• No results found

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enligt 9 kap miljöbalken

Dom den 12 mars 2004 i mål nr M 487-04 Underinstans: Växjö tingsrätt, miljödomstolen

Etapp 5: Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enligt 9 kap miljöbalken

för hela projektet.

Fortsättningen av kungörelsen avsåg endast synpunkter m.m. på Etapp 1. I den överklagade domen (1.2 Ändring av etappindelningen) har miljödom- stolen beslutat om ändring av etappindelningen enligt följande. Sedan pröv- ning skett av Etapp 1 – 3 i skilda huvudförhandlingar och särskilda domar meddelats för varje etapp, skall prövning av dessa etapper ske enligt 9 kap. miljöbalken vid en gemensam huvudförhandling och i en gemensam dom. Därefter skall prövning ske av etapp 4 (Lockarp) enligt såväl 9 kap. som 11 kap. miljöbalken vid en senare gemensam huvudförhandling och i en gemensam dom. Det anges vidare att, för det fall att några frågor från de olika delprövningarna av Etapp 1 – 3 enligt 11 kap. miljöbalken skulle finnas kvar, kommer dessa att tas upp till slutlig behandling i samband med prövningen av dessa etapper enligt 9 kap. miljöbalken.

I den nu överklagade domen har miljödomstolen lämnat Banverket till- stånd enligt 11 kap. miljöbalken till bortledning av grundvatten m.m. för utförande av Citytunnelprojektet i Malmö. Tillståndet omfattar att i sam- band med byggande av förgreningsdel, stationsdel och ramp vid Malmö C anlägga uttags- och återinfiltrationsbrunnar, leda bort viss mängd grund- vatten samt återinfiltrera erforderliga mängder grundvatten. Vidare lämnas tillstånd till att riva befintliga broar över Suellskanalen, anlägga tunnel i kanalen och att över tunneln anlägga en ny bro, att under byggskedet lägga ut tre bankar över kanalen och Inre hamnen, att fylla ut och flytta del av kaj i Inre hamnen samt att anlägga och tillfälligt bibehålla sedimentations- bassäng i Inre hamnen. Slutligen avser tillståndet rätt att anlägga och till- fälligt bibehålla en vattenport i kanalen vid Slottsbron och med den reglera vattencirkulationen i kanalerna runt Gamla Staden.

Miljödomstolen har i domen, med anledning av regeringens villkor, före- skrivit villkor dels avseende sättningar i vissa fastigheter, dels för återinfil- tration av grundvatten och för kompletterande infiltration av bl.a. havsvatten

62

(1.3 Villkor med anledning av regeringens villkor). Miljööverdomstolen noterar att sistnämnda villkor har meddelats utan hinder av att Banverkets yrkande om tillstånd till uttag och infiltration av havsvatten har avvisats i domen. I domen (1.6 Bemyndigande för länsstyrelsen) bemyndigas vidare länsstyrelsen att i förekommande fall bestämma kvalité på det infiltrerade havsvattnet. Miljödomstolen har därutöver föreskrivit ytterligare villkor (1.3.2 Ytterligare villkor för tillståndet och 1.4 Övriga villkor).

Miljööverdomstolen gör följande överväganden i fråga om förutsätt- ningarna för att avgöra målet genom deldomar i enlighet med miljödomsto- lens uppdelning.

Enligt 22 kap. 26 § miljöbalken får miljödomstol genom deldom i vissa fall avgöra frågan om verksamhetens tillåtlighet eller ge tillstånd till bråds- kande arbeten. Vidare kan deldom komma att meddelas med anledning av att domstolen vid meddelande av tillstånd skjuter upp vissa frågor enligt 22 kap. 27 § miljöbalken. Ingen av bestämmelserna är tillämplig i detta fall.

I ansökningsmål kompletteras de processuella bestämmelserna i miljö- balken av rättegångsbalkens tvistemålsregler enligt 20 kap. 3 § första stycket miljöbalken.

Bestämmelser om deldom finns i 17 kap. 4 § rättegångsbalken. Förut- sättningen för att ge deldom är, enligt bestämmelsens första stycke första mening, att käromålen kan särskiljas. Miljööverdomstolen återkommer till denna fråga längre fram.

Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att förutsättningar att dela upp prövningen i och för sig finns vad avser de delar av Banverkets ansökan som gäller tillstånd till vattenverksamhet, eftersom ansökan i dessa delar avser skilda geografiska områden och vattenverksamheten inte heller på annat sätt förefaller ha nödvändigt samband.

Miljööverdomstolen gör vidare, som miljödomstolen, bedömningen att gränsdragningsproblem däremot skulle uppkomma beträffande vissa effek- ter av den miljöfarliga verksamheten vid en uppdelning av prövningen på motsvarande geografiska avsnitt.

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens uppfattning att det finns svå- righeter att i målet skilja frågor om skada genom sättning på grund av ändrat

63

grundvattentryck från sättningsskada orsakad av byggvibrationer m.m. Det förefaller utan tvekan riktigt att göra en samlad prövning av dessa frågor. Den överklagade deldomen innehåller, utöver villkor om sättningar och vibrationer, även villkor i andra frågor som rör miljöfarlig verksamhet. Det gäller villkor om utsläpp till vatten och villkor för att tillföra det kommunala avloppsnätet vatten innehållande s.k. borrkax (1.4 Övriga villkor, a och h).

