Näktergalens långsiktiga mål är att motverkar snedrekrytering på högskolan och bidra till en utjämning av sociala och utbildningsmäs- siga skillnader.
Malmö högskola startades med visionen att en högskola skulle kun- na bidra till ökad övergång från gymnasieskola till högskola. I det långsiktiga arbetet med att bryta den sociala snedrekryteringen och rekrytera studenter ur studieovana miljöer, kan Näktergalen enligt ungdomarnas svar utgöra en effektiv metod. Utifrån gjorda intervjuer kan man dra slutsatsen att mentorerna påverkat barnen positivt och mentorn har varit en positiv förebild som student på en högskola. Att mentorn gick på högskola och att hon/han pluggade verkar ha haft en positiv inverkan på barnen. Alla ungdomarna har vid något tillfälle sagt att deras mentor gick på högskolan och flera nämner även att mentorn gick på Lärarhögskolan och var lärarstudent. Några ungdo- mar berättade även att de hade varit hemma hos mentorn i mentorns studentbostad. Det faktum att nästan alla ungdomar nämnt att deras mentor var studerade och gick på högskolan kan innebära att det är något som ungdomarna tycker det är viktigt att berätta om.
Så här sa Sara:
– Jag lärde mig en del jag minns inte precis, men jag lärde mig om lärarhög- skolan…det är faktisk mycket PR för lärarhögskolan.
Att gå på högskolan och vad det kan innebära är något som flera reflekterade över. Isabel sa att hennes mentor pluggade mycket för
11 att hon ville bli något och att detta, menar hon, påverkade henne. Hon sa att mentorn fick henne att inse att skolan var viktig och att man måste jobba hårt för att komma någonstans. Jag frågade Isabel om hon tyckte att mentorn påverkade henne att läsa vidare och hon svarade:
– Ja, man träffar människor som säger att det är viktigt med skolan och hon var en av dem…
Flera av barnen i Näktergalen har ingen tradition av högskolestudier hemifrån. Hur det är med just dessa ungdomar vet jag inte. Två av de intervjuade nämnde att de inte hade högskoletradition hemifrån. Högskolan verkar ha varit en ny värld för flera av ungdomarna – en värld som de fick tillträde till för första gången med sin mentor. En av ungdomarna, Sara, sa att högskolan var något som man inte vis- ste något om förrän man fick mentor. Hon sa också att hon tyckte att hennes mentor varit en positiv förebild för henne och att hon på- verkat henne mycket. Hon berättade att hon nu kommer att bli den första i sin familj som ska läsa vidare.
– Ja, helt klart var hon en förebild!
Nu så här efteråt, jag menar en ung tjej…som pluggade…jag vet inte...men det finns ingen i min familj som pluggat…eller ingen har pluggat vidare i min familj, mamma är undersköterska, men ingen som pluggade på hög- skola...så jag kommer att bli den första!
Nihad berättade att varken hans föräldrar eller någon annan i hans familj läst på högskolaoch att han nu är den första som läser på en högskola. Han menade, precis som Sara, att mentorn påverkade ho- nom mycket men däremot vet han inte riktigt hur.
– Han har säkerligen påverkat mig att läsa vidare eftersom när jag hade problem med matematiken då hjälpte han ju mig och då kanske jag inte
hade klarat mig lika bra om jag inte hade fått den hjälpen som jag behövt… …men jag kan inte sätta fingret på det vad det är exakt…men jag tror defi- nitivt att han påverkade mig.
Nästan alla ungdomarna berättade om när de besökte högskolan, och att detta skett flera gånger. De var med på de gemensamma ak- tiviteterna som Näktergalen arrangerade, men även på biblioteket (medioteket), i datorsalarna eller andra delar av högskolan. Mentorn visade runt på högskolan och har även pratat om sina egna studier. Natalie berättade att hennes mentor ”pluggade till lärare” och att det påverkade henne. Hon sa att hon först ville bli förskollärare men när mentorn hade berättat om sina studier till 4– lärare så ville hon också läsa till lärare för dessa åldrar. Hon fnissade och sa:
– Det är ju faktiskt väldigt kul. Hon har påverkat mig till det. Ja det har hon gjort.
