Marknadsepoken som rättskultur

Den västeuropeiska marknadsepoken inleddes i början av 1000-talet och närmar sig sannolikt sin höjdpunkt under 2000-talet. Europa är, som An-ders Ewerman påpekar, på väg att bli materiellt enat inom gränserna för den Europeiska Unionen, gränser som nu nått ut till de gränser som en gång i tiden uppnåddes av den ”Katolska Unionen” för snart 1000 år se-dan.²⁷Ewerman fortsätter:

Om vi delar människans behov av tillfredsställelse i två delar, en inre och en yttre, och benämner den inre för ”tro” (religiös) och den yttre för ”materiell” (logisk, för-nuftig, vetenskaplig, teknisk), så sattes den inre (icke-materiella) välfärden före den yttre (materiella) från det Västromerska rikets fall 476 fram till mitten på 1000-talet och därefter tvärt om. Idag har alla européer samma materiella anspråk, de är mate-riellt enade, samtidigt som de är splittrade religiöst sett. För tusen år sedan var det tvärtom, då var européerna religiöst enade.

Den materiella behovstillfredsställelsen kräver varor. Byteshandel är nöd-vändig för den agrara människans fortlevnad. Denna hade av flera skäl va-rit undertryckt under den kanoniska epoken. Marknadsekonomiska grundprinciper stod i strid med den religiösa läran. Vi har tidigare nämnt att t ex ränta var förbjuden under den kanoniska rätten. Men än viktigare var den sociala förändring som ägde rum genom stadens återuppståndelse.

”Lika osäker och otrygg som staden blev under det Romerska rikets gång blev livet på landsbygdens storgods under det katolska rikets ned-gång, varför människor åter börjande söka sig till staden”, skriver Ewer-man.²⁸

När marknadsepoken på 1000-talet inleds med köpmannaeran (1010–1343), såsom vi talat om tidigare, hade den religiösa epoken nått sitt högsta stadium som kännetecknas av politik. Denna dominerade men-talt över köpmannaeran som byggde på den tekniska revolutionen baserad på vattenkraft och textilier. Genom köpmannaeran inleddes emellertid en epok som kom att bli uppbyggd kring produktion, distribution och kon-sumtion av varor. Grogrunden för detta i Skandinavien fanns sannolikt i vikingarnas tradition, där handelsberoende och marknadstänkande var framträdande. Vikingarnas betydelse för utvecklandet av staden som han-dels- och produktionscentra och som administrativt maktcentra fick en stor betydelse för marknadssamhällets framväxt.

Framställningen av nya varor och därmed teknologisk utveckling blir drivkraften under denna epok. De språng som kan iakttas under mark-nadsepoken är knutna till uppfinningen av nya, vad Ewerman kallar för,



27 Ewerman 1996:59.

28 Ewerman 1996:60.

kärnteknologier, nya sätt att producera varor. Det andra språnget under marknadsepoken, den andra eran, handelshuseran (1286–1510), känne-tecknades av en social revolution baserad på städernas frigörelse från feo-dalsamhället. Under denna era var det sociala normsystemet överordnat det politiska. I handelshuseran grundlades de organisatoriska förutsätt-ningar, som är grunden för det kapitalistiska system som råder än idag.

Maskineran (1447 – 1776), det tredje språnget, innebar en ekonomisk förnyelse. Det var då som de ekonomiska principerna för det kapitalistiska systemet föddes. Under maskineran grundlades den administrativa struk-tur, som var förutsättningen för 1700-talets industriella revolution. Under denna tid fick den ekonomiska idé som länge varit förhärskande i Västeu-ropa sin ideologiska artikulering, merkantilismen. Det var fysiokraterna, en krets av politiker och nationalekonomer i Frankrike som under senare hälften av 1700-talet framlade den första vetenskapligt genomförda natio-nalekonomiska teorin, som initierade beteckningen merkantilismen, efter latinets mercari som betyder att bedriva handel. Merkantilismens företrä-dare undantog jordbruksnäringen. Sverige ”merkantiliserades” tidigt un-der Axel Oxenstjerna (1583 – 1654). En grundläggande idé i merkantilis-men var att göra nationalstaten till en ekonomisk enhet. Stor hänsyn togs till statens makt som genom skråväsendet reglerade rätten till produktion.