Miljödomstolen har också meddelat villkor med avseende på användan- det av kemiska produkter i projektet (1.4 Övriga villkor, g).

Ytterligare en fråga som rör miljöfarlig verksamhet utgörs av miljö- nämndens yrkande att villkor skall fastställas med avseende på föroreningar i återinfiltrerat grundvatten (domen s. 46). Miljödomstolen har prövat yrkandet och finner att det saknas anledning att föreskriva rening av det grundvatten som skall återinfiltreras. ( 7.6.1 Infiltration av grundvatten m.m.).

Det kan vidare sättas i fråga om miljöfarlig verksamhet i form av buller från anläggandet av spontvägg för byggropar prövats i målet. Fastighetsäga- re har i miljödomstolen yrkat att viss teknik skall användas vid dessa arbe- ten och såvitt framgår av handlingarna grundar sig yrkandet på att mindre vibrationer förväntas vid yrkad byggmetod men också att lägre buller då anses uppkomma. Miljödomstolen har ogillat yrkandet om viss byggteknik och anfört att värden för de immissioner som kan tillåtas har meddelats.

Vad som nu har redovisats visar enligt Miljööverdomstolens mening att det i flera avseenden föreligger svårigheter att på ett konsekvent sätt skilja ut prövningen av frågor som avser vattenverksamhet från prövningen av miljöfarlig verksamhet. Då det därmed föreligger svårigheter att på ett be- stämt sätt fastställa vad som prövats genom deldomen uppkommer det, såsom AB Centralposthuset pekat på, oklarhet avseende vilka frågor som vunnit rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken.

Den situationen kan vidare uppkomma att miljödomstolen i en dom avgör en fråga som efter det att domen vunnit laga kraft visar sig även ha samband med prövningen av en senare del av målet. Detta gäller särskilt som företrädare för allmänna intressen och sakägare inför behandlingen av Etapp 1 inte ens beretts möjlighet att ingå i svaromål och framställa yrkan- den i målet i dess helhet. Det går vidare inte heller att bortse från risken i ett

64

mål av denna omfattning att uppdelningen kan leda till att vissa frågor kan komma att falla utanför prövningen.

Även om det i ett mål av detta slag inte är okomplicerat att fastställa vad som skall anses vara skilda käromål, visar redan det nu anförda att förutsätt- ningen enligt 17 kap. 4 § rättegångsbalken om att käromålen skall kunna särskiljas närmast lägger hinder i vägen för att dela upp målet på det sätt som skett. En uppdelning av detta slag strider dessutom mot ett av miljöbal- kens grundläggande syften att det skall göras en samordnad prövning av samtliga störningar från en verksamhet. Däremot kan samma invändningar inte riktas mot att handlägga Etapp 4, Lockarp, separat.

Både Banverket och miljödomstolen har pekat på möjligheten att till- lämpa reglerna om omprövning i 24 kap. miljöbalken om det skulle finnas behov av att ändra i redan bestämda villkor. Eftersom särskilda förutsätt- ningar emellertid krävs för omprövning och ändring av villkor m.m. och då en sådan ansökan inte kan göras av annan än tillståndshavaren och vissa myndigheter och följaktligen inte av sakägare, anser Miljööverdomstolen att de nu nämnda reglerna inte skulle kunna lösa några av de ovan angivna problemen med en uppdelad prövning.

Miljödomstolen har som skäl för att dela upp prövningen framhållit målets stora omfattning och att prövningen av hela målet vid en enda huvudförhandling med det omfattande material som ansökan innehåller skulle bli närmast ohanterlig. Det är förvisso ett omfattande material men de processuella bestämmelserna ger på olika sätt utrymme för handläggningen av omfattande och tidskrävande mål, t. ex. genom att skilda förhandlingar hålls för olika frågor men att en gemensam dom meddelas. Miljööverdoms- tolen anser därför att enbart dessa omständigheter inte kan motivera an- vändningen av deldomsinstitutet. Inte heller den omständigheten att rege- ringen i ett särskilt beslut har prövat tillåtligheten eller vad Banverket anfört om att dess ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken är frivillig utgör enligt Miljööverdomstolen tillräckliga skäl för en sådan användning.

Miljööverdomstolen finner sammanfattningsvis att en uppdelning av prövningen av Banverkets ansökan på skilda etapper som avgörs genom deldomar utgör ett sådant rättegångsfel som avses i 50 kap. 28 § rättegångs- balken. Felet kan antas ha inverkat på målets utgång.

65

Miljööverdomstolen inser att en återförvisning av målet kommer att med- föra stora olägenheter och kostnader och har därför noga övervägt om inte någon möjlighet kan finnas att ändå avhjälpa felet här.

I det nu överklagade målet kan en sammantagen prövning av både vattenverksamheten och den miljöfarliga verksamheten inte göras av Miljö- överdomstolen. När det gäller en framtida överprövning av kommande del- domar är det parterna som styr i vilken utsträckning dessa kommer under Miljööverdomstolens bedömning, varför inte heller då en samlad prövning kan förutses. Ett fel som består i att miljödomstolen inte har gjort en samlad prövning av alla projektets effekter kan – i den mån det påverkat utgången – för övrigt aldrig avhjälpas i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen finner mot bakgrund av vad som nu har anförts att felet inte kan avhjälpas här. Den överklagade domen skall därför undanröjas och målet visas åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

66

Dom den 15 mars 2004 i mål M 5528-03