Mesolitikum–mellanneolitikum

Inom undersökningsområdet finns det en säker lokal (Svalings) och två möjliga lokaler (Botvalde och Hoffman) som daterats till mesolitikum samt ett flertal yxboplatser (se figur 7.1

& bilaga 1). I nuläget finns inte mycket information om lokalerna, men alla förekommer vid

den dåtida kusten och längre in på Linaviken. Botvaldelokalen indikerar att människan även använt sig av skärgårdsmiljön vid Lina myr. Området mellan Lina myr och Hörsne myr innehåller flertalet av yxboplatserna inom undersökningsområdet som vanligtvis dateras till senmesolitikum-yngre neolitikum. Vad för aktivitet som skett vid yxboplatserna är fortfarande delvis oklart. Det diskuteras oftast om yxboplatserna är tillverkningslokaler och/eller platser med en rituell betydelse (Carlsson 1998: 29–33).

Analyserna utförda i denna uppsats erhöll väldigt lite information angågende landskapsanvändning under mesolitikum. Inga lösfynd med säker datering till mesolitikum förekom och trindyxorna förekom jämnt på den nord-västra sidan av undersökningsområdet, som varit mest berörd av odling. Odlingen är även anledning till upptäckten av de flesta lokalerna utom Svalings och Botvalde. Lokalerna förekommer jämnt intill Lina myr vid kusten, inåtlands och på öar (se figur 7.1). Distributionen stämmer med Apel et al (2018: 5) som menar att mesolitiska lokaler förekommer längs kusten under den Atlantiska perioden och menar att det kan bero på miljöförändringar. I detta fall gäller det bland annat transgressioner. Under tredje litorinatransgressionen (6100 cal BP) ska de flesta mesolitiska lokaler utom Botvalde och möjligen någon yxboplats svämmats över vid Lina myr (Barliaev 2017: 41–43). Stratigrafin vid Svalings antyder att litorinamaximum skett under den tredje transgressionen. Eftersom Svalings hade ett tydligt lager av litorinagrus över sig och dateras till 7100–6800 cal BP bör den tredje transgressionen varit lagret över Svalings och den andra transgressionen som mest nått upp till 16–17 m.ö.h. (Nihlén 1927:19–23; Barliaev 2017; Apel et al 2018: 7).

Men de mesolitiska människorna har även själva påverkat miljön runt omkring sig. En möjlig introduktion av hare och räv (Ahlgren 2011; Ahlgren et al 2016; Apel & Storå 2017b: 16) och användning av skarvyxor (adzes) för bättre hantering och skötsel av hasselträd är exempel på hur människorna har påverkat miljön. Strandbergs (2017: 43–44, se figur 7.3 & 7.4) pollenanalys från Lina myr visar att hassel (Corylus) börjar förekomma mer under denna period vid Lina myr. Strandberg menar att ökningen av hassel kan berott på ett mer öppet landskap som möjligtvis skett efter röjning, eller bara en ökning av hassel. Förekomsten av hassel passar in med teorin om en småskalig hantering och skötsel av hassel under perioden (Apel & Storå 2017b: 15; Apel et al 2018: 9). Skötslen av hassel tyder på medvetna handlingar av människan som börjar anpassa miljön efter sina behov på en småskalig skala (se Apel & Storå 2017b; Apel

et al 2018). Introduktionen av vilda djur (hare och räv) är även ett bra exempel på medvetna

handlingar som har omedvetna miljökonsekvenser.

