• No results found

Olika undervisningsstrategier för att påverka motivation

4. Resultat

4.1 Olika undervisningsstrategier för att påverka motivation

2021 presenterade Gaspar et al. en studie som mätte hur elevers motivation påverkas av idrottsundervisning som använder modellen Teaching Games for Understanding (TGfU). Här användes Self-Determination Theory som grund för bedömningen. I korthet innebär denna pedagogiska modell att eleverna deltar i lekar som främjar motivation, beslutstagande och problemlösning. Genom att bryta ner idrotter i specifika begränsade situationer tränas

elevernas förståelse vilket hjälper dem att ta taktiska beslut och hitta lösningar. Läraren stöttar eleverna genom öppna frågeställningar som hjälper eleverna att reflektera och nå bättre förståelse. Utifrån denna modell tillsammans med stöttning av lärare skapade Gaspar et al.

(2021) en hypotes att modellen ska bidra till, bland annat, en ökad motivation hos elever.

Studien bestod av 111 elever i årskurs fem och sex, varav 54 deltog i försöksgruppen där både TGfU och stöttning användes. Resterande 57 elever deltog i kontrollgruppen som utförde samma TGfU-aktiviteter, men utan stöttning av läraren. Samma lärare utförde all undervisning för båda grupper. För att mäta resultatet fick elever svara på frågeformulär före och efter perioden. Formuläret ämnade att mäta hur väl eleverna upplevde att deras tre psykologiska basbehov uppfylldes, elevernas motivation (uppdelat i inre motivation, yttre motivation och amotivation), uppfattning av sin egna förmåga, samt deras vilja att vara fysiskt aktiva.

Utifrån resultatet kom Gaspar et al. (2021) fram till att eleverna i försöksgruppen fick en kraftigare ökning i alla aspekter som undersöktes i studien jämfört med kontrollgruppen. Den aspekt som kontrollgruppen visade nämnvärd ökning i var viljan att vara fysiskt aktiv. En ytterligare slutsats som drogs var att samtliga av de tre psykologiska basbehoven blev

tillfredsställda. Autonomin uppfylldes genom att eleverna fick tillsammans arbeta för att lösa problem vilket resulterade i större elevdeltagande. Känslan av kompetens hjälptes genom att eleverna lyckades lösa problemen själva, läraren använde sig för det mesta av stöttning och rättade endast vid behov. Eftersom elever löste problem tillsammans ökade även deras känsla av samhörighet. Tillfredsställelsen av dessa basbehov resulterar i förlängningen även i att elevernas inre motivation ökar. Gaspar et al. (2021) konkluderar att Teaching Game for Understanding och liknande modeller med frågebaserad pedagogik bör vara närvarande i idrottsundervisning då det främjar autonomi hos elever, får dem att tro på sig själva och ger dem en större känsla av samhörighet. I förlängningen, menar författarna, att dessa aspekter resulterar i en ökad inre motivation för eleverna, något som leder till ökad vilja att vara fysiskt aktiv i framtiden. Författarna gav ingen potentiell förklaring till varför kontrollgruppens vilja att vara fysiskt aktiv hade ökat.

En ytterligare studie som har sin grund i Self-determination Theory förklaras av Cecchini et al.

(2019) i artikeln The impact of cooperative learning on peer relationships, intrinsic motivation and future intentions to do sport. Studien gjordes för att undersöka hur elevers motivation och vilja att idrotta i vuxen ålder påverkas genom kooperativt lärande, det vill säga samarbete inom små

elevgrupper för att nå ett gemensamt mål. Studien gjordes med 372 elever med medelålder på 14,2 år. Utav dessa elever utgjorde 190 kontrollgruppen och 182 stycken utgjorde

försöksgruppen. Eleverna fick fylla i frågeformulär som ämnade att mäta deras uppfattning av kooperativt lärande, deras känsla av samhörighet, deras inre motivation, och deras vilja att vara fysiskt aktiv. Formuläret besvarades en gång innan studien började och en gång efter de sex månaderna som studien pågick. Under dessa sex månader utfördes interventionen med kooperativt lärande av en behörig lärare på försöksgruppen medan kontrollgruppen fortsatte ha idrottsundervisning utan kooperativt lärande.

Cecchini et al. (2019) fann att försöksgruppen hade ökat i förståelse av kooperativt lärande, deras känsla av samhörighet, inre motivation och vilja att vara fysiskt aktiv, jämfört med kontrollgruppen. De fastslog att idrottsundervisning som använder sig av kooperativt lärande

främjar känslan av samhörighet vilket i sin tur leder till ökad inre motivation som därefter resulterar i en ökad lust att vara fysiskt aktiv.

Cecchini Estrada et al. (2020) skrev ytterligare en artikel i Journal of Teaching in Physical Education om en studie som undersökte hur idrottsundervisning som baseras på modellen “TARGET”

kan påverka elevers motivation över en längre tid. TARGET står för Task, Authority, Recognition, Grouping, Evaluation, Time, och är ett ramverk som kan användas vid

uppgiftskonstruktioner för att öka motivation. Den hjälper lärarens planering genom att ge frågor om aktiviteternas utformning, vilka beslut som behöver tas, vilka aspekter som ska berömmas, hur elever delas in i olika grupper, vad eleverna ska lära sig och om de kan förstå det själva, och slutligen hur lång tid aktiviteten bör fortgå.

Studien pågick under ett läsår och totalt deltog 14 lärare och 830 elever mellan åldrarna 11 och 17. Försöksgruppen fick undervisning baserad på TARGET-modellen medan kontrollgruppen fick vanlig undervisning. Eleverna fick besvara frågeformulär tre gånger under