14. Kvinnors rättigheter
Argentina antog 1991 en lag som stadgar att 30 procent av partiernas
kandidater till kongressens undre kammare skall vara kvinnor. En liknande lag antogs 2001 gällande senaten. Av deputeradekammarens 257 medlemmar är 86 kvinnor. Av senatens 72 ledamöter är 31 kvinnor. Samtliga provinser utom två har antagit liknande kvoteringslagar avseende provinsparlamenten. Alla 24 provinsguvernörer är män. Försvars-, ekonomi- och socialministrarna är kvinnor. Två av Högsta domstolens nio medlemmar är kvinnor. Ett särskilt kvinnosekretariat knutet till regeringen har till uppgift att främja jämställdhet.
Flera provinser har liknande sekretariat.
All diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt lag. Kvinnor har
tillträde till de flesta yrken, men arbetar oftare än män inom lågavlönade yrken.
Kvinnornas löner är generellt 40 procent lägre än männens för likvärdigt arbete. Cirka 50 procent fler kvinnor än män är arbetslösa. Av de 40,1 procent av den arbetsföra befolkningen som arbetar i den informella sektorn är över hälften kvinnor. Det finns inga betydande skillnader i utbildningsnivå eller analfabetism mellan kvinnor och män.
Kvinnomisshandel och våld mot kvinnor i hemmet anses vara vanligt, men anmälningsfrekvensen är låg. Det är numera ett brott under allmän strafflag.
En förutsättning för att straff skall utdömas är dock att våldsdådet inkluderar brott mot kvinnans ”sexuella integritet”. Numera kan kvinnor vända sig till familjedomstolar och få omedelbar skyddat boende. En domare kan även .besluta att mannen inte får vistas i hemmet. Statens förmåga att ta hand om offer för våld i hemmet är emellertid begränsad. Det skulle exempelvis behövas betydligt fler skyddshem. Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, uppger att 25 procent av alla argentinska kvinnor utsätts för våld i hemmet vid någon tidpunkt under sitt liv. Kvinnomisshandel anses vara särskilt ofta
förekommande i de fattigare provinserna. Våldtäkt inom äktenskapet är ett brott men enligt enskilda organisationer är det inte ovanligt. I 15 av 24
provinser finns statliga kontor för bistånd till brottsoffer, vilka specialiserar sig på att hjälpa de som fallit offer för våldtäkt, misshandel och sexuellt
utnyttjande.
Det argentinska samhället, i synnerhet det politiska ledarskapet, har haft en konservativ inställning till sexuella och reproduktiva rättigheter. Den katolska kyrkans inflytande är fortsatt starkt. Exempelvis var preventivmedel förbjudna i Argentina till 1986. Skilsmässa legaliserades 1985.
Under senare år har dock stora framsteg kunnat noteras. En ny ramlag om reproduktiv hälsa antogs 2003. Den ger alla kvinnor rätt till gratis
preventivmedel samt sexualupplysning på olika hälsocentra i hela landet.
Tillämpningen av ramlagen är provinsernas ansvar, men den federala
regeringen tillhandahåller preventivmedlen. Olika resultat kan noteras i de olika provinserna. Exempelvis har provinsen San Juan uttalat bojkottat ramlagens förpliktiganden, medan huvudstadsdistriktet Buenos Aires till synes tillämpar lagen utan förbehåll. I provinsen La Rioja skall företrädare för
provinsregeringen gratis distribuera så kallade dagen–efter-piller, som inte omfattas av den federala ramlagen. Den federala regeringen har hittills haft begränsade möjligheter att övervaka provinsernas verksamhet.
En lag antogs 2006 som ger alla myndiga personer rätt till gratis sterilisering vid såväl offentliga som privata sjukhus. För att genomföra en sådan operation krävdes tidigare ett domstolsbeslut och makens/makans samtycke. En lag om obligatorisk sexualupplysning i grund- och gymnasieskolan antogs 2006.
Enligt konstitutionen skyddas mänskligt liv från och med befruktningen. Abort är förbjuden med vissa undantag: efter våldtäkt av förståndshandikappad kvinna eller om graviditeten medför fara för kvinnans liv eller hälsa. Argentinas hälsominister uppskattade 2006 att ungefär 700 000 illegala aborter utförs varje år. Enligt samme minister utgör abortlagstiftningen i dess nuvarande form ett allvarligt hälsoproblem. Man beräknar att knappt 40 procent av alla graviditeter avslutas genom abort. Barnsängsdödligheten uppgår till 4 per 10 000 levande födslar. En tredjedel av dödsfallen beror på komplikationer efter en illegal abort. Cirka 80 000 kvinnor uppsöker varje år sjukhus på grund av skador efter aborter. Hälsoministern har uttalat sig positivt om en legalisering av abort, men det motarbetas av bland andra den katolska kyrkan. Inget lagförslag tros presenteras förrän tidigast efter presidentvalen 2007.
