Den norske historikern Erling Sandmo har betonat att våld är en dynamisk kategori och att vad som betraktas som våld varierar mellan kulturer och epoker.25 Sandmo menar också att det moderna begreppet våld uppstår i samband med den moderna nationalstatens framväxt. Statsmakten skapar begreppet vålds moderna betydelse för att legitimera det våldsmonopol som statsmakten tillskansar sig för att trygga sin egen existens. Det finns således en spänning redan i begreppet våld och en kamp om innebörden.

Att en handling kategoriseras som våld kommer med tiden att indikerar att handlingen är illegitim och olaglig.26 En annan konnotation har ordet aga

23 Elisabeth Foyster, Marital Violence. An English Family History, 1660–1857, 2005.

24 Marie Lindstedt Cronberg, 2004 s. 91; Malin Lennartsson 2004 s. 62; Alvar Nelson 1987/88; Jonas Liliequist 2001, s. 90.

25 Erling Sandmo, 1999.

26 Historikern Kenneth Johansson har i en begreppshistorisk analys av ordet våld visat hur ordet i medeltiden haft två betydelser. I första hand syftade våld på kraft, styrka, auktoritet och makt vilket motsvarar latinets potestas, potentia. Samtidigt förekom uttrycket våld i bety-delsen övergrepp som motsvarar latinets violentia. Johansson, 2004.

som också åsyftar fysiskt våld men samtidigt signalerar att våldet är befogat och legalt. Mannens våld mot sin hustru har bedömts inom detta spän-ningsfält mellan legitim aga och kriminaliserad misshandel.

Den norske filosofen Knut Kolnar använder begreppet ”kreativt våld”.27 När en man upplever sin position som hotad eller reducerad i könshierarkin kan han svara med att tillgripa våld. Kolnar menar att våldet är kreativt i bemärkelsen att individen använder våldet som ett medel för att återupprätta det kränkta jaget och reducera förlusten av manlighet. Vål-det förmår dock inte alltid restituera maskuliniteten. VålVål-det kan även få helt andra verkningar. Kolnar använder två begrepp ”peripetalt våld” och

”centripetalt våld”. Begreppen refererar till den rörelse våldet försätter det manliga jaget i. Våld som inte återupprättar den hotade maskuliniteten fun-gerar peripetalt och slungar ut mannen i periferin till en allt mer marginali-serad tillvaro i samhällets sociala utkant. Det är således våldsformer som marginaliserar på olika nivåer. Det kan handla om våld som utövas i fel kontext eller våld som inte är offentligt sanktionerat av våldsmonopolet.

Det är det illegitima våldet, det straffbara. Det centripetala våldet däremot bekräftar maskuliniteten, återupprättar den hotade manligheten, och leder våldsutövaren in mot samhällets sociala centrum. Det tillför jaget ett nytt manlighetskapital. Det centripetala våldet upprättar en manlighet som är offentligt godkänd och sanktionerad. Avgörande för hur våldet uppfattas är vem som utsätts för det och om våldet betraktas som samhällsbevarande eller desintegrerande – som ”ont” eller ”gott”.28 Om man applicerar detta tänkesätt på mannens våld mot hustrun i äldre tid kan man föreställa sig att en man kunde tillgripa våld mot sin hustru för att befästa sin överordnade position inom äktenskapet och återta herraväldet om han uppfattade sin position som hotad eller reducerad på grund av hennes beteende eller handlande. Våldet kunde återupprätta det kränkta jaget och häva mannen över hustrun. Men hur våldshandlingen bedömdes och vad den gjorde med mannens maskulinitet är beroende av hur våldet uppfattades av det

27 Knut Kolnar, ”Volden” i Män i Norden. Manlighet och modernitet 1840–1940, 2006, s. 219 ff.

samt Knut Kolnar, ”Kreativ vold” i: (red.) Gerrard & Melby: Kultur og kjønn, 2004, s. 105–

136.

