• No results found

Nyanlända barns sociala samspel med andra barn

Thomas J. Scheff menar att varje individ har ett fundamentalt behov att skapa relationer och detta sker genom kommunikation (Aspelin, 2010), men ibland möts detta skapande av

svårigheter. I början var Amina blyg och lekte helst själv eller bredvid andra lekande barn och det syns också i observationer gjorda under förstudien. Som jag nämnde var ett av skälen till hennes blyghet otillräcklig behärskning av svenska språket. Eliaso Magnusson menar att när barn inte kan tala majoritetsspråket (svenska) så känner de sig “på lägre nivå” vilket bidrar till en känsla av underlägsenhet. Blyga barn blir ofta avvisade, menar Jonsdottir (2007), och de blir avvisade även i grupper som inte känner dem. Det händer på grund av att barnet värderar sig själv utifrån andra barns perspektiv. Aspelin (2010, s.39) menar att människan som social varelse tittar på sig själv utifrån, ser sig själv från andra människors eller samhällets perspektiv och i denna process ingår ett värderande moment. Resultatet av den sociala avläsningen blir att vi uppskattar eller underkänner oss själva. På grund av känslan av otillräcklighet väljer barnen ofta att umgås med barn som är på samma språkliga nivå som de själva (Musk & Wedin, 2010, s. 79), vilket stämmer med det som jag såg under min studies gång och det kan vi också se i

observationerna. Tjejerna lekte ofta med barn som var på samma språkliga nivå med de

inkluderade barn som av olika anledningar hade svårigheter i språkutvecklingen. Språket har en funktion av gruppsamhörighet, men när barn inte talar språket så ger det uttryck för utanförskap, menar Eliaso Magnusson (Musk & Wedin, 2010, s.81).

Amina hade sin lillasyster med sig men som pedagogerna sa “de bryr sig inte speciell mycket (om varandra) de är inte sådär… som andra syskon kan vara”. När Emma kom då började Amina att öppna sig lite grann. Flickorna (Amina och Emma) kom nära varandra och det syns också i

observationerna. De sökte sig till varandra, gick runt på gården tillsamman, matade kaniner tillsammans, satt på bänken bredvid varandra och lekte tillsammans. Alla vuxna på förskolan var glada över att de två hade hittat varandra och var på väg att utveckla vänskapsband. Med

vänskapsband menas ett speciellt förhållande mellan två barn som tycker väldigt mycket om varandra (Jonsdottir 2007, s.47). Det är naturligt att barn söker sig till jämlika kamrater, menar Jonsdottir (2007. s.47). Vidare påpekar hon att barn brukar leka med många barn under sin tid på förskolan, men de utvecklar närmare relationer till ett fåtal barn.

När jag kom tillbaka efter fyra veckor, under min etnografiska studie, såg jag att

dragningskraften som flickorna hade gentemot varandra hade försvunnit. Det syns också i observationerna gjorda under den tiden. Jag lyckades göra väldigt få observationer där Amina och Emma är tillsammans och det är bara i sandlådan. Jag försökte hitta skälet till detta i mina observationer men lyckades inte. Pedagogerna har inte heller förstått orsaken till denna distans, men de uttryckte sig på följande sätt:

Pedagog 1: De är ju på olika nivå. De har inte riktigt samma intresse. Det var nästan som om (paus)... EMMA kom så var det nästan som om hon hade fått present vid bordet. Det var hennes.

Pedagog 2: Mmm… Liksom står och håller om henne och så, men sen funkade det inte. Det är någonting som inte riktigt funkar där.

Pedagog 1: Jag tror att det är så (paus) för det är svårt att avgöra, men EMMA är en väldig smart tjej (paus) och väldig framåt, väldigt duktig på många saker. Pedagog 2: Hon är jätteduktig när det gäller pussel och så. - utdrag ur stimulated

recall intervju.

När min minietnografiska studie närmade sig slutet lade jag märke till att Amina och Lisa började umgås med Felix som var från avdelningen bredvid. För varje dag som gick kom de närmare varandra.

Det är eftermiddag. Alla barn leker i lekhallen. Felix, AMINA och LISA sitter i en stor plast bil. De låtsas leker att Felix är bilförare och flickorna passagerare. Tjejerna sjunger högt medan Felix kör bilen och alla tre är jätte glada. Då och då vänder Felix sig för att se om flickorna sitter kvar. Efter en liten stund byter Felix och LISA plats. Nu är det LISA som kör och Felix och Amina är passagerare.

De tre barnen lekte som om det inte fanns någon annan i rummet. De skrek, sjöng och skrattade så högt de kunde och kände sig fria under leken. Jag kan med en stor säkerhet säga att de tre har blivit vänner. Men det var en fråga som jag undrade över: hur blev de tre vänner och vad ligger bakom deras beteende? Av pedagogerna fick jag veta att barnen bor nära varandra och brukar umgås med varandra hemma också. Först när jag gick igenom mina observationer flera gånger har jag förstått varför Amina och Lisa undvek Emma och varför hon blev ignorerad och utesluten av dem. Det var på grund av att de har hittat en vän som de hade roligt med, känner sig fria och trygga. Jag förstod också hur Amina från en blyg tjej förvandlats till en modig flicka.

9/05-2014 - utdrag ur observation

Jag och AMINA sitter på golvet i lekhallen och bygger ett slott av stora mjuka byggklossar. Två äldre pojkar lockades av det “fina” slottet, kom fram och hjälpte oss med att bygga vidare. En av klossarna ramlar ner, hoppsan, säger en av pojkarna. AMINA skrattar och härmar pojkarna, hoppsan hoppsan hoppsan, igen igen, säger hon och skrattar högt. Sedan reser hon sig och välter hela slottet med båda händerna. Pojkarna tittar på varandra, skrattar och börjar kasta

byggklossar upp i luften.

När jag under stimulated recall intervju visade videon för pedagogerna kände jag hur spända de blev när Amina välte ner slottet.

Pedagog 1: Där tog hon en risk. Pedagog 2: Speciellt med de två.

Pedagog 1: Jag tror de gillar henne skratta på det sättet. - utdrag ur stimulated

Vänner har positiv påverkan på varandra. Vänner hjälper och stödjer varandra. Barn som har en vän blir modigare eftersom de kan räkna med att vännen kommer hjälpa till när det känner sig ensamt och övergivet eller när man blir rädd för något. Barn som inte har vänner lämnas ofta för sig själv med sina problem (Jonsdottir, 2007, s.63). Vänner hjälper varandra att utveckla en positiv självkänsla, en känsla av att de duger och att de är kompetenta (Jonsdottir, 2007, s.66).

Related documents