Abortlagstiftningens begränsningar och det spända klimatet i frågan belystes 2006 av flera fall av förståndshandikappade kvinnor, som våldtagits och blivit gravida. I provinsen Buenos Aires förhindrade ett domstolsbeslut en 19-årig kvinna från att utföra abort. Beslutet upprätthölls efter överklagande i högre instans. Provinsens Högsta domstol tillät sedan aborten, men läkarna vägrade med motiveringen att för lång tid hade förflutit. Enligt vissa uppgifter skall läkarna ha varit rädda för rättsliga repressalier från vissa konservativa element.
Aborten genomfördes sedermera på ett annat sjukhus. I provinsen Mendoza var läkare tvungna att utföra en tillåten abort i hemlighet på hemlig ort för att undgå påtryckningar. Enligt en opinionsundersökning utförd av
forskningscentrat CEDES skulle 62 procent av befolkningen stödja en legalisering av abort.
Cirka 6 procent av flickor mellan 15 och 19 år uppges vara eller ha varit gravida. Andelen födslar där mödrarna är flickor under 19 år uppgår i vissa provinser till knappt en fjärdedel.
Argentina inledde under 2006 processen med att ansluta sig till tilläggsprotokollet till konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor. Ratificeringen av protokollet var omdiskuterat och kongressen tog upp frågan vid flera tillfällen. Vissa grupper, inte minst den katolska kyrkan, motsatte sig protokollet. De fortsätter även efter att
ratifikationsprocessen har inletts att motsätta sig protokollet, på grund av dess innehåll avseende reproduktiv hälsa.
Prostitution är olaglig men förekommer. Enskilda organisationer tror att sex-turism till Argentina är en växande företeelse. Handel med kvinnor och barn förekommer och omfattar främst personer från Argentinas nordliga provinser till de centrala provinserna och Buenos Aires. Det förekommer också uppgifter om handel med kvinnor och barn från Paraguay, Brasilien, Dominikanska Republiken, Colombia och Peru. De flesta offer exploateras för prostitution.
Enligt Dominikanska Republikens konsulat i Argentina har cirka 5 000 dominikanska prostituerade lurats till Argentina med löften om lagligt arbete och bostad. Enligt International Organisation for Migration (IOM) skulle över hälften av alla paraguyanska offer för människohandel komma till Argentina.
En tredjedel av dem skall vara minderåriga. IOM bistod i repatriering av offer för människohandel.
I Argentinas lagstiftning saknas brottsrubriceringen människohandel. Åklagare använder sig av andra lagar som föreskriver straff för exempelvis
tvångsprostitution. Myndigheter inledde minst 10 utredningar om fall relaterade till människohandel 2005 och ett trettiotal misstänkta greps. Inga uppgifter förekommer om att någon av utredningarna har lett till fällande dom.
En särskild åklagare för brott mot sexuell integritet, barnprostitution och människohandel skapades 2005 och inledde sin verksamhet 2006.
15. Barnets rättigheter
Barnkonventionen är införlivad i konstitutionen, men alla provinser har inte ändrat sin lagstiftning i enlighet med konventionen. Alla under 18 år definieras som barn. Giftasåldern är lägre för flickor (16 år) än för pojkar (18 år). Barnaga är inte förbjudet och är fortfarande vanligt förekommande i hem och på anstalter. Lägsta åldern för rekrytering till landets (frivilliga) militärtjänst är 18 år.
Barn under 14 år har enligt lag inte rätt att arbeta. Trots detta förekommer barnarbete, särskilt på landsbygden. Enligt en rapport från ILO och FN:s barnfond UNICEF från år 2003, arbetar hela 1,5 miljoner barn under 14 år (att jämföra med år 1995 då motsvarande siffra var drygt 200 000). Av dessa arbetade 1,2 miljoner i det egna hemmet medan 300 000 arbetade utanför hemmet för egen inkomst eller för att bistå familjens ekonomi. Enligt UNICEF blir barnprostitution i Argentina allt vanligare. Handel med barn förekommer, men i vilken utsträckning är oklart.
Grundskolan är obligatorisk och gratis fram till 15 års ålder, men tillgången till utbildning var begränsad i vissa landsbygdsområden (se även punkt 12). Många barn har inte tillgång till adekvat sjukvård. Barnadödligheten 2005 var 13,5 promille. Regeringen har startat flera program som syftar till att förbättra och utöka sjukvården för barn samt minska barn- och mödradödligheten. Cirka 60 procent av alla barn lever i fattigdom, varav 23,4 procent i extrem fattigdom (2002 beräknades 73,7 procent av alla barn leva i fattigdom). I flera av de fattigaste nordliga provinserna var fattigdomsnivån 2005 ännu drygt 70
procent. Det uppskattas att flera miljoner barn, i synnerhet nyfödda samt barn i de fattiga nordliga provinserna, lider av undernäring. En tredjedel av alla barn under två år lider av blodbrist.
