6 Drivkrafter i form av lagar och regler
6.2 Miljöbalken
Kunskapskravet i miljöbalken ( 2 kap 2 §) riktar sig till var och en som vidtar en åtgärd inom ramen för miljöbalkens mål. Att relevant miljöinformation finns till- gänglig är bl.a. av vikt för att hänsynsregeln om produktval ( 2 kap 2 §) ska kunna tillämpas. Kunskapskravet kan preciseras bl.a. vid tillståndsgivning av miljöfarlig verksamhet. Dessa verksamheter bidrar idag inte i så hög grad till prioriterade mil- jöproblem kopplade till produktkedjor och mycket få av miljörapporterna från
54
verksamheterna innehåller idag utsläppsdata kopplat till själva produkterna. Den information som miljörapporterna bidrar med är i högsta grad inriktad på utsläpp under produktionsfasen och är begränsad till prioriteringarna enligt FMH-bilagan.
6.3 Producentansvar
Införandet av producentansvar har bl.a. medfört en ökad efterfrågan på miljöinfor- mation för att kunna klara lagstiftningens krav på innehåll av vissa ämnen. Åter- vinningsindustrin har behov av information om ämnen som kan försvåra återvin- ningsprocessen och uppger att det behövs ökad information om tillsatser i bl.a. plastmaterial för att kunna öka återvinningen av plast.
Både bil- och elektronikindustrin är exempel på branscher som har utarbetat egna informationssystem. Dessa branscher präglas av stora och kraftfulla aktörer som kan ställa krav på sina underleverantörer. Underleverantörer liksom avfalls- hanterare och återvinnare informeras, t.ex. via listor, om vilka ämnen som inte får förekomma. Reglerna för producentansvar innehåller även informationsplikt gent- emot konsumenterna om innehåll av farliga ämnen, deras egenskaper och hur den uttjänta varan ska omhändertas.
6.4 Kemikalielagstiftning
6.4.1 Information om farliga ämnen i varor
Det nuvarande förslaget till EU:s nya kemikalielagstiftning, REACH, förväntas innehålla vissa regler om registrering och notifiering av farliga ämnen som ingår i varor, vilket har betydelse främst för de varor som importeras till EU. I det nu ak- tuella förslaget finns det krav på att information om innehåll av särskilt farliga ämnen i varor ska lämnas till yrkesanvändare, men inte till privatkonsumenter. Ett villkor för detta är att den totala volymen av ämnet är över 1 ton per företag och år, och att ämnet ingår över en viss halt. Införandet av REACH kommer sannolikt att leda till att informationen förbättras men informationen om farliga kemiska ämnen kan i ökad utsträckning behöva utformas som regler för att täcka produktutveckla- res, konsumenters, återvinnares och andras behov
Reglerna för kemiska ämnen och produkter ställer även krav på information till användare och konsument. RoHS-direktivet kräver bl.a. att tillverkare verifierar att produkterna inte innehåller något av de sex ämnen som direktivet begränsar. Detta resulterar i en kraftig insats längs hela produktkedjan att från ett stort antal leveran- törer få fram och verifiera ämnesinformation. Denna indirekta insats kan möjligen utgöra en av de största effekterna med direktivet när det gäller information. Regeringens bedömning är att delmål 2 för miljömålet Giftfri Miljö om informa- tion om farliga ämnen i varor blir svårt att nå inom utsatt tid.55 När det gäller andra typer av varor än kemiska produkter ger varken nuvarande EG-regler, REACH eller frivilliga system en tillfredställande information. Regeringen bedömer därför
55
