möjligheter och begränsningar för hållbar stadsutveckling

Det finns många hinder för hållbarhetsarbetet i staden. Flera av de ex- empel som ges här är utvecklingar av några fenomen som enligt Bossel (1999) begränsar oss i hållbarhetsarbetet och beskrevs i kapitel 2.5. Här är utgångspunkten ett stadsutvecklingsperspektiv.

UNEP (2007, kap. 8) definierar flera drivkrafter som ligger bakom både miljöpåverkan och utvecklingsutmaningar: ekonomiska proces- ser; vetenskapliga och teknologiska innovationer; fördelningsmönster; samt kulturella, sociala, politiska och institutionella processer. Dessa skulle kunna vara drivkrafter bakom både en ohållbar och en hållbar utveckling beroende på vilken riktning processerna utvecklas i. Synlig- görandet av nämnda drivkrafter leder till att vi på ett effektivare sätt kan motverka de negativa effekter processerna i många fall medför. Samtliga fenomen möts i staden, som därmed utgör en viktig arena för att styra om negativa trender.

Enligt European Environmental Agency (EEA, 2009) finns det tre huvudsakliga orsaker till de hållbarhetsutmaningar vi idag står inför och som kan sägas vara begränsningar för en hållbar stadsutveckling: befolkningsökning; ökande konsumtion; och urbanisering. Fler män-

niskor med högre krav på levnadsstandard orsakar tryck på ekosystem och på sociala system och orsakar en högre resursförbrukning genom ökad konsumtion. Konsumtion och produktion orsakar utsläpp av växt- husgaser, spridning av gifter, ökade mängder avfall och många andra föroreningar som påverkar både de sociala, ekologiska och ekonomiska systemen negativt och i en ohållbar riktning. Urbaniseringen medför att konsumtionen och allt vad den medför koncentreras i resursstarka och tätbefolkade städer vilket lokalt kan orsaka sämre livsmiljöer både avseende mänskliga samhällen och naturliga ekosystem, samtidigt som produktionen kan ske i andra urbaniserade, resurssvaga områden med stora sociala orättvisor och dåliga livsmiljöer.

Men vad är det då som driver den hållbara stadsutvecklingen som ska motverka ohållbarhet? Fränning och Ståhl (2011) pekar ut två huvud- sakliga drivkrafter: dels är det den ökande andel av världens befolkning som lever i städer, vilket leder till att mer beslutsfattande sker i städer och att städerna dessutom behöver konkurrera om arbetskraften i form av den inflyttande befolkningen; dels möts de globala klimatutmaning- arna i städerna och driver teknologiutvecklingen framåt. De två driv- krafterna leder enligt Fränning och Ståhl till ett större miljömedvetande hos befolkningen vilket påverkar deras konsumtion och hur leverantörer positionerar sig, samt ökar möjligheterna för lokalt beslutsfattande.

Det kan tyckas paradoxalt att de orsaker som ligger bakom de största hållbarhetsproblemen i städer också ligger bakom de huvud- sakliga lösningarna (som urbanisering), men kanske är det egentligen inte konstigt: hållbarhetsproblemen koncentreras till städerna på grund av hög människotäthet, men det är ju samtidigt människan som har möjligheten att ta fram lösningarna till problemen och ju fler som kan bidra desto bättre. Ett effektivt hållbarhetsarbete kräver dock vissa förutsättningar. SKL beskriver utmaningen i ett positionspapper för hållbar stadsutveckling:

”Utmaningen för kommuner och regioner är att bygga klimatsmarta, funktionsblandade, måttfulla och täta städer. Det är viktigt att kunna göra lokala politiska avvägningar och lösa intressekonflikter nära människorna. För att förverkliga detta krävs samverkan mellan många olika parter och verksamheter – först då kan den hållbara staden utvecklas.” (SKL, 2010, s. 1)

SKL fokuserar på politik, lokalt arbete och samverkan som förutsätt- ningar för att utveckla den hållbara staden. Städer har en mängd olika ”spelregler” att rätta sig efter, på både lokal, nationell, regional och in-

ternationell nivå. För att de effektivt ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt krävs att hållbarhetsfrågan integreras på alla dessa nivåer samtidigt (Fränning & Ståhl, 2011). Initiativ för hållbar stadsutveckling, hållbar- hetsanalyser inkluderade, måste för att vara effektiva vara kompatibla med lagar och policyer – alternativt måste lagar och policyer anpassas efter den strävan som finns efter ett hållbart samhälle – eftersom de sätter gränser för vad företag, organisationer och individer kan åta sig på ett lokalt plan (Cox et al., 2002). Utöver ett vidgat handlingsutrymme måste också engagemang etableras även på individ- och organisations- nivå (ibid.) för större hänsyn till ekologiska och sociala faktorer. Det skulle kunna leda till att hållbarhet beaktas i alla beslut inom olika verksamheter, i projekt och utvecklingsprocesser samt att resurser för att finansiera detta avsätts.

Finansieringen är en nyckelfråga som avgör vilken betydelse strävan efter en hållbar stadsutveckling kan få. I städer som är små eller där be- folkningen är fattig eller krympande blir det svårt att avsätta resurser på grund av en för liten skattebas (Fränning & Ståhl, 2011). Finansiering för hållbarhetsarbete sker ofta genom skatter, avgifter, lånefinansiering, offentlig-privat samverkan och bidrag från staten (ibid). Collins et al. (2010) använder uttrycket externa drivkrafter (external drivers) för att beskriva sådant som har en påverkan på hållbarhetsarbetet åt endera hållet, till exempel ekonomiska trender, säkerhet och relationer till ut- landet, demografi och politiskt klimat. Utvecklingen av dessa drivkrafter har alltså också stor betydelse för hur hållbarhetsperspektivet integreras i samhället. Även administrativa system och normsystem behöver ut- vecklas med hållbarhet som rättesnöre. Men ett lyckat hållbarhetsarbete förutsätter åtminstone till viss del att människors grundläggande behov redan kan tillgodoses, då individer, kommunal administration eller re- geringar svårligen kan engagera sig i hållbarhetsfrågor om befolkningen inte har mat för dagen: det må vara de ekologiska systemen som sätter gränserna för det mänskliga samhällets utsvävningar, men för att kunna ta hänsyn till naturen behöver först ett visst mått av socialt välmående byggas upp (Beder, 2003). Detta innebär dock inte att dåliga sociala för- hållanden skulle vara en godtagbar anledning att fördröja integreringen av hållbarhetsfrågan, utan bara att ett större fokus inledningsvis behöver ligga på sociala frågor på vissa platser i världen för att sedan spridas jämnt över alla dimensioner av hållbarhet.

I detta kapitel har flera hinder för en hållbar stadsutveckling iden- tifierats. När hindren överkoms omvandlas de istället till möjligheter. Men trots att det finns goda exempel på vad som måste förändras för

att uppnå en hållbar stadsutveckling är det inte lika självklart hur dessa förändringar ska kunna genomföras i praktiken – detta är en annan, både större och kanske än viktigare fråga. Det finns många initiativ för att bedriva hållbar stadsutveckling på ett praktiskt plan. I följande kapitel diskuteras två sådapelinitiativ.