• No results found

Möjligheter till att lyckas? ”Det kompetenta barnet”

I frågor kring hur de arbetar för att främja utvecklingsområden utifrån barns behov framkom det liknande svar kring barn. Dessa svar tolkar jag som en syn på barn och barndom som kompetent och nyfiket.

Jag tänker att det absolut viktigaste är att titta på förutsättningarna, eh… att man tittar på vad finns det för möjligheter för det här barnet att lyckas? Vilka sammanhang kan jag som förskollärare organisera, och hur kan jag leda mina kollegor i det? (F3, 2020).

Samma förskollärare (F3) förklarar vidare hur förskollärare har uppdrag att hitta strategier så att alla barn klarar av verksamheten. ”…och så har du kanske fem barn i den lilla gruppen som kommer ge bättre förutsättningar för barn med särskilda rättigheter att klara verksamheten” (F3, 2020).

En annan förskollärare uttrycker det som att det är viktigt att barnen blir sedda, lyssnade på, bekräftade och att det inte går att förvänta sig samma resultat med varje barngrupp (F4, 2020)

Ett tema som framkom från alla intervjuer var bland annat att man ska ha medvetenhet och vara närvarande när man arbetar utifrån barns behov. ”… en pedagog är alltid närvarande och kan stötta och kan förhindra, förmedla och tolka på vad som håller på att hända” (F4, 2020).

Detta yttrade sig alla förskollärare mer eller mindre om, att vara närvarande och tillgänglig, lyssnande utefter barnens behov. ”Att vara i samspel, och där är ju ditt jobb som pedagog att hitta, att leta, det är lite detektivjobb ibland, att kunna se ”när fungerar det då?” och så bygga därifrån.” (F3, 2020). Förskolläraren menar att man måste hitta tillfällen när det fungerar och i vilka kontexter det fungerar för de olika barnen.

…känslomässig tillgänglighet [mm] och eh tillsammans med ett annat uttryck som jag också eh försöker använda… och det är riktad uppmärksamhet […] just har man tid med barnen och ger uppmärksamhet och vara tillgänglig liksom för att lyssna [mm] och att ha ögonkontakt (F5, 2020).

Utöver det så har vi medvetenhet kring, alltså vi är närvarande, vi vill lyssna på barnen, vi vill veta vad de är intresserade utav och försöka göra någonting med det […]vi kände att det vore jättesynd att inte lyssna på barnen för att de är jättenyfikna (F2, 2020).

Det går att utläsa en samsyn hos förskollärarna när de uttrycker sig kring hur de arbetar med att främja utvecklingsområden de har i förskolan. En medvetenhet och närvaro tycks vara väsentligt i arbetet med barn på förskolan.

Analys

Det som majoriteten av förskollärare uttryckte kring hur de arbetar för att främja utvecklingsområden går att tolka som en paradox; vikten av medvetenhet, närvaro, skapa fungerande kontexter och tillgänglighet samtidigt som barn med särskilda behov beskrivs ha behov av ett annat slags bemötande. Utifrån citatet av F3 kan man se att hen skiljer på det normativa barnet som ska ges ”möjligheter till att lyckas” och det barnet som beskrivs ha särskilda rättigheter ske ges ”förutsättningar att klara verksamheten” (F3,2020). Det kan tolkas som att de har olika förväntningar och konstruktioner kring barn i behov av stöd och det normativa ”normalfungerande” barnet, då det normativa barnet ska få möjligheter att lyckas, vara utforskande och nyfikna.

Medan förväntningarna på barn i behov av stöd ser annorlunda ut. Där verkar fokus vara på att barnet ska klara av verksamheten. Detta visar på bilden av det naturliga barnet och där barn i behov av stöd beskrivs på ett kompensatoriskt vis: att barnet har andra förutsättningar än normbarnet och behöver kompenseras för sina brister. Detta kan ses som särskiljande praktiker enligt Foucault, genom att dela upp barn sinsemellan, men också att dela upp barnet inom sig självt kommer dessa särskiljande praktiker att fördela, manipulera och kontrollera barn (Dahlberg, 2014, s. 94).