28 Knut Kolnar, 2004, s. 115.

givande samhället. Var våldet legitimt i betydelsen icke straffbart ledde det inte omedelbart till sanktioner. Kolnar påpekar även att våldet sällan är så entydigt som dessa två kategorier. En och samma våldshandling kan in-rymma både centripetala och peripetala rörelser. Och för den enskilde mannen kan våldet vara en källa till konflikt och splittring i jaget. Det både tar och ger manlighet. Fördelen med en sådan förståelse av mannens våld är, som jag ser det, att den relaterar våldet både till individens käns-la/uppfattning och till det specifika historiska sammanhanget.

Kolnars teoretiska modell kring hustrumisshandel framstår som an-vändbar i denna studie genom att den förbinder den strukturella nivån, samhällsnivån, med agerande på individnivån. Det är den enskilde mannen, som handlande subjekt, som brukar våld som medel för att hävda sin maktställning i könshierarkin, men det är det omgivande samhället och de formella och informella normer det tillhandahåller, som avgör om mannens strategi blir framgångsrik och vilka konsekvenserna blir för mannen. Så länge samhället har en positiv eller överseende hållning till mannens våld kan hans strategi bli framgångsrik. Om våldet på ett värdeplan övervägande fördöms hotas mannen däremot av marginalisering och utanförskap även om han inte skulle straffas i en rättsprocess. Därmed blir det fruktbart att analysera äktenskapsmålen även utifrån tecken på social marginalisering och omgivningens avståndstagande från mannen.

Historikern Jonas Liliequist har påpekat att mannens regemente över hustrun i tidigmodern tid uppfattades som ett tvingande projekt att för-verkliga, som en manlig plikt, som samtidigt kunde vara svår att realisera.

Den man som inte erhöll respekt i sitt äktenskap kunde känna sig misslyck-ad. Respekt utgjorde samtidigt själva kärnan i det patriarkala manlighets-idealet, menar Liliequist, det var mannens anseende som man som stod på spel.29 Liliequists resonemang om manlighet och våld bygger dock på tidig-moderna texter och förhållanden, och frågan är i vilket relation manlighet stod till våld i 1800-talet.

Ett svar på den frågan erbjuder historikern David Tjeder som på djupet undersökt manlighetsideal bland borgerlighetens män i 1800-talets Sverige,

29 Jonas Liliequist, 2001, s. 92, 95.

en grupp med hastigt växande inflytande i samhället. Enligt Tjeder var ka-raktärsfasthet och förmåga till självbehärskning och kontroll över passioner som vällust, vrede och aggressioner grunden i manlighetsidealet. Det var genom denna affektkontroll medelklassens män distanserade sig från tidi-gare manliga eliter och i synnerhet från de lägre samhällsklassernas män.

Den borgerlige mannen skulle kunna utöva och upprätthålla auktoritet men utan att använda sig av fysiskt våld. Han skulle vara den perfekte fadern och den dygdige maken och ta sig iakt för dryckenskap och spel. Här blir den negativa hållningen till våld ett kännetecken på grupptillhörighet och exklusivitet. Tjeders undersökning bygger till stor del på handböcker och rådgivningslitteratur till män, självbiografiska material och dylikt.30 I vilken utsträckning de borgerliga männens (och andra mäns) avståndstagande från våld även visar sig i de politiska, kyrkliga och rättsliga praktikerna är en öp-pen fråga.

Sekularisering

Sekularisering betyder förvärldsligande och avsåg ursprungligen att kyrkliga egendomar och territorier övergick i världslig ägo. Under 1800-talet kom begreppet att användas som ett slagord i de radikala och liberala rörelser som kämpade för att frigöra samhället från kyrkligt inflytande. Som veten-skapligt analysredskap har begreppet utvecklats av sociologerna Émilie Durkheim och Max Weber som såg sekularisering som en process där reli-gionen successivt förlorade sin ställning som samhällets fundament och som ett viktigt led i utvecklingen mot det moderna samhället.31 Forskning-en kring samhällets sekularisering är numera omfattande och dForskning-en tolkning som kommer till uttryck här utgör en bland många.