Barn under 16 år är inte straffmyndiga och barn under 18 år kan endast dömas för grövre brott. Det förekommer att minderåriga fängslas. Fall där barn utsatts för våld på polisstationer har rapporterats, liksom andra fall av polisvåld mot barn.
En ramlag om barns rättigheter antogs 2005. Bland annat skapades ett
sekretariat för barnets rättigheter och en särskild ombudsman med befogenhet att ta emot anmälningar och bedriva utredningar. Den nya lagen ersatte den tidigare lagstiftningen om omhändertagande av barn (Ley de Patronato), som kritiserades för dess ålderdomliga syn på barns rättigheter och i viss mån stred mot barnkonventionen. Under den gamla lagen tvingades tusentals barn från sina hem under förevändning av att de skulle skyddas från sin uppväxtmiljö.
De placerades ofta på anstalter med undermåliga och fängelselika förhållanden.
Det förekom fall av psykisk och fysisk misshandel. Under den nya lagen skall familjerna få hjälpa att lösa sina problem, för att undvika att barnen måste lämna hemmen. Tvångsomhändertagande skall endast ses som en sista utväg.
Tillämpningen av ramlagen är provinsernas ansvar, varför det fortfarande finns många provinser som tillämpar den gamla lagen.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Två statliga institut har i uppgift att verka för ökad respekt för urfolkens rättigheter respektive minskad diskriminering: Instituto Nacional de Asuntos Indígenas, INAI, samt Instituto Nacional contra la Discriminación, la Xenofobia y el Racismo, INADI. Det senare har utarbetat en nationell plan mot diskriminering med utgångspunkt från slutsatserna i Durban-konferensen mot rasism och diskriminering 2001. Planen antogs 2005.
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av hudfärg och nationalitet samt garanterar urfolken särskilda rättigheter. Rasistiska tendenser förekommer i Argentina. Övriga latinamerikaner utsätts inte sällan för förolämpningar och diskriminering på grund av mörkare hy. Rapporter om polisvåld riktat mot invandrare och argentinare med mörk hy förekommer. Av de
diskrimineringsanmälningar som INADI tog emot 2003 baserades 30 procent av fallen på etnicitet, 7 procent på religion samt 16 procent på funktionshinder.
Urfolken, som enligt den senaste folkräkningen uppgår till cirka 1,75 miljoner, har sämre tillgång till utbildning och hälsovård än den genomsnittliga
befolkningen (se även punkterna 12 och 13). Arbetslöshet, kroniska sjukdomar, analfabetism och fattigdom drabbar i högre utsträckning urfolken.
Konstitutionen ger (sedan författningsändringen 1994) urfolken rätt att inneha och bruka sitt traditionella territorium. Hittills har cirka en miljon hektar land överförts till grupper bland urfolken, som emellertid fortsätter att vara inblandade i landtvister med provinsregeringar och privata företag.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte förbjudet enligt argentinsk federal lagstiftning. Däremot existerar fortfarande lagar i vissa provinser enligt vilka transsexualitet förbjuds, liksom "homosexualitet under påverkan av alkohol". I provinsen Mendoza greps en transvestit 2006 för att ha klätt sig som en kvinna. Enskilda
organisationer uppger att godtyckliga gripanden av homosexuella är vanliga.
Polisen lär använda regler som förbjuder prostitution som förevändning för att arrestera och anmäla homosexuella samt transsexuella. Polisvåld ska
förekomma mot homosexuella. En argentinsk aktivist för homosexuellas rättigheter skall ha beviljats asyl i USA 2004 på grund av risk för förföljelse i Argentina.
Skillnaden i behandling är i allmänhet stor mellan Buenos Aires och övriga provinser. Huvudstadsdistriktet är den enda region som uttryckligen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. En liknande skrivning
förekommer inte i den nationella lagen mot diskriminering. Buenos Aires stads parlament antog 2002 regler som tillåter homosexuella par att förenas under äktenskapliga former. De första homosexuella paren kunde gifta sig i Buenos Aires 2003.
18 Flyktingars rättigheter
Antalet asylsökande per år har minskat efter den ekonomiska krisen - från 1456 asylsökande 1999 till 381 sökande år 2005. År 2005 gavs 213 sökande från 27 olika länder flyktingstatus. För närvarande finns i Argentina 3 116 flyktingar från mer än 40 olika länder, som fått asyl. De flesta kommer från övriga Latinamerika (främst Colombia och Peru) samt Afrika (främst Senegal).
