M ÖJLIGA ÅTGÄRDER

I dokument Förutsättningar för balansansvariga (sidor 9-13)

Avsikten med eventuella ändringar i regelverket för balanstjänsten är att förbättra elmarknadens funktion, om detta kan ske utan att robustheten i elsystemet försämras. Tre modeller som har

diskuterats, och som bör underlätta för mindre aktörer, beskrivs nedan.

Gemensamt för samtliga modeller är att de resulterar i minskade intäkter för Svenska Kraftnät. Arbetsgruppen är enig om att eventuella förändringar ska vara kostnadsneutrala för Svenska Kraftnät, varför intäktsminskningar måste kompenseras genom nya eller höjda fasta avgifter.

Enligt mindre elleverantörer och större förbrukare skulle ett system med enprisavräkning (se bilaga 1) underlätta för dem att ta ett eget balansansvar. Som skäl anförs att risken förknippad med

felprognoser skulle minska, eftersom förlusterna vid obalans åt fel håll i viss mån skulle raderas ut av vinster vid obalans åt rätt håll.

Vidare anförs att enprisavräkning skulle minska eventuella sammanlagringsskillnader mellan större och mindre aktörer.

Motivet för valet av tvåprisavräkning är att den ger bättre styrsignaler för balanshållning. Aktörer frestas inte att missbruka balanskraft och det finns starkare incitament i ett tvåprissystem att bjuda reglerkraft och att lämna förbrukningsprognoser och produktionsplaner med hög kvalitet. Aktörerna i Svenska Kraftnäts Marknadsråd har uttalat ett starkt stöd för systemet med tvåprisavräkning med hänvisning till bl.a. dessa skäl.

Fokus för arbetet med att utveckla effektiva incitament för

balanshållning har hittills gällt framför allt produktion. Balansavtalet innehåller visserligen i stort sett samma regler för produktion och förbrukning, men hittills är det endast produktion som har varit aktiv i balansregleringen. Som tidigare har redovisats har det visat sig svårt att aktivera förbrukningssidan.

Uppdelningen av balansavräkningen i tre balanser – planerad, produktion och förbrukning - möjliggör emellertid att behandla produktion och förbrukning på olika sätt.

Svenska Kraftnät är av de skäl som nyss har redovisats inte berett att överge systemet tvåprisavräkning för produktion. Arbetsgruppen konstaterar emellertid att de problem som identifieras i den här rapporten inte gäller produktion utan endast förbrukning. Det är därför värt att undersöka om situationen kan förbättras genom att prissätta förbrukningsbalansen annorlunda. Arbetsgruppen redovisar i det följande ett antal alternativa åtgärder som samtliga innebär en förändrad prissättning av obalans på förbrukningssidan.

4.2 Enprisavräkning på förbrukning

Ett alternativ är att tillämpa enprisavräkning i förbrukningsbalansen.

Svenska Kraftnät ser inga tekniska hinder för en sådan ordning eftersom förbrukningssidan inte är särskilt aktiv i balansregleringen.

Enligt Svenska Kraftnät finns dock vissa tveksamheter mot ett system med enprisavräkning i förbrukningsbalansen, bl.a. följande:

· Det är önskvärt att aktivera förbrukningssidan via bud till reglermarknaden. Med enprisavräkning finns det en risk för att styrsignalen till de balansansvariga försvagas och att de

”självreglerar” i stället.

Eftersom mängden reglerbar kraft på förbrukningssidan är relativt liten, är dock detta antagligen ett mindre problem. Det primära är att den regleras.

· Ett system med enprisavräkning på förbrukning försämrar incitamenten för aktörerna att lämna förbrukningsprognoser med så hög kvalitet som möjligt. Med sämre incitament finns en risk att aktörerna medvetet lägger felaktiga

förbrukningsprognoser i syfte att kunna spekulera i prisskillnaden mellan spothandeln och balanskraft.

Ett system med enprisavräkning på förbrukning innebär också flera fördelar för marknadens aktörer, främst:

· Det minskar effekten av sammanlagring på förbrukningssidan i systemet, vilket skulle gagna de balansansvariga som har få uttagspunkter.

· Det är ett enklare system för aktörerna att hantera, bl.a.

genom att avräkningen blir mindre komplicerad.

· Det ger mindre osäkerhet i balanskraftkostnaden för den enskilda aktören.

· Det kan bidra till ökad harmonisering, i första hand med Norge.

Den minskade intäkten för Svenska Kraftnät av att införa ett system med enprisavräkning på förbrukning jämfört med dagens system uppskattas av Svenska Kraftnät till 50-100 Mkr/år1. Ett sätt att finansiera en sådan lösning kan vara att införa en ny fast avgift per omsatt förbrukning.

4.3 Vingelmån på förbrukning

En alternativ lösning som i viss mån ändå bibehåller incitamentet för den balansansvarige att göra bra förbrukningsprognoser är att införa s.k. vingelmån i förbrukningsbalansen.

Figur 2 visar, utöver konventionell en- och tvåprisavräkning (bild a och b) två sätt att införa vingelmån för förbrukning. Exemplen gäller för en uppregleringstimme.