Det var först genom Gustav III och den vid denna tid i Sverige verkande nationalekonomen, Chydenius, som merkantilismen fick lämna plats för fysiokraternas frihetliga ideal och fördömanden av statsingripanden i det ekonomiska livet.

Skråväsendet byggde på småskalig produktion i form av hantverk. Efter uppfinningen av ångmaskinen och de andra kraftkällor som nämns i kapi-tel 1 lades grunden för den industriella revolutionen och det blir möjligt med storskalig produktion. När människan lärde sig att utveckla energi för egna ändamål utvecklades produktionsmöjligheterna något enormt. Detta la grunden för massproduktion som i sin tur förutsatte masskonsumtion, något som biltillverkaren som införde massproduktion genom det löpande bandets princip, Henry Ford, tillhörde de första att inse. Man kan därför säga, även om facit ligger nära i tiden, att regleringen av konsumtionen el-ler med utgångspunkt från konsumtionens behov är det centrala inslaget i det bidrag som industrieran lägger till marknadsepokens rättskultur.

Rättssociologen Boaventura de Sousa Santos har i en kartmetafor till belysning av bristande överensstämmelse mellan rätten på pappret och i verkligheten lyft fram bl a skalans betydelse.²⁹Samma sak gör sig gällande när man skall beskriva rättsutvecklingen. Vilken kartstorlek skall väljas?



29 de Sousa Santos 1995:459 ff. de Sousa Santos skriver här på temat ”Law: A map of misreading”.

Vidare handlar rättsutvecklingen om både form och innehåll. Jag har tidi-gare introducerat termen rättskultur för det som är gemensamt för en hel epoks rättsliga reglering. I marknadsepoken är detta knutet till regleringen av produktion, distribution och konsumtion av varor, där tyngdpunkten ligger på olika delar under epokens utvecklingsgång. Man kan se det som utvecklingen av ett spel där olika delar av spelreglerna utvecklas efterhand som behov härav uppstår.

I den inledande köpmannaeran föds rätten kring regleringen av köp och försäljning av varor. De grundläggande spelreglerna antyds i form av det enkla varuutbytets rättsprinciper. Som vi har nämnt tidigare uppstår en fe-bril rättslig aktivitet vid universitetet i Bologna i slutet av 1000-talet och framåt. Som ett led i den allmänvetenskapliga blomstringen i Norditalien växte det fram en rättsvetenskaplig skola, som bearbetade texterna från Corpus juris civilis och då framförallt de bevarade texterna av Digesta. Det-ta skedde emellertid inte som ett underlag för utbildning av juridiska prak-tiker, än mindre för att skapa en till de dåtida samhällsbehoven anpassad rätt.³⁰Detta arbete inspirerades istället av den tidens kunskapsideal, skola-stiken, som de antika skrifterna hade absolut auktoritet. I dem fanns san-ningen om verkligheten. Det gällde enbart att rätt förstå texternas inne-börd. Det hölls särskilda föreläsningar över digesterna, codex och institu-tionerna. Så småningom utarbetades en apparat av kommentarer – de s k glossorna, som gav upphov till beteckningen Glossatorerna på de som be-arbetade texterna – till lagverket med ordförklaringar och hänvisningar och överväganden över förhållandet mellan parallellställen i lagverket.

