Medicinsk åldersbedömning är för barnens rättssäkerhet

Argumentet gällande rättssäkerhet återkommer i artiklarna under hela den grans- kade perioden. Ett exempel på det är frågan om kronisk ålder som frekvent besk- rivs som en fråga om svensk rättssäkerhet i flertalet artiklar. Citatet nedan illustre- rar detta:

”Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om svensk rättssäkerhet – även för de fak- tiska barn som kommer till Sverige. Här skiljer våra lagar och regler på om man är över el- ler under 18 år, och relationen mellan Sverige och en nyanländ behöver baseras på fakta. Åldersbedömningar är därför nödvändiga.” (SvD, s. 5, 151206).

30

I citatet ovan tar artikelförfattaren spjärn mot att det svenska systemet skiljer på vuxna och barn och väljer i samband med detta att sätta ordet fakta som synonymt till medicinsk åldersbedömning. Rättssäkerhet är ett i en rad av flera attribut som tillskrivs frågan vilket är något Ghanem (1997) beskriver som skapandet av över- tygande argument. Det framställs även i citatet som att det inte finns ett val gäl- lande medicinsk åldersbedömning - det presenteras som en nödvändighet. Det uppstår oordning om man inte kan påvisa kronologisk ålder och detta undermine- rar rättssäkerheten. De som framställs som vinnare är främst de ensamkommande barn som faktiskt har den ålder de uppgett, eftersom det utan medicinsk åldersbe- dömning är ”ett svek mot de kronologiskt riktiga barn och ungdomar som finns i systemet” (SvD, 151108). Ghanem (1997) förklarar att inramningen av en sam- hällsfråga och hur ett övertygande argument konstrueras har betydelse för vad mottagaren kommer förhålla sig till, nämligen de attribut som tillskrivits frågan och som många gånger presenteras som fakta (ibid.). Man kan därför förstå det som att den typ av framing som ovanstående citat exemplifierar är ett exempel på hur en inramning kan modifiera vilken information läsaren förhåller sig till, det vill säga att medicinska åldersbedömningar ger ökad rättssäkerhet.

Kritik mot medicinska åldersbedömningar saknas i de flesta artiklar som före- språka medicinska åldersbedömningar och eventuella konsekvenser av bedöm- ningarna problematiseras inte. Medicinska åldersbedömningar presenteras som en rättssäkermetod för att komma åt problemet med att styrka kronologisk ålder. Föl- jande citat exemplifierar detta:

”Hundraprocentigt säkra fall? Nej, men tillräckligt säkra bedömningar, tillräckligt välun- derbyggda och systematiska för att anses rättssäkra.” (Sydsvenskan, s. A2, 160610). ”Alla som säger sig måna om barnens rätt borde därför applådera Socialstyrelsens förslag till nya diagnostiska metoder.” (DN, s. 4, 160421).

Citaten ovan lyfter fram Socialstyrelsens (2016) nya rekommendationer gällande medicinska åldersbedömningar (SvD, 151108, 151206). Artiklar som tar ställning för medicinska åldersbedömningar som en rättssäker metod inkluderar inte even- tuell kritik gentemot utförandet av dessa bedömningar. De ensamkommande bar- nen kommer inte heller till tals och de besitter inte någon egen makt att påverka frågan om medicinsk åldersbedömning och dess konsekvenser. Detta är i linje med vad Brune (2001) påvisar gällande skapandet av ”den andre”, då främlings- gruppen reduceras till ett objekt utan egen definitionsmakt. Avsaknaden av egen definitionsmakt leder enligt Brune till att den normerande gruppen finner lösning- ar på hur man ska lösa problemställningen som uppstått. Vi kan förstå citaten ovan som att den lösning som presenteras för att åtgärda problemet med låg rätts- säkerhet i åldersutredningar är att utföra medicinska åldersbedömningar. Denna typ av inramning återfinns i flertalet artiklar.

Konsekvensen av de osäkra åldersbedömningarna av de ensamkommande barn och ungdomarna är ett ämne flera artiklar berör. Det gäller främst den stora ök- ningen av psykisk ohälsa. En av anledningarna som anges till den ökade psykiska ohälsan är att Migrationsverket skrivit upp många ensamkommande barn då de inte kunnat göra sin ålder sannolik. I samband med detta har även många av ung- domarna fått utvisningsbeslut, vilket påstås ha skett på grunder som inte är rätts-

31

säkra. Flera artikelförfattare menar att medicinska åldersbedömningar skulle öka rättssäkerheten:

”Rättssäkerhet. Ensamkommande ungdomar som blivit åldersbedömda enligt den äldre ru- tinen borde få möjlighet att prövas enligt den nya, mer rättssäkra metoden. Annars riskerar vi att utvisa minderåriga bara för att de råkade hamna i systemet vid fel tidpunkt… Ingen ska behöva begå självmord på grund av osäkra processer.” (SvD, s. 5, 170301).

Citatet exemplifierar ett attribut som förekommer i flera artiklar, nämligen en in- ramning där medicinska åldersbedömningar framställs som synonymt med rätts- säkerhet. Ännu ett attribut som kan utläsas är att det är oetiskt att utföra en ålders- bedömning utan att använda sig av en medicinsk bedömning. Då flera attribut till- skrivs en fråga bildas övertygande argument (Ghanem, 1997) citatet ovan skulle därför kunna förstås som en del av ett övertygande argument. Det markerar även en förändring i debatten då det först i studiens senare intervall presenteras som det etiskt riktiga att göra, att utföra medicinska åldersbedömningar. I några artiklar lyfts även Barnombudsmannen uttalande att flera ungdomar har drabbats av osäkra processer och att situationen för dessa barn och ungdomar är akut (DN, 170216). Flera kommuner har bekräftat att ensamkommande barn begått själv- mord (ibid.). En av anledningarna som ges är rädslan för vad som skulle hända om de blir utvisade till Afghanistan, då detta är det land som en majoritet av de en- samkommande barnen kommer ifrån (ibid.). Med anledning av detta anser några politiker att även de ungdomar som blivit åldersuppskrivna innan mars 2017 borde få möjlighet att få tillgång till en medicinsk åldersbedömning. Det antyder även att någonstans har det blivit fel i processen av att fastställa ålder på de en- samkommande barnen. Migrationsverket stoppade därför de åldersbedömningar där det ännu inte fattats beslut, i väntan på att Rättsmedicinalverket kan utföra medicinska åldersbedömningar i dessa ärenden (Sydsvenskan, 170219; DN, 170219). Sammantaget visar flera artikelförfattare på en stor tilltro till de medi- cinska bedömningarna som en lösning på de problem som definierats i förhållande till att fastställa ensamkommande barns ålder.