Min analysmodell: en dynamisk

metaforidentifieringsprocedur för talad svenska

I detta avsnitt presenteras den metaforidentifieringsprocedur jag använt mig av i analysen av studiens samtal. Identifieringen av metaforiska uttryck har skett enligt följande fyra steg:

1. En förståelse för materialet och diskurshändelserna etableras genom bearbetning och analys av materialet, bland annat genom transkribering och identifiering av ämnesepisoder.

2. Materialet arbetas igenom och uttryck (ord eller ordsekvenser) med metaforisk potential identifieras.

3. Varje identifierat uttryck analyseras utifrån om den kontextuella betydelsen skiljer sig ifrån en mer fysisk/konkret betydelse av uttrycket i en annan kontext men kan förstås i jämförelse med den och som en överföring av fysiska/konkreta erfarenheter till abstrakta erfarenheter. 4. Om det går att argumentera för att den kontextuella betydelsen skiljer sig

ifrån en mer fysisk/konkret betydelse, tolkas uttrycket som ett metaforiskt uttryck.

Således definieras ett metaforiskt uttryck som ett ord eller en ordsekvens som i den diskurssituerade kontexten har en betydelse som skiljer sig ifrån en mer fysisk/konkret betydelse i en annan kontext men kan förstås i jämförelse med den och som en överföring av fysiska/konkreta erfarenheter till abstrakta erfarenheter. För varje identifierat metaforiskt uttryck undersöks alltså även vilken/vilka fysisk(a)/konkret(a) erfarenhet(er) som aktualiseras i uttrycket. När liknande erfarenheter kan identifieras, föreslås dessa utgöra källdomäner i metaforiceringen av måldomänen ROMANTISK KÄRLEK. För varje metaforiskt uttryck analyseras även om de identifierade måldomänsaspekterna KÄNSLA, RELATION och PARTNER går att urskilja (se avsnitt 3.4 ovan).

I de följande avsnitten diskuterar jag hur jag förhåller mig till MIP och MIPVU, de praktiska avgöranden som Cameron och Maslen (2010b) diskuterar, samt klargör andra metodspecifika avgöranden.

5.4.1 Gränser för de metaforiska uttrycken

Var börjar och slutar ett metaforiskt uttryck? Cameron och Maslen (2010b, s. 108) benämner de metaforiska uttrycken metaphor vechicles och menar att man i avgränsningen börjar med ordet med mest uppenbar metaforisk potential och sedan arbetar sig ”utåt” för att avgöra var det metaforiska uttrycket börjar och slutar. Detta tillvägagångssätt har tillämpats i denna studie. Avgränsningen baseras alltså på det aktuella uttrycket, vilket gör att det inte går att följa en strikt mall då uttrycken fungerar på olika sätt i olika diskurshändelser. Detta kan

exemplifieras med ett uttryck från ett av studiens samtal: ”hur man beter sig i ett parförhållande liksom” (David, S3:96). I denna intonationsenhet aktualiseras den metaforiska potentialen främst genom prepositionen i. Detta då ett förhållande inte är en behållare som personer kan befinna sig i. Det går alltså att identifiera en överföring från en fysisk betydelse av befintlighet i en behållare till befintlighet i ett parförhållande. Det metaforiska uttrycket börjar alltså med prepositionen i men tydliggörs av vad personerna befinner sig i: ett parförhållande. Jag har alltså avgränsat det metaforiska uttrycket till ”i ett parförhållande”. Detta innebär dock inte att alla uttryck med prepositionen i har metaforisk potential, utan den aktuella diskursaktiviteten ligger till grund för analysen. I analysen inkluderas även implict metaforik i form av elliptiska fraser med metaforisk potential, såsom att ”vara med någon” kan tolkas som ”vara [tillsammans] med någon” (se Kaal, 2012, s. 79–81).61

5.4.2 Att identifiera kontextuell betydelse

Att avgöra vad en talare i en konversation menar med ett visst yttrande är svårt, då betydelsen bland annat är kontextberoende: ”Because conversation is highly interactive and speech partners often rely on context in its broadest definition to understand each other, determining the correct interpretation of their speech is not always easy” (Steen m.fl., 2010, s. 68–69). Den kontextuella betydelsen av ett uttryck måste alltså bestämmas utifrån kunskap om diskurshändelsen. I den här studien har jag tillgång till hela diskurshändelsen (hela samtalet i både ljud- och bildformat) och kan, i motsats till både Kaal (2012) och Steen m.fl. (2010) och det korpusmaterial de använder, nyttja min förståelse av diskurshändelsen i tolkningen av den kontextuella betydelsen.62