Dessa förklaringar sattes in som glossor, ett slags noter, i handskriftens marginal eller mellan raderna. Den mest kända av glossatorerna är Irneri-us.³¹

Denna bearbetning av den romerska rätten blev under medeltiden grundvalen för rättsvetenskapen inte bara i Italien utan i stora delar av Eu-ropa. Sverige hade vid denna tid för få jurister för att ”hålla sig med” egen rättsvetenskap, utan jurister från vårt land reste för att lära sig till Bologna, som vid denna tid hade tusentals med juriststuderande.³²Denna verksam-het la grunden för Ius commune, den allmänna eller generella rätten, som den bearbetning av den Justinianska rätten som utfördes i Bologna kalla-des. Detta blev grundvalen för den rättsutveckling som ägde rum i Europa.

Den romerska rätten blev under denna tid föremål för bearbetningar och anpassningar till lokala rättsförhållanden runt om i Europa innan den ge-nom de stora lagkodifikationerna på 1800-talet i form av Code Civil,



30 Anners 1990, del 1:126 f.

31 Se vidare härom i Tamm 1998:259 ff.

32 Anners 1990, del 1:126.

1804, och sedermera Bürgerlisches Gesetzbuch, 1896, mer eller mindre uniformerades.

I Sverige finns spår av handelsrättsligt tänkande i våra landskapslagar från 1200-talet, där man återfinner en Köpmålabalk med särskilda be-stämmelser för köp av lösöre, kreatur eller kläder, men även beträffande köp av guld och silver. Särskilda bestämmelser finns också för köp av vax, salt eller rökelse, där det fanns risk för falsk vara. Två bofaste män skulle avgöra tvisten. Om någon köpt något av bondens hustru utan hans vet-skap till ett värde överstigande ett öre, så hade bonden rätt att återkalla kö-pet. Här fanns också en tidig motsvarighet till särreglering av konsument-köp med särskilda skyddsregler för den som gör ett konsument-köp på torget. Slutligen kan pekas på bestämmelser om pantsättning och borgen som ger förutsätt-ningar för en mer utvecklad handel.³³I övrigt ligger tyngdpunkten på vad som närmast framstår som straffrättslig lagstiftning i form av Dråpamåls-balkar och SåramålsDråpamåls-balkar samt Tjuvabalken, men som framförallt funge-rade som skadeståndsrättsliga regler.

I den andra eran, handelshuseran, tillkom framförallt regler om distri-bution av varor. Härvid behövdes regler för representation och organisa-tion i och med att handeln blev mer storskalig i samband med handelsflot-tornas intåg. Den första typen av kommanditbolag skapades i syfte att göra det möjligt för intressenter att satsa pengar i handelsfartyg och deras han-del. Vi denna tid får sjörätten sin särskilda prägel av internationell rätt. På grundval av en sedvanerättsligt etablerad Lex mercatorum tillämpades för-enklade konfliktlösningsformer vid de stora marknaderna i Europa.³⁴ Hansan blir ett särskilt politiskt och rättsligt uttryck för handelshuseran.³⁵ Hansan var ett förbund mellan framförallt Nordtyska städer, men cent-rum för Österjöhandeln var Visby, som Valdemar Atterdag erövrade 1361.

Hansans största maktutveckling ägde rum på 1300-talet, men Hansestä-dernas ekonomiska herravälde över Nordeuropa bestod till 1500-talets början, då efter upptäckten av de nya handelsvägarna den ekonomiska tyngdpunkten förlades till Västeuropa. Gradvis upplöstes Hansan från slu-tet av 1500-talet och början av 1600-talet. Erans främsta bidrag till rätts-kulturen låg i utvecklingen av handelsrättsliga principer.

