Män i kris, kvinnor som brottsoffer

Enlig (alternativ til vold) ATV:s teoretiska perspektiv på våld måste våld sättas i relation till könade maktrelationer i samhället i stort. Våldet är ett försök att hantera och påverka makt och maktlöshet, och kan uppfattas som en struktur för maktmissbruk. Samtidigt finns en kontext med vanmakt eftersom våld också är ett försök att behandla en subjektiv upplevelse av underläge, en aktiv handling. Våldet har alltså en uppgift, riktning och syfte. Våldet måste också ses i relation till hur mannen förstår sig själv i relation till kvinnor (Eriksson m fl, 2006).

För att besvara frågeställningen om hur genusperspektivet behandlas har vi tittat på vilka sätt det kommer fram i personalens sätt att arbeta och bemöta klienterna. Inom kriscentrum för män finns det ett mer uttalat arbete med genusperspektivet, synen på manlighet och jämställdhet. Arbetet sker på olika sätt och genomsyrar verksamheten. Informanterna pratar om mannens olika roller.

”Framför allt hur du förhåller dig till dig själv, barnen, partnern, Det sätter genusperspektiv på hela verksamheten” (Carl)

Arbetet sker genom samtal bland annat om jämställdhetens vinster för män. Samtalen handlar även om vad den traditionella mansrollen kräver av männen som söker sig till kriscentrum och deras förmåga att leva upp till den rollen. En av informanterna säger att det finns ett givet tema i samtal med de hjälpsökande männen. Det finns en känsla av dem har missat en del av familjelivet då de har fokuserat på försörjningen för familjen. Det finns ett missnöje hos männen som kan upplevas som ett underläge då frun anses ha koll på allt, det vill säga barnen, livet, matlagningen, och hemmet. Informanten säger även att det finns en vilja från männen att vara med och denna vilja att engagera sig uppmuntras genom samtalen.

”Var rädd om det här att vara pappa och ge tid. Var rädd om det gemensamma familjelivet och låt henne inte sköta allt det här hon alltid gjort. Gå in den här relationsarenan och var aktör. Jag tycker att frågan finns, att utmana den traditionella manligheten” (Carl)

Genusaspekten i arbetet med de våldutsatta kvinnorna ser annorlunda ut. Här handlar om att först och främst se kvinnorna som brottsoffer, och i arbetet med kvinnorna fokuserar informanterna på kvinnans rättigheter i samhället gällande exempelvis vårdnad och skilsmässa. Det är viktigt att tala om för kvinnorna vad de har för rättigheter som människa och individ, innan man ser klienten som kvinna.

“Vår information till henne är om vad hon har för rättigheter i samhället /…/ Alla de här rättigheterna som är viktiga att ha som människa och att veta att man har de. Kvinnorna kanske inte har haft tid eller möjlighet att läsa och få veta om sina rättigheter/…/ och det fokuserar vi på” (Anna)

kvinnorna med att lämna ifrån sig känslan av skuld. Skuldkänslor som handlar om att inte ha kunnat hålla ihop familjen och att hon inte är bra som kvinna. Det kan även handla om skuldkänslor för att hon inte lämnar mannen. Detta resonemang om skuld och processen om att bryta upp från relationen diskuteras även i ideskrift 9, när en kvinna som blir utsatt för våld och hot av sin partner är det vanligt att kvinnan tar på sig skulden. Relationen går igenom perioder av misshandel som följs ofta av försoning. Kvinnan har svårt att bryta upp från relationen på grund av hot, rädsla för upptrappning och en gradvis knäckt självförtroende. Det är inte säkert att ett uppbrott innebär att våldet och trakasserierna upphör. En separation kan innebära en lång process, där kvinnan behöver stöd och skydd. ( BRÅ 2002:8)

