udgravninger i Dan-mark 1991. DetArkreologiske Nrevn. K~benhavn.
Bergenstråhle, I. 1996a.Arkeologisk utredning. Skåne, Lunds stad, St. Lars, Hunnerup 1. Riksantikvarie-ämbetet UV Syd Rapport 1996:31. Lund.
- 1996b. Arkeologisk utredning. Skåne, Nevishögs sn, Nevishög 13:1. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rap-port 1996:32. Lund.
GJORT OCH OGJORT I UPPÅKRA 111
- 1996c. Långhus från yngre järnålder. Skåne, Flackarps socken, Flackarp 9:6. 1995. Arkeologisk slutundersökning. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1996:76. Lund.
Berlin, H. Benfynden från järnåldersboplatsen i Uppåkra. Meddelanden från Lunds universitets hi-storiska museum 1936.
Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggel-sen under brons- och järnålder. Malmöfynd 6.
Malmö.
Bruzelius, N. G. 1878. Arkeologisk beskrifning öfver Bara härad. Utgiven av I. Ingers 1974. Lund.
Carlie, L. 1992. Brogård -ett brons- ochjärnålders-komplex i södra Halland. Dess kronologi och struk-tu1: Halland Länsmuseers Skriftserie no. 6. Lund.
Fabech, C. 1993. Skåne - et kulturelt og geografisk gra:nseland i yngre jernalder og i nutiden. Tar 25.
- 1994. Reading Society from the Cultural Landscape.
South Scandinavia between Sacral and Political Power. Nielsen, P. 0., Randsborg, K. & Thrane, H.
(eds.), The Archaeology of Gudme and Lundeborg.
Papers presented at a Conference at Svendborg, October 1991. Arka:ologiske Studier Vol. X.
Göthberg, H., Kyhlberg, K. & Vinberg, A. (red.) 1995.
Hus och Gård. Katalogdel. Riksantikvarieämbetet.
Arkeologiska undersökningar Skrifter nr 13.
Holmberg, R. 1977. Den skånska Öresundskustens medeltid. Acta Archaeologica Lundensia 8: 11. Hjelmqvist, H. 1955. Die älteste Geschichte der
Kulturpflanzen in Schweden. Opera Botanica 1:3.
Stockholm.
Jacobsen, L. & Moltke, E. 1942. Danmarks Runeindskrifter. Ksasbenhavn.
Jsasrgensen, L. 1995. Stormandssa:der og skattefund i 3.-12. århundrede. Fra Fortid ag Nutid 1995:2.
Larsson, L. 1982. Gräbern und Siedlungsreste der ji.ingeren Eisenzeit bei Önsvala in si.idwestlichen Schonen, Schweden. Acta Archaeologica 52.
Larsson, L. & Hårdh, B. 1998. Uppåkra-ett hövdinga-eller kungasäte. Fornvännen 1998.
Mildner, C-A. 1997. Medeltida stavkyrkor och sten-kyrkor. Skånska sten-kyrkor. Skånes Hembygdsförbund Årsbok 1997.
Nielsen, K. H. & Petersen, P. V. 1993. Detektorfund.
Hvass, S. & Storgaard, B. (red.),Da klinger i muld ...
25 års ark/1!ologi i Danmark. Aarhus
Pauli, U. 1983. Lantmäterit dokumenterar Lommas historia. Ale, historisk tidskrift för Skåne/and 1983: 1.
Ramqvist, P. H. 1991. Perspektiv på regional variation och samhälle i Nordens folkvandringstid. Fabech,
C. & Ringtved, J. (red.), Samfundsorganisation ag
Regional Variation. Norden i romersk jernalder og folkevanderingstid. Jysk Arka:ologisk Selskabs Skrifter XXVII.
112 LARS LARSSON
Riddersporre, M. 1996. Uppåkra - en diskussion med utgångspunkt i de äldsta lantmäterikartorna. META 1996:3.
Runkis, J. 1996. Boplats och gravar vid Hjärup. Bulle-tin för arkeologisk forskning i Sydsverige 1996:2-3. Skansjö, S. 1985. Malmös tidigmedeltida
föregång-are? Om Lomma såsom stads bildning eller bondby enligt det äldsta skriftliga källmaterialet. Lomma kommun, Kulturnämnden. Lund.
Stjernquist, B. 1951. Vä under järnåldern. Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskaps-samfundet i Lund, vol. XLVII. Lund.
- 1955. Simris: On Cultural Connections af Scania in the RomanlronAge. Acta Archaeologica Lundensia 4:2.
- 1996 Uppåkra, a Central Place in Skåne <luring the Iron Age. Lund A rchaeological Review 1995. Lund.
Strömberg. M. 1955. Tre nyfunna gravar från senro-mersk järnålder vid Källby. Skånes Hembygds-förbunds Årsbok 1955.
- 1961. Untersuchungen zur jungeren Eisenzeit in Schonen I-Il. Lund. Act Archaeologica Lundensia 4: 4.
Swanander, J. F.1958. Bara härad i slutet av 1700-talet.
Ingers, I. (red.), Dissertatio Gradualis de Territorio Bara. Lund.
Tesch, S. 1992. House, farm and village in the Köpinge area from Earl y N eolithic to the Early Middle Ages.
Larsson, L., Callmer, J. & Stjernquist, B. (eds.), The Archaeology of the Cultural Landscape. Field Work and Research in a South Swedish Rural Region.
Acta Archaeologica Lundensia 4: 19.
Thurston, T. L. 1996a. Landscapes af Power, Landscapes af Conflict: boundaries, intergration, and political economy in the South Scandinavian /ron Age. Dissertation. Madison.
-1996b. Reconstructing local and regional landscapes in Viking Age and Early Denmark. Meta 1996: 1.
Vifot, B. M. Jämåldersboplatsen vid Uppåkra. Medde-landen från Lunds universitets historiska museum 1936.
Wallin, L. 1996. Det långa huset i Önsvala. Skåne, VA Kallby-Önsvala och väg 12. 1986-1990. Arkeolo-gisk utredning,förundersökning och undersökning.
Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1996:83.
Watt, M. 1991. Sorte Muld. Hsasvdingesa:de og kult-centrum fra Bornholms yngre jernalder. Morten sen, P. & Rasmussen, B. M. (red.), H9vdingesamfund og Kongemagt. Fra Stamme til Stat i Danmark 2. Jysk Arka:ologisk Selskabs Skrifter XXII:2.
Wilson, D. M. 1955. An Early Viking Age Grave from Källby, Lund. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum. 1955.
Centrala platser- centralafrågor, s. 113-127.