Figur 2. Vingelmån

Prissättning av balanskraft

Exempel: Uppregleringstimme

Reglerkraftpris

-

+

Spotpris

-

+

Pris Volym

Bild a) Enpris Bild b) Tvåpris

Reglerkraftpris

-

+

Spotpris

-

+

Pris Volym

Bild d) Vingelmån alt modifierad enpris

Bild c) Vingelmån alt modifierad tvåpris

1 Den stora spridningen beror på att intäkten från tvåprisavräkningen har varierat starkt från år till år.

Fördelen med vingelmån framför enprisavräkning är att större delen av volymen har kvar incitamentet att hålla balansen (dvs. genom tvåprisavräkningen).

De två varianterna av vingelmån har följande för- och nackdelar:

o Vingelmån på förbrukningsbalans (modifierad tvåpris, bild c) o Inget straff för obalanser åt fel håll

o Minskat incitament till att hålla balansen

o Vingelmån på förbrukningsbalans (modifierad enpris, bild d) o Styrsignal genom straff för obalanser åt fel håll.

o Begränsat incitament att hjälpa systemet genom att medvetet ha lite obalans åt rätt håll.

Det bedöms inte vara någon ekonomiskt skillnad, vare sig för aktörerna eller för Svenska Kraftnät, mellan de två varianterna.

I några år har en vingelmån på 5 MW + 0,5 % tillämpats för produktionsobalans. Motivet är att minska producenternas incitament att självreglera för att därigenom få in så mycket produktion som möjligt till balansregleringen.

Mindre balansansvariga har efterfrågat en liknande vingelmån för förbrukning med hänvisning till att producenterna har en fördel av reglerna om vingelmån för förbrukningsobalans. Svenska Kraftnät har hävdat att det saknas ett logiskt samband mellan produktions- och förbrukningsobalanserna. En vingelmån för

produktionsobalansen är således inget argument för att införa en vingelmån för förbrukningsobalansen. Frågan har diskuterats i arbetsgruppen och gruppen delar Svenska Kraftnäts uppfattning på denna punkt.

Som nyss har redovisats kan det dock finnas andra skäl att införa en vingelmån för förbrukning. I så fall kan det vara lämpligt för

enkelhets skull att välja en liknande vingelmån som den som gäller för produktion. Av detta skäl skulle varianten enligt bild c vara att föredra, eftersom det är så vingelmån för produktion tillämpas.

Svenska Kraftnät uppskattar ett intäktsbortfall av 20-40 Mkr/år för en vingelmån på förbrukning på 5 MW + 0,5 % uppmätt förbrukning.

Alternativt skulle en mindre vingelmån kunna väljas (t ex 2 MW + 0,2 %). Motsvarande intäktsbortfall uppskattas då till 10-20 Mkr/år.

Införandet av en vingelmån som ett generellt villkor i

balansansvarsavtalet skulle kunna finansieras genom andra avgiftshöjningar, t.ex. genom en fast avgift.

Arbetsgruppen bedömer att en vingelmån på förbrukning innebär en förbättring för industriföretag och mindre balansansvariga jämfört med dagens regelverk, även om regelverket fortfarande skulle innebära viss osäkerhet för dessa aktörer. Samtidigt äventyras troligen inte balanstjänstens grundläggande robusthet.

Det har dock anförts i arbetsgruppen att vingelmån endast skulle ge ett begränsat incitament för nya aktörer att bli balansansvariga. Men som en kompromisslösning bör den kunna accepteras.

4.4 En- och en halv pris avräkning på förbrukning

En kompromisslösning till enpris och tvåpris avräkningen, som föreslogs av en norsk-svensk arbetsgrupp (Statnett, Svenska Kraftnät, NordPool m fl) för några år sedan var den s.k.

1½-prismodellen. Det är i huvudsak en tvåprismodell, där det mindre förmånliga priset, i stället för spotpriset, är genomsnittet av spot- och reglerkraftpriset.

Modellen har samma för- och nackdelar som enprisavräkning.

Balanskraft åt rätt håll skulle ge ett förmånligare pris än spotpriset, men inte så förmånligt som regleringspriset. Risken för spekulation behöver inte vara mindre, men modellen bedöms vid ett införande leda till ett omkring hälften så stort intäktsbortfall som

enprisavräkning.

4.5 Information och utbildning

De mindre företagen har ofta inte den kompetens som finns hos de större företagen. Med hjälp av informations- och utbildningsinsatser speciellt riktade mot små balansansvariga aktörer skulle bättre balans kunna erhållas.

Svenska Kraftnät har under 2002 hållit praktiska utbildningar riktad till elmarknadsaktörer. Dessutom, som en följd av den förbättrade uppföljningen av obalansen (se figur 1), har Svenska Kraftnät inlett en uppsökande verksamhet för att med information och utbildning försöka hjälpa balansansvariga med höga obalanskostnader att bli bättre.

Båda dessa former av utbildning har uppskattats, varför Svenska Kraftnät har för avsikt att utöka denna typ av verksamhet.

I dokument Förutsättningar för balansansvariga (sidor 9-13)