Beslut
Miljö- och byggnadsnämnden framför följande:
Lokstallet: Tack vare att byggnaden ingår i detaljplanelagt område har det starkt kulturhistoriskt skydd med gällande lagstiftning.
Musikpaviljongen och Förläggningsbaracken: Hela Slättenområdet bör skyddas och inte enbart två av dess byggnader. Detta görs lämpligast genom detaljplaneläggning av området när eventuella förändringar av området ska ske, eller vid eventuell försäljning av området.
Lagstöd
Plan- och bygglag (2010:900) 4, 8 och 9 kap Kulturmiljölag (1988:950) 2 och 3 kap
Förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen Motivering till beslut
Plan- och bygglagens kulturhistoriska skydd inom detaljplan.
Sammanfattning
En motion med förslag om byggnadsminnesförklaring av tre byggnader i Hultsfreds tätort har inlämnats.
Ärendebeskrivning
Fullmäktigeledamoten Lennart Beijer, V, har 2016-05-02 lämnat in en motion om att kommunfullmäktige ska besluta om byggnadsminnes-förklaring av lokstallet med tillhörande vändskiva, musikpaviljongen och förläggningsbaracken, samtliga i Hultsfred tätort.
I sin motion beskriver motionsställaren de omfattande rivningar som skedde under 1950-talet och att det därför idag bara finns ett fåtal ursprungliga miljöer bevarade i de centrala delarna av Hultsfred. Vidare framhålls att Hultsfreds historia är intimt förknippad med regementsplatsen på Slätten och järnvägarnas tillkomst. Det är därför av vikt att säkra dessa byggnaders bevarande.
Muntligt samråd med motionsställaren tillsammans med Georg Karlsson har skett där motionen och ställningstaganden har diskuterats.
MBN § 170/2016 Dnr MOB 2016-348
Lokstallet
Lokstallet med vändskivan ägs av Trafikverket och är detaljplanelagd för järnvägsändamål. Lokstallet är en del av järnvägsmiljön i Hultsfreds tätort.
Järnvägsstationen i Hultsfred byggdes 1902 och
byggnadsminnes-förklarades 2004 som ett resultat av Riksantikvarieämbetets inventering av järnvägsstationer som gått från statligt till privat ägande.
I kommunens kulturminnesvårdsprogram pekas järnvägsmiljön i Hultsfred ut som bevarandemiljö.
Hultsfreds slätt
Den största delen av Slättenområdet ägs sedan 1994 av Hultsfreds kommun.
1796 installerade sig regementet permanent på slätten. 1918 flyttades regementet till Eksjö och en del av byggnaderna monterades ned och flyttades med, andra flyttades inom orten och en del revs. Idag finns endast några rester från husgrunder kvar på området tillsammans med ett fåtal byggnader. Musikpaviljongen och föreningshuset är två av dessa. Förutom musikpaviljongen och föreningshuset finns byggnader som kasernerna Backamo och Skedala, gevärssmedjan, fläskförrådet och officersdasset också kvar i området.
Musikpaviljongen uppfördes 1828 som sjukhus, men när det stora sjuk-huset togs i bruk 1882 flyttade regementsmusikerna in i sjuk-huset. Förenings-huset är den sista kvarvarande förläggningsbaracken av fyra som uppfördes till beväringarna.
Hultsfreds slätt är som en helhet skyddad genom tre fornlämningsområden där exercisområdet, skyttegravarna och bebyggelsen ingår. Området med byggnaderna kallas fornlämningarnas kärnområde.
Vissa delar av militärområdet Hultsfreds slätt pekas ut som bevarandemiljö i kommunens kulturminnesvårdsprogram.
Området är inte detaljplanelagt.
Byggnadsminnen
En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen.
Vem som helst har rätt att föreslå att en byggnad ska klassas som
byggnadsminne. Länsstyrelsen avgör sedan om det finns tillräckligt starka skäl till att göra en byggnadsminnesförklaring. Länsstyrelsen måste ta hänsyn till vilka typer av byggnader som redan är skyddade eftersom våra byggnadsminnen ska spegla mångsidigheten inom det byggda kulturarvet.
Vid en byggnadsminnesförklaring preciseras vad som ska skyddas. Varje byggnadsminne har särskilt anpassade skyddsbestämmelser som styr vilka ändringar som kräver tillstånd. Det kan till exempel vara att riva, flytta, bygga om eller bygga till, ändra eller göra ingrepp i stommen och äldre rumsindelning, ändra färgsättning eller ytskikt, göra andra ingrepp i eller ändring av exteriören som till exempel byte av tak- och fasadmaterial, dörrar eller fönster.
Statliga byggnadsminnen
En byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt byggnadsminne, om den har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller ingår i ett
bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.
Regeringen beslutar efter framställan från Riksantikvarieämbetet om en statlig byggnad eller anläggning ska bli byggnadsminne. Byggnaden eller anläggningen i fråga ska berätta om viktiga delar av Sveriges och den statliga förvaltningens historia, samt vara synnerligen märklig.
