Modalitet

I dokument ”Positionering av en blivande statsminister.” (sidor 37-40)

8. Resultat

8.4 Modalitet

I textversionen av det analyserade sommartalet finner jag modalitetsmarkörer som ger de olika språkhandlingarna olika modalitetstyp och modalitetsgrad. De olika modalitetsmarkörerna i texten är: Ska, kommer, måste, kan, krävs, borde, och vill.

Tabell 2. Modalitetsmarkörer

Borde Kan Kommer Krävs Måste Ska Skulle Vill

1 14 7 2 10 27 1 17

Ska och Skulle är böjningsformer av verbet skola men räknas här ändå separat.

Modalitetsmarkören måste används i texten/talet främst inledningsvis, då Löfven kritiserar inbördeskriget i Syrien och utvecklingen i Egypten. Löfven riktar sig då till ”omvärlden” när han använder måste som är ett modalt verb som uttrycker förpliktelse med hög modalitetsgrad. Detta

skapar en för talet inledningsvis auktoritär ton där Löfven i princip kräver att omvärlden (mottagaren) ska agera på ett bestämt sätt. Kravställandet har här en positionerande effekt där Löfven tar sig friheten att statsmannamässigt kräva agerande från omvärlden. Kraven som uttrycker förpliktelse med hög modalitetsgrad kan tolkas som positionerande av Löfven som blivande statsminister i förhållande till politiker i andra länder.

Vi ser i exemplet nedan hur måste används dels för att uttrycka förpliktelse, men också som ett sätt att visa att talare och åhörare står på gemensam mark. Den höga förpliktelsegraden i

kombination med att talet i den omedelbara kontexten inte är öppen för ifrågasättande, skapar en känsla av att konsensus råder kring vart man står i frågan om konflikten i Syrien. Skulle det finnas personer på plats som inte håller med om denna hållning så ger talet inte något tillfälle att vädra denna motsättning.

Exempel (14). Måste

Alla parter måste ställas till svars för begångna krigsförbrytelser. Omvärlden måste bistå humanitärt, och vara tydliga med våldet ska upphöra. Bashar al-Assad, diktatorn,

förtryckaren, mördaren, måste avgå.

Modaliteten utgör i exempel (14) en språklig resurs med vilken talaren (Löfven) kan försöka etablera gemensam mark med åhöraren.

Modalitetsmarkören kan är en annan modalitetsmarkör som i texten förekommer både som

förpliktelse- och sannolikhets-typ med olika modalitetsgrad och används i texten både

tillsammans med och utan negation. Den förekommer inte inledningsvis i texten men är sedan återkommande i resten av texten. Det kan bero på att texten inledningsvis vill göra en stark och tydlig markering, varpå måste används som modalitetsmarkör av hög förpliktelsegrad.

Exempel (15). Kan

Ett barns utbildning kan aldrig få bli ett marknadsmisslyckande. Våra barns framtid kan aldrig vara ett experiment.

I exempel (15) ovan tolkar jag kan som modalitetsmarkör av förpliktelse-typ med hög

modalitetsgrad som tillsammans med adverbet aldrig signalerar att sändaren inte kommer att förhandla kring sin ståndpunkt i frågan om barns utbildning.

Men kan används även i positiva sammanhang för att markera något som går att göra, och då något som kan göras ”tillsammans” eftersom kan i flera fall förekommer tillsammans med pronomenet vi. I de fallen signalerar kan en modalitet av sannolikhets-typ med hög

modalitetsgrad.

Exempel (16). Kan (+vi)

Genom användningen av vi + kan skapas en gemenskap mellan talare(sändare) och åhörare(mottagare) med implicit mening att problemet som beskrivs (inkomstklyftor,

arbetslöshet) kan lösas om Socialdemokraterna vinner valet. Det modala verbet kan signalerar sannolikhet med en vinst i valet som en implicit premiss för att så kan ske, vilket också kan tolkas som ett erbjudande.

Den modalitetsmarkör som förekommer flest gånger i texten/talet är ska som är en markör av

förpliktelse-typ av hög modalitetsgrad. Ska förekommer, liksom måste, många gånger i början av

talet/texten. Tillsammans skapar de två modalitetsmarkörerna en mycket skarp och auktoritär ton som förväntar sig och kräver mycket av åhöraren (mottagaren) av budskapet. Premissen för detta är att åhöraren (mottagaren) håller med om budskapets innebörd och godtar talarens auktoritet. Valet av Syrien som första ämne i talet kan tolkas ha funktionen att bidra till att etablera ett gemensamt vi mellan talare och åhörare för att på så sätt möjliggöra att senare budskap tas emot så som önskat.

Ska förekommer dock, till skillnad från måste återkommande genom hela texten. Ska används då

både tillsammans med och utan negationer, exempelvis då något ska göras, eller något inte ska få ske.

Exempel (17). Ska

”Våra äldre ska inte leva sina liv i oro för en bristande omsorg. Ni ska aldrig låsas in i en

skrubb, som skedde söder om Stockholm i somras. Ni ska ha rätt till en omsorg som är

bemannad, pålitlig och som de kan styra själva. Oavsett behov, oavsett inkomst.”

”Därför ska vi också skapa ordning och reda i välfärden, säkra öppenheten och kraftigt

begränsa vinsterna. Välfärden ska inte styras av vinstintresse, utan människors behov av

trygghet och frihet!”

Vill är en modalitetsmarkör av typen ”villighet”. Villighetsmodalitet öppnar för flera alternativa

handlingar och bidrar ofta till att fråge- och påståendesatser realiserar uppmaningar. (Holmberg, P, 2011. Funktionell textanalys, s. 106)

Exempel (18). Vill Vi

vill ge större stöd till skolor med stora behov, och göra så att läxhjälp ges efter elevernas

behov – inte föräldrarnas betalningsförmåga.

Vi

vill investera för att minska klasserna med upp till fem barn i de första åren i skolan.

I exemplet ovan uttrycks villighet med hög modalitetsgrad eftersom inget satsadverbial används för att försvaga eller tona ned intensiteten. Exemplet ovan är en vilja, men också ett löfte till väljarna om vad Socialdemokraterna vill göra/förändra när eller om de vinner valet.

Något som är intressant med exemplet ovan är att fundera kring vem eller vilka som ingår i vi-et. Är det Socialdemokraterna? Eller är det partiledningen? Eller alla som är närvarande vid talet, det vill säga, både trogna väljare, potentiella väljare och tveksamma väljare? Att pronomen kan användas för att signalera olika deltagare, gemenskap och distans, ska jag gå in på ytterligare i kommande avsnitt om pronomen i texten.

I dokument ”Positionering av en blivande statsminister.” (sidor 37-40)