”Att betrakta de som brottsoffer är ett sätt att ta skulden från kvinnan /…/ Oavsett om kvinnan är svensk eller invandrare, tror de alltid att det är hennes fel, och att ta bort den skulden är en del av vårt arbete /…/ Skulden ligger inte hos henne utan hos den som utfört handlingen. Hon är ett brottsoffer och här måste vi ge henne den bilden för första gången. Kvinnorna tror inte det eftersom den som gjort de illa är någon de älskar” (Britt)

”Det är många runt kvinnan som familj och vänner som blir arga och frågar varför lämnar inte du mannen då lägger man skuld på henne igen. Vi förstår hur familj och vänner tänker men vi ser situationen på ett annat sätt. Kvinnan hoppas på förändring, hon kanske inte vågar lämna för att risken är för stor. Hon är rädd om barnen”(Anna)

Enligt ATV(alternativ til vold) och dess synsätt på våld är det viktigt att fokusera på våldets sammanhang och frågor som varför våldet uppstår och vilken funktion det har. Det är också viktigt att fokusera på våldets konsekvenser och verkan och att man arbetar med den utsattes situation och känslor. Detta sätt arbeta med våldsutövande män ser vi hos verksamheten kriscentrum för män.

När det gäller arbetet med de specifikt våldsamma männen ligger fokus först och främst på våldet och männens känslor kring våldshändelserna. Man jobbar med frågor som vad tänkte du och vad kände du när du slog henne.

Arbetet med frågan om vad det är att vara man finns med hela tiden i olika grader.

“Det finns väl alltid ett stråk, nu kanske jag överdriver lite, men en manlig komponent i att det uppstår någon brist på självrespekt hos mig som man, för att hon har sådan kontroll på allt /…/ Till slut så känner jag mig så dåligt att jag slår henne” (Carl)

Informanten resonerar kring att det är omanligt att bli så överkörd, att det finns en mänsklig känsla av att man inte duger, en brist på kontroll och självkontroll. Samtalen kretsar även kring männens personliga utveckling och förändring.

”Det blir någon sorts resa från att vara man till människa. Det är en bubbla man måste sticka hål på. Det blir hu en sorts jämställdhetsaspekt på det även om det ordet inte finns med” (Carl)

Båda informanterna på kriscentrum för män tycker att det är viktigt att man diskuterar vinsterna med jämställdhet och att även de professionella reflekterar kring frågan om mansrollen.

”Det krävs någon form av reflektion i frågan om man säger så, att sitta här och vara väldigt manschanuvinistik man är ju svårt om man ska arbeta med de här männen” (Carl)

Vi kan se att arbetet med genus i kriscentrum för män bland annat syftar till att förändra männens syn på manlighet och kvinnlighet. Utvecklingen och förändringen kan ses som att männen socialiseras in i ny mansroll under behandlingstiden som kan ta ett år till ett och halvt år. Detta arbetssätt kan kopplas ihop med en teoretiska grunden för IDAP programmet utgår ifrån dels en social inlärningsteori, dels en könsmaktsanalys. Våld mot kvinnor förstås med andra ord som något män lär sig. En central sammanhang för mäns uppfostrande av dominans- och våldsbeteenden är ett samhälle som på olika nivåer genomsyras av ojämlikhet knuten till kön. Förändringsprocesserna bygger programmet på social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi. Det betyder att utgångspunkten är att tankeprocesser är av väsentlig betydelse för hur en person visar påverkan på yttre händelser, att tankar, känslor och handlingar är kopplade till varandra (Eriksson m fl 2006)

En av våra informanter berättar om att han i sitt arbete kan se hur många män förändras i sin manlighet. Connells (1999) teori om att det finns en tydlig organiserad genushierarki bekräftar detta, men att denna genushierarki är mottaglig för förändring och ifrågasättande

Männen som är under behandling berättar om deras nya roll och hur de vågar ifrågasätta och kritisera det sedvanliga pratet om kvinnor, alkohol etcetera, offentligt på deras arbetsplatser som kan vara väldigt mansdominerade .

Informanten anser att det är svårt för de hjälpsökande männen att hålla kvar en bestämd uppfattning av sin manlighet under tiden de är i behandling på kriscentrum för män.