Flyktingläger finns inte i Argentina. De flesta flyktingar bor i städerna, främst i Buenos Aires. Flyktingarna i Argentina får inget direkt ekonomiskt stöd från regeringen, utan från UNHCR. Däremot har de rätt att använda sig av det argentinska hälsovårds- och utbildningssystemet. Det finns också program för exempelvis språkutbildning, mikrokrediter och en arbetsförmedling.
Vid sidan av de erkända flyktingarna fanns i landet till helt nyligen minst en miljon dokumentlösa invandrare från Bolivia, Chile, Paraguay och Peru. En betydande andel, osäkert hur stor, har sedan devalveringen i januari 2002 återvänt hem. De som blivit kvar har låg levnadsstandard och utsätts i vissa fall för oprovocerade våldshandlingar. 2004 antogs en lag som upphävde
tvångsåtersändandet av dokumentlösa invandrare från Mercosur (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay), Bolivia och Chile. På sikt förväntas denna lag kunna leda till en möjlighet för de dokumentlösa invandrarna att legalisera sin vistelse i Argentina. Inom ramen för Mercosur pågår dessutom diskussioner om att tillåta fri rörlighet för arbetstagare länderna emellan, men dessa planer har ännu inte konkretiserats i någon större utsträckning.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av funktionshindrade är förbjudet avseende rätt till utbildning, arbete och övrig statlig service. Samtliga arbetsgivare är skyldiga att se till att vissa arbetsuppgifter skall kunna utföras av funktionshindrade. Staten är skyldig att låta funktionshindrade inneha fyra procent av alla statliga tjänster. I praktiken följs inte reglerna. I Buenos Aires centrum har trottoarer, pendeltåg- och tunnelbanestationer, vissa bussar och en del byggnader anpassats för funktionshindrade. Större delen av landets offentliga byggnader och toaletter förblir emellertid otillgängliga, trots tvingande lagstiftning. Det förekommer att funktionshindrade barn hamnar på anstalter på grund av otillräckligt stöd till
deras familjer. Enligt vissa uppskattningar är 90 procent av de
funktionshindrade arbetslösa. Hundratusentals beräknas sakna sjukförsäkring.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter I Argentina finns ett stort antal enskilda organisationer för mänskliga rättigheter (se CELS hemsida www.cels.org.ar för en förteckning). De tillåts verka relativt obehindrat och återfinns framför allt i de större städerna. I provinserna är dock det civila samhället svagare. Hot och övergrepp mot organisationernas medlemmar förekommer särskilt i provinserna.
Centro de Estudios Legales y Sociales, CELS, koncentrerar sin verksamhet på polisövergrepp och juridiskt stöd till fattiga. De ger ut en årlig rapport om de mänskliga rättigheterna. Asamblea Permanente para los Derechos Humanos, APDH, ägnar sig åt att sprida kunskap om mänskliga rättigheter. Foro contra la
Discriminación bedriver opinionsbildning och har ett kontor för gratis juridisk rådgivning.
Madres de Plaza de Mayo har sedan militärdiktaturen krävt rättvisa för de
försvunna. Sedan 1999 är mödrarna uppdelade i två grupper. Madres de Plaza de Mayo kräver att de ansvariga skall straffas och accepterar inte skadestånd från staten. Madres de Plaza de Mayo – Línea Fundadora kräver endast att deras barns öden klaras upp och accepterar skadestånd från staten. Abuelas de Plaza de Mayo ägnar sig åt att försöka identifiera de barn som fötts i fångenskap och stulits av sina föräldrars mördare. Hijos por la Identidad y la Justicia contra el Olvido y el Silencio består av barn till försvunna.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
FN:s barnfond UNICEF, utvecklingsprogram UNDP, program för hiv/aids-insatser UNAIDS, livsmedelsorganisation FAO, Världshälsoorganisation WHO och flyktingkommissariat UNHCR har kontor och verksamhet i Argentina, liksom ILO, Internationella migrationsorganisationen IOM, Internationellla valutafonden IMF och Världsbanken. UNICEF genomför program för respekt för barnets rättigheter och har en särskild handläggare för frågor om mänskliga rättigheter. ILO har ett projekt för att främja ökad jämställdhet och kvinnors rättigheter. Europeiska kommissionen driver en rad projekt i Argentina för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna. Några europeiska länder finansierar program för bland annat utbildning av polis och kvinnors reproduktiva hälsa. SIDA stödjer via enskilda organisationer en handfull projekt i landet genom pingströrelsens biståndsorganisation PMU Interlife och LO-TCO:s biståndsnämnd.