Luhmanns systemteori och kunskapsprocesserna

Naturligtvis kan man tolka detta som att det är individen som måste göra distinktionen och att den bara blir en tankekonstruktion. Det går inte att komma ifrån att distinktionen ändå har att göra med egenskaper i kontexten. Dirk Baecker förklarar att Spencer Browns tankar om distinktioner innebär att man inte kan konstruera något eller ens göra något utan att först göra en distinktion. Därför innehåller distinktionen motivet, innehållet och värdet i sig självt (Baecker,1999:2-3).

Diskussionen pekar på att de processer som sker i medvetandet inte alltid bygger på komplex funktionalitet. Att medvetandet inte har möjlighet att använda annat än en basal funktionalitet understryks av att Baecker skriver att det man kan göra i en sådan här meningssökande aktivitet är begränsat till två alternativ.

Antingen kan man göra samma distinktion igen eller så kan man försöka observera vad som inte är indikerat och därmed gå utöver distinktionen. Det viktiga är att bägge tillvägagångssätten måste ses som en operation och inte som ett tillstånd eller ett ting. Det man kan göra är således att antingen följa en distinktion eller att ta avstånd från den (Baecker,1999:3).

Detta visar på hur mycket mekaniska element det faktiskt finns i våra försök att upptäcka världen. Vi kan inte själva tillföra motiv, mening och värde i det vi möter. Hittar vi ingen mening i det vi möter kan vi bara välja att avfärda distinktionen. Om vi skall hitta ny mening måste vi sätta oss i situationer som låter oss se meningsfulla distinktioner. Operationerna blir alltid lika om vi inte hamnar i situationer som gör att vi kan exponeras för nya möjligheter. Visserligen måste vi välja att se dessa nya situationer vilket kan upplevas som att vi tänker. Det viktiga är ändå att vi också tillåts att se de nya möjligheter som ges. Det är förutsättningarna för observationen som är viktigast och inte vad som den som observerar gör. De distinktioner som bara finns som kognitiva element inom en människas medvetande gör snarast att vi fastnar i gamla positioner. En distinktion som upprepas konfirmerar bara identitet. Ett intelligent beteende kräver någonting mera. Det kräver att vi kan gå över gränsen och göra nya distinktioner.

5.2.2 Information som skillnad

Betydelsen av distinktionen kommer tydligast fram i de möjligheter som den ger att skapa ett informationsbegrepp som kan kombineras med en relativistisk kunskapsteori. Raf Vanderstreten framhåller att Luhmann ser information som det som genom kommunikation väljs ut av de möjligheter som exponeras, och att det är denna selektion som samtidigt gör kommunikationen möjlig (Vanderstraeten,2000:586). Vi bör uppmärksamma att detta visar på att kommunikation också har att göra med en förmåga att skapa en relation mellan system och omvärld.

En fråga som är viktig är hur ett yttrande uttrycker informationen.

Vanderstreten framhåller att information bör ges i en form som yttraren och

adressaten kan förstå. Detta yttrande kan uppstå avsiktligt eller oavsiktligt. Det kan också uppstå utan ett språk, till exempel via ett tilldragande utseende, eller helt enkelt genom bortavaro. Det viktiga är att yttrandet kan tolkas som en selektion och inte bara som ett tecken för något annat. Dessutom innebär förståelse att någon förändring uppstår hos mottagaren. Att det är viktigt beror på att informationen som ges skall skapa nya möjligheter för kommunikation (Vanderstraeten,2000:587).

Vi skall understryka att Luhmann sätter förståelse i relation till att det är något nytt som skall förstås. Att bara förstå det som man inom en given systemreferens känner till är inte poängen med förståelse. Det är skillnaden mot det som finns i en given systemreferens som skall förstås. Ur det perspektivet blir t.ex.

Searles betoning av förståelse tämligen trivialt. Genom den luhmannska teorins raster är förståelse något som först kan uppstå sedan förutsättningar har skapats genom att systemrelevansen förändrats. Och den förändras endast genom att omvärlden skapar en irritation som leder till strukturell koppling, vilket först sker när ett system inte längre klarar av att hantera sin omgivning och därmed tvingas att förändra sig. Enligt Luhmann förstår man bara inom ett system. Det strategiskt viktiga för att skapa ny kunskap bör då inte handla om förståelsen. Det är istället den kommunikation som ändrar systemreferensen som är viktig. På så sätt handlar inte den kritiska processen kring skapandet av ny kunskap om att individerna gör tankekonstruktioner i en förståelseprocess.

Detta leder till en uppfattning om att information exponerar osäkerhet. Loet Leydesdorff menar att vi uppfattar att information har två betydelser: information som osäkerhet och information som mening. Leydesdorff framhåller att det bara är den första varianten som betecknas som information i den luhmannska teorin.

Information blir alltid lika med osäkerhet (Leydesdorff,1996:297).

