För att förstå omsorgsarbetarnas utsagor blir det angeläget att anlägga ett per- spektiv som innefattar begreppet omsorg. Detta framför begreppen vård eller omvårdnad, vilket har stor betydelse för framställningen av omsorgsgivarnas arbete. Vård eller omvårdnad ger starkare medicinska associationer än omsorg. I begreppet vård ligger en föreställning om att mottagaren ska återställas till sitt ursprungliga tillstånd. Äldreomsorgen förväntas inte göra den gamla ung på nytt och omsorgsbegreppet innefattar inte på samma sätt en förändring för mottagaren. Vad är då omsorg och på vilket sätt ska man förhålla sig till be- greppet? Omsorgsforskningen är flervetenskaplig och engagerar teoretiker och empiriker från flera olika discipliner. Då forskningen rör sig mellan filosofiska diskussioner om omsorg som begrepp och empiriska studier som omfattar var- dagslivets erfarenheter blir resultaten ofta ett försök att förstå vad som är kva- litet och kompetens i omsorgsarbete, konsekvenser av olika sätt att organisera omsorgsarbetet, socialpolitiska studier samt jämförande välfärdsstatsforskning (Eliasson 2000). Att försöka definiera begreppet kan vara bekymmersamt då det skulle vara otänkbart att täcka in alla aspekter av vad omsorg är. I litteratur om omsorg har det dock ofta fokuserats kring försök att fånga aspekter om vad omsorg är. Men det som egentligen gjorts är kategoriserande definitioner på de praktiska handlingar som utgör ett så kallat omsorgsarbete.
Kari Waerness förklarar begreppet omsorg genom att skilja på personlig
service och omsorgsarbete och menar att personlig service är något som den
som efterfrågar tjänster lika gärna skulle kunna utföra på egen hand men att omsorgsarbetet utförs till dem som inte kan det.
Utifrån detta perspektiv avgränsas beteckningen omsorgsarbete till de former för om- sorg som utförs till förmån för icke självhjälpta samhällsmedlemmar, och som innebär ansvar och förpliktelser från omsorgsgivarens sida (Wearness 1: 20).
Omsorgsarbetet kan på så sätt ses som något mer komplext och vittomfattande än personlig service. Det kan uttryckas som att det erhålls ett stort känsloarbete bakom omsorgsarbetet, då det kräver ansvar och förpliktelser. Äldreomsorgs- forskaren Marta Szebehely menar att begreppet omsorg sammantaget har tre innebörder och säger att det är (1) praktiska sysslor utförda med (2) noggrann- het och omtanke av en (3) känslomässigt engagerad person. Begreppet omsorg säger därmed samtidigt något om vad som görs, om relationen mellan de inblan- dade parterna och om kvaliteten i det utförda arbetet (Szebehely 1).
2
Omsorgsbegreppet har med andra ord frekvent definierats utifrån dess bety- delse i en praktisk mening. Detta förhållningssätt faller inom ramen för det som kallas den pragmatiska forskningen. Liz Trinder (2000:44) diskuterar den prag- matiska forskningens dilemma inom det sociala arbetet och menar att forskning kring det sociala arbetet i stort kommit att fokusera på några specifika frågor. Hon skriver att frågan om ”vad är socialt arbete?” är den mest framträdande och hon menar också att frågorna främst varit av deskriptiv och utvärderande karaktär såsom ”Hur är systemet uppbyggt och hur fungerar det?”
Förhållningssättet inom det sociala arbetet får sannolikt en pragmatisk orientering, av den orsaken att det ständigt återfinns anspråk på utveckling av nya praktiska arbetsmetoder. Men med en sådan utgångspunkt går filosofiska och också politiska framförbara argument förlorade. Detta är argument som dessutom utgör mått som i högsta grad får betydelse för hur det praktiska ar- betet utformas och som i synnerhet influerar de normativa grunder vilket det sociala arbetet baseras på. När det ställs en forskningsfråga som försöker få svar på vad omsorg är blir det följaktligen svårt att inte hamna i en pragmatisk fälla. Går det verkligen att fånga omsorgen? Vad är det då som kan gå förlorat genom ett synsätt som främst fokuserar på de omedelbart synbara händelser- na? På vilket sätt ska omsorgsbegreppet betraktas?
