För- och nackdelar

De för- och nackdelar som kommit fram har varit ungefär samma i alla tre kategorier av gymnasielärare, samt de fyra utvalda. Den stora fördelen, som alla såg, var att en fokusering gör att undervisningsområdet krymper från att ha handlat om hela världshistorien till nu maximalt 300 år. Detta innebär att eleverna och läraren kan koncentrera sig på en tidsperiod, och slipper därmed ”smådutta” i världshistorien. Vinsten med detta är alltså att eleverna lättare får en chans att tillägna sig gedigen kunskap om ett område, och risken för förvirring blir därför mindre. Eleverna får även förståelse för hur den moderna tidens större händelser hänger ihop, exempelvis franska revolutionen och världskrigen. Många lärare och historiker påpekade nämligen att dagens historiekurs inte fungerar, då de ska hinna gå igenom allt på så kort tid. De menade att eleverna oftast har bristande kunskaper om modern historia, eftersom undervisningen oftast inte hinner längre än till andra världskriget. De får då ingen kontinuitet så att de kan se samband, och hur händelser påverkar varandra.

Ytterligare en fördel med en fokusering på modern historia som kom fram under intervjuerna med gymnasielärare och historiker L och M, var att det är lättare att dra paralleller till nutid, och det blir då också enklare att motivera eleverna. Eleverna ser lättare nyttan av att läsa historia när de ser en koppling, menade några. Motiverade elever är lättare att diskutera med och undervisa, och de elever som inte är så studiemotiverade följer bättre med i undervisningen om den är fokuserad på en kortare tidsperiod. Dessutom visar både tidigare undersökningar, teorin och intervjuerna att eleverna är mer intresserade av den moderna historien. De tre kategorierna av gymnasielärare uttryckte alla detta. Trots denna uppenbara fördel, kom det upp en nackdel om att eleverna blir besvikna om de inte får läsa om äldre historia. Den enda lärare som tog upp detta hade dock redan utarbetat en kompensation för

detta i form av grupparbete, och eftersom det endast var en lärare som menade detta, drar vi slutsatsen att intresset för modern historia verkar vara en större fördel än nackdelen att eleverna blir besvikna. Av denna anledning anser vi att vi kan bortse från denna nackdel.

Den största nackdelen som gymnasielärarna och några utav historikerna uttryckte var att den moderna historien inte ger utrymme för de långa perspektiven. Mycket i den äldre historien är förlagan till det vi har idag, och för att utveckla ett historiemedvetande behövs de långa linjerna, menar de. I just denna åsikt ligger en spännande diskussion. De lärare som var positiva till förslaget menade att en fördel var att eleverna lär sig om dagens samhälle, och varför vi har det som vi har det. Dessutom kom vi fram till att de menar att ett historiemedvetande bäst utvecklas genom att läsa om modern historia, och regeringen var även inne på denna fördel i sin motivering till samma förslag. Med andra ord använder lärarna och historikerna samma argument som både för- och nackdel. Likheterna slutar dock inte där. De intervjupersoner som var emot menar att eleverna inte förstår samhället som det ser ut idag om vi inte har de långa perspektiven. De menar att dagens historia ofta har början i den äldre historien, och genom att fokusera på modern historia utelämnas vissa perspektiv. Detta innebär att eleverna förlorar förståelsen för andra kulturer och insikten i att väst inte alltid har varit världsledande. Samtidigt menade de ”positiva” lärarna att mycket av dagens konflikter och problem uppstod efter andra världskriget, alltså i den moderna historiens tidsålder, och därför borde fokus också ligga här. Anledningen till att båda grupperna använder samma argument om att eleverna inte förstår dagen samhälle, tror vi kan bero på en skillnad i själva definitionerna av vad både ett historiemedvetande är, och vad som är tillåtet att göra i förslaget. Bakgrunden och synen på historieämnet skiljer sig inte nämnvärt, så vi kan inte dra några slutsatser utifrån det. Alla gymnasielärare tillhör den kategoriala eller formalistiska undervisningskategorin, samt det genetiska perspektivet. Däremot har vi kunnat spåra en uppfattning hos de lärare som är emot och tveksamma till förslaget att en fokusering inte tillåter att de får dra linjer tillbaka i tiden. De ”positiva” lärarna däremot, menar att det måste vara en självklarhet. I denna diskussion ligger alltså skillnaden i vad som är tillåtet, och detta kan i sin tur förklara de olika åsikterna. Angående skillnaderna i deras historiemedvetande menar de lärare som är emot och tveksamma att förslaget leder till att ett historiemedvetande inte utvecklas. De säger att vandringar över sekel och parallelldragningar förloras genom en fokusering, och att dessa är viktiga för att just utveckla ett historiemedvetande. Även här ligger alltså grunden för skillnaderna i vad som är tillåtet i förslaget, och vad som inte är det. Genom att tillåta lärarna att dra linjer bakåt i tiden borde dessa skillnader i åsikter därmed

minska något. Om dessa båda grupper skulle diskutera om denna fråga tror vi att de i grund och botten kan komma överens om att förslaget kan fungera med vissa ändringar.

