Miljökonsekvensbeskrivningen till en Natura 2000-prövning

En miljökonsekvensbeskrivning skall enligt 6 kap. 1 § miljöbalken finnas i en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a §. Den miljökonsekvensbeskrivning som ska ingå i en ansökan om tillstånd enligt 7 kap 28 a § ska alltid inne- hålla uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap 28 b § och 29 §. Om en miljö konsekvensbeskrivning har upprättats enbart för en prövning enligt 7 kap 28 b § och 29 § behöver beskrivningen endast innehålla de uppgifter som behövs för den prövningen. Detta innebär att miljökonsekvensbeskriv- ningen inte behöver omfatta de övriga krav som tas upp i 6 kap 7 § om inte detta behövs för prövningen. De uppgifter som kan komma att behövas för

prövningen varierar beroende på verksamheten och åtgärdens art och omfatt- ning och för vilka syften det aktuella området har förtecknats. Vilka uppgifter som behövs bör klargöras i samrådet med länsstyrelsen.

Konkret ledning om vad som ska belysas i miljökonsekvensbeskriv- ningen kan hämtas i länsstyrelsernas bevarandeplaner för respektive Natura 2000-område. Dessa planer ska konkretisera bevarandesyftet och ta fram bevarande mål för att klargöra områdets bidrag till gynnsam bevarandestatus för ingående arter och/eller naturtyper. I bevarandeplanerna framgår också vilka åtgärder som är särskilt känsliga i områdena.

Upplägg i kapitlet 3.3 om Natura 2000-MKB:n 3.3.1 Uppgifter som behövs för prövningen 3.3.2 Kumulativa effekter

3.3.1 Uppgifter som behövs för prövning enligt 7 kap 28 b § och 29 §§ I miljökonsekvensbeskrivningen ska de direkta och indirekta effekterna som verksamheten, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder, kan medföra på naturvärdena i Natura

2000- området identifieras, om möjligt kvantifieras och beskrivas. Syftet är att verksamhetsutövaren ska ta fram ett beslutsunderlag som möjliggör en bedömning om verksamheten kan tillåtas enligt 7 kap 28 b § miljöbalken, Miljökonsekvensbeskrivningen bör avse verksamheten eller åtgärdens påverkan på den livsmiljö eller art som pekats ut. Det är viktigt att den möjlig- gör en bedömning av om verksamheten kommer att skada naturtyperna eller orsaka en betydande störning på arterna och bör beskriva hur verksamheten kan påverka området som helhet betraktat, områdets ekologiska struktur och funktion och dess motståndskraft. Vägledning för vad som typiskt sett kan utgöra en påverkan framgår av de art- och naturtypsvisa vägledningar som Naturvårdsverket tagit fram (finns på Naturvårdsverkets webb). Dessa är dock generella och inte specifika för de enskilda områdena. I bevarandeplanerna kommer mer områdesspecifik information om vad som kan skada/störa att anges.

I det fall det saknas en bevarandeplan och en beskrivning av bevarandes- yftet behöver verksamhetsutövaren redovisa hur verksamheten eller åtgärden kan påverka områdets möjlighet att bidra till upprätthållandet av den gynn- samma bevarandestatusen för arterna och naturtyperna. Se vidare i kap 1.8 om gynnsam bevarandestatus. I de fall en bevarandeplan finns blir det lättare att utläsa hur åtgärden/verksamheten kan påverka bevarandemålen eftersom den beskriver hur gynnsam bevarandestatus ska upprätthållas och vad det innebär. Till exempel hur livsmiljöns strukturer och funktioner påverkas. Det är också viktigt att notera att arternas livsmiljö inte behöver vara N2000- naturtyper. Det bör även framgå hur naturtypernas typiska arter påverkas, eftersom dessa också ska upprätthållas eller återställas i gynnsam bevarande- status. Vilka de typiska arterna är för respektive naturtyp framgår av de natur- typsvisa vägledningarna på Naturvårdsverkets webb.

Exempelruta 11: Mark- och miljödomstolens dom 2011-02-22 i målet M 3488-10, ”Karlshamns hamn”.

I målet fann Mark- och miljööverdomstolen att det förhållandet att det än så länge fanns brister i kunskaperna om utbredning, bevarandestatus m.m. för de naturtyper som ett marint Natura 2000-område avsåg att skydda, kunde inte leda till ett minskat skydd för det samma. Bristen på kunskap ska inte gå ut över naturmiljön, utan bör drabba den stö- rande verksamheten.

Naturvårdsverket tolkar rättsläget som att när det är oklart var skyddade naturtyper och arter finns samt vilken status de har bör försiktighetsprinci- pen tillämpas. Bevisbördan ligger på verksamhetsutövaren som måste kunna visa att de sökta åtgärderna inte påverkar de skyddade arterna och natur- typerna på ett otillåtet sätt. Det innebär att i ett läge med brist på kunskap behöver verksamhetsutövaren antingen skaffa sig kunskapen eller endast göra åtgärder där det finns tillräcklig kunskap för bedömningen om skada eller en betydande störning riskerar uppkomma.

3.3.2 Kumulativa effekter

Vid tillståndsprövningen är det inte enbart den påverkan den aktuella verk- samheten eller åtgärden kan få på Natura 2000-området som ska prövas utan även kumulativa effekter, dvs. hur verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter och åtgärder samman taget kan påverka området. En åtgärd behöver inte i sig innebära en skada/betydande störning, men kan tillsammans med t ex åtgärder som finns med i en beslutad detaljplan eller pågående åtgärder/verksamheter som redan bedrivs i området innebära att gränsen för skada/betydande störning över- skrids. Det kan också finnas samverkande effekter från en enskild verksamhet eller åtgärd som behöver redovisas och beaktas i tillståndsprövningen.

Planerade verksamheter eller åtgärder anser Naturvårdsverket kan vara; sådana som finns med i beslutade bygglov, detaljplaner, översiktplaner, kon- cessioner, vägutredningar eller arbetsplaner. Även andra åtgärder som fått till- stånd eller dispens eller som tillåtits efter en samrådsprocess.

I MKB:n ska möjliga kumulativa effekter inom hela det område inom vilket en påverkan kan ske på Natura 2000-värdena redovisas. En beskrivning av kumulativa effekter är en uppgift som behövs för prövningen enligt 7 kap 28 b § miljöbalken. I fall när ett områdes naturliga processer och/eller eko- logiska funktionalitet redan är kraftigt påverkad av andra verksamheter, eller där exploateringstrycket är hårt ställs särskilt höga krav på redovisning av kumulativa effekter (Se Mark- och miljööverdomstolens dom i mål 11693-13, exempelruta 11). Detta innebär att prövningsmyndigheten ska beakta påver- kan inte bara från planerade och nyligen genomförda projekt, utan också från verksamheter som påverkat Natura 2000-området under lång tid.

Exempelruta 12: Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 december 2014 i mål nr M