Sekulariseringsprocessen beskrivs allmänt som en utveckling från ett tillstånd där stat och kyrka är lierade och religionen genomsyrar statsappa-rat, vetenskap och politik – till den moderna staten där statsapparaten skilts

30 David Tjeder, 2003, s. 90f, 116ff samt 2004.

31 Angående sekulariseringsbegreppet och dess utveckling jfr Hermann Lübbe, Säkularisierung.

Geschichte eines ideenpolitischen Begriffs, Freiburg 2003.

från religionen.32 Det råder dock delade meningar om när sekulariserings-processen inleddes och vad som egentligen avses med sekularisering. Me-dan man i äldre forskning betraktat sekulariseringen som en fortskriMe-dande process som inleddes med reformationen och tog fart med 1700-talets eu-ropeiska upplysning och dess kritik av religionen, har man i nyare forskning lyft fram de motrörelser i form av väckelser, inre mission och konfessiona-lisering som sekulariseringsprocesserna utlöste.33 Sekularisering kan enligt José Casanova, som företräder en mer traditionell syn på sekularisering, uppfattas på i huvudsak tre olika sätt.34 För det första som att en världslig sfär skiljs ut från de religiösa institutionerna och från religiösa normer.

Statsapparat, ekonomi och vetenskap frigörs från religionen och en själv-ständig ny religiös sfär upprättas. För det andra kan sekularisering uppfattas som en generell tillbakagång för religiös tro och praxis.35 En tredje ut-gångspunkt är att sekularisering uppfattas som en privatisering av religio-nen där trosutövningen reduceras till den privata sfären och successivt för-lorar sin samhällsrelevans.36 I denna undersökning är den första utgångs-punkten av störst intresse, eftersom den åskådliggör att statsapparaten, dess politik och lagstiftning, som berör denna undersökning, successivt kom att baseras på en sekulariserad äktenskapsuppfattning så att en omdirigering av äktenskapsproblem från kyrkliga till världsliga instanser blev möjlig.

32 För en överskådlig framställning om sekulariseringsprocessen se Nina Javette Koefoed, 2008, s. 55–63 som analyserar sekulariseringsprocessens betydelse för synen på utomäkten-skaplig sexualitet i Danmark.

33 Hartmut Lehmann, “Religion, Säkularisierung und Kultur“: Lehmann (red.), Säkularisierung, Dechristianisierung, Rechristianisierung im neuzeitlichen Europa. Bilanz und Perspektiven der Forschung, Göttingen 1997, s. 9-16. Se också Hugh McLeod & Werner Ustorf (red), The Decline of Chris-tendom in Western Europe, 1750–2000, Cambridge 2003.

34 Se Nina Javette Koefoed, 2008, s. 57 som utgår ifrån José Casanova. Se även José Casano-va, 1994, s. 19ff.

35 Beträffande detta perspektiv se även Hanne Sanders diskussion och forskningsöversikt, 1995, s. 17, 254ff.

36 En annan syn på sekularisering har presenterats av historikern Hanne Sanders som i an-knytning till historikern C. John Sommerville beskriver sekularisering som övergången från att religionen utgjort samhällets kultur och statsbärande ideologi, till att bli ett uttryck för individens personliga tro (Sanders, 1995, s. 16–17). Härvid övergår religionen från att vara gemensam för hela samhällskollektivet och icke-individuell till att bli personlig och privat.

Sekulariseringen medför, enligt Sanders, att samhällets världsbild upphör att vara religiös.

Även om religionen kan förbli viktig för den enskilda människan har den förlorat sin bety-delse som det som förklarar världen och binder samhället samman.

