• No results found

Miljörapporteringen en belastning eller inte?

Få ifrågasätter arbetet för en god miljö

Vår generella bild är att de företag som intervjuats anser att miljöbalkens krav på att arbeta för god miljö och hållbar utveckling är accepterad. Ingen ser miljöper- spektivet som enbart en pålaga. De vi intervjuat har förvisso miljöfrågor som sitt ansvarsområde, men de uppger samtidigt att de över tid mötts av ökad förståelse för miljöfrågan internt, exempelvis genom att det har varit lättare att få in under- lagsuppgifter till miljörapporteringen.

Utifrån resultaten från enkäten ser vi också att huvuddelen av verksamhetsutövarna anser att miljörapporteringen är ett viktigt led för miljöarbetet. Nästan tre fjärdede- lar instämmer helt eller till största del i påståendet ”Miljörapporteringen är ett vik- tigt led för miljön i stort”. Se figur 6 nedan.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

Instämmer helt Instämmer till största del Instämmer delvis Instämmer inte alls Vet ej

Figur 6. Verksamhetsutövarnas inställning till påståendet ”Miljörapporteringen är ett viktigt led för miljön i stort” – i procent.

Företagen anser kraven vara rimliga

Frågan om kraven är rimliga visade sig vara något svår att svara på för verksam- hetsutövarna, då varje företags situation, storlek och organisation påverkar svaret. Många lyfter också fram olika perspektiv i frågan. Överlag visar dock intervjusva- ren att de flesta verksamhetsutövarna anser att kraven som finns i föreskrifterna är rimliga i termer av att de inte kräver en orimligt stor arbetsinsats. Ett par företagare uttrycker också att miljörapporteringen i sig egentligen inte är en belastning, jäm- fört med de krav på återrapportering som kommer från andra håll. Det är summan av alla myndigheters krav som ger en belastning.

Bilden från intervjuerna att miljörapporteringen innehåller rimliga krav, förstärks av resultaten från SMP-enkäten, där nära 80 procent av dem som besvarat enkäten instämmer helt eller till största del i påståendet ”Omfattningen av uppgifterna som rapporteras in är rimlig (typ och mängd)”. Knappt 20 procent instämmer delvis eller inte alls i påståendet. Se figur 7.

0 10 20 30 40 50 60 70

Instämmer helt Instämmer till största del Instämmer delvis Instämmer inte alls

Figur 7. Verksamhetsutövarnas inställning till påståendet ”Omfattningen av uppgifterna som rapporteras in är rimlig (typ och mängd)” – i procent.

När det gäller nivån på de krav föreskrifterna omfattar, framkommer synpunkter som går åt olika håll: många större företag anser att kraven är för generella för att kunna tillföra deras verksamhet något, medan andra, främst något mindre företag, menar att föreskrifterna är för detaljerade och enbart anpassade till vissa branscher. Från flera branscher efterlyses dock föreskrifter som bättre speglar deras specifika verksamhet.

Våra intervjuer visar också att de flesta anser att de har nytta av de krav som miljö- rapporteringen ställer. Några uttrycker det som att lagstiftningen är så pass inarbe- tad och självklar ”att det inte är så många som ifrågasätter den längre” och att allt detta ändå krävs enligt egenkontrollen. Någon anser dock att miljörapporten är för tunn och innehåller för få uppgifter för att ha ett egentligt värde i företagets miljö- arbete. Detta företag kompletterar redovisningen i SMP genom att ta fram egna, mer detaljerade redovisningar. Någon annan menar att utvecklingen av miljörap- porteringen över tid har varit bra och gått i rätt riktning:

”Den rapport som skickades till länsstyrelsen förr var ju en tjock pärm, med olika detal- jerade beskrivningar. Att man drog ned på vad som skulle rapporteras tror jag var för att länsstyrelsen tyckte att det var för tungjobbat med de tjocka luntorna, det var egent- ligen inte vi som ansåg det --- och i dag är det inte så stort jobb att få fram de där siff- rorna.”

