• No results found

Skillnaden mellan etnisk identitet och nationell identitet bör här belysas. Om nationell identitet ses som politisk kan detta tydligöras. En individ kan betecknas som nationellt svensk både i politisk och i etnisk mening,93 exempelvis svenskar boende i Sverige eller finnar i Finland.94 motsvarande sätt kan den politiska identiteten vara skild från den etniska, exempelvis en tornedalsfinne eller en finlandssvensk som har en politisk tillhörighet samtidigt som den etniska identiteten skiljer sig från majoritetsbefolkningen. Frågan är då i vilka lägen nationell identitet åberopas och i vilka lägen etnisk identitet betonas i läroböckerna.

Etnicitet baseras på gränser mot andra och utmaningen består i att skapa en nation där dessa gränser inte är överstigbara. För att få folket med sig i en nationell process behövs en grundläggande folkgemenskap som grund för en nationell identitet med en delad kultur och med en gemensam historia och ett sammanlänkat öde.95 Att inom ramen för nationalism använda begrepp som ”modersmål”, ”nationens fader”, eller ”bröder och systrar” syftar till att skapa en familjär gemenskap och ett slags imaginärt släktskap. Att skapa en nation där medborgarna känner sådan lojalitet att de är beredda att dö för sin nation kräver starka känslor.96 Lyckas det, att få hela folket enade i nationen, blir medborgarna mer benägna att uppfatta sig som nationsmedborgare istället för etniska grupper inom nationen.

Huruvida etnisk eller nationell identitet blir överordnat vid en konflikt dem emellan har diskuterats. Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren menar å ena sidan att den nationella tillhörigheten överordnas den etniska genom olika åtgärder vid konstruktionen av en nationell identitet, vilket de menar också är orsaken till att flera etniska grupper kan enas under en nation.97 Karl-Olov Arnstberg å andra sidan menar att gruppen, familjen och

91 Anthony D. Smith. (1991) s.21 92 Derek Fewster. (2006) s.402-403. 93 Karl-Olov Arnstberg & Billy Ehn. (1980) s.11.

94 Det kan också ses vara representerade av finsktalande finnar i Finland. 95 Billy Ehn, Jonas Frykman & Orvar Löfgren. (1993) s.24-25.

96 Thomas Hylland Eriksen. (1993) s.135-136.

det egna etniska nätverket på grund av sin påtagliga mänskliga närhet alltid överordnas nationen om de ställs mot varandra.98 Utgångspunkten i denna studie är att den etniska eller den nationella identifikationen torde vara kontextbunden. Beroende på sammanhang tillskriver sig en grupp etnisk eller nationell identitet. Arnstberg menar vidare att etnicitet bäst tydliggörs såsom försvarsstrategi hos en grupp i tydlig minoritet eller i etnisk underlägsenhet, eftersom gränserna då måste definieras. Utifrån det resonemanget borde den svenska etniciteten vara tydlig i den finlandssvenska kontexten. För svenskar i Sverige, menar Arnstberg, var det svårt att skilja mellan nationell och etnisk identitet, en skillnad som inte var svår för finlandssvenskar. Den svenska etniciteten existerade dock för båda grupperna, men bara svenskarna i Finland hade behov och anledning att hävda och medvetandegöra den.99 Ett annat exempel på ett etniskt medvetandegörande är de finsktalande kvänernas100 kamp för sitt språk och sin etnicitet i Nordnorge, något som den norske historikern Teemu Ryymin beskrivit i sin avhandling och i flera artiklar. Vid inflyttandet före 1800-talet sågs kvänerna som en tillgång i Norge, men som svikare i Sverige-Finland. Efter nationalismens och folkromantikens intåg på 1850-talet beskrevs kvänerna som aggressiva och fientliga och ibland som socialt utstötta av norsk press. Därför behövde de, enligt den norska pressen, förnorskas till både språk och kultur. I Finland, som blivit Storfurstendömet Finland, sågs kvänerna efter 1860-talet som nationella finska hjältar då de höll fast vid det finska.101 I Ryymins beskrivning av kvänerna betonas att definitionen av nationers etnicitet och nationella identitet hela tiden måste förhandlas beroende på kontexten. I detta fall är Norges politik kontexten och den påverkar etnicitet inom landet. Dock tillägger han att etnicitet ofta ses som konstruerad och föränderlig utifrån, men som fast och statiskt inifrån, kvänerna själva ser kvänsk etnicitet som något konstant, något som alltid varit.102 Situationen i Norge med kvänerna har många liknande drag med situationen för finsktalande i Sverige under samma tid.

98 Karl-Olov Arnstberg, Svenskhet, den kulturförnekande kulturen. (Stockholm 1989) s.229. 99 Karl-Olov Arnstberg. (1989) s.214, 228-229.

100 Kvänerna är finsktalande och inflyttade i Nordnorge under främst 1500-1800-talen.

101 Teemu Ryymin. De nordligeste finner. Fremstillingen av kvenene i den finske litterære offentligheten

1800-1939 (Tromsø 2004) s.171, 351-367, Teemu Ryymin ”Representing the Kvens. Images of Arctic

Finnishness in the Interwar Period.” i Karin Granqvist och Ulrike Spring (eds) Representing Gender,

Ethnicity and Nation in Word and Image. 4/2001. (Tromsø 2001) s.108,118.

102 Teemu Ryymin. “Creating Kvenness: Identity building among the Arctic Finns in northern Norway” i Acta

3. Folkskolors läroböcker som

studieobjekt

Folkskolan var en viktig del av nationalstatens massutbildningsprojekt på så sätt att modersmålet och en nationell bild av landet skulle spridas till medborgarna.103 Motiven bakom grundandet av den svenska folkskolan 1842 kan dock sägas vara flera, tolkningarna skiljer sig åt. Å enda sidan betonades ett medborgerligt allmänbildningsprojekt då befolkningen ansågs behöva grundläggande kunskaper om konstitution och lagar, samt grunder i den svenska historien för att kunna delta i samhället. Å andra sidan handlade det om ett sätt att skaffa sig social kontroll av underklassen vilken genomgick en enorm befolkningsökning. De ansågs behöva kontrolleras och disciplineras för att inför framtiden stävja och hindra eventuellt kommande upprorsvilja och social oro.104

När Finlands folkskola inrättades 1866 gjordes också detta med flera motiv. Ett av motiven var ett försök att hämma reformivern, att tillgodose underklassen så att de inte skulle kräva mer reformer. Ett annat motiv var att stimulera den ekonomiska utvecklingen och styra folket gentemot mer nationella, sociala och demokratiska mål genom att höja utbildningsnivån. Från ryskt håll sågs folkskolan som ett sätt att fjärma storfurstendömet från den gryende skandinavismen och istället försöka föra Finland mer mot Ryssland genom en russifiering.105

Läroplaner och organisation för