Det finns ytterligare ett argument som återfinns som både nackdel och fördel, nämligen stoffstyrning. Som nackdel menar en lärare att en kanon inte är önskvärd, medan argumenten på fördelssidan mer handlar om en mindre form av styrning. De lärare som var positiva till detta menar att det kan bli lättare att motivera för eleverna varför de väljer att lägga upp undervisningen som de gör, eller att alla elever får samma kunskaper genom en styrning. Återigen, om vi frågar både nackdels- och fördelssidan om detta tycker de antagligen lika i frågan. Vi tror att de är överens om att en styrning, i form av tidsperiod, och inte av specifika fakta, är en positiv styrning.

Ytterligare nackdelar, som gymnasielärarna hittade med förslaget, var att det kan finnas en risk att budskapet till eleverna blir att gammal historia inte är intressant, och att vi glömmer bort den tid som varit. Dessutom menade en lärare att det redan finns en stor fokusering på modern historia i samhällskunskapen, och att vi därmed förlorar tid att ägna oss åt annan historia på historielektionerna. Han menar att det blir tårta på tårta. Vad som också förloras genom en fokusering menar lärarna är Sveriges historia. Några personer menade att 1600-talet är ett århundrade som är viktigt för Sveriges del, med stormaktstid och så vidare. Dessutom är medeltiden viktig för Norden, och även för Europa. Det var en stor brytningstid, och som en av historikerna påpekade, var detta en tid då västvärlden inte var ledande, som den är idag. Genom att inte ha med denna tidsperiod i undervisningen förlorar eleverna därför förståelse för andra kulturer och världen idag, och utan detta kan rasism och våld öka, menar exempelvis Kenneth Nordgren. Vidare menade vissa av dem som var emot förslaget att för att kunna tillgodose sig den moderna historien måste eleverna känna till den tidigare. De menade att detta perspektiv förloras om eleverna inte förstår grunden. Det blir svårt att bara ”hoppa in mitt i”, eftersom ingen historia börjar på noll.

De flesta nackdelar och förluster som kommit fram i undersökningen kan dock kringgås menar vi, liksom två av de lärare som är för förslaget. Vi delar deras åsikter när de menade att ett samarbete mellan skolstadierna kan lösa de mesta av problemen. Om de kan komma överens om ett upplägg av undervisningen, så betyder det att eleverna redan ska ha läst om den äldre tiden, och därmed inte förlora de viktiga delar som en del lärare vill ha med. Vi anser dock att det är en självklarhet att lärare måste dra paralleller tillbaka i tiden om

undervisningen ska fokusera på modern historia. En viktig fråga i denna diskussion är dock om eleverna kan tillgodose sig den äldre historien på ett tillfredsställande vis. En lärare uppmärksammade att eleverna på gymnasiet blivit mer vuxna och mogna, och kanske därför är mer intresserade av historia på ett annat sätt och har en större förståelse. Kan det vara så att ett historiemedvetande utvecklas mer i de äldre skolstadierna? I så fall anser vi att oron om att eleverna förlorar viktiga bitar är befogad. Är detta något att fundera över innan vi klubbar igenom en fokusering på den moderna tidsåldern?

I och med denna fundering kommer vi in på frågan om kärnämne. I intervjuerna märkte vi att historia som kärnämne är efterlängtat, och om eleverna är mer mottagliga för att läsa historia när de blivit lite äldre är argumenten för ett kärnämne starkare än tidigare, anser vi. Det var endast en lärare och två historiker som var skeptiska till detta. Läraren menade att det kommer krävas mycket nytänkande från lärarhåll för att nå de som egentligen inte är intresserade, utan läser det av tvång. Historikerna håller delvis med honom, och menar att ett tvångsmoment ibland kan göra mer skada än nytta hos omotiverade elever. Däremot tror läraren att det är positivt med ett kärnämne för att minska rasism och nynazism.¹²⁵ Hans Albin Larsson delar denna lärares åsikt, och menar att historia är viktigt för att lära ut kritiskt tänkande och demokrati, för att på så sätt försvåra ett missbruk av historien. ¹²⁶ Som argument för varför historia borde bli ett kärnämne tycker vi att detta väger tungt. En nackdel med kärnämnesförslaget, som alla lärare och historiker däremot ser, är att kursen borde vara på 100 poäng för alla. Om det inte är det uppstå problem i behörighetskrav för vidare studier, samtidigt som det är svårt att göra den moderna historien rättvisa under så kort tid som 50 poäng. Vi tror att om alla de obligatoriska historiekurserna istället var på 100 poäng skulle fler vara positiva till förslaget.