att ytterligare kraftfulla åtgärder krävs för att nå så hög grad av måluppfyllelse som möjligt. Kemikalieinspektionen presenterade hösten 2004 ett regeringsuppdrag med ett förslag till system för information om kemikalier i varor. Kemikalieinspek- tionen hävdar bl.a. att lagstiftning som t.ex. arbetsmiljöregler, ramdirektivet för vatten och produktdirektiv, utgör en stark drivkraft för informationsbehovet om kemikalier.56 Kemikalieinspektionen föreslår tre kravnivåer för information om ämnen som ingår i varor baserat på ämnens farlighet: 1) för särskilt farliga ämnen som ingår i varor ska information alltid lämnas 2) för vissa andra farliga ämnen ska information lämnas när de ingår i produkter vars användning orsakar exponering av människor och miljö. 3) Konsumenter ska ha rätt att på begäran få veta om det ingår farliga ämnen i en vara som de köper. Dessutom föreslår Kemikalieinspek- tionen fler strategier för hur dessa krav kan införas. Regeringen har på basis av Kemikalieinspektionens förslag bl.a. lagt fram ett preliminärt förslag till förstärk- ning av krav på information för ämnen i varor under REACH-förhandlingarna. Kemikalieinspektionen föreslår även att krav på att information lämnas för andra ämnen med vissa farliga egenskaper skulle kunna utvecklas inom befintliga pro- duktdirektiv. Slutligen föreslås att en rättighet, baserad på Århuskonventionen, att på begäran få veta om något farligt ämne ingår i varor kan införas i första hand genom att komplettera REACH. I miljömålspropositionen57 upprepar regeringen Kemikalieinspektionens slutsats och anser att det för alla ämnen som är klassifice- rade som farliga bör finnas en rättighet att på begäran få information om de ingår i varan. Detta ska i första hand drivas i REACH, men även aktualiseras i samband med EG:s produktdirektiv. Naturvårdsverket stödjer Kemikalieinspektionens för- slag att närmare utreda möjligheten för en sådan rättighet inom REACH-
förordningen, men även i andra produktdirektiv. Det är dock även viktigt se över möjligheterna att utvidga rätten till att gälla fler ämnen och annan miljöinforma- tion, samt vilka konsekvenser detta kunde ge. En rätt att på begäran få information är viktig för att privata och offentliga konsumenter ska kunna göra medvetna val mellan mer eller mindre miljö- och/eller hälsobelastande produkter. Se vidare av- snitt 6.8.
6.4.2 Säkerhetsdatablad
Alla tillverkare och importörer av kemiska produkter ska enligt lagstiftningen ta fram säkerhetsdatablad om farliga kemiska produkter för att lämna till kunden senast när produkten tas i bruk. Säkerhetsdatabladen innehåller information om produktens ingående hälso- och miljöfarliga ämnen, dess hälso- och miljöegenska- per, och råd/anvisningar om dess förvaring, handhavande och transporter.
Enligt lagen ska säkerhetsdatablad lämnas till den som yrkesmässigt köper en kemisk produkt. Säkerhetsdatabladen kan dock komma till nytta på många olika sätt, bl.a. i olika inköpssituationer. De används ofta som verktyg för att förmedla miljö- och hälsoinformation till t.ex. produktdesigners. Informationen vänder sig primärt till professionella användare. Som verktyg för att i en inköpssituation
56
Kemikalieinspektionen (2004), Information om varors innehåll av farliga kemiska ämnen
57
kunna bedöma hälso- och miljörisker, behövs dock ofta kompletterande informa- tion. Vissa företag lägger ut sina säkerhetsdatablad på webbsidor. Företagen har ansvar för de produkter de sätter ut på marknaden och det är viktigt att de tar sitt ansvar för att producera tillräcklig information i säkerhetsdatablad. Även uppfölj- ningen, som i flera sammanhang upplevts bristfällig, behöver uppmärksammas för att lagstiftningen ska bli mer effektiv.
REACH innebär att direktivet om säkerhetsdatabladen ska justeras inom några år och information som ska tas fram inom REACH ska då inkluderas i säkerhetsda- tabladet. Detta kommer troligen att leda till att det finns bättre uppgifter om ämnen och i förlängningen att säkerhetsdatabladen blir bättre.