Motargument 2: Inget behov av revisor om företaget får annan hjälp med ekonomin

Ett annat motargument som lyfts emot tillämpningen av frivillig revision är att behovet inte finns om företaget redan har en ekonomisk kunnig person till hands. Det kan vara allt från en redovisningskonsult, som i företag B:s fall, eller en nära vän som är duktig på ekonomi, som i företag C:s fall. Huvudsakligen verkar det te sig som att det är viktigast att känna tillit till personen för att behovet av revisor inte ska upplevas. Företag C svarar på varför hen valde att inte ha revisor:

[…] varför skulle jag, jag litar så pass mycket på *namn*. Så jag har inte sett någon anledning, men om jag börjat förstå rätt nu, så kan man ju ta en revisor bara för att kolla så att allt ser bra ut, [med] de som har skött papprena under året. […] Det kan ju bli väldigt fel om man har någon som inte sköter papprena rätt kan jag tänka mig, man lägger ju ganska stort ansvar på någon.

(Företag C, Intervju 4)

Ovanstående citat påpekar att det inte funnits ett behov av revisor eftersom tilliten till vännen känts tillräcklig. Däremot betonar hen att det är ett stort ansvar att plöja bort sin redovisning till enbart en person. Även företag B uttrycker icke-behovet av en revisor, och förklarar det med att de har haft en redovisningskonsult sedan företagets start, enligt följande:

Vi har ju både *namn*, och jag har jobbat några år med redovisning så jag har lite koll. Men ja, det känns väl som att man är två stycken som granskar och håller lite koll, att det går rätt till och sådär. Så det är ju därför också som man har avvaktat.

(Företag B, Intervju 3)

Citatet beskriver att företag B har avvaktat med att ha revisor för att de känt att kunskapen som finns i företaget är tillräcklig. Redovisningskonsulten används i företag B:s fall även till hjälp med skattefrågor och deklarationerna. Hen säger vidare: ”... och om det är någonting

43

annat man undrar över så har man alltid kunnat vända sig dit.” (Företag B, Intervju 3). Därmed betonar företag B vikten av att redovisningskonsulten är närvarande för frågor gällande företagets verksamhet. Att den som har hand om redovisningen ska vara anträffbar och svara på frågor betonas även av företag C när hen säger:

De som sköter mina papper, de är ju väldigt duktiga. De tar sig tid när man ringer och frågar, det är såna saker som är viktiga, ringer man och frågar någonting så tar de sig tid.

(Företag C, Intervju 4)

Utifrån båda företagens svar kan det tolkas som att det är relationen som är väsentlig i avgörandet om behovet av en revisor istället täcks av en annan ekonomisk roll. Företag B förklarar sin goda relation med sin redovisningskonsult och dess betydelse enligt nedan:

[…] vi har ju haft en redovisningskonsult hela tiden, samma person, och *namn* har stor erfarenhet så att det har känts högst tillräckligt faktiskt. Det är ju mycket kemi i det där också, när man har redovisningskonsult och revisorer också, att man vill att det ska funka och att man förstår varandra och verksamheten, framförallt.

(Företag B, Intervju 3)

Därmed förstås relationen med redovisningskonsulten som baserad på tillit och långvarigt samarbete. I och med att redovisningskonsulten varit med ända från uppstarten hos företag B, kan det potentiellt klassas som en del av företagsfamiljen. Därav kan behovet av långvariga relationer förstås av familjelogiken, där det viktigaste i företaget är familjen (Thornton et al. 2005). Att lägga betydelse i huruvida en person har en bra relation med företaget kan dock även ses utifrån yrkeslogiken, där det viktigaste i företaget är att ha ett huvudsakligt engagemang i att stärka relationer (Thornton 2002).

Det uppstår därmed två konkurrerande logiker som båda skulle kunna ge förståelse för samma sak. Vikten av långvariga relationer återspeglas i hela företag B:s värderingar. Företag B beskriver själva relationsbyggandet som en av de fundamentala delarna i deras verksamhet och lägger ned mycket tid på att skapa och bibehålla goda relationer med andra parter, vilket bekräftas av nedanstående citat:

44 Men det är väl en grundvärdering att skapa relation. För att gör man det så gynnar det ofta,

ja men inte bara samarbetspartners, kunder också, så vår grundtanke är nog relation, att skapa ett mervärde för kunden.

(Företag B, Intervju 3)

Citatet ovan bekräftar därmed att relationsbyggandet är en grundvärdering i företaget. Att bygga relationer med redovisningskonsulter kan göra företagen legitima i och med att det är individer som bildar ett omdöme om företaget (Suddaby et al. 2017). Om företaget ser till att ha en god relation med de som bedömer dem, innebär det att sannolikheten för att företaget ska te sig legitimt ökar när relationsbyggandet ökar. Detta bekräftas även av det kognitiva synsättet på legitimitet. Suchman (1995) anger att ett företag uppnår legitimitet när det blivit en självklarhet för individerna i samhället, vilket även relationen med en redovisningskonsult kan återspegla. Genom att bygga en relation med redovisningskonsulten kan det leda till att företagen sällan blir ifrågasatta eftersom de är accepterade av redovisningskonsulten. Med förmågan att bygga relationer till sin redovisningskonsult, minimeras därför behovet av en revisor, eftersom personliga relationer kan värderas som säkrare än en revisor som företagen troligen inte har kontakt i samma utsträckning och därmed inte bygger lika starka relationer med.

Sammanfattningsvis innebär motargument 2: inget behov av revisor om företaget får annan hjälp med ekonomin, att ett företag som har stor förankring i personliga relationer i första hand inte skulle vilja byta ut sin redovisningskonsult, eftersom de investerat tid i

relationsbyggandet. Det leder till att företagen inte känner behov av att ha ännu en ekonomisk granskning i form av en revisor.