När Alexander berättade om vad han och hans mentor gjorde till- sammans sa han att de både hade varit hemma hos mentorn i hans studentboende men även hade besökt högskolan. Han sa att mentorn hade varit en förebild som påverkat honom att studera vidare. Han sa att han tyckte att skolan var ganska tråkig då, men att mentorn gav honom en inblick i hur det kunde bli sen. Han menade att han såg upp till sin mentor och han mindes att han tänkte;
– Han pluggar för att bli nåt bättre, det vill jag också göra.
Han sa att mentorn påverkade honom att vilja läsa vidare. Hur då, undrade jag.
– Ja, jag gick med honom dit där han studerade och det var där jag fick den idén…ja, jag vill också studera!…för man såg honom…man kolla vad han gjorde och fundera på hur det var…vad man vill vid så tidig ålder och det
119
tycker jag varje barn liksom ska veta…hur det är och studera…äh förstår du?…vad en mentor gör…man får en liten inblick innan man börjar gym- nasiet eller högstadiet.
På frågan om inte det skulle kunna vara hans föräldrar eller någon annan som påverkat honom att vilja läsa vidare svarade Alexander:
– Neej…alltså inte för att vara taskigt men…nej föräldrar jobbar…föräldrar ger dig också en väg fast dom säger till dig mer så…plugga här och plugga där…förstår du? Man ser själv…man ser inte föräldrar plugga, man ser inte dom sitta där och studera…man bara hör det.
…men att själv gå med en mentor och se att han studerar, att se det på riktigt…det ger en riktig tanke.
Lite senare i intervjun fick Alexander ytterligare en fråga från mig: Om du inte hade haft en mentor tror du att du hade tänkt annor- lunda?
– Ja….mm… Inte så mycket men jag skulle inte ha haft den tanken på att studera och inte den manliga förebilden, definitivt inte ha haft en aning hur det är egentligen, är i livet, förstår du ?
Allt det jag...ifrån att säga hejdå till mentorn till och i dag...jag har lärt såå mycket från min bästa vän…jo faktiskt det har gett mig mycket…om jag inte hade haft en mentor så skulle jag ändå vara samma person idag…men jag skulle inte ha den tanken!
Hussein, en annan av ungdomarna, log när jag bad honom berätta om sin mentor och vad som var positivt. Han sa att hans mentor på- verkat honom och jag frågar ”Hur?” Hussein svarar
– Ja, han har påverkat mig mycket, vad man ska välja i framtiden och så. Det var riktigt bra att man fick en sån´ när man var liten, man såg upp till personen, ja, det var riktigt bra! Ja, han var en riktigt bra förebild!
Han berättade att han och hans mentor ofta pratade om hur det gick i skolan för Hussein, och vad han ville bli i framtiden. Han menade att om han inte hade haft en mentor så skulle han förmodligen aldrig ha valt den gymnasielinje som han nu gick. Hussein berättade att han först hade velat bli kock, men att han och hans mentor pratade myck- et om detta och att han därefter kom fram till att han istället ville bli polis. Han sa att hans mentor hela tiden varit så positiv och stöttat honom och sagt att man kunde tänka redan nu på vad man ville bli. Mentorn hade även känt en polis som han lät Hussein få träffa. Lite senare i intervjun sa Hussein:
– Kanske om jag inte hade fått en mentor så kanske jag hade gått på Värn- hem på kockutbildning istället för att söka till polis …
Nu den 31 juni ska jag göra lumpen, och efter det så söker man till polisut- bildningen!
Sara reflekterade över att hennes mentor gick på högskolan och att hon egentligen inte visste något om högskolan då. Hon sa att hon som liten hade tänkt att högskolan var något som kanske skulle kunna komma sen. Hon berättade att hon bodde nära Lärarhögskolan men att hon egentligen inte visste något om den. Hon tyckte därför att det var ”coolt” att få komma dit med sin mentor.
– Att man kom så nära någonting… alltså lärarhögskolan i och för sig.. man hade ju lärare… Jag tror att det gav… jag tror att det blev lite mer naturligt … aha! det här kommer kanske sen, sen när man är stor!