• No results found

Miljööverdomstolens domskäl

Miljööverdomstolens domskäl

Preskription

Miljööverdomstolen finner att rätten till ersättning inte är preskriberad. Värdeminskning på fastigheten

Utredningen i målet ger inte stöd för Fortifikationsverkets påstående att det förutom flygbuller funnits ett flertal andra omständigheter som hindrat plan- läggning av bolagets fastighet V 5:1. Tvärtom har genom bl.a. TNs vittnes- mål framkommit att bullerstörningar från verksamheten på Malmen haft en avgörande betydelse för kommunens ställningstagande till frågan om plan- läggning av fastigheten.

I juli 1991 ansökte Fortifikationsförvaltningen om tillstånd till flyg- ningar med JAS. Till ansökan bifogades flygbullerkartor som utvisade att bolagets fastighet i dess helhet skulle komma att ligga innanför gränsen för FBN 55 dB(A). Ansökan kungjordes i september 1991.

Den utredning om flygbuller som fanns tillgänglig före 1991 års ansö- kan utgjordes av Akustikgruppens rapport 1981 och VIAK-rapporten 1988. Enligt Akustikgruppens rapport skulle de västra delarna av fastigheten efter en justering av flygvägarna vara belägna utanför gränsen för FBN 55 dB(A). Enligt VIAK-rapporten var 1988 endast de östra delarna av fastigheten belägna innanför gränsen för 55 dB(A) FBN. VIAK-apporten visade också att bullersituationen för fastigheten skulle kunna komma att förbättras i framtiden.

Stadsplanen för Tokarpsområdet fastställdes 1977 och området var färdigbyggt i början av 1980-talet. Enligt GA var Malmslätt ett intressant område för exploatering med hänsyn till antalet arbetstillfällen och tillgång- en till utbyggd service. Utredningen i målet får anses visa att det funnits ett visst bebyggelsetryck på Malmslätt under den aktuella tidsperioden. Med

77

hänsyn till de utredningar om flygbuller som fanns tillgängliga under 1980- talet, har det inte framstått som orimligt att förvänta sig att bostadsbebyg- gelse skulle kunna komma till stånd öster om Tokarpsområdet inom den västra delen av bolagets fastighet. Tillgången till befintlig infrastruktur och service i Malmslätt och närheten till Linköping har också bidragit till upp- komsten av förväntningar på att fastigheten i viss omfattning skulle kunna komma att bebyggas i framtiden. Enligt Miljööverdomstolen är det sanno- likt att del av fastigheten vid tiden innan tillstånd för flygning med JAS meddelades värderades högre än jordbruksvärdet. Den del av fastighetens marknadsvärde som överstigit jordbruksvärdet har utgjort ett förväntnings- värde. Detta förväntningsvärde torde i allt väsentligt ha fallit bort genom att tillstånd lämnats för flygningar med JAS.

Miljööverdomstolen finner således att bullerstörningen från Malmens flygfält orsakat att fastighetens marknadsvärde minskat i en omfattning som inte kan sägas vara obetydlig.

En sådan skada som det är fråga om i målet ersätts bara i den mån den störning som har orsakat denna inte skäligen bör tålas med hänsyn till för- hållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden (1 § tredje stycket miljöskadelagen). I förarbetena till bestäm- melsen (prop. 1985/86:83 s. 41) framhålls att det inte går att ange någon klar toleransgräns eller annat bestämt mått av störningar som den skade- lidande får tåla. Det hävdas vidare att förutom skadans art, omfattning och storlek också typen av skadegörande verksamhet kan komma att i någon mån spela in och att en skadelidande får tåla något mer vid verksamheter som är samhällsnyttiga än i andra sammanhang. Även gällande gränsvärden för immissioner och det förhållandet att de skadelidande är privatpersoner skall kunna vägas in. Det är alltså här fråga om en relativt fri skälighets- avvägning, där hänsyn får tas till olika faktorer.

I rättsfallet NJA 1988:376 (Torslandamålet) anges att omfattningen av störningar i omgivningen till den skadade fastigheten får beaktas vid skälig- hetsprövningen. I målet utgick inte ersättning för miljöskada.

I rättsfallet NJA 1999:385 (Dalarömålet) har Högsta domstolen i sitt ställningstagande lagt stor vikt vid i vilken utsträckning den skadelidande

78

kunnat förutse störningen samt om berörda fastigheter blivit i hög grad onyttiga för sina ägare. I målet utgick ersättning för miljöskada.