”Fullständig övertygad om att man inte kan behålla en stereotypbild av sin manlighet, man blir ständig ifrågasatt. Man får dessutom tränas i att beskriva sina positiva och negativa sidor, inre processer, får vana att uttrycka sig i ord om sådant som var svårt att tala om. Det gör ju att du utvecklas och blir en ny typ av man” (David)

Informanterna berättar att många män kommer till verksamheten via rekommendationer från vänner och arbetskamrater. Detta uppfattas av informanterna som att männen pratar om att de går på kriscentrum för män. Vi ser här en koppling till Connells teori (1999) som menar att maskulinitet inte kan ses som ett isolerat ämne utan som en del av en större struktur. Den hegemoniska maskulinitet som skapas utifrån kulturella ideal och institutionella maktkollektiv är förändrlig. Samtidigt påpekar informanterna att det är sällan den patriarkala typen av manlighet som söker hjälp och att de väldigt sällan möter en man som tycker att mannen har rätt att fostra sin kvinna.

”Han har redan en klar föreställning om att mannen är överordnad kvinnan. Nästa steg är ju då hur man ska förhålla sig till kvinnor som inte finner sig i att vara underordnad, ska man slå henne eller tillrättavisa henne? Hur ska det gå till? Har man inte problem finns det ju inte anledning att söka” (David)

På frågan om det finns en manlig eller kvinnlig syn på våldet i nära relationer pratar informanterna på kriscentrum för män om att det självklart är skillnader i att utsätta någon för våld eller att själv bli utsatt för våld. Informanterna berättar att man arbetar med männens upplevelser av situationen och även om våldet handlar om makt och kontroll. I samtalen med männen kommer det fram att de upplever en känsla av vanmakt och ser sig själv som ett offer för omständigheterna.

Margaretha Hydéns forskningsprojekt och avhandling, Misshandel inom äktenskapet, beskriver också både kvinnans och mannens perspektiv vid våld i nära relationer. Hon finner också likheter och olikheter i uppfattningen och upplevelsen av våldet. I avhandlingen finner Hydén att männen tillskriver kvinnan all makt. För att få kontroll över sitt eget liv måste han först få kontroll över hennes (Hyden, 1995).

Det finns ofta en rationalisering och ett försvar i användandet av våld från männens sida säger våra informanter. Det kommer fram i samtalen med de våldsutövande männen att de känner ett underläge som de hanterar med våld.

”Inte sällan att män upplever sig själv som offer för omständigheterna. Till exempel för kvinnor som är verbalt överlägsna, har närmre relation till barnen, är tryggare eller har ett större socialt nätverk, blir ett upplevt underläge för mannen. Han inbillar sig att kunna balansera detta med våldet. De flesta män som använder våld blir ganska snart pinsamt medvetna om att det är en verksamhet som är väldigt kortsiktig, den behöver fyllas på och upprepas för att vara verksam” (David)

”Det är mer en vanmaktsupplevelse. Att det enda sättet är att slå mig fri, hon pratar, hon ska göra det, det är alltid hon som bestämmer osv. denna upplevelse är väldigt bestämd. Skulle man då fråga henne tror jag att hon skulle beskriva sin vanmaktsupplevelse minst lika stark. Det finns inte en som är stark och en som är svag i sådana här relationer utan ofta, inte alltid, är det två personer som upplever stor vanmakt, frustration liksom. Den stora skillnaden är väl att hon är väldigt rädd för våldets konsekvenser. Han går ju inte runt och är rädd på det sättet” (Carl)

En av våra informanter på kriscentrum för kvinnor säger att det till en viss mån kan vara så, att det finns en manlig eller kvinnlig syn. Informanten anser att det handlar om makt och vem som har makten i familjen. Vidare säger de att de endast har kontakt med kvinnan. Utifrån kvinnornas berättelser tolkar informanterna det som att det är samma typ av strategi män använder sig av för att bryta ner och kontrollera kvinnan. Det är viktigt att fokusera på handlingarna och inte bara på mannen.

