Redan under arbetet som ledde fram till min licentiatuppsats (Bre-idegard, 2000) funderade jag över hur beroende perceptionen och kognitionen kan vara av att ha många ömsesidigt förstärkande kommunikationskanaler. För de svårt hjärnskadade människor som varit forskningspersoner här, har det i vissa fall före projektet varit omöjligt att avgöra huruvida det alls gick att kommunicera med dem. Att tillföra många inkanaler och därmedredundans har varit ett konstruktionsmål i sig, se (Jönsson et al., 2005, s. 160). Det jag använt är synkrona och starka syn- och hörselingångar. Detta har gällt både för det rullande klotet med dess starka ljus- och ljudeffekter och för applikationer med fotografier, bilder på siffror, bokstäver, enkla geometriska figurer, mänskligt tal och musik. Även andra har understrukit hur kombinationen av ljud och bild i dessa sammanhang är överlägset enbart ljud eller enbart bild, se exempelvis (Brooks & Petersson, 2005; Brooks et al., 2002).
Det rullande klotets styrkta förmåga att fungera som styr- och återkopplingsartefakt för svårt hjärnskadade människor är ett ve-tenskapligt resultat i sig. Varken etiskt eller praktiskt har det varit rimligt att systematiskt prova om någon av forskningspersonerna kunde ha klarat sig lika bra vid exempelvis en annan
rörelseutväx-Figur 37. Det rullande klotet visas i storbild på väggen.
ling på klotet eller en utebliven färgeffekt vid klotets rörelse eller en utebliven ljudeffekt när man nått fram till Ja alternativt Nej. Det viktiga i denna första omgång har varit att åstadkomma en styr- och återkopplingsartefakt som ger forskningspersonen lust att sty-ra och tydlig återkoppling på vad hon faktiskt gör.
Det rullande klotet ”uppfanns” ursprungligen för en enda per-son, nämligen Emma Nilsper-son, men det har sedan visat sig fungera för en handfull andra forskningspersoner. Det finns en tydlighet och en enkelhet i den abstrakta visualiseringen av en rullande boll (en näst intill arketypisk artefakt, använd sen tidig barndom, något som rullar och rör sig så jämnt och fint) och en helfärgad bak-grund som byter färg då svar ges (rött för Nej och grönt för Ja). Klotet ändrar också sin färg: är gult i mitten av skärmen men blir rödare eller grönare ju längre ut mot respektive kant det kommer. Ytterligare återkoppling fås när klotet når kanten: helfärgad skärm och en distinkt och tydlig röst säger då Ja eller Nej.
Det rullande klotet kan individanpassas genom modifiering av två parametrar: tyngd och utväxling. Tyngden kan ändras från en lätt ”fladdrig” ballong till ett tungt bowlingklot. En lagom tyngd filtrerar bort korta oavsiktliga huvudrörelser. Det tar lite tid för klotet att accelerera från stillastående, och hela tiden ser använda-ren vad klotet gör och kan direkt modifiera sin egen rörelse. An-vändaren kan ändra sig flera gånger innan svar ges. Utväxlingen kan ändras mellan ena ytterläget att millimeterstora vridningar av huvudet ger stora förflyttningar av klotet och det andra där det krävs betydligt större huvudvridningar för att flytta klotet. Vid för-stagångsförsöken är ofta utväxlingen ställd högt, små (knappast synbara) huvudvridningar ger stora klotrörelser på skärmen. Detta hjälper användaren att förstå att det är hon själv som flyttar klotet trots att hon knappt märkbart vrider sitt huvud. Och hon kan bör-ja svara Ja eller Nej på riktigt med dessa små, små rörelser.
De användare det här handlar om är ofta så orörliga att även små rörelser kräver ansträngning. Normalrörliga människor sitter inte stilla på detta vis och kan inte kommunicera med rullande klotet med så hög utväxling. Efterhand strävar man att minska ut-växlingen för att ”öva fram” lite större och säkrare huvudrörelser. Det kan också vara bra med den större utväxlingen för att minime-ra inverkan av ofrivilliga rörelser som t.ex. ryckningar, darrningar eller skakningar.
Med hjälp av Minimeterns joypad, se figur 38, kan den som kommunicerar med forskningspersonen också påverka skeendet. Assistenten kan exempelvis låsa klotet då användaren hostar eller gör andra ofrivilliga rörelser så att det slipper uppkomma felaktiga oavsiktliga effekter. Med joypaden kan man också hjälpa till under den initiala träningen och demonstrera hur klotet kan rulla mot höger- eller vänsterkanten och resultera i ett Ja eller Nej.
Jag vill här återknyta till begreppet ”flow” och de sju grund-komponenter som ingår i ”flow”-upplevelsen (Csikszentmihalyi, 1991; Petersson, 2006):
1. Tydliga mål och omedelbar återkoppling 2. Utmanande aktivitet
3. Paradoxen att ha kontrollen i en oviss situation 4. Handling och uppmärksamhet smälts samman 5. Koncentration
6. Görandet och medvetenheten om sig själv smälts samman 7. Förändring av tidsbegreppet
De tre första komponenterna är förutsättningar för ”flow” och de fyra följande beskriver verkningarna av ”flow”-tillståndet. Ett av kriterierna för Minimeterns olika styrningar är just punkt 1: tydliga mål och omedelbar återkoppling för styrningarna, och de individ-anpassade styrningarna (med deras valbara bild-ljud-innehåll) konstruerades för att uppfylla punkt 2. Punkt 3, att uppleva sig ha kontroll i en oviss situation, är det som gör att man vill och vågar gripa sig verket an med förstagångsmöjligheterna i den nya möj-lighetszonen som Minimetern erbjuder (Vygotskys ZPD). Känslan ”Det kan jag ju!” är outsägligt stark när man går från att så tydligt inte ha kunnat till att just kunna. Jämför filmserien ” … det kan jag ju …” (Jönsson, 1997b).
Vad det gäller punkterna 4-7, de fyra verkningarna, är det svårt att avgöra vilka som uppnåtts – intervjuer med forskningsperso-nerna är inte möjliga. En styrning som förvånansvärt nog fungerat och varit populär bland en del är att räkna med hjälp av Minime-terns räkne-bild-ljud-spel. Att kunna räkna sig fram till tio (genom upprepade högervridningar av huvudet) och sedan kanske räkna
Figur 38. Dagens mobila Minimeter är baserad på en bärbar dator. Minimetern styrs antingen genom rörelser, t.ex. huvudvridningar som fångas upp av videokameran (på bildskärmens överkant) eller med hjälp av tryckknappsfunk-tioner, t.ex. de båda stora röda och gröna tryck-knapparna på bilden. Med joypaden (den blå till höger om datorn) kan forskningspersonens medhjälpare styra många av Minimeterns funk-tioner, och även interagera med forskningsper-sonen.
baklänges till ett igen verkar vara en fullvärdig arbetsuppgift med tydligt mål och tydlig återkoppling och har utförts under glädje och koncentration.