Malmslätt och dess omgivningar har under avsevärd tid varit utsatt för störande flygbuller på grund av verksamheten vid Malmen. Genom att flygningar med JAS numera tillåts på Malmen har bullersituationen försäm- rats. Förändringarna är dock inte större än att störningarna på grund av flyg- ningar med JAS måste anses ortsvanliga i Malmslätt och dess omgivningar.

Verksamheten vid Malmen får anses i hög grad samhällsnyttig. Det har sedan början av 1980-talet varit klart att i vart fall de östra delarna av bolagets fastighet inte kan användas för bostadsbebyggelse på grund av störande flygbuller. Sådant buller har däremot inte hindrat att viss bebyggelse skulle kunna komma tillstånd på de västa delarna. Det förhöjda marknadsvärde som bolagets fastighet tidigare haft motiverades sålunda av förväntningar på att vissa delar av den skulle kunna komma att bebyggas i framtiden. Dessa förväntningar fanns emellertid inte konkretiserade genom t.ex. kommunalt förankrade planläggningsåtgärder. Med hänsyn till detta måste förväntningarna framstå som mycket osäkra. Det är därmed svårt att objektivt fastställa skadans omfattning. Detta i kombination med den mycket stora samhällsnyttan och förhållandet att variationer i flygbullrets omfattning, utbredning och intensitet varit något man haft att räkna med i orten talar för att toleransgränsen måste sättas högt. Det bör också vägas in att förlust av förväntningsvärden endast ersätts i mycket begränsad utsträck- ning vid tvångsförvärv – den s.k. presumtionsregeln i 4 kap. 3 § expropria- tionslagen – och inte alls vid t.ex. naturvårdsrestriktioner samt att förvänt- ningsvärden för att kunna realiseras ytterst är beroende av kommunala posi- tiva planbeslut.

Någon utredning om storleken på värdeminskning har inte presenterats i målet. Skadans storlek kan därmed inte tjäna till ledning för bedömningen av om störningen får tolereras. Det har inte heller framförts någon närmare utredning om tillgång och efterfrågan på exploateringsmark för bostads- bebyggelse i Linköping vare sig vid värdetidpunkten, i början av 1990-talet, eller på viss sikt som kunnat visa att bolagets fastighet skulle ha varit attrak- tiv för exploatering om inte tillstånd till flygningar med JAS meddelats.

79

Bolagets fastighet är taxerad som jordbruksfastighet och utgörs till större delen av produktiv åkermark. Det bör i skälighetsprövningen också vägas in att störningen inte påverkar möjligheterna att använda fastigheten för det ändamålet.

På grund av det anförda och med beaktande såväl av skadans art som av att verksamheten vid Malmens flygfält i hög grad är samhällsnyttig, finner Miljööverdomstolen att bolaget inte förmått visa att den skada som bolaget åsamkats på grund av bullerstörningarna inte skäligen får tålas vid en jämfö- relse med förhållandena på orten och i övrigt.

Förgävesprojektering och framtida arbetsintäkter

UT har på eget initiativ bestämt sig för att undersöka förutsättningarna för och i övrigt förbereda en kommande exploatering av fastigheten. Av vitt- nesmålen har framkommit att kommunen vid ett flertal tillfällen avrått UT från att lägga ned ytterligare arbete på projektet. Samma besked har han även fått från Fortifikationsverket. Med hänsyn till omständigheterna i detta fall är det skäligt att UT själv får bära kostnaderna för det arbete han lagt ned.

I målet finns ingen övertygande utredning om att UT eller de stiftelser han bildade hade förutsättningar att var för sig eller tillsammans i egen regi genomföra ett projekt innefattande flera hundra bostäder. Det har heller inte framkommit något som tyder på att Riksbyggen eller någon annan exploatör skulle komma att ge UT en framskjuten roll vid en kommande exploate- ringen av Wäröfastigheten. Tvärtom har OA berättat att projektledning och administration av finansieringen skulle skötas av personer knutna till Riks- byggens Linköpingskontor och inte av UT.

På grund av det anförda finner Miljööverdomstolen att bolaget inte visat att någon ersättningsgill skada uppkommit såvitt avser förgävesprojektering och framtida arbetsintäkter.

Då således inte heller yrkandet om ersättning för förgävesprojektering och framtida arbetsintäkter skall bifallas skall fastighetsdomstolens domslut fastställas.

80 Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall bolaget ersätta Fortifikationsverket för rättegångs- kostnader i Miljööverdomstolen. Fortifikationsverket får anses skäligen tillgodosett med 200 000 kr för ombudsarvode. Yrkad ersättning för utlägg är skälig.

81

Beslut den 17 mars 2004 i mål nr M 1514-04