Människan – Guds enda verktyg

I dokument Vem dömer änglarna? En teodicé (sidor 62-67)

Det finns ytterligare en dimension av ”ett lyckligt slut”. Det gäller människan. Du och jag.

Gud har inte anseende till person. För Gud är alla lika värdefulla. Gud älskar alla, oavsett social ställning, hudfärg, kön, intelligens eller utbildning.

Det är en sak till. Gud har i sin fullkomlighet gjort sig fullständigt beroende av människan.

Han har gjort sig beroende av dej och mej. Totalt beroende. Vi är hans nyckelpersoner. Det är därför han lider med oss, dör för oss i vårt ställe och det är oundvikligt.

Människan är det enda verktyg Gud har för att fullkomna sin skapelse!

Detta medför att varje frestelse du avvisar är just det vittnesmål och dom som Gud behöver.

Detta medför att varje frestelse som du faller för, men sedan bekänner som ett misstag, bekänner som en synd, faktiskt är lika värdefull som vittnesmål och dom.

Du är ansvarig för dina gärningar.

När du tar avstånd från den begångna gärningen, så utfärdar du en dom över gärningen.

När du tar avstånd från en frestelse, så utfärdar du en dom över frestelsen.

Det som skiljer en avvisad frestelse från en begången – men ångrad - gärning är att frestelsen skadar ingen.

Gärningen skadar skapelsen eller en medmänniska.

Utan din medverkan, utan min medverkan, kan Gud inte slutgiltigt avlägsna ondskan.

Gud har inga andra redskap än oss.

Därför är vi mer värdefulla än Guds änglar.

Därför gick Gud i döden för oss, inte för änglarna!

Nu är det så att det stannar inte med endast detta.

Guds fullkomlighet kräver att han inte despotiskt utnyttjar sin väldiga kraft efter eget sinne.

Det skulle faktiskt vara att våldföra sig på ondskan!

Även om det är ett befogat våldförande på ondskan, så är det likafullt ett ofullkomligt handlingssätt. Jämför med vårt samhälle som ger rätt till polisbeskydd även för demonstrationer som pläderar för demokratins fall!

Därför är vår bön det medel som frigör Guds enorma kraft.

Därför är det vår bön och andras förböner som ger oss skydd och Guds försorg:

Matt 6:9-13 Så skall ni be:

Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

[10] Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske,

[11] Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.

[12] Och förlåt oss våra skulder,

liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

[13] Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Om Gud tvingade fram sitt rike vore han allsmäktig men ofullkomlig.

Om Gud tvingade fram sin vilja vore han allsmäktig men ofullkomlig.

Därför är han beroende av vår bön.

När vi läste Jobs bok, så ser vi att djävulen (Åklagaren) har getts rätt att verka. Obestridligen var den onde i full verksamhet redan i Edens lustgård.

Guds fullkomlighet tvingar Gud att ge ondskan makt och handlingsutrymme.

Luk 4:5-8

Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen [6]

och sade till honom: "Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. [7] Om du tillber mig skall allt detta bli ditt." [8]

Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka."

Frestelser och lögner utgörs i allmänhet av både sanning och lögn. Vi skall titta på den första frestelsens innehåll en gång till:

1 Mos 3:4-5

” Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. ” Detta var lögn.

”[5] Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont." Detta var sant.

Således, Jesus var verkligen frestad av djävulen när han såg alla riken på jorden.

Jesus såg vad djävulen åstadkom i form av ondska på jorden. Här har Jesus en möjlighet att stoppa hans framfart för gott! Genom att låtsas tillbe djävulen!

När djävulen säger att makten lagts i hans händer så talade han sanning.

Om ovanstående påstående om makt hade varit en lögn, skulle inte Jesus varit frestad att återta den makt som Gud gett djävulen. Frestelsen låg i att Jesus kunde ha låtsats tillbe djävulen.

Nu blev det inte så att Jesus tillbad djävulen. Inte heller låtsades Jesus tillbe djävulen. Att låtsas är att ljuga, att bedra. Ett sådant handlingssätt är inte förenligt med sanningen, fullkomligheten. Inte förenligt med Jesu gudomlighet.

Ge oss idag vårt bröd ..., är den viljeyttring från oss som ger Gud möjlighet att bryta djävulens makt och hinder för livets fortbestånd.

förlåt oss våra skulder … är den viljeyttring från oss som ställer om lagens krav på konsekvens så att konsekvensen faller på Jesus.

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

utsätt oss inte för prövning … är den viljeyttring från oss som frigör Guds makt för att förhindra ett upprepande av Jobs lidande.

rädda oss för det onda … är den viljeyttring från oss som frigör Guds makt så att han räddar oss från Jobs barns situation.

Om du har den allra obetydligaste position i livet. Om det är så att du ligger på ålderns bädd, så kan du alltid be. Du frigör Guds enorma kraft genom din enkla bön. Din bön är en

förutsättning för Guds krafts flöde. Han har gjort sig beroende av dej, och din bön.

Tanken är svindlande, men bönernas bön – Fader vår – tar upp just de här sakerna.

Tanken är svindlande, men just du, just din bön, just dina domar över de frestelser du utsätts för, utgör grunden för fullkomnandet av Guds skapelse. Du och jag är verkligen Guds medarbetare i dess fulla betydelse.

