VÄGLEDNING

Enligt det avtal som ingåtts mellan Malmö stad och Delegationen för romska frågor och som ligger till grund för verksamhetens utformning slås fast att den enskilde skall kunna erhålla infor- mation och vägledning i olika samhällsfrågor och ärenden. Centret skall också erbjuda information och stöd för romer som t.ex. önskar starta en förening eller söker verksamhetsmedel genom olika fonder. Insatserna kan hänföras till ramkonventionen för nationella minoriteter (artikel 4:2) som staten förbundit sig att följa, och som i olika delar delegerats till kommunerna att:

[V]idta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet.

Förutsättningar skall också skapas för att:

[D]en som tillhör nationella minoriteter effektivt skall kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör dem (ibid: artikel 15).

Ett romskt ”medborgarkontor” skall ses i ljuset av de här åtagandena, som kräver riktade insatser för att kunna uppnå vad som benämns ”fullständig och effektiv jämlikhet” och ”effektivt

deltagande”. För att främja jämlikhet och delaktighet i samhället skall medborgarkontorsverksamheten erbjuda information, väg- ledning och stöd såväl till enskilda individer som till grupper. Här kan givetvis broschyrer och informationsmaterial vara till hjälp, men med tanke på situationsbeskrivningen (Ström/Söderman 2008) ställs det krav på en mer handfast tjänst än hänvisning till bro- schyrer eller erbjudande om att använda datorer för att själv söka information.

När det gäller både information och vägledning ställer det krav på samhällsvägledarna, inte bara att kunna ge konkret information men vid behov också kunna hjälpa den enskilde i kontakterna med myndigheter. Detta betyder inte att vägledarna övertar myndig- hetsansvaret, men de kan fungera som en länk mellan myndig- heterna och den enskilde som söker stöd i ett enskilt ärende. Den här uppgiften kräver avvägningar som dåvarande stadsdelschefen i Kirseberg försöker redogöra för:

[N]är det gäller ren myndighetsutövning är det ju inte min uppfattning att det skall ske på det romska informationscentret, men däremot skall man ju informera var man kan få den hjälpen. Men det kan ju vara överklaganden, där kan jag ju tycka att det är medborgarservice… (intervju med stadsdelschefen i Kirseberg 2010-01-07).

Den del av verksamheten som innebär att enskilda vänder sig till centret för att få hjälp med individuella ärenden har paralleller i den ursprungliga tanken bakom medborgarkontoren som förväntades kunna hjälpa till med enskilda myndighetskontakter (Lindemann 2009:7). Generellt har medborgarkontoren övergett denna inriktning för att i större utsträckning kunna stå till förfogande för vägledning till experterna (ibid:7,37).

När det gäller enskilda individer som sökt sig till RIKC för att specifikt få hjälp, stöd eller information har vägledarna fört statistik över antalet kontakter och kategoriserat ärendena. Uppgifterna som presenteras nedan, framförs med en viss reservation. Under projektets början var ärenderegistreringen inte systematiserad. Det kan således finnas ytterligare ärenden som inte ”kommit med” i statistiken under projektets första månader.

Följande uppgifter presenteras:

Tabell 1: Kategori av ärenden för råd och stöd vid RIKC under perioden april 2009 till och med januari 2010.

Kategori av ärende Antal Rangordning

Bostadsfrågor 43 1 Socialtjänst 37 2 FK 35 3 KFM 33 4 Skola 31 5 Polis 31 5 Arbete 28 6 CV 27 7 Vård 25 8 Kriminalvård 24 9 CSN 18 10 Diskriminering 18 10 Migrationsverk 16 11 Föreningar 15 12 Söka fonder 14 13 Totalt 395

Uppgifterna från den statistik som förts visar antalet personer som sökt råd och stöd. Här finns ingen uppdelning i besök eller telefonkontakter. Genom kategorisering i olika typer av ärenden finns möjlighet att skapa sig en bild över vilka delar i samhället som romer – som söker kontakt med centret - i sin vardag anser sig behöva ha mest hjälp med. Enligt dokumentationen utgör bostadssektorn, socialtjänsten och försäkringskassan drygt en tredjedel av alla ärenden. Kronofogden, arbete, hjälp med CV och kontakter med polisen är andra områden som krävt hjälp och vägledning. Föreningsstöd och hjälp med att söka fonder är däremot den typ av ärenden som hamnar längst ner på listan (se tabell ett). Här skall dock beaktas att rådsökande för att starta en

förening kan utgöras av ett fåtal personer, men involvera betydligt fler individer än vad statistiken över antalet kontakter låter förmedla.

Tabell 2: Antal personer fördelat efter ålder som sökt vägledning, råd och stöd vid RIKC under perioden april 2009 till och med januari 2010. Ålder Antal 15-25 80 26-35 90 36-45 68 46-55 77 56-65 61 66+ 19 Totalt 395

Tabellen visar att de yngre (under trettiofem år) är en kategori som söker upp centret i större utsträckning än äldre. I övrigt är de som söker rådgivning relativt jämt fördelade i de olika ålders- kategorierna, ålderspensionärerna undantaget.