Dessa handlingar är enligt min mening inte handlingar som markant påverkar miljön och tillräckliga för att människorna anpassat miljön efter deras behov. Men handlingarna är bra

flintavslag. Fyndspridningen av yxor (se figur 6.5) som generellt dateras till tidigneolitikum har en spridning runt omkring de tre kända lokalerna. Dock är detta ett område där det skett mycket jordbruk (se figur 6.4) vilket ger en missvisande bild. Med hänsyn till Petréns (1987) analys, att jordbruk bara ökar frekvensen av lösfynd, koncentreras de tidigneolitiska aktiviterna sig mer vid inlandsvatten. Bortser man från jordbrukets påverkan kan koncentrationen mot norr och väst i området även antyda mer aktivitet vid större insjöar inom området. Yxorna funnan vid Vallstena och Gothem från denna period förekommer intill kusten inom samma område som de två Medebys lokalerna. Det är oklart vad för handlingar som skett vid dessa lokaler men tillsammans med yxorna indikerar dem på att någon form av aktivitet skett vid kusten.

Under gropkeramisktid (MN–YN) förekommer en känd lokal, Västerbjärs (se figur 7.2), på södra sidan av Lina myr där fyndspridningsbilden är dålig. Däremot framkom ett stenålderslager (Simunde II) under ett röse (RAÄ Hörsne 57:1) vid Hörsne socken. Det är däremot oklart vilken period och kultur platsen tillhör. Platsen bestod av hyddbottnar, härdar och fynd av trindyxor, mejslar, harpuner, bennålar eller prylar och andra typer av benföremål. Fynden har förekommit i olika skikt, med sälben i botten skiktet och ben från tamdjur och människa i de övre (Lund 1996: 17). Kol från en härd daterades till cirka 2500–2200 f.Kr. (Wehlin & Schönbäck 2012: 12–13). Utifrån fyndbeskrivningen kan platsen tolkas bestå av olika aktiviteter, en äldre av GRK-aktivitet och en senare aktivitet under senneolitikum. I övrigt är lösfynden som kan tillhöra GRK svårtolkad då det är oklart vad för typ av tjocknackigyxa som har hittats, men de få som förekommer har hittats norra om Lina myr, väst om Hörsne myr

Figur 7.1, Landskapet under mesolitikum vid Lina myr med lokaler daterade till perioden (rosa) och yxbplatser (grön). Strandlinje 15 (blå linge), 16 (rosa linje) och 17 m.ö.h. (grön linje).

och i närheten till Västerbjärs (se figur 6.5, F).

Neolitikum är perioden då jordbruk och boskapsskötsel introduceras och det är inte förvånande att nyttjandet av mark och djur markant påverkar miljön. Trattbägarkulturen förändrar det gotländska landskapet med introduktioner av nöt, får/get, svin för djurhållning och jordbruk (Apel et al 2018: 9). Med dessa handlingar skapar TRB-kulturen nya miljöer efter deras behov och introduktionen av odling på Gotland. Pollenanalyser (Strandberg 2017: 44– 46) visar dock inga tydliga indikationer på sädesslag vid Lina myr förens cirka 2600 f.Kr. Däremot påpekar Strandberg (2017: 47–48) att pollendiagram inte alltid ger indikation på mänskliga aktiviteter och att inga utslag av sädesslag inte betyder att det inte förekom odling. Strandberg (2017: 48–49) påpekar även att kol förekom relativt oförändligt genom hela pollensekvensen vid Lina myr, men att det är osäkert om det är naturliga bränder eller mänskliga handlingar.

Inga lokaler finns i nuläget av kulturer (SNK eller STY) som efterträder TRB på Gotland. I dagsläget finns indikationer av dessa kulturer enbart som spridda lösfynd, liknande ornamentik på keramik samt begravningstraditioner som hittas i gropkeramiska lokaler, vilket även tolkas vara uttyck av en hybridkultur (Palmgren 2014; 2017; Palmgren & Martinsson-Wallin 2015).

Den gropkeramiska kulturen som istället är mer av en jägar-samlare ideal ekonomi verkar bli mer påverkad av miljön än vad människorna påverka den. Då ön saknade de stora bytesdjuren hjort och vildsvin, vanliga på andra håll bland jägar-samlare, fick invånarna att anpassa sig efter den nya faunan vilket resulterade i att man specialisera sig som säljägare (Eriksson 2004: 136–137).

