Den avslutande undersökningen inbegriper en intervjuserie med 16 barn − fyra barn från varje bostadsområde − i årskurs 6. Så långt det var möjligt eftersträv- ades att två pojkar och två flickor skulle delta vid respektive intervjutillfälle. Vid ett av intervjutillfällena var dock en flicka sjuk vilket innebar att en annan pojke av rektor/lärare blev utsedd att ersätta henne.
Ur ett sociologiskt och empiriskt perspektiv är detta den viktigaste och mest intressanta undersökningen när det gäller att generera kunskap om barns matvanor med fokus på socioekonomiska skillnader, men också hur dessa ligger till grund för och reproducerar handlingsmönster som, i sin tur, bidrar till överviktsrelate- rade problem. Intervjuerna genomfördes mellan den 6 och 28 september. Frågan om problematiken med att intervjua barn kommer närmare att diskuteras i anslut- ning till det avsnitt där resultatet av analysen närmare redovisas. Här ska dock kort nämnas det sammanhang i vilket barnen intervjuades. Att intervjua barn är svårt. Att intervjua barn kräver ett särskilt mått av hänsyn och anpassning.10 Skillnaden mellan att intervjua en rektor och en 12-åring är slående. I den förra
10
I t ex Doverborg och Pramling (1985), Att förstå barns tankar – Metodik för barnintervjuer. Uddevalla: Utbildningsförlaget, pekar författarna hur vuxnas auktoritet inte sällan präglar hur barn samtalar om olika fenomen.
intervjusituationen kan man förutsätta av rektorn att hon/han, både i egenskap av intellektuellt utvecklad individ men också som kommunal tjänsteman, går in i denna förmögen att hålla ett jämlikt/jämställt samtal. Detta kan man inte utgå ifrån med samma självklarhet när det gäller barn. Av den anledningen blev problematiken i första hand inriktad på att skapa förutsättningar för att få barnen att delta i samtalet på så sina egna villkor så långt som möjligt var. Givet att det hela tiden funnits en tidsram som begränsat hur djupt och brett intervjuerna har kunnat drivas bestämde jag mig tidigt för att intervjua barnen i grupp. Detta av åtminstone två anledningar – å ena sidan är denna metod av uppenbara skäl tids- besparande, samtidigt som barnet slipper konfrontera den vuxne ensam. Det är viktigt att inte underskatta barnets upplevelse av intervjusituationen, ännu mindre barnets behov av möjligheten till att rekonstruera en social situation där barnet mer avslappnat och självklart, utifrån sina egna förutsättningar, talar om mat och fysisk aktivitet utifrån sina egna villkor.11 Någon urvalsmetod användes inte utan jag uppdrog åt rektorerna att utse fyra barn från varje skola. En mer utvecklad urvalsmetod hade krävt att jag under en längre tid hade varit bland barnen i deras skolmiljö.
Den övergripande metod som använts vid genomförandet av undersökningen är kvalitativ. Denna metod medger i större utsträckning än den kvantitativa att i direkt interaktion med barnen studera de sociala handlingar genom vilka de konstruerar föreställningar om mat. Av den anledningen är den semi-strukturerade intervjun ett utmärkt arbetsverktyg. Denna intervjuform har samtalet som sin utgångspunkt och sitt mål. Samtalet är ju en grundläggande del av den mänskliga interaktionen. Det är genom samtalet vi lär oss känna andra människor och får ta del av deras känslor, erfarenheter och idéer. Den norska professorn i psykologi Steinar Kvale definierar den semi-strukturerade intervjun som: ”en intervju vars
syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening.” 12 Trots att detta arbetssätt tar formen av ett sam- tal snarare än en ”fråga/svar”-intervju, som i större utsträckning användes vid intervjuerna med rektorerna, innebär inte detta att man går in i intervjun förutsätt- ningslöst. Tvärtom förs samtalet/intervjun runt ett antal teman för att man lättare ska kunna strukturera upp och analysera det empiriska materialet i efterhand. Fördelarna med denna metod är i första hand två – dels får forskaren en möjlighet att ställa kompletterande frågor under samtalets gång och begränsas därmed inte
11
I rapporten Social and cultural circumstances and health-related lifestyles – understanding
children’s experiences and perspectives i antologin A lifecourse approach to coronary heart disease prevention pekar Backett-Milburn et.al. angående den vuxnes möte med barnet just på hur
“childrens descriptions of their own experiential worlds enables them to express their perceptions and concerns more easily than if they were asked about more abstracted adult concepts of, for instance, health or inequalities”, s.290. Man nämner också vikten av att i intervjuandet erkänna och behandla barnet som en social aktör förmögen till att självständigt tänkande och inte som ”the passive recipients of adult socialisation”.
12
till svaren på förhand bestämda frågor, vilket, i sin tur, leder till att informantens berättelse/berättande hamnar i fokus. När jag intervjuade skolbarnen kretsade samtalet kring fyra teman: mat i allmänhet, mat/skolan, mat/hemmet och mat/fri- tiden. Dessa teman hjälper i första hand till att strukturera upp barnens livsvärld och hålla isär vad som är vad i berättandet vilket, i sin tur, underlättar en förstå- else av och ökar kunskapen kring hur barn med olika socioekonomisk status talar om och därmed förstår mat.
Samtliga intervjuer bandades med benäget tillstånd av barn och föräldrar på Mini-disc spelare. Namnen i citaten är fingerade av hänsyn till barnens integritet förutom mitt eget (Martin).