En fördel med den andra ordningens cybernetik är att den inte bidrar till att människorna blir determinerade av givna värden som människorna konstruerat. Ett påstående som går tvärt emot en allmän uppfattning om hur cybernetiken fungerar. Men denna allmänna uppfattning är bara giltig för den tidigare cybernetiken och inte för det alternativ som Bateson m.fl. försökte utarbeta. Det viktiga är istället komplexiteten i systemet. Betoningen av det komplexa gör att Bateson kommer fram till att vi behöver det oklara för att ha något som vi kan skapa något nytt av. All that is not information, not redundancy, not form and not restraints - is noise, the only possible source of new patterns (Bateson,1973/1978:386).

De strategier som går ut på att göra ett budskap mer redundant, mer övertydligt, kan göra att mycket av potentialen för att skapa mening går om intet.

Detta leder Bateson till att också göra en omdefinition av information som har blivit mycket inflytelserik. Den handlar om att den tekniska termen information definieras som vilken som helst skillnad som skapar en skillnad vid något senare tillfälle. Denna definition är fundamental för alla analyser av cybernetiska system och organisationer. Enligt Bateson skapar definitionen en möjlighet att orsaken till

händelser måste ses som krafter, påverkan och liknande. Genom den cybernetiska analysen blir det möjligt att omforma orsaken till dessa händelser som skillnader (Bateson,1973/1978:351).

På så sätt betonar det cybernetiska perspektivet att meningssökandet blir viktigare än meningen. Det betyder samtidigt att det blir mindre skillnad mellan kunskap och information eftersom kunskap uppstår när en process har gett en observatörsposition som medger att vi kan se mening i informationen. Dirk Baecker knyter kunskapandet till social handling genom att påstå att det handlar om vilket som helst sätt att reflektera över skillnaden mellan samhället och det som inte uppfattas av samhället och om att genom social handling formulera om denna skillnad. Kunskapsskapande handlar på så sätt om att göra skillnaden uppenbar (Baecker,2008:54-55).

5.2.3 Observatören

Vi har redan varit inne på att möjligheterna för att observera är centrala inom den andra ordningens cybernetik. Ändå är det observerande systemet i den luhmannska teorin ett operativt slutet system. Det betyder t.ex. att människan, som är ett psykiskt system, inte kan se och analysera allt. En observatör kan se en annan observatörs blinda fläckar men aldrig den egna blinda fläcken (Jönhill,1997:62).

Det innebär alltså ett avståndstagande från att medvetandet själv kan observera något utan att vara beroende av att interagera med andra system och med omgivningen. Det är också en förklaring till varför vi behöver social intelligens.

Det psykiska systemet kan inte klara sig på egen hand. Det är något som naturligtvis tonar ner de medvetandeprocesser som sker inom en individ. Istället är det så att fakta i omvärlden måste presenteras och tolkas genom andra system, företrädesvis genom sociala system. Omvärlden kan visserligen påverka systemen varav människan är ett, men det sker inte med en direkt kognitiv modell där människan kan värdera allt, utan dessa fakta måste gå genom sociala processer. Vi kan säga att inte heller människan har den starka intelligens som kritiken av AI utgår från. Detta öppnar naturligtvis för att behovet av social intelligens har att göra med att medvetandet är begränsat, ungefär så som vi såg att Carley och Newell motiverade AI-system i inledningskapitlet. Vi bör observera att vi här tangerar en oklarhet hos Luhmann angående den sociala kommunikationen. Enligt en tolkning handlar Luhmanns kommunikationsbegrepp bara om kommunikationen inom ett socialt system. Relationen mellan systemen och omvärlden omfattas då inte av de kommunikativa processerna. Argumentationen för AIs kapacitet i denna avhandling bygger dock på att det faktiskt finns anledning att utvidga kommunikationsbegreppet till att också omfatta system/omvärldsrelationen. Det finns skrivningar i Luhmanns omfattande produktion som kan användas som stöd för en sådan uppfattning. Och en del av utvecklingen av teorin idag handlar om möjligheterna för en sådan utveckling. För

denna avhandling är den frågan inte avgörande. Det som är avgörande är istället att AI-diskussionen leder fram till att det faktiskt finns mycket som stödjer att system/omvärldsrelationen är central för möjligheterna att skapa ny kunskap. Om sedan den relationen ryms inom Luhmanns kommunkationsbegrepp är inte det mest centrala.

Luhmann löser problemet med den blinda fläcken genom att han inför begreppet observerande system av andra ordningen. Innebörden i detta är att observationer alltid måste relateras till en annan observatörs perspektiv.

Observationer grundar sig då på redan företagna observationer och inte på objekten själva. Jönhill menar att detta kan beskrivas som att observerande system av andra ordningen innebär att en observatör alltid är ett system och kan därför betecknas observerande system, och att det som observeras består primärt av observationer av observationer (Jönhill,1997:55).

Luhmann nöjer sig inte med observatörer av första och andra ordningen.

