1. Sammanfattning
19.2 Markteleunderhållets utveckling och effektivisering
Omfattningen av materiel och tekniska systemen inom området marktelemateriel definierades i utredningarna V 6691 och U 8092. Till skillnad från plattformssystem med en
90 Försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU)
91 Samordning av försvarets verkstadsresurser för tygmateriel. Etapp 2 Sid 118
Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 193 leverantör utgörs marktelesystemen av materiel och delsystem från flera leverantörer
integrerad i olika typer av infrastrukturer. En annan skillnad är att marktelesystemen, som Stril 60, hade en omfattande fredsdrift. Ovan angivna förhållande medförde att drift och underhåll av marktelesystem hade andra förutsättningar än övrig materiel i försvaret, vilket medförde att särarten för drift och underhåll av marktelemateriel har varit svår att skapa förståelse för inom försvaret.
Sammanfattningsvis har marktelesystemen haft en mycket hög driftsäkerhet och kostnaderna för drift och underhåll har hela tiden relativt sett minskat.
19.2.1 Ledning
Under 1960-talet etablerades inom KFF/FMV Underhållsavdelning resurser för marktele-materielen och i nära samverkan med FS skapades förutsättningar genom underhållskrav vid materielanskaffning, resursdimensionering, anskaffning av underhållshjälpmedel, reservdels- och UE-system, materiel- och driftuppföljningssystem mm.
Införandet av TSB-organisationen 1975 medförde att Underhållsavdelningens ledning minskade och att den nya Verkstadsavdelningen inom FMV fick större påverkan på
genomföranderesurserna, som även innehöll driftpersonalen på anläggningarna med undantag för Lfc 1 där civil personal från företag skötte drift och underhåll.
På regional och lokal nivå förvaltades marktelematerielen av respektive flottilj, vilket under 1970-talet koncentrerades till sektorflottiljerna, som också innehöll de nya systemledningar, som organiserats när Stril 60 byggdes ut. Vid överföringen av de rörliga resurserna för markteleunderhåll från TSB till milonas verkstadsförvaltningar fick de tekniska system-ledningarna en mer aktiv roll genom att dessa blev marktelekontor med uppgift att även vara nätdriftcentraler för FTN och strilsystemen.
19.2.2 Verkställande drift och underhåll
Vid övergången från Stril 50 till Stril 60 fanns centrala underhållsresurser vid främst CVA och regionala resurser vid de sex regionala televerkstäderna som under 1950-talet byggts upp för drift och underhåll av FFRL och obemannade anläggningar. Lfc m/50 hade civil drift-personal och värnpliktiga elmekaniker. Radarstationerna PS-08 hade bemannats med civil personal.
De centrala verkstäderna inom markteleområdet utökades med TELUB i Växjö. Under 1970-talet fick de centrala verkstäderna även rollen att vara tekniskt stöd till såväl lokala och regionala resurser som FMV. Det tekniska stödet mot FMV riktades mot såväl underhålls- som sakavdelningar.
För de nya anläggningarna inom Stril 60 etablerades driftgrupper med civil personal. Dessa grupper var knutna till respektive anläggning eller förband.
92 Försvarets materielunderhåll under 1980-talet – uppgifter, organisation och dimensionering; Bihang A till Fö 1982:3 Sid 7
Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 194 De rörliga resurserna vid de regionala televerkstäderna överfördes 1975 till TSB liksom driftgrupperna vid de bemannade anläggningarna förutom Lfc 1, som behöll lösningen med civila företag, som senare samlades inom TELUB.
Vid upplösningen av TSB återgick driftgrupperna till förbanden samtidigt som de rörliga resurserna integrerades i miloverkstäderna.
19.2.3 Hjälpmedel och stödsystem
Underhållsavdelningen inom KFF/FMV svarade för de lokala, regionala och centrala markteleunderhållsresursernas behov av verktyg, instrument, fordon, mm. Behovet dimensionerades mot krigsuppgiften.
19.2.4 Effektivisering
Den snabba och omfattade uppbyggnaden av Stril 60 innebar också en stor kostnadsökning för främst flygvapnet. Underhållsavdelningen hade ett särskilt system, ESYM FU, för uppföljning av drift- och underhållskostnaderna för flygmateriel. Tillsammans med
uppföljningssystem DIDAS för materiel och funktionskedjor kunde kostnadsdrivande objekt identifieras och åtgärdas.
Den snabba teknikutvecklingen av marktelemateriel, inte minst vid övergången från rörbestyckade utrustningar till transistoriserade, gav goda förutsättningar till besparingar.