Nu är det inte slut med det här:

Vi har fått en fullmakt av Jesus.

Joh 14:12-14

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, [13] och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. [14] Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

Joh 15:16

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Joh 16:23-24

Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. [24] Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

Så här står det i vår bibel. Bibeln är inte förvanskad. Jesus ljuger inte. Vi har fått fullmakten från Jesus att be i hans namn.

Använd bönen rätt, bönen Fader vår är riktlinjen. Så här skall ni be, sade Jesus.

Vi står mitt i ett andligt skeende. Gud behöver vår bön, för att frigöra sin enorma kraft.

Jesus, hans son, har satt in oss som bröder och medarvingar. Jesus säger så här:

Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

Det finns ett meningsfullt liv.

Det finns också möjligheten till ett meningslöst liv.

Jesus har räddat oss från konsekvensen av meningslösa handlingar. Vi saknar möjlighet att berömma oss. Skulle den möjligheten finnas skulle Jesu försoningsoffer i motsvarande mån göras om intet.

Bibeln berättar att någon i förväg har planerat de gärningar vi har möjlighet att välja utförandet av:

Möjligheten att välja omsorgen, kärleken, eller möjligheten att välja egoismen.

Så här skriver aposteln om meningslöshet kontra meningsfullhet. Om gärningar visavi nåd.

D.v.s. att vi gratis erhåller det värdefullaste som finns: Räddning till en gemenskap med Jesus.

Ef 2:1-19

Ni var döda genom era överträdelser och synder [2] den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. [3] Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra. [4] Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek [5] att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss

levande tillsammans med Kristus - av nåd är ni frälsta - [6] och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. [7] Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. [8] Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. [9] Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. [10] Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. [11] Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, [12] kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. [13] Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

[14] Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. [15] Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. [16] I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade

fiendskapen. [17] Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. [18] Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. [19] Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.

För många år sedan levde jag ett meningslöst liv. Jag ansåg att jag var en kristen.

Meningslösheten bestod i att jag hela tiden polerade min fasad. En dag upptäckte jag att poleringen var meningslös. Fick jag ordning på vissa delar i mitt liv, så brast jag gruvligt i andra delar. Det fanns ständigt nya synder i mitt liv. Jag insåg att om Jesus kom tillbaka här och nu, så skulle jag inte få följa med. Jag insåg min absoluta otillräcklighet, mitt absoluta beroende av nåd, och sa tyst till Jesus:

”Jag klarar inte av mitt eget liv. Det blir ständigt fel! Jag klarar inte din dom om du återvänder i dag. Jesus, nu måste det vara sant att du har dött för mej! Jag gör vad du vill bara du lyfter av mig bördan! Vill du att jag åker till Afrika så åker jag. Vill du att jag åker till Grönland så åker jag.”

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

Det var inget dån, ingen röst, det var inget märkligt alls. Några dagar senare upptäckte jag att mina svordomar var borta.

Vad jag inte visste, var att jag erfarit omvändelsens under. Jag hade insett att jag var totalt chanslös inför evigheten. Tidigare hade jag inte behövt honom. Andra behövde honom säkerligen, men inte jag. Nu hade jag upptäckt att jag var i skriande behov av hans

försoningsoffer Nu hade jag upptäckt att jag behövde honom desperat. Jag tog emot honom som den räddare han är. Ett nytt liv började. Jag hade lämnat ett meningslöst liv:

Jag var död genom mina överträdelser och synder [2] den gång jag levde i dem på denna tidens och världens vis och lät mig ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. [3] Sådan var jag en gång, då jag följde mina mänskliga begär och handlade som kroppen och mina egna tankar ville, och av födseln var jag vredens barn, jag som de andra. [4] Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat mig med så stor kärlek [5] att fast jag var död genom mina överträdelser har han gjort mig levande tillsammans med Kristus - av nåd är jag frälst - [6] och uppväckt mig med honom och gett mig en plats i himlen genom Kristus Jesus. [7] Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot mig genom Kristus Jesus. [8] Ty av nåd är jag frälst genom tron, inte av mig själv, Guds gåva är det. [9] Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. [10] Jag är hans verk, skapad genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt mig till.

Det här är en av många beskrivningar av att ta emot Jesus. Det här är ett lyckligt – och kontinuerligt! - liv, som är möjligt för alla människor. Även dej.

Att leva är som att vara kapten på en stor passagerarfärja. Ett enormt ansvar. Du har ett mycket stort ansvar för ditt liv. Du är mitt ute i skärgården, du kan gå under när som helst.

Låt Jesus bli lotsen!

Bli den som styr ditt liv.

Lotsen har kommandot så länge befälhavaren vill. Du har kvar din fria vilja. Det är till Jesus – Guds son – som du överlämnar kommandot. Inte till någon människa.

Jag lever numera mitt liv med honom som lots.

Upp 12:10

Och jag hörde en stark röst i himlen säga: "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt.

Vi är alla delaktiga i ett enormt arbete. Gud har gett oss förtroendet. Gud har gjort sig beroende av oss. Hans fullkomlighet kräver det.

2 Pet 3:13

Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Han är beroende av oss för att fullkomna skapelsen!

Upp 21:1-5

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. [2] Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. [3] Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, [4] och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." [5] Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna."

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

I dokument Vem dömer änglarna? En teodicé (sidor 62-67)