Föreskrifterna är viktiga som rättesnöre, uppger ett företag som har verksamhet i flera län:

”Jag ser föreskrifterna som ett sätt att försöka harmonisera miljörapporteringen i Sveri- ge. Tidigare har ju olika myndigheter krävt in uppgifter på olika saker. - - - När vi försö- ker harmonisera inom vårt företag och göra likadant överallt så stöter vi på patrull hos de här olika myndigheterna.”

Kan och bör miljörapporteringen minskas ytterligare?

En fråga i intervjuerna berörde vilka delar av miljörapporteringen som skulle kun- na tas bort eller minskas, och därigenom innebära en lättnad för företagen. Förutom några detaljuppgifter (tekniska lösningar i SMP, föreskrifternas framställning och större flexibilitet på inrapporteringsdatum) anser inte företagen att det finns något särskilt som borde tas bort ur föreskrifterna. Flera menar dock att uppgifter i stället borde tillkomma, uppgifter om sådant som de själva behöver för uppföljning av sin verksamhet.

På frågan om hur verksamhetsutövarna ser på möjligheten att lämna miljörapport vartannat år i stället för varje år som nu, är det få som ser några egentliga vinster. Ett företag instämmer i påståendet och anser att det skulle ge dem hälften så myck- et arbete. De övriga ser ingen egentlig fördel, utan menar i stället att en rapporte- ring vartannat år skulle göra att mer glöms bort. De menar att dagens system till stor del är en enkel årlig rutin, vilket gör den onödig att förändra.

Kraven ligger på en lagom nivå för miljörapportering – men ytterligare uppgifter skulle underlätta för tillsynsmyndigheten

Genom intervjuerna med tillsynsmyndigheterna ges en generell bild av att de upp- gifter som ska rapporteras in ligger på en relativt lagom nivå enligt föreskrifternas krav. Detta överensstämmer med resultatet från enkäten i SMP – här ombads till- synsmyndigheterna att ta ställning till påståendet ”Kraven som ställs på verksam- hetsutövarnas rapportering är rimlig”. Som figur 8 visar, instämmer två tredjedelar av de svarand helt eller till största del.

0 10 20 30 40 50 60

Instämmer helt Instämmer till största del

Instämmer delvis Instämmer inte alls

Figur 8. Tillsynsmyndigheternas inställning till påståendet ”Kraven som ställs på verk- samhetsutövarnas rapportering är rimlig” – i procent.

Även om många anser att kraven ligger på en rimlig nivå i dag pekar de flesta till- synsmyndigheterna ut ett dilemma – färre uppgifter är bra för verksamhetsutövarna samtidigt som myndigheterna själva har behov av ytterligare uppgifter. Med de över tid minskade kraven anser några av dem att de är tvungna att ta in uppgifterna på annat sätt. Så här uttrycker sig en tjänsteman:

”Det finns ju en avvägning där, för vår del är det ju bra om man får in ganska mycket uppgifter, det underlättar ju tillsynen, vi följer ju upp miljörapporten när vi gör tillsyn. Så man skulle ju kunna tänka sig fler uppgifter. Men det får inte bli för krångligt för verk- samhetsutövarna. Det försvann ju uppgifter om avfall, vi kan begära in sådant vid sidan om. Men det har vi inte gjort. Det man kan göra är ju att ta in uppgifterna separat när man är ute på tillsyn.

När det gäller just den frågan finns en tudelning i intervjumaterialet. Hälften säger att de begär in uppgifter utöver föreskrifternas krav och motiverar det med behovet av statistik och möjligheten att se tendenser men också för att underlätta annan rapportering som myndigheten är skyldig att utföra. Vid en myndighet pekar man bland annat på att man arbetar med vattendirektivet och har mycket nytta av de uppgifter som kommer in utöver det som lämnas via miljörapporten ”hade vi inte haft siffrorna i vår databas då hade det varit kört”. För att vattenrapporteringen skulle underlättas för man även fram en önskan om ett helhetssystem som också omfattade C-anläggningarna.