”Det sker genom isolering, hot, kränkning, nedvärderande ord. Många kvinnor berättar om samma mönster. Allt som är viktigt för henne klipps bort, som familj och vänner. Det handlar om makt, där mannen säger det är jag som bestämmer. Du får inte säga ett ord” (Britt)

Informanterna säger att synen på våldets art är kopplat till kvinnan som individ och hur hennes relationer och resurser ser ut. Vilka gränser kvinnan har och hur hon har möjlighet att hantera sin utsatthet. De upplever inte att kvinnorna gör

någon större skillnad på vilken sorts våld hon har utsatts för. Informanterna säger att våldet drabbar alla grupper av kvinnor, att det inte handlar om en vis typ kvinnor eller kvinnlighet. Skillnaden ligger hur kvinnorna hanterar våldet och när hon lämnar mannen. Det handlar om individen och dennes erfarenheter och gränser.

”Jag tror inte att det är skillnad oavsett om det kränkning eller fysiskt. Jag har en klient där mannen inte slår henne fysiskt men bara kränkningar som, du duger inte du är sjuk och behöver hjälp/…/Det är vanligt att många kvinnor får höra att de är sjuka. Jag tror inte att kvinnor tycker det ena våldet är värre än det andra när de mår dåligt och söker hjälp /…/ Det handlar om mycket annat än att vara kvinna. Kvinnan kan vara högutbildad, mycket respekterad och till och med chef men har stannat och accepterat våldet länge” (Britt)

”Ibland räcker det med hot och kvinnan lämnar mannen. En annan kvinna kan stanna tills mannen nästan slår ihjäl henne” (Anna)

Informanterna på kriscentrum för män pratar om att det finns svårigheter för männen som utövar våld att definiera vad våld är.

”Jag tycker att många män kan uppfatta att de inte har varit våldsamma överhuvudtaget då de inte har använt fysiskt våld”. (Carl)

”Man har inte slagit men utövat våld genom att vara så arg, kränkande eller hotfullt. Ex eget självmord om du lämnar mig. Vilket gör att hon är då begränsad i sitt liv och måste vidta mått och steg för att annars bryter han samman och blir vansinnig och hotar”. (David)

Informanterna arbetar mycket med att förtydliga de olika definitionerna som finns av våld och på så sätt klargöra för männen som kommer hit vad som anses vara våld. Under den första tiden av behandlingen arbetar man just med dessa frågor. Man ställer frågor kring våldshändelserna och exemplifierar olika våldsformer och maktutövande för att männen ska förstå att det finns fler våldsformer än just fysiskt våld.

”Vi är ganska tjatiga med att lyfta de här andra våldssätten. De som börjar hos oss ska skriva på ett icke våld kontrakt, vi utreder honom i början och går igenom definitioner på våldsamt beteende”( David)

”Och att få honom att förstå att det är därför hon har lämnat dig, hon säger ju att du har knäckt henne sakta men säkert. Att få honom att förstå att det är våldsamt att göra så, det är en del av jobbet. Definitivt är det en del av vår undervisning ”(Carl)

En av informanterna menar att det överordnade syftet med dessa verksamheter är att få män att sluta slå samt att få män att ta ansvar för sitt våld. Männen kan inte fortsätta hävda att de slår i självförsvar då det inte är ett accepterat argument i verksamheten. Det är viktigt att hela tiden peka på att mannen i alla situationer är ansvarig för sitt våldsutövande.