Successivt minskade det förebyggande underhållet till ett avhjälpande och funktionsinriktat underhåll. Detta påskyndades av ett under 1970-talet genomfört besparingsprojekt
”Reducering av markteleunderhållet (RAMU)”. Införandet av TSB var också en åtgärd för att minska resurserna inom markteleområdet.
Ett exempel på en målmedveten och långsiktig satsning för effektivisering och ökad säkerhet är området teknisk övervakning och styrning. 1965 projekterade KFF Telebyrå/Radiolänk-sektionen ett provsystem för fjärrövervakning av FFRL som byggdes ut i mindre skala.
Erfarenheterna från provsystemet använde KFF 1966 vid projekteringen av fjärrövervakning av obemannade radarstationer PS-15 och för fjärrövervakning av FFRL (FÖ/FFRL).93
1974 definierades en ny tjänst i FTN, benämnd FTN/FÖ-tjänsten, där alla markteleobjekt inbjöds att ansluta sig. Systemet hade förmågan att peka ut felaktig utbytesenhet, vilket gav möjlighet till snabb felavhjälpning och ökad driftsäkerhet. Kravställarna för tjänsten var flera:
FortF för bevakning och maskinunderhåll, FS och milobefälhavarna för operativ drift, FMV/FUH för teknisk drift och underhåll. Med FTN/FÖ-tjänsten skulle fjärrövervaknings-behoven rationellt kunna samordnas i ett gemensamt system med överföring av selekterad information till terminalerna vid teledriftcentraler och bevakningscentraler. I slutet på 1980-talet beslutade FortF att samordna sina bevakningssystem med FMV/FÖ-tjänsten.
Med FTN/FÖ-systemet byggdes fjärrövervakning för radarstationerna PS-65, PS-66, PS-860, PS-810 och PS-870 samt för flottiljer, flygbaser, Gpl och förråd. Detta medförde att ovan angivna radarstationer kunde köras utan teknisk personal på plats under exempelvis nattetid med åtföljande besparingsmöjlighet. Under 1980-talet sammanfördes utrustningar och
93 2010-09-27 Utveckling av teknisk övervakning för försvarets marktelesystem och anläggningar 1960-2000;
Hans Broberg och Ingemar Engdahl; FHT F 02/10
Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 195 medel för fjärrmässig övervakning och styrning av markteleobjekt till regionala teledrift-centraler, TDC. TDC inkluderade även funktionerna i de tidigare, vid marktelekontoren, etablerade nätdriftcentralerna i FTN.
Införandet av fjärrövervakning för FTN möjliggjorde ett förändrat underhållssystem för FTN som medförde besparingar på 30 % med oförändrad driftsäkerhet.
Kostnadsutvecklingen för markteleområdet framgår av följande graf:
Kostnadsutvecklingen inom markteleområdet totalt94
94 Effekten av genomförda effektiviseringar och minskningar av uppgifter och anläggningar kan ses i
”Kostnadsanalys 1985/86 – 1992/93; markteleunderhåll Flygvapnet”
Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 196
20 Dokumentation
Någon översiktlig teknisk dokumentation över hela Stril 60 har aldrig publicerats officiellt.
Det närmaste man kan komma torde vara Strildok som gavs ut i slutet av 1980-talet. Strildok bestod av ett stort antal häften som vart och ett översiktligt beskrev en anläggningstyp, ett delsystem, ett trafikfall etc.
För enskilda strilobjekt, t ex radarstationer, radiostationer och databehandlingsutrustningar (DBU), fanns i normalfallet både teknisk och taktisk dokumentation.
Den tekniska dokumentationen utgjordes av en vildvuxen flora av publikationer, tekniska order (TO) mm. Som exempel kan nämnas Systembeskrivningar, Funktionsbeskrivningar, Apparatbeskrivningar, Reservdelskataloger, Driftföreskrifter och Underhållsföreskrifter. I vissa fall utgjordes den tekniska dokumentationen av materielleverantörens programvaru-dokumentation samt tillverknings-, installations- och driftsättningsunderlag. I andra fall fanns speciellt utarbetade publikationer. För varje anläggning fanns en detaljerad Anläggnings-dokumentation som beskrev materielens placering i anläggningen, kabeldragning etc.
Förbindelser var dokumenterade i form av så kallade C-kort.
Den taktiska dokumentationen kunde utgöras av Materiel- och handhavandeanvisningar (MHA) och olika typer av taktiska anvisningar och operatörsmanualer. I mitten av 1980-talet utkom Handbok Rrjal som i en volym behandlade rrjal handhavande av utrustningen i både Lfc 1, Rrgc/F och Rrgc/T. Handbok Rrjal ersatte motsvarande delar av MHA.
Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 197