Den andra halvan menar att de inte begär in uppgifter utöver vad miljörapporten kräver. Någon pekar dock på att verksamhetsutövare fortsätter att rapportera in sådant som de tidigare gjort. ”Den dag de kommer på att de inte behöver göra det påverkas vår statistik.” Ytterligare en förklaring till varför man begär in uppgifter utöver vad som krävs relateras till SMP: ”I och med att SMP:s rapportering inte är likadan som vi har här på våran länsstyrelse så blir det ju komplicerat, sen kräver vi dessutom in ytterligare uppgifter från verksamhetsutövare, det blir ju rörigt det här.”

Samtliga tillsynsmyndigheter är dock överens om att det vore bra med fler uppgif- ter till myndigheten. En myndighet menar att det är tillräckligt för miljörapporten som sådan – men att det naturligtvis vore önskvärt med fler uppgifter. Två av åtta tillsynsmyndigheter menar att de inte har resurser och tid för att ta hand om fler uppgifter, men ser ändå gärna fler uppgifter som stöd i tillsynsarbetet. Slutligen säger en tjänsteman: ”Ytterligare uppgifter skulle vara svåra att stryka ur rappor- ten” och flera menar att den nu ligger på sin absoluta miniminivå.

Vid några tillsynsmyndigheter förs också ett resonemang om rapporteringen utifrån frågan om ”miljörapportering enbart ska vara till för EU?” I och med att uppgifterna blir mindre användbara för tillsynsmyndigheterna ställs frågan om tillsynsmyndighetens möjlighet att ha kontroll över ”om verksamhetsut- övarna tänkt rätt eller inte när de redovisat”. Man ifrågasätter nyttan för såväl den nationella som den regionala nivån. ”Jag får en känsla av att före- skrifterna är gjorda för att i första hand fixa Sveriges rapporteringskrav till Bryssel. De är inte anpassade till regional nivå.”

Någon pekar också på det faktum att om uppgifterna skulle minska ytterligare skul- le myndigheterna själva få lägga tid och resurser på att begära in uppgifter ”det blir en administrativ kostnad som hamnar på oss, och då får vi kanske höja våra tillsynsavgifter. Det är ju inte bra för någon egentligen.”

Det är intressant i sammanhanget att notera att endast ett av de tolv företag som intervjuats i utvärderingen uppger att deras tillsynsmyndighet har begärt in uppgif- ter som går utöver kraven. Det har då främst rört krav som fanns med i äldre ver- sioner av föreskrifterna. Ett annat företag, som tar fram en omfattande årsrapport för sina anläggningar (dock delvis för sin egen del), menar att om de enbart skulle rapportera via SMP skulle kraven från tillsynsmyndigheten öka.

Företagens resursåtgång för miljörapportering

Företagen uppger att miljörapporteringen tar mellan en dags arbete till två till tre månader i anspråk21. Att variationen är så stor är inte helt enkelt att förklara, men förarbete, system och organisation, liksom verksamhetens komplexitet anges som skäl. Även här går det inte att se några tydliga skillnader mellan stora och små verksamheter, samt mellan företag i olika branscher. Att mäta exakt hur mycket av företagets tid som läggs på miljörapporteringen totalt upplevs som svårt av de in- tervjuade, då dessa ofta hämtas ur miljölednings- eller andra integrerade system.

Användning av externa konsulter

Ett par av de intervjuade verksamhetsutövarna uppger att de använder sig av kon- sulthjälp för analyser, provtagningar eller annat underlagsarbete. Ingen har dock anlitat konsulter för att ansvara för hela miljörapporteringen.

Tillsynsmyndigheterna menar att de i liten utsträckning vet hur vanligt det är med externa konsulter som ansvarar för hela miljörapporteringen, då det är företaget som står för inloggning och godkännande i SMP. En har noterat en minskning av antalet konsulter då SMP har förenklat arbetet med rapportering. En annan ser motsatt effekt av SMP – att företag anlitar konsulter som stöd då de anser att SMP är för komplicerat. En annan tillsynsmyndighet ser en sänkning av kvaliteten på miljörapporten då den gjorts av någon som inte känner verksamheten helt och fullt, vilket gör att tillsynsmyndigheten måste be om kompletteringar.

Related documents