Andra förskollärare som uttrycker det som att man försöker aktivt arbeta med att nå ut till alla barn oavsett olikheter, nämner inte barn i behov av särskilt stöd. Detta kan tolkas som en spänning mellan hur man försöker tillgodose alla barns behov, den demokratiska värdegrund som förskolan bygger på och den normativa konstruktionen av barn och barndom. Detta skapar motsättningar som man kan utläsa under rubriken ”Konstruerandet av behov eller särskilda behov”.

Paradoxalt visar förskollärarna ändå en tro på barnet som rikt och kompetent vilket kan kopplas till Liljestrand och Hammarbergs studie, där de lyfter fram och framhäver det kompetenta barnet men samtidigt exkluderar ’icke-kompetenta barn’ (2017, 2017, s. 52).

Uttrycket ”känslomässig tillgänglighet” (F5, 2020) visar en strävan mot att se barn som aktör och som innehar agens. Det talas också om medvetenhet, vilket enligt Dahlberg kan handla om en ”medvetenhet om att vi inte återger verkligheten, att vi gör val i relation till förkroppsligade dominerande diskurser…” (2014, s. 254). Hon menar att utgångspunkten är att ju större medvetenhet om våra pedagogiska praktiker, desto större är möjligheten att förändra genom att konstruera nya utrymmen och alternativa diskurser eller motdiskurser. Detta menar författaren, kan resultera i en ny praktik (2014, s. 261). Detta tolkas som en paradox, att man ser förskolan som en fungerande institution inom vissa ramar och där förskollärarna utifrån sitt perspektiv på barndom konstruerar en bild av det kunniga, självständiga barnet samtidigt som det utesluter andra typer av barn, barn med ”stora behov” som beskrivs vara utmanande.

Diskussion

I denna studie har jag undersökt hur förskollärare konstruerar barn utifrån frågeställningarna; ”Hur konstrueras barns behov i förskolan?”, ”Hur relateras dessa konstruktioner till sociala maktrelationer?” samt ”Vilka konstruktioner produceras i det praktiska arbetet med barn?”

Det som framkommer i intervjuerna är att förskollärare konstruerar och kategoriserar barns behov beroende på hur de själva tolkar begreppet behov. Intervjuer har visat att majoriteten av förskollärare kopplar begreppet behov till ’barn i behov av stöd’, så kallade BIBAS barn, ofta beskrivna med diagnoser. Men att behoven också är åldersbetingade och att dessa beskrivs som normaliteten, de konstrueras som normativa behov jämförelsevis med BIBAS-barnen.

Hur barns behov beskrivs ur ett sociologiskt perspektiv gällande invandrarbakgrund och klasstillhörighet är framförallt kompensatoriskt, dessa barn konstrueras som ’annorlunda’ och har andra behov jämfört med barn med svenska som modersmål. Majoriteten av respondenterna konstruerar barn med svenska som andraspråk som i behov av att lära sig svenska, för enbart då kan man förstå det sammanhanget man är i, i den svenska förskolan. Barn från socioekonomiskt utsatta områden och som har invandrarbakgrund beskrivs enligt förskollärarnas utsagor ses mer utmanade än de barn som kommer från högre sociala klasser och har svenska som förstaspråk. Detta kan ses som ett sätt att bibehålla hierarkiska maktförhållanden där konstruktioner kring klasstillhörighet och invandrarbakgrund reproduceras.

Detta kan kopplas till Kriegs studie där lärare som gör denna differentiering mellan grupper av barn utifrån klass och ras, tenderar att också homogenisera grupperna, framförallt när det kommer till minoritetsbarnen. Att de som grupp, har ett behov av att lära sig svenska (2016, s. 63).