Under Maskineran var det dags för produktionen att bli föremål för re-glering. Under denna period etablerades ett genomreglerat system för or-ganisationen av produktionen. Ingen kunde lagligen utöva hantverk inom ett skråorganiserat yrke utan att vinna inträde i vederbörande ämbete, det s k skråtvånget. Ämbetens organisation var fastställd genom en

skråord-

33 Se Holmbäck-Wessén 1962:152 ff.

34 Anners 1990, del 1:163 f.

35 Anners 1990, del 2:70 ff.

ning som i tidiga skeden skulle godkännas av stadens styrelse sedermera av statlig myndighet. Det fanns allmänna skråordningar 1669 och 1720. Un-der 1700-talet, då skråväsendet nådde sin blomstring i Sverige, var stads-hantverket helt skråorganiserat. Så småningom inträdde en reaktion mot detta system och de s k reformmerkantilisterna krävde större frihet från statsingripanden, vilket ledde till en successiv avreglering. Som ett resultat av den industriella revolutionen, det fjärde språnget i marknadsepoken, och den ekonomiska liberalismens idéer genomdrevs under 1800-talet ef-terhand en utvidgad näringsfrihet. Skråväsendet upphävdes och städernas företrädesrätt till vissa näringar slopades. För Sveriges del skedde detta ge-nom industri-, handels- och hantverksordningarna år 1846 och 1864. Vi skall skärskåda rättsutvecklingen under industrieran liter närmare i nästa avsnitt.

Rent allmänt kan konstateras att kodifieringen av en rättslig utveckling sker med viss eftersläpning. Sålunda kodifierades den romerska rätten på initiativ av den östromerske kejsaren, Justinianus, mellan år 529 – 534 e Kr genom utgivandet av det gigantiska lagverket Corpus Juris Civilis. Det skedde således vid en tidpunkt då romarriket var under stark upplösning.

Västrom hade fallit 476 e Kr efter såväl yttre som inre strider, medan Ös-trom levde vidare. Romarrätten kom därför att trängas ut av den kanonis-ka rätten. Denna kom att successivt nedtecknas som nämnts, men den sto-ra lagkodifikationen kom att dröja. Även när det gäller den kanoniska rät-ten kan vi spåra en eftersläpning i vad avser sammanställningen av de olika rättssatserna till ett sammanhållet lagverk. Medan den religiösa epoken, kristendomsepoken, hade sin höjdpunkt under seklerna efter år 1000 så kodifierades den kanoniska rätten först år 1584 genom Corpus Juris Cano-nici.

Den Svea Rikes lag som antogs vid 1734 års riksdag innehöll inget av det begynnande industrisamhällets rättsliga strukturer. Den ligger dock fortfarande till grund systematiseringen och utgivningen av den nuvaran-de lagboken. Den lagbok vi möter år 2000 kan förmodligen ses som en återspegling av marknadsepokens rätt, i huvudsak färgad av industrierans rättsliga krav, även om merparten av den politiskt-administrativa lagstift-ningen aldrig fått plats i lagboken, blandat med inslag av en Handelsbalk och en Byggningsbalk med regler av typen ”Huru burskap vinnas må” re-spektive ”Om mulbete, hjordavård och vallgång”, vilka minner om rätts-principer som tillhör en annan era i marknadsepokens utveckling. Det lag-verk som kommer att för eftervärlden symbolisera de förenade Europas rätt är den Corpus Juris Mercatori som håller på att byggas upp inom EG-rättens ram.



Ett annat uttryck för rättens eftersläpning återfinner vi i den konstitu-tionella rättens utveckling.³⁶ Den regeringsform som infördes 1809 var inte ett uttryck för det borgerliga samhällets maktfördelningslära efter franskt mönster, utan snarare en återspegling av den absolutistiska statens envälde. Denna regeringsform kom att ersättas 1974 med en ny. I 1974 års regeringsform stadfästes bl a den parlamentariska princip som i praktiken successivt hade införts i stort sett sedan ståndsriksdagens avskaffande år 1866. Det kan finnas anledning i sammanhanget att konstatera att Sverige fortfarande är en konstitutionell monarki. Enligt regeringsformen 1 kap 5

§ är Konungen eller drottning, som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron, rikets statschef.

Vi skall nu se lite närmare på den faktiska rättsutvecklingen under in-dustrieran för att få ett underlag för en teori om norm- och rättsutveck-ling.