Tabell 3: Antal personer fördelat efter kön som sökt vägledning, råd och stöd vid RIKC under perioden april 2009 till och med januari 2010.

Kön Antal

Män 202

Kvinnor 193

Totalt 395

Dokumentationen visar att fördelningen mellan män och kvinnor som söker sig till centret för vägledning är relativt jämn, ungefär lika många män som kvinnor har sökt kontakt för hjälp.

Mot bakgrund av dokumentationen är det svårt att avgöra vilken typ av ärenden som de här kontakterna har sin grund i, handlar det till exempel om ren informationsverksamhet eller har

det funnits behov av kontakter med handläggare inom de myndigheter som kategoriseringen avser? En viss hjälp ges genom förda dagboksanteckningar ”loggböcker” som ställts till utvärderingens förfogande. Uppgifterna tyder på att det bland RIKC:s målgrupper finns behov av betydligt mer hjälp än vad som kan rubriceras ”information om var man kan få hjälp”, inte sällan har personerna redan varit i kontakt med myndigheter men inte upplevt sig bli hjälpta, vilket ställer krav på centret att erbjuda konkret hjälp i myndighetskontakterna, vilket kan ställa krav på hjälp att överklaga beslut, kontakt med handläggare etc.

Även med kompletterande anteckningar är dock uppgifterna otillräckliga för att avgöra om det är män eller kvinnor som dominerar olika typer av rådgivning eller om det finns någon speciell tid som föranleder en ökad eller minskad frekvens av kontakter. Vidare är det av den dokumentation som förts svårt att få en uppfattning om de kontaktsökandes nationalitet eller romska tillhörighet, vilket är uppgifter som skulle kunna ge information om centret når ut till olika romska grupper i Malmö stad. Samtidigt är det en avvägningsfråga, all dokumentation tar tid. Uppgifterna skall vara meningsfulla och inte ställas utan syfte, mål och mening. När det gäller uppgifter om etnicitet i form av information om nationalitet och romsk tillhörighet (Lovara, Kalderasha etc.) kan uppgifterna, som alltid i sådana sammanhang där frågeställningar hanterar etnicitet, utgöra bränsle för främlingsfientliga krafter. Denna fara skall ställas i relation till centrets existens och behovet att följa upp om verksamheten når skilda målgrupper ur de romska grupperingarna.

Det skall framhållas att dokumentation genom ärende- kategorisering, en markering för varje vägledning/tillfälle, samt köns- och åldersuppdelning kompletterat med anteckningar i loggbok fungerat som en kontroll av ärendemängd och mål- gruppernas uppmärksammade behov av centrets insatser. Denna kontrollfunktion, som statistiken av centrets kontakter utgör skapar transparens av verksamheten. Med eventuellt komplet- terande uppgifter borde statistiken och uppgifterna underlätta för centret att kontinuerligt kunna göra en uppföljning av den här delen av verksamheten för att långsiktigt kunna arbeta med råd och stöd inom målgruppernas prioriterade områden.

Med tanke på att april får betraktas vara en tid som i stort ägnades åt planering och praktiska göromål enligt beskrivning ovan har kontakterna framför allt skett under maj till och med december (2009). Samhällsvägledarna har gett uttryck för att statistiken kanske inte är helt tillförlitlig under projektets första månader, men avvikelserna torde inte vara beaktansvärda betraktat mot att skillnaderna inte omnämns i slutrapporten (2009:5). Ett överslag, med hjälp av statistiken, innebär att centret i snitt haft tio individuella kontakter per vecka alternativt två kontakter per arbetsdag. Här skall beaktas att målgruppen behöver ett utökat stöd, en kontakt kan kräva uppföljning och i RIKC:s slutrapport (2009:5) anges att femtio personer (av 321) har besökt eller ringt två gånger, Vidare har enligt slutrapporten ungefär tjugo personer kommit för att få hjälp med två ärenden samtidigt. Det tycks som det är en mindre andel av samtliga kontakter som kräver uppföljande insatser, samtidigt skall det beaktas att dessa kan vara tidskrävande. Med en beräkning att varje kontakt tar ungefär en timme, kompletterat med uppföljning för de ärenden som kräver ytterligare insatser uppgår arbetstiden för den här delen av verksamhet i snitt till tre, högst fyra timmar per dag, vilket rent kvantitativt innebär att den här delen av verksamheten utgör en marginell del av RIKC totala verksamhet. Uppgifterna kan ge bilden att RIKC är överdimensionerat, men detta skulle i nuläget vara en förhastad slutsats. Centret är nytt och orsakerna till att inte fler romer, än vad kontaktuppgifterna visar, söker sig till centret har diskuterats. Orsakerna kan vara flerfaldiga, men en anledning skulle kunna vara lokalernas geografiska läge.

I dokument Andras ramar, våra villkor : Majoritetssamhället och romska minoriteter i förändring - Kaverengo Parancimo - Pala Sos Ame, Las Ame : O tem taj o remengo minoriteto a nde parujimo (sidor 57-62)