Riksantikvarieämbetet ansvarar för tillsynen över statliga byggnadsminnen.
Kommunen har ansvar för kulturmiljövården, bland annat utifrån bestämmelserna i plan- och bygglagen:
Varsamhetskrav (PBL 8 kap)
En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljö-mässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och tekniska egenskaper i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljö-mässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.
Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara
byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.
För att riva en byggnad krävs rivningslov om den aktuella byggnaden ligger i detaljplanelagt område.
Skydd i detaljplan (PBL 4 kap)
Byggnader eller områden som är särskilt värdefulla från historisk, kultur-historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt och därför inte får förvanskas kan av kommunerna skyddas genom detaljplanering.
q-bestämmelsen innebär att byggnaden har ett särskilt kulturhistoriskt värde och att den därmed inte får förvanskas. Detta är det starkaste skyddet en byggnad kan förses med i detaljplan. I plankartan preciseras vad som inte får förvanskas i så kallade skyddsbestämmelser, här kan också rivnings-förbud anges och bestämmelser för hur den befintliga utformningen ska
bevaras.
Lov (PBL 9 kap)
Inom detaljplan: Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.
Det ställs inget dokumenterat krav på särskilt historiskt värde när det gäller byggnadsnämndens möjlighet att vägra rivning vid lovprövan enligt 9 kap 34 §. Kommunen kan därför vägra att lämna rivningslov utan stöd i en detaljplan eller områdesbestämmelser, genom att hänsyn tas till den enskilda byggnadens värde.
Utanför detaljplan: Liksom inom detaljplan ska vissa utformningskrav som anges i plan- och bygglagens åttonde kapitel vara uppfyllda för att lov ska ges. Hit hör bland annat förbudet mot förvanskning och varsamhetskravet.
Miljö- och byggnadsförvaltningens bedömning
Kulturhistoriskt värde är ett komplext begrepp som kan innefatta många olika aspekter, där både historiska och samtida kvaliteter vägs in. Värdet bedöms mot bakgrund av rollen i och för den omgivande miljön, samt dess ålder, tidstypiska skick och utseende.
En byggnad kan vara en sådan särskilt värdefull byggnad antingen för att den har sådana värden i sig eller för att den utgör en väsentlig del av en särskilt värdefull bebyggelsemiljö. En byggnad kan även vara särskilt värdefull om den värderas högt i ett lokalt sammanhang. Exempel på detta kan vara byggnader som har haft stor betydelse i ortens sociala liv eller för ortens identitet eller i lokala traditioner.
Skyddet av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen genom PBL kan främst ges genom planläggning.
Det skydd som finns att tillgå vid planläggning av bevarande av kultur-historiskt värdefull bebyggelse är dels förbud mot förvanskning med skydds- och varsamhetsbestämmelser och dels rivningsförbud.
En annan metod kan vara att kommunen själva äger och förvaltar de värde-fulla byggnaderna. Detta för att säkerställa att kommunens mål om
bevarande uppfylls.
Vad gäller Lokstallet bör kommunen inte föreslå byggnaden som ett byggnadsminne till Riksantikvarieämbetet eftersom byggnaden inte ägs av kommunen utan av staten. Eftersom Lokstallet ligger i detaljplanelagt område krävs bygglov för yttre förändringar samt rivningslov om man vill avlägsna byggnaden eller delar av den. Nämnden kan då välja att inte
bevilja ett sådant lov med stöd av PBL. Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att det finns stöd i PBL för att skydda byggnaden.
Det finns däremot ingenting som hindrar att en enskild person väcker frågan om byggnadsminnesförklaring till Riksantikvarieämbetet.
Beträffande Hultsfreds Slätt och områdets kvarvarande historiska byggnader och grunder bör detta område värnas som en helhet. Förutom musikpaviljongen och föreningshuset finns byggnader som kasernerna Backamo och Skedala, gevärssmedjan, proviantförrådet och officersdasset också kvar i området.
Så länge Hultsfreds Slätt ingår i kommunens fastighetsbestånd ses inget behov att genom kulturminnesförklaring för att skydda två av Slättens byggnader. En eventuell framtida försäljning bör dock föregås av detaljplaneläggning av hela området för att kunna skydda miljön och samtliga byggnader i sin helhet och i ett sammanhang med hjälp av planbestämmelser. Eftersom området inte är detaljplanelagt krävs idag endast en rivningsanmälan vid eventuell rivning av byggnad i området.
Genom att planlägga områden och införa restriktioner för vad den enskilde fastighetsägaren får göra med sin byggnad, kan kommunen säkerställa att deras bevarandeambitioner uppfylls.
Plan- och bygglagens varsamhetskrav gäller alltid oavsett ägande-förhållanden eller andra specifika skydd.
Skickas till
Kommunstyrelsens arbetsutskott