kommunala arbetsmarknadsinsatser utvärderas
Carolina Klockmo, Ida Sjöberg, Gunilla Olofsdotter & Katarina Giritli Nygren Mittuniversitetet
Bakgrund
Begrepp som arbetsförmåga och anställningsbarhet är vanligt förekommande i relation till arbetslinjens betoning av människors skyldigheter att arbeta. En sådan utgångspunkt lägger fokus på individens anpassningsförmåga i ett flexibelt och föränderligt arbetsliv (tex Jakobsson och Seing, 2013, Nord, 2019). Alla människor – i synnerhet särskilt utsatta grupper som anses stå långt från arbetsmarknaden – har dock inte samma möjligheter att uppfylla dessa
förväntningar och krav. De anses inte vara anställningsbara. Skärpta kvalificeringskrav till ersättningssystem och begränsade ersättningsperioder gör att alltfler hamnar utanför såväl arbetsmarknad som välfärdssystem. Som ett resultat av vad som kommit att kallas en
”aktiveringsomsvängning” i arbetsmarknadspolitiken har arbetslösas mest grundläggande försörjning, ekonomiskt bistånd, villkorats ofta med krav på deltagande i kommunal
arbetsmarknadspolitik (Ulmestig, 2020), vilket inneburit att arbetslivsinriktad rehabilitering med särskilt fokus på ”aktiva åtgärder” fått ökad prioritet. Behovet är stort, men det är oklart om och hur sådan styrning påverkar verksamheter riktade till de individer som i systemen bedöms befinna sig långt ifrån arbetsmarknaden med särskild problematik d.v.s. att individerna når egen försörjning och etableras på arbetsmarknaden (Thorén 2012; Engdahl och Forslund 2015; Panican och Ulmestig 2017).
Syfte
Studien är metodologiskt och teoretiskt inspirerad av Institutionell etnografi (Smith 2005, 2006), och syftar till att undersöka hur materialiseringen av den nya aktiveringspolitikens definitioner av arbete och arbetsförmåga i utvärderingssystem påverkar deltagare och personal i arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder.
Metod
Studien bygger på två olika material; fokusgruppsintervjuer med AME-personal samt en kritisk analys av utvärderingssystemet Kolada. Med utgångspunkt i institutionell etnografi, jämför studien hur AME-personal beskriver sitt vardagliga arbete med de normativa inskriptioner av arbete och arbetsförmåga som utvärderingen i Kolada vilar på.
Resultat
Insatserna inom AME syftar till att stödja deltagarna till egen försörjning. Personalen framhåller i intervjuerna att de individer som deltar i AME insatserna är sårbara såväl
ekonomiskt som socialt ofta med svaga sociala nätverk och psykisk ohälsa och stödbehovet är stort. För att få ett hållbart fotfäste på arbetsmarknaden över tid krävs en omfattande
53
förändringsprocess för dessa individer. Detta innebär att många av insatserna inte enbart riktas mot arbete, utan handlar om att ge psykosocialt inriktat stöd.Sådana sociala insatser
osynliggörs i utvärderingssystemet. I utvärderingssystemet redovisas antal personer i AME-programmet och hur stor andel som går vidare till arbete, utbildning eller ”överförs till andra myndigheter” efter en viss tid. De framsteg som sker på vägen för dem som befinner sig längre tid i verksamheten går inte att rapportera. Likaså redovisas personalens arbetstid utifrån kartläggning av individers arbetsförmåga samt stöd med arbetsträning. Det arbete personalen lägger ned på psykosociala insatser liksom att bygga arbetsallianser rapporteras inte. Vår granskning visar således att den implicita aktiveringspolitik som systemet vilar på osynliggör både personalens arbete och metoder samt deltagarnas framsteg avseende arbetsförmåga och välmående som kan leda till ett närmande av arbetsmarknaden.
Kontaktinformation: katarina.giritli-nygren@miun.se
54
Att hantera tiden smart. Samtida satsningar på ökat heltidsarbete i välfärdssektorn
Louise Grip1,
1Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet
Bakgrund
Deltidsarbete har länge varit vanligare inom den kvinnodominerade äldreomsorgen än på övriga arbetsmarknaden, ett förhållande som föranlett flera satsningar under de senaste decennierna. I ett samarbetsprojekt mellan Kommunal och SKR ägnas denna arbetstidsfråga sedan 2017 förnyat fokus. Ambitionen är att göra ”heltid till norm” i hela välfärdssektorn, ett arbete som bland annat motiveras med argument kopplat till kompetensförsörjning och jämställdhet. Kvinnor ska få samma rätt till ekonomisk försörjning som män och
välfärdssektorn ska klara att bemanna sina verksamheter även i framtiden. Här beskrivs de deltidsanställda medarbetarna som en nyckelresurs. Återkommande i argumentationen är en beräkning som gör gällande att om alla deltidsanställda i välfärden skulle arbeta bara en timme mer i veckan skulle det motsvara nästan 6 000 heltidsanställda. I retoriken räknas således varje extra timme. Men vilka potentiella förändringar följer när de anställda i vård- och
omsorgssektorn ska öka sin arbetstid? Vilka kopplingar görs mellan tid och arbetets organisering och vad får det för tänkbara konsekvenser för arbetsvillkoren?
Syfte
I denna presentation undersöker jag hur tid artikuleras i relation till (om)organiseringen av arbetet i äldreomsorgen, med anledning av satsningar på ökat heltidsarbete. Syftet är att spåra de mer konkreta och verksamhetsnära förändringar som föreslås kopplat till tiden och dess organisering. Vilken förståelse av tid dominerar i ansträngningarna för att öka arbetstiden i kommuner och regioner? Hur påverkar det vad som ses som ”problemet”, respektive vilka omorganiseringar som ses som lämpliga lösningar? Hur skiljer sig artikuleringarna kring arbetstiden åt mellan representanter på olika nivåer?
Metod
Denna presentation bygger på en analys av observations-, intervju- och informationsmaterial och är en del av ett pågående avhandlingsprojekt med etnografisk och diskursteoretisk ansats.
Fältanteckningar från konferenser som syftar till att stötta kommuner och regioner i deras ambition att öka heltidsarbetet, liksom ett urval av informationsmaterial, vävs i analysen samman med resonemang från intervjuer med både tjänstepersoner och medarbetare.
Resultat
Work-in-progress. Resultatdiskussionen kretsar bland annat kring de problem och möjligheter som enligt representanterna för heltidssatsningarna uppstår när fler arbetar heltid på enskilda arbetsplatser. Att hantera de extra timmarna ”smart” tycks centralt för en lyckad övergång från en ”deltidsorganisation”, till en ”heltidsorganisation”. Ambitionen att hantera risken för
överbemanning (och därmed ökade kostnader), innebär flera potentiella omförhandlingar,
55
bland annat kopplat till när och var arbetet ska utföras. I presentationen lyfter jag några
tentativa slutsatser kring konsekvenser av det som artikuleras som en ”smart” hantering av den extra tiden, bland annat kopplat till ökade krav på flexibel arbetskraft och en risk för ökad detaljstyrning. I särskilt fokus står omorganiseringens konsekvenser för den specifika typ av arbete som utförs i äldreomsorgen.
Kontaktinformation: louise.grip@umu.se
56