Utvecklingen i de lutherska länderna har på ett distinkt sätt skildrats av den danske kyrkohistorikern Per Ingesman. I medeltiden hade kyrkan, som självständig institution, formerat som projekt att omskapa samhället i kris-ten riktning. Den kristna kyrkan försökte förverkliga ett samhälle där män-niskor levde efter kristna normer och ideal och där de kristna normerna var de officiella.37 I medeltiden fanns ingen motsättning mellan kyrka och stat, målet för båda var att genomföra kyrkans projekt.38 Reformationen innebar att kyrkan från att ha varit en självständig organisation nu blev lagd under statsmakten med kungen som ledare. Ingesman betonar att statsmaken inte la kyrkan under sig med målsättningen att komma över kyrkans jord och rikedomar, även om detta också blev följden, utan för att man ansåg att kyrkan misslyckats med att förverkliga sitt projekt och behövde re-formeras, alltså reorganiseras. Men statsmaktens projekt var inte ett annat än kyrkans – tvärt om, genom reformationen gjordes kyrkans projekt till den världsliga maktens och regenten kände sig starkt förpliktigad gentemot den kristna tron.39 Det blev statsmaktens uppgift och ansvar att slå vakt om de kristna värdegrunderna och tillse att människor levde i enlighet med den religiösa tron. Staten använde sin kontrollapparat i form av kyrkliga äm-betsutövare men också de rättsliga institutionerna till att övervaka religio-nens efterlevnad. Sekularisering blir i detta perspektiv den process vari statsmakt och kyrka åter separeras och statsapparat, vetenskap och politik åtskils från religionen. Enligt Ingesman förändrades statens projekt under 1700-talets lopp under inflytande av pietismen och upplysningen. Projektet innebar fortfarande att skapa ett samhälle med goda kristna men också att skapa goda och nyttiga samhällsmedborgare.40 Pietismen tillförde tanken att religionen är en privatsak som staten inte ska lägga sig i samtidigt som upp-lysningen hävdade tanken att staten inte ska vara religiös, utan bör stå fri från kyrkliga band. Slutligen förändrades statsmaktens projekt. Att skapa det kristna samfundet var inte längre statens mål. Istället formulerades ett

37 Per Ingesman, 2000, s. 71f. Det är genom Javette Koefoed som jag uppmärksammats på Per Ingesmans forskning, som även hon relaterar till i beskrivningen av samhällets sekulari-seringsprocess.

38 Per Ingesman, 2000, s. 74.

39 Per Ingesman, 2000, s. 79f., 82.

40 Per Ingesman, 2000, s. 82f.

projekt som enbart avsåg att skapa nyttiga samhällsmedborgare med vikt på värden som fosterlandskärlek, kungatrogenhet och borgerliga dygder.41 Det goda kristna samhället som ideal avlöstes av ett ideal där samhällets mål var sekulariserat.

Min undersökning vilar på antagandet att det var en sekularisering av statsmakten och dess institutioner, och slutligen även en sekularisering av äktenskapet, som öppnade för en förändrad syn på hustrumisshandel. Med detta menar jag att äktenskapets kärna, det vill säga föreställningar kring man och hustru, kring deras inbördes relation, maktförhållande och roller successivt distanserades från den religiösa ideologin och uttolkningar av Bibeln. Att äktenskapet sekulariseras medför även att själva bandet mellan makarna sekulariseras. Från att ha uppfattats som ett ovillkorligt löfte till Gud och församling om att leva tillsammans livet ut, övergår det till att uppfattas som ett avtal mellan makarna som kan brytas även på grund av orsaker som saknar stöd i religionen.

Med en sekulariseringsprocess avses här, slutligen, att religionens bety-delse för och inflytande på politik och rättsväsende försvagas. Sekularise-ringsprocessen innebar att politiken och därmed även exempelvis rättsliga reformer kunde legitimeras utifrån andra värdegrunder än religionens. I denna undersökning innebär detta konkret att det som undersöks, hustru-misshandel, övergår från att handhas av kyrkan till att bli föremål för det allmänna rättsväsendet. Förändringar i religionens roll och inflytande i samhället har öppnat för andra synsätt i politiken.

I dokument Med våldsam hand : hustrumisshandel i 1800-talets Sverige. En studie av rättsliga, kyrkliga och politiska sammanhang (sidor 23-29)