Samtidigt förekommer stora mängder svinben vid ett antal av GRK-lokalerna. Svinbenen tolkas ha konsumerats under så kallade prestige fester (Wallin 2016: 413). Apel et al (2018: 9) menar att svinen introducerades under tidigneolitikum och återigen under mellan-neolitikum. Introduktionen under mellanneolitikum kan även varit tidigare svin som blivit vilda (se Ericksson 2004; Hägglund 2017).

En intressant tanke är hur stor den vilda svinpopulationen var under denna period och hur den, omedvetet kan ha påverkat miljön men även samhället. Under neolitikum ser Strandberg (2017: 45) en ökning av våtmarksområden vid Linamyrområdet, och menar att strandlinjeförskjutningen förmodligen är den huvudsakliga anledningen till denna ökning. Erica von Essen och Allen påpekar samtidigt att svin skapar små våtmarksområden när dem bökar, vilket kan tyda på att svinen haft en mindre medverkan i våtmarksblivandet vid Lina myr. von Essen och Allen (2015: 89–90) påpekar följande om vildsvin som en bidragande faktor för ekosystem:

The wild boar is an attractive ecosystem service provider and typically functions a keystone species because of its rooting and grubbing of the undergrowth and soil,

creating pools for mini-wetlands and facilitates nutrient uptake and cycling (Palacio et al., 2013; Sandom et al., 2013). Their work presents a natural alternative to the kind of mechanized ground preparation that is typically required for restoration in areas where dense ground vegetation inhibits seedling germination and tree establishment (Hille and den Ouden, 2004; Ashmole and Ashmole, 2010; Robertson, 2011). Indeed, Macmillan et al. (1998) present wild boars as the most “cost-effective” woodland restoration agents at present.

Introduktionen av svin kan ses som ett bra exemplar av Giddens (1984: 5–8) tankar om en medveten handling av en aktör med omedvetna konsekvenser. Vem eller vilka som har varit aktören/aktörerna är dock oklart. Aktören kan både ha varit en individ från trattbägarkulturen eller den gropkeramiska kulturen. För trattbägarkulturen är djurhållning en del av kulturen, vilket skulle betyda att en individ tillhörande TRB-kulturen medfört svinen till ön. För en individ tillhörande den GRK:a kulturen kan svin haft en speciell betydelse som en ceremoniell föda för prestigefester vilket också kan tyda på att det var GRK-kulturen som förde svinen till ön (Gill 2003: 148–152; Wallin 2016: 413). Studier av djurben från olika GRK-lokaler uppvisar olikheter mellan platserna, där vilda djur eller svin/husdjur förekommer mer på vissa platser (Wallin & Martinsson-Wallin 1992; Martinsson-Wallin 2008: 178–179; Apel et al 2018: 9). I nuläget är det fortfarande oklart om djuren haft en speciell betydelse, som totemdjur, eller ifall man jagat djuren under olika säsonger (Martinsson-Wallin 2008: 178–179).

Under stenåldern menar Österholm (1989: 191–192) i sin avhandling att människornas liv blev som mest påverkat av klimatförändringarna. Apel (et al 2018) menar att det var ett samspel mellan människan och miljön, där man började skapa sitt egna landskap under den atlantiska tiden men att miljön fortfarande var en stadig faktor i deras liv. Geologiska analyser från Lina myr (Barliaev 2017; Strandberg 2017) stärker Apels (et al 2018) teorier, med indikationer om begränsat mänskligt inflytanden över miljön. Hur mycket av det inflytandet som var medvetna handlingar är däremot oklart, men människan har ännu inte blivit en naturkraft som markant förändrar och påverkar miljön. Fyndspridningen för området ger även ett oklart resultat. Om det nordvästra området haft större betydelse med eller om jordbruket ger en väldigt missvisande bild av området är oklart.