”Att inte bara här på stället ta ansvar för våldet. Även inför sin partner. Att man

försvarade sig mot denna verbala amazon som sågade honom längs fotknölarna” (David)

Män måste bli ansvariga för sitt våld, man kan inte komma hit och tycka att man har haft en taskig barndom. Du har slagit, det är du ansvarig för”( Carl)

Inom kriscentrum för män kan vi se att det finns en fokus på att arbeta med de våldsutövande männen och deras ansvarskänsla för det våld de har utövat. vi tycker detta kan knytas till ”alternativ till vold” ATV:s teoretiska perspektiv på våld. Här gäller det att mannen kommer närmare sitt eget våldutövande och han måste relatera till våldet som ett problem och verklig händelse och ta sitt ansvar för handlingen. ( Eriksson m fl, 2006)

Frågan om varför kvinnan väljer att stanna kvar inom hos den våldsamma mannen kan besvaras genom den så kallade normaliseringsprocessen. Denna process kan beskrivas som om att våldet gradvis normaliseras både för den som misshandlar och den som misshandlas. Kvinnans gränser för vad som är acceptabelt suddas gradvis ut och våldssituationen upplevs tillslut som normal. Mannens dominans över hennes känsloliv leder till att alla upplevelser sker i förhållande till mannen. Det känslomässiga beroende som skapas förstärks av att våldet växlar med det faktum att mannen ibland är varm och kärleksfull. Både våld och kärlek kommer från den person som dominerar hennes liv. Genom att kvinnan anpassar sig till våldet normaliseras det också (Larsson, 2003). Vi anser detta kan också förklara varför de våldutsatta kvinnorna försvarar mannens våldshandling när de söker hjälp. Informanterna på kriscentrum för kvinnor tycker att det är viktigt att ställa frågor för att väcka funderingar kring våldshandlingen och ifrågasätta.

”Männen säger jag visste inte vad jag gjorde, jag tappade kontrollen. Kvinnorna tror på mannen och säger att han ångrar sig, han tappade kontrollen. Då frågar jag köper du den förklaringen? Jag frågar tappar han kontrollen på gatan eller på jobbet? Frågan är varför han väljer personen, han väljer plats och kan han välja de delarna då har Han inte tappat kontrollen, utan han vet precis vad han gör /…/ Jag brukar t.ex. säga till kvinnorna om din man slår någon på gatan, vad händer då? Det är allvarligt och fel säger kvinnorna. Då säger jag att det är på samma sätt även om det sker mellan fyra väggar. Han ska inte röra dig på det sättet ”(Britt)

6 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION

Mäns våld mot kvinnor sågs förr i stor utsträckning som en privat angelägenhet, men idag ses det mer och mer som ett samhällsproblem. I och med detta har också samhället engagerat sig i, utvecklat metoder och åtgärder för att komma till rätta med problemet. Det är många olika organ i samhället som har till uppgift att genomföra detta, bland annat kriscentrum för kvinnor respektive män. Vårt intresse och vår fokus för denna uppsats ligger just i de insatser som tillhandahålls av de olika verksamheterna i samhället, och då speciellt de insatser som kriscentrum för kvinnor respektive män bidrar med. Vi vill belysa vilka insatser som görs, vad de syftar till samt undersöka hur dessa insatser kan ses i relation till varandra och om möjligt till andra insatser i samhället. Då problemet med mäns våld mot kvinnor är något som sker mellan en man och en kvinna ser vi det som ofrånkomligt att även se till genusaspekten. Om den behandlas i de två verksamheter som vi fokuserat på och i så fall hur.

Då vi hade en viss vetskap om kriscentrum för kvinnor sedan innan men inte för män, var vi också intresserade av att jämföra de två verksamheternas insatser. Detta fann vi vara svårt då vi under arbetets gång insett att de verksamhetsmässigt är väldigt olika trots namnen, kriscentrum för kvinnor och kriscentrum för män. Dessa skillnader avspeglar sig till största del i målgrupp och syftet med insatserna. Kriscentrum för kvinnor är mer snäva och specialiserade i sin verksamhet. De inriktar sig på kvinnliga brottsoffer, det vill säga kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Kriscentrum för män är mer generella i verksamheten då de riktar sig till män som allmänt befinner sig i personlig kris. Denna målgrupp inkluderar män som utsätter sin partner för våld.

Denna skillnad tycker vi avspeglas i de insatser som finns i respektive verksamhet. En viktig skillnad i verksamheternas insatser är att kriscentrum för