Det kan uttryckas som att omsorgen inte är någonting i sig självt och där- med heller inte kan formas av sig självt, utan omsorg existerar enbart genom relationer. Till följd därav är omsorg ingenting men skapas och blir ett objekt genom praktiken. Detta förhållningssätt bygger på den analys Foucault (11) bland annat gett vid åskådliggörandet av vansinnet. Vad han säger är att fram- ställningen av vansinnet inte grundar sig på existensen av objektet ”vansinne” utan formas i samspelet mellan de regler som under en given period tillåter objekten att framträda. Dessa objekt förblir alltså inte konstanta och dess be- ståndsdelar är beroende av de relationer som har skapats historiskt. Foucault skriver att: ”Dessa relationer upprättas mellan institutioner, ekonomiska och sociala utvecklingsprocesser, tekniker, klassifikationstyper, karakteriseringssätt; och dessa relationer är inte närvarande i objektet” (12:3). Begreppet om- sorg blir därmed ett objekt utan essens. Det vill säga att det är relationerna omkring omsorgen som skapar dess identitet.
Omsorgen som ”identitetslöst objekt” utgörs på detta sätt av de plattfor- mar eller de arenor som på olika sätt talar om och har ”behov” av begreppet. Nödvändigheten av omsorgsbegreppet uppstår bland annat genom att ordet
3 används i lagtexter, politiska diskussioner och dokument, men också i romaner, i konst, i forskningen och framförallt i det dagliga språkbruket. Begreppet blir på så sätt en nödvändighet som grundpelare i vad praktiska verksamheter ska representera och i nästa steg producera. Produktionen blir då själva omsorgs- arbetet och den praktiska verksamhet som distribuerar omsorgen. Omsorg kan i det sammanhanget ses som ett arbete, en fysisk aktivitet som är orienterad mot en föreställning. Föreställningen och det faktiska arbetet blir tillsammans det Foucault kallar den diskursiva praktiken.
I omsorgsarbetet skapas en växelverkan mellan föreställningarna om om- sorgen och handlingarna. Omsorgen blir på så vis en diskursiv praktik som kan relateras till bland annat utbildning, identitetsskapande, professionalism och forskning. Foucault menar att diskurs är det system av representationer som är uppbyggt kring regler om uppförande, vedertagna texter och institutioner. Sät- ten att uppföra sig, texternas innehåll och institutionerna styr på så sätt vilka handlingar som kan och inte kan utföras (Smith 2002). För att omsätta vad Foucault åsyftar med de diskursiva praktikerna till exemplet om äldreomsor- gen, innebär det att den som representation också får en diskursiv mening. Det vill säga att föreställningar i och om äldreomsorgen påverkar uppfattningar om vad omsorgen är, men också vad omsorgshandlingar är. Foucault kom också att intressera sig för förhållandet mellan kunskap och mening genom diskurser och menade att en diskurs aldrig enbart kan bestå av ett uttalande, en text, en händelse eller ursprung. Samma diskurs som består av ett specifikt sätt att tän- ka eller ett särskilt sätt att framställa kunskap på kommer att genomsyra en rad andra texter i andra sammanhang. Beroende på hur exempelvis invandrarfrå- gan framställs som ett problem får detta vidare betydelser för hur ”invandrar- problematiken” hanteras och upplevs i en rad samhälleliga instanser, såsom exempelvis äldreomsorgen. Diskurser kan endast betraktas som sanna så länge de accepteras som sanna och så länge människor agerar som om de vore sanna. Diskurser kan enbart bli begripliga i relation till andra diskurser (Woodward 1:23).