Också en observatör av tredje ordningen krävs för att förklara hur systemen observerar distinktionen mellan system och omvärld. Jönhill skriver att det handlar om den företeelse som man bland annat finner i massmedia och som består av att flera observerar samma objekt (Jönhill,1997:57). Luhmann talar bara om traditionell massmedia som tidningar, radio och TV. Men Felix Geyer har i artikeln Virtual Communities in Cyberspace visat på att detta perspektiv blir ännu viktigare i Internet-samhället (Geyer,1996).

5.2.4 Kontingens och dubbel kontingens

Det begrepp hos Luhmann som mest har att göra med vilka begränsningar som finns för direkt personlig kommunikation är kontingens. Det är ett fenomen som tonar ner att social intelligens måste bygga på interaktion mellan individer. Det är också ett begrepp som olika tänkare brukar behandla på olika sätt. Hos Luhmann är kontingens det som blir kvar när man utesluter det som är nödvändigt eller det som är omöjligt (Luhmann,1995:106).Alltså det som man vet är möjligt eller det som man vet att är omöjligt. Vi bör tolka Luhmann som att han menar att både det nödvändiga och det omöjliga kan bli osäkert respektive möjligt som resultat av att kommunikativa processer sätts igång. Poängen är att det i alla situationer finns så mycket som är kontingent att det alltid finns möjligheter att hitta nya sätt att se.

Luhmann inför också begreppet dubbel kontingens. Dubbel kontingens framträder i interaktioner. Den dubbla kontingensen innebär att en person inte bara har svårt att tolka en annan persons budskap. Den första personen har också svårt att tolka sina egna positioner i interaktionen med den andra personen. Därför går det inte att direkt förstå allt som en annan människa säger. Det som den andre människan säger kan bara öppna för vad som kan vara möjligt. Och då kan det också handla om sådant som den andre själv inte var medveten om att hans eller hennes uttalanden skapade öppningar för. Det gör att denna dubbla kontingens

förklarar de sociala systemens stora betydelse för kommunikationen. Eftersom människorna inte direkt kan förstå varandra måste kommunikationen gå via ett socialt system.

This modified, non-Parsonsonian understanding of double contingency has a twofold consequence. It enables the differentiation of a particular world dimension for socially distinct meaning perspectives (the social dimension) and it enables the differentiation of particular action systems, namely, social systems. The social is then accessible in all meaning as the problem of the similarity or discrepancy of interpretive perspectives. It is simultaneously a specific occasion for selectively coordinating actions within systems that can distinguish themselves from their environment.

By modifying Parsons’s theoretical approach, phenomenology and systems theory, the analysis of meaning and system/environment analysis, can be united (Luhmann,1995:106).

Det öppnar för att ett socialt system måste bygga upp någon form av artefaktisk/kulturell struktur som kommunikationen kan gå genom. Och samtidigt är det denna artefaktiska struktur som visar var skillnaden mellan det sociala systemet och omvärlden finns. Vi kan observera att detta sociala system är ett aktivitetssystem. Eftersom det inte är människorna som kommunicerar så bör det vara artefakterna som skapar den aktivitet som ledet till kommunikation.

5.2.5 Strukturell koppling

Orsaken till att funktionella processer ändå på sikt kan skapa förändring i systemen, trots att dessa system är operationellt stängda, är att det förekommer något som Luhmann kallar strukturell koppling, vilket är en teori om förhållandet mellan systemen och deras omvärld.

Jönhill menar att teorin om strukturell koppling är en teori om det komplicerade förhållande som finns mellan människan, det sociala sammanhang hon befinner sig i och den miljö hon lever i (Jönhill,1997:120). Trots att autopoietiska system är operativt slutna är de samtidigt kognitivt öppna. Denna operativa slutenhet kan synas absurd. Men när vi närmare funderar på begreppet förklarar det varför människorna inte blir determinerade av kausala processer. Det är inte genom kausalitet och symmetri som omvärlden påverkar medvetandet.

Medvetandet förändras bara genom att inre processer retas av omvärlden så mycket att dessa inre processer söker efter nya möjligheter att göra de distinktioner som kan förändra medvetandet. Det är alltså genom att det autopoietiska systemet är öppet för kognitioner som det tvingas till förändring. För att funktionerna skall förändras måste systemet (vare sig det är ett psykiskt system med ett medvetande eller ett socialt system) successivt blir kapabelt att observera något nytt i omvärlden.

Teorin om strukturell koppling är en teori om hur vi långsamt anpassar vår egen låsta struktur till omvärldens struktur. I teorin om strukturell koppling finns argument för att människans medvetande är så pass styrt till tidigare erfarenheter att medvetandet inte räcker till för att på egen hand skapa ny kunskap. Människan måste istället, genom kommunikation med andra system, utveckla sitt medvetande så att de selekterande funktionerna anpassas och så småningom kan ta till sig allt mer från omgivningen och från andra system. Det innebär ett motstånd både mot behaviorism och mot naiv associationism.