Markens egenskaper påverkar såväl spridning av föroreningar som direkt expone- ring av människor, växter, djur och andra organismer. I Naturvårdsverkets generel- la modell har en fördelningskoefficient Kd, fördelningen mellan vatten och jord, använts. Dessa värden togs fram genom uppskattning byggd på erfarenheter i refe- rensgruppen för det projektet. Adsorption av organiska ämnen korrelerar till ande- len organiskt material, då organiska oladdade föreningar löser sig dåligt i vatten. Kd-värdet kan därför beräknas utifrån föreningens fördelning i vatten och oktanol (organisk fas). Organiska ämnen samt kvicksilver fördelar sig även till luftfas, varför Henrys konstant H används i beräkningarna.
Hantering av spridning av föroreningar via grundvatten för bedömning av på- verkan på ytvatten, redovisas under rubriken Miljö 3.5. Utredningarna som redovi- sar användningen av platsspecifika markdata som densitet och andel luft i mark är få. Dessa parametrar varierar lite jämfört med variationen i tid som människor befinner sig på platsen, exponeringstiden, och har därför lägre inverkan på riktvär- den. Ur ett längre perspektiv kan markegenskaperna vara mer beständiga än förut- sättningarna för vistelsetiden på området.
5.6.1 Organiskt kol
För mindre än hälften av områdena, 40 %, har redovisats huruvida kolhalt i marken beaktats vid beräkningar. På knappt en fjärdedel av platserna anges att andelen organiskt material eller kol har mätts. Övriga har angett att man antagit en halt, ofta generella modellens 2 %, och har bl.a. motiverats med att andelen organiskt mate- rial skiljer mycket över området. Majoriteten har inte redovisat hur denna egenskap hos marken har hanterats. När hänsyn har tagits till markens genomsläpplighet enligt SPIMFAB-modellen, kan en viss anpassning till platsen sägas ha gjorts, då
genomsläpplig mark definieras ha hälften så hög kolhalt i översta marklagret som normaltät och tät mark (Naturvårdsverket och SPI 1998). Det är framförallt sprid- ningen av organiska föreningar som påverkas av andelen kol i marken, metaller påverkas generellt inte på samma sätt. Något uppenbart samband mellan typ av förorening (t.ex. dioxiner, PCB, kvicksilver) och uppgifter om kol har dock inte hittats, eller att laktester har använts istället. I modellen från 1997 (Naturvårdsver- ket 1997 a och b) ges inga begränsningar för korrigering i spridningsberäkningar med avseende på kolhalt, medan modellen för bensinstationer (Naturvårdsverket och SPI 1998) begränsar justeringen till att omfatta intervallet 0,5-15 % organiskt kol, därutöver antas korrelationen inte gälla. Korrigeringsfaktorn skiljer i djupled, liksom andelen kol. För PAH:er i översta marklagret (t.o.m. 2 m) har extra säkerhet antagits genom att inte korrigera för kol. Typ av kol är viktig för adsorptionen av denna grupp av föreningar (Ribes et al 2003). Uppgiften om andel kol har använts för att uppskatta spridning av organiska föroreningar via vatten och ånga, men inte för ekotoxikologiska beräkningar, se rubriken Biologiska undersökningar 3.7.
5.6.2 Genomsläpplighet
Markens genomsläpplighet har påverkat beräkningar av spridning med vatten och ånga. Exponering via ånga begränsar de generella riktvärdena för kvicksilver, klor- bensener, BTEX och lösningsmedel av den typ som bl.a. använts vid kemtvättar, samt nästan alla branschspecifika riktvärden för f.d. bensinstationer vid MKM (Naturvårdsverket 1997a och 1998). I den senare modellen skiljs genomsläpplig, normal och tät mark åt. På minst 11 av de 80 områdena har marken ansetts genomsläpplig vilket inneburit att utspädningen mellan porluft och luft i bostäder är betydligt lägre än i den tidigare modellen.
5.6.3 Bakgrundshalter
Framtagandet av platsspecifika riktvärden för Falu tätort baseras på höga bak- grundshalter av bl.a. koppar och bly, som hänger samman med regionens geologis- ka utformning och verksamhet, gruvindustrin (72). Bakgrundshalter av såväl damm som föroreningar i damm ligger som underlag för riktvärdena för fyllnadsmassor i Stockholm (49). Analyser av jord från området användes tillsammans med publice- rade regionala data när riktvärden beräknades för en f.d. glasbrukstomt (74). I hälf- ten av utredningarna framgår det att föroreningsnivåer i omgivningen beaktats i beräkningarna av riktvärden, men i flera fall har det varit svårt att bedöma om hän- syn tagits till bakgrundsnivåer. Arsenik, kobolt och dioxiner förekommer i halter i omgivningarna som tangerar och ibland överskrider de halter som generellt anses bör underskridas Naturvårdsverket 1997b). Denna justering av riktvärdena efter sammanvägning mellan hälsa och miljö är m.a.o. inte riskbaserad men uppenbart nödvändig. I Norge, vars modell har stora likheter med den svenska, undersöks nästan alla områden med avseende på naturliga halter, vilket hänger samman med modellens utformning. I tätbebyggda områden har även bakgrundshalter av PAH:er uppmätts som överlappar de generella riktvärdena (Göteborgs stad 2003). Bak- grundshalterna påverkar även bakgrundsexponeringen av människor, djur och väx- ter, och kan därför vara en anledning både till att justera upp som ner riktvärden.
5.6.4 Surhetsgrad
Uppgifter om att pH har mätts i jord har påträffats i minst fem utredningar, därtill har pH mätts i vatten. Enligt Posthuma (1998) är kännedom om markens surhets- grad viktig i bedömningen av biotillgänglighet av metaller som zink, inte minst för att pH påverkar ämnets löslighet i vatten. Också för organiska föroreningar som kan joniseras, såsom klorfenoler, påverkar pH biotillgänglighet och även fördel- ning i jord respektive vattenfas.
5.6.5 Laktester
Laktester har utförts på jord från en tredjedel av alla områden. I sammanställningen finns uppgifter om att mellan ett till sjutton prover har lakats vid respektive områ- de. Såväl laktester som liknar de naturliga förhållandena som mer extrema förhål- landen har använts: lakning i kolonn, skakning, centrifugering, sekventiell och tillgänglighetslakning.
Standardiserade lakmetoder finns tillgängliga för metaller, men inte för orga- niska föreningar än så länge. Organiska ämnen kan vara svåra att testa lakning på av samma anledning som de är besvärliga att provta i vatten, dvs. vattenskyende egenskaper och låg vattenlöslighet. I ett arbete studerades lakbarheten av organiska ämnen (alifatiska kolväten och PAH) (31), och svårigheter med denna typ av lak- tester konstaterades. Även oorganiska ämnen kan vara svåra att bestämma lak- ningsbenägenhet för. I preliminära tester som utförts inom Marksaneringscentrum Norr, ökade lakbarheten av arsenik betydligt då förhållandena i skaklaktestet änd- rades från de standardiserade oxiderande, till reducerande förhållanden som är ganska vanligt förekommande i t.ex. gamla deponier (Kumpiene 2005).
Laktesterna har använts för att uppskatta ämnenas fördelning mellan vatten och jorden, Kd. En kombination av laktester och kemiska analyser av jord och grund- vatten har använts av en utförare för att ta fram Kd-värden (62, 71, 73, 74, 75, 78). Hälften av de beräknade fördelningskoefficienterna från områdena, dvs. 12 serier, ingår i sammanställningen och inga av dessa underskrider de uppskattade Kd- värdena i den generella modellen.