5.4.3 Fysisk/konkret betydelse

Inom MIP och MIPVU jämförs som sagt den kontextuella betydelsen med en grundläggande betydelse (i en annan kontext) (Pragglejaz Group, 2007, s. 3; Steen m.fl., 2010, s. 35). Att bestämma en grundläggande betydelse är dock ingen trivial uppgift, även om man har en ordbok att utgå ifrån, då även grundbetydelsen är beroende av kontext (se Dorst m.fl., 2013). Inom den diskursdynamiska metodologin diskuteras inte grundläggande betydelse och hur den bestäms, utan här ser man till hur den kontextuella betydelsen skiljer sig från betydelsen i en mer grundläggande kontext; en betydelse som ofta är mer fysisk och konkret.

61 Den syntaktiska konstruktionen ellips kan enkelt förklaras som utelämning: ”Ellips innebär att ett led optionellt har utelämnats ur en konstruktion utan att denna fått ändrad betydelse eller (bortsett från utelämningen) ändrad syntaktiskt struktur” (SAG 1999, vol. 4, s. 945, §1).

Att sätta upp kategorier för vilken betydelse av ett ord eller en fras som ska räknas som den mest grundläggande ligger inte i studiens syfte. Att strikt utgå ifrån kriterierna mänsklig och konkret skulle exempelvis vara att backa bandet till klassisk semantisk kategorisering, och är inget som studien ämnar bidra till. I den här studien jämförs således den kontextuella betydelsen med en mer fysisk/konkret betydelse. Vad som räknas som en mer fysisk/konkret betydelse baseras delvis i de avgöranden som man inom MIP/MIPVU redogör för (Dorst m.fl., 2013; Pragglejaz Group, 2007; Steen m.fl., 2010). Men än mer grundläggande är att förståelsen av världen baseras på en rad erfarenhetsbaserade och kroppsförankrade erfarenheter, vilka kan aktualiseras i förståelsen av abstrakta företeelser såsom LIVET, TIDEN eller KÄRLEKEN. Den fysiska/konkreta betydelsen kommer inte att redogöras för i detalj vid varje enskild diskussion gällande uttryckens metaforiska potential, men jag lägger stor vikt vid att vara explicit i argumentationen, mer än korrekt eller sanningsenlig: ”explicitness, I argue, must replace correctness or ‘truth’ as a goal for the analyst” (Cameron, 1999a, s. 123).

5.4.3.1 Användning av Svensk Ordbok

När en mer fysisk/konkret betydelse ska fastställas och diskuteras konsulteras både den tryckta och digitala versionen av Svensk Ordbok (Svensk Ordbok, 2009). Svensk Ordbok är sammanställd av korpusar och kan således anses spegla autentiska betydelser. Ordboken nyttjas för att tydligare kunna diskutera om det existerar en mer fysisk/konkret betydelse än den aktuella kontextuella betydelsen. Svensk Ordbok utgår ifrån en lemma-lexemmodell, och baseras på att ord som böjs likadant i plural behandlas under samma uppslagsord som två betydelser, vilket noteras enligt tillsammans 1, tillsammans 2 medan olika pluralböjningar resulterar i att två uppslagsord används (Svensk Ordbok, 2009, s. XI). I referenserna till definitioner i Svensk Ordbok noterar jag vilken grundform som definitionen relaterar till genom att infoga en upphöjd siffra innan uppslagsordet (vilket också föregås av s.v. = sub verbo); exempelvis

1stämma = röst för sång; 2stämma = stämma instrument. Om det finns flera huvudbetydelser (HB) noteras även dessa efter uppslagsordet (t.ex. HB1). Noteringen i studien blir alltså att ett ord som både har flera grundformer samt flera huvudbetydelser noteras enligt (Svensk Ordbok, 2009, s.v. 1leda, HB1), vilket ska utläsas som grundform 1 och huvudbetydelse 1 av i det här fallet verbet leda.

5.4.3.2 Etymologi

Då studien undersöker olika diskurssituerade betydelser kommer även etymologisk betydelse vara närvarande, även om fokus ligger på synkrona betydelser. Det vore oklokt att helt avfärda etymologin, och i de fall där etymologi bedöms nödvändig eller givande kommenteras denna kort. I Svensk Ordbok kommenteras i normalfallet etymologin, men vid behov konsulteras även den

elektroniska versionen av Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) (Svenska akademien, 1898–; åtkomst via www.svenska.se).