Genomgående hos 4 av 5 intervjuer var att förskollärarna inte svarade direkt på frågorna utan det blev mer att de berättade generellt om själva förskolans organisering och ibland glömde bort sig. Det fick mig att fundera kring frågornas otydlighet alternativt att det kan finnas ett mönster, en diskurs bakom detta fenomen. Denna diskurs konstrueras av att förskollärna har haft en föreställning eller en idé kring vad de själva vill få ut av intervjun, vad som skall sägas, vilket kan kopplas till diskurser kring förskolan som institution genom att lärare i skolan och förskolan genom sin lärarutbildning konstruerar en viss kunskap och pedagogiska idéer som medvetet eller omedvetet reproduceras i institutionen. Lärarna bidrar till att bibehålla ett slags ramverk av handlingar och tankar som är inom normen för det pedagogiska arbetet.

Samtidigt är lärare samhällsbärare och bedriver undervisning på uppdrag av staten med vissa mål, normer och värderingar. I detta fall tolkar jag det som att förskollärarna utifrån sin roll som så kallade ”gatekeepers” vill föra över de demokratiska värden som uppbärs av staten, både gentemot barn men också andra framtida lärare. Detta blir ett slags institutionaliserande. Dahlberg beskriver detta fenomen bredare och menar att förskoleinstitutionerna som forum reflekterar den rekonstruerande välfärdsstatens breda målsättningar som kan tjäna mångfaldiga syften. Hon menar att de är ett medel för att ”inlemma” barn och vuxna i det civila samhället (2014, s. 159).

Ludbeck och Garrett menar på att en ny vokabulär är behövligt för att kunna dekonstruera föreställningar kring barn ”at-risk” för att förskolor inte ska reproducera föråldrade föreställningar om minoritetsbarn barn. De menar att om vi som lärare börjar kritiskt reflektera kring vilka vi är, vilka ”de” är och vad vi gör, krävs ett handlingsspråk för att se hur våra föreställningar sprids, ifrågasätts, rekonstrueras, inkorporeras och införlivas. Därmed behöver vi förstå hur våra kontinuerliga rekonstruerade representationer missgynnar och upprätthåller ojämlika sociala relationer (Ludbeck & Garret, 1990, s. 337)

Krieg beskriver i sin studie att i utbildningen för förskollärare finns det fortfarande en hel del att göra då diskurser av normativitet fortfarande genomsyras av utvecklingspsykologiska teorier. Hon menar på att lärare måste bli erbjudna mer positiva, meningsfulla möjligheter att arbeta med olikheter. Genom att ompositionera barn och barns behov i förskolan som institution ökar även utrymmet för alla barn, där olikheter ses som resurser och fokuset blir att organisera en verksamhet utefter barnens behov och individualitet, inte institutionens och statens behov.

Konklusion

Slutligen visar studiens resultat att det finns diskurser och konstruktioner kring barn och barns behov utifrån en normativitetsskala. Resultaten visar att en del barns behov beskrivs vara utmanade då de faller utanför normen av det ”idealiska barnet”. Det går att utläsa konstruktioner kring barn som anses vara normalfungerande och därmed innehar kompetenser som skall få utvecklas i förskolan i positiva kontexter. Samtidigt som barn i behov av stöd beskrivs vara utmanade men har rätt till inkludering och därmed faller utanför konstruktionen av det normativa, idealiska barnet.

Det uppkom även maktdiskurser där förskollärarna uttryckte en differentiering kring minoritetsbarn med svenska som andraspråk och icke-svensk etnisk bakgrund. Förskollärarna särskilde på barn med svenska som förstaspråk och barn med svenska som andraspråk, då förstnämnda gruppen var i behov av kommunikationsstöd och sistnämnda gruppen beskrevs vara i behov av att lära sig svenska.

Denna studie anser jag bidrar till utbildningssociologiska forskningsområdet, dock behövs det mer forskning kring hur barns behov konstrueras och implementeras i förskolan. Sådan forskning kan främja alla barns behov och olikheter. Denna kvalitativa studie påvisar att det fortfarande finns utvecklingsområden inom både lärarutbildningen och förskolan som

institution. Om staten syftar till att skapa en förskola för alla barn, bör fokus också vara på att skapa ett utrymme där alla barn får plats oavsett behov. Att en del barn inte anses falla inom ramverket för vad ett ”normalt” barn ska ha för behov är problematiskt och icke-demokratiskt.

Referenslista

Bell, Judith & Nilsson, Björn (2006). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur

Bromseth, Janne & Darj, Frida (2010). Normkritisk pedagogik- makt, lärande och strategier för förändring. Uppsala: Författarna och Centrum för genusvetenskap

Bryman, Alan (2018) Samhällsvetenskapliga metoder Stockholm: Liber

Dahlberg, Gunilla; Moss, Peter & Pence, Alan (2014). Från kvalitet till meningsskapande- postmoderna perspektiv: exemplet förskolan. Stockholm: Liber

Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (2012).

Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts Juridik AB

Foucault, Michel (2015) Övervakning och straff- fängelsets födelse Lund: Arkiv Förlag

Galbin, Alexandra. An introduction to social constructionism. Social Research Reports, 2014, vol. 26, s. 82-92

Hacking, Ian (1999). The social construction of what? Unites States of America: Harvard University Press

Hultqvist, Kenneth (1990). “Förskolebarnet”- En konstruktion för gemenskapen och den individuella frigörelsen: En nutidshistorisk studie om makt och kunskap i bilden av barnet i statliga utredningar om förskolan

Stockholm: Symposion Bokförlag

Johnson, Björn (2001) Aktörer, strukturer och sociala konstruktioner. Statsvetenskaplig Tidskrift, årg. 104, nr 2, s. 97-114

Krieg, Susan (2010) Novice teacher’s work: constructing ‘different’ children? Asia-Pacific Journal of Teacher Education, vol. 38, nr 1, s. 57-68

Liljestrand, Johan & Hammarberg, Annie (2017) The social construction of the competent, self-governed child in documentation: Panels in the Swedish preschool. Contemporary Issues in Early Childhood, vol. 18, nr 1, s. 39-54

Lubeck, Sally & Garrett, Patricia (1990). The Social construction of the ‘At-risk’ Child. British Journal of Sociology of Education, vol. 11, nr 3, s. 327-340

Oxford Bibliographies. Norms

https://www.oxfordbibliographies.com/view/document/obo-9780199756384/obo-9780199756384-0091.xml (2018-11-01)

Säljö, Roger (2014) Den lärande människan- teoretiska traditioner. I Caroline Liberg (red.) Lärande, skola bildning- grundbok för lärare, s. 251-333. Stockholm: Natur & Kultur Trost, Jan (2010) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet

Wikberg Nilsson, Åsa; Ericson, Åsa & Törlind, Peter (2015) Design: process och metod Lund: Studentlitteratur

Intervjuer

Förskollärarintervju 1 (28/10-2020) Förskollärarintervju 2 (28/10-2020) Förskollärarintervju 3 (4/11-2020) Förskollärarintervju 4 (5/11-2020) Förskollärarintervju 5 (11/11-2020)

Bilaga 1. Intervjufrågor till förskollärarna

• Vilka behov ser du att just era barn har i förskolan?

o Jämfört med andra förskolor? Varför tror du det är så? • Barnens sociala bakgrund

o Föräldrars utbildning o Invandrarbakgrund

• Hur arbetar ni för att främja dessa utvecklingsområden?

o Vad behöver ni tänka extra på för att hjälpa barnen att utvecklas? o Finns det barn som behöver extra stöd mer än andra?

o Enligt dig, vad är prioritet när det kommer till att stötta barn utifrån deras behov?

• Beskriv något tillfälle där barn behövt extra stöd, exempelvis vid samlingen eller något undervisningstillfälle?

o Vad gjorde du/ni?

• Arbetar ni med värdegrundsfrågor?

• Kan du beskriva ett tillfälle ni diskuterat ett problem ni har haft med ett barn? o Hur diskuterade ni detta bland kollegorna?

• Hur länge har du arbetat som förskollärare? o Vad fick dig att välja yrket?

• Vad har dina föräldrar för utbildningsnivå? Invandrarbakgrund?

• Hur var din skolgång, hade du lärare som var stränga med tydlig ”vuxenroll”? • Viktigaste lärdomen du tagit med dig från din utbildning gällande barn?

Bilaga 2. Informationsbrev och medgivandeblankett

Till förskollärare i förskolan

Related documents