5.4.4 Metaforik, metonymi, eller både och?

I analysen är utgångspunkten att allting har potential att vara metaforiskt så länge en metaforisk potential kan argumenteras för. Jag kommer alltså fokusera på uttryckens metaforiska potential, men även diskutera metonymi när en sådan tolkning kan identifieras. Den viktiga skiljelinjen mellan konceptuell metaforik och konceptuell metonymi kvarstår dock: när en överföring sker från en domän till en annan domän så är det metaforik; när överföringen sker inom en och samma domän är det metonymi. Då domäners gränser ofta är suddiga (fuzzy) är det naturligt att metafor och metonymi går in i varandra (Goossens, 2003, s. 352; se även avsnitt 2.2.5). Jag kommenterar metonymi fortlöpande i analysen där det är relevant.

5.4.5 Idiom, liknelser, vanliga verb, substantiv och prepositioner

Idiom och liknelser förekommer i varierande grad i olika diskurser. Även här följer jag det diskursdynamiska ramverket. En liknelse kan ha metaforisk potential, även om den inleds med en liknelsemarkör (t.ex. som) (Cameron & Maslen, 2010b, s. 110–111). Detsamma gäller idiom. Om en metaforisk potential aktualiseras i den aktuella kontexten kan idiomet analyseras som ett metaforiskt uttryck.

I vissa metaforstudier utesluts ”väldigt vanliga” verb, substantiv och prepositioner, där Cameron och Maslen (2010b) exempelvis utesluter ord såsom have, do och get men analyserar ord såsom make, give och thing. Istället för att på förhand ta beslut om vilka vanliga ord som bör uteslutas väljer jag att se till uttryckens metaforiska potential och ansluter alltså till Müllers (2008) tankar om att metaforer kan vara sovande och uppvaknande. Vanliga verb, såsom gå, kan alltså fortfarande ha metaforisk potential, vilken får avgöras med utgångspunkt i den omliggande kontexten. Hos Müller framgår samtidigt att det finns ord eller uttryck där den metaforiska potentialen inte längre är transparent, varken för talaren eller för den genomsnittlige språkaren, även om forskaren kan argumentera för metaforisk potential. Men eftersom jag i studien begränsar mig till det ännu, i talad svenska, outforskade begreppet ROMANTISK KÄRLEK, bör inga ord eller sekvenser uteslutas på förhand, då vi ännu inte vet vilka metaforiska uttryck och metaforiceringar som förekommer. Eftersom studien även är kvalitativ finns det utrymme för att diskutera även vanliga ords metaforiska potential. Jag har dock ingen ambition att utreda konventionalisering, utan överlåter den diskussionen till andra studier (se exempelvis Svanlund, 2001, 2007).

5.4.6 Att analysera ett övergripande abstrakt begrepp

Cameron m.fl. (2009, s. 72) påpekar att en diskursdynamisk metaforanalys inte bör utgå ifrån ett på förhand bestämt ämne, utan att alla potentiella metaforer i ett visst material ska analyseras. I min studie analyseras endast metaforiceringen av begreppet ROMANTISK KÄRLEK. Detta innebär således att metaforiska uttryck relaterade till andra begrepp inte tas med i analysen. Jag kommer samtidigt ha en god övergripande förståelse för materialet och kommer genomgående att vara uppmärksam på andra metaforer som förekommer och huruvida dessa kan anses samverka med kärleksmetaforiken. Likväl ligger fokus på kärleksmetaforerna, och det är dessa som presenteras i analysen.

Även om ROMANTISK KÄRLEK är det övergripande begrepp som analyseras, identifierar jag även vilken eller vilka aspekter av den ROMANTISKA KÄRLEKEN som metaforiceras. Aspekterna som undersöks är KÄNSLA, RELATION och PARTNER (se avsnitt 3.4). Identifikationen av vilken aspekt som främst metaforiceras sker kontextnära och utifrån min förståelse av samtalen och den metaforicering som identifieras.

5.4.7 Systematiska metaforer i diskursen

I linje med DDA kommer jag även diskutera de systematiska metaforer som kan föreslås utifrån analysen av de metaforiska uttrycken. Identifieringen av systematiska metaforer sker som ett av de sista stegen i analysen. Benämningen av dessa sker textnära för att inte generalisera för långt ifrån själva samtalet och vad som sker i diskursen. De systematiska metaforerna i diskursen ligger även till grund för rekonstruktionen av en möjlig kulturell modell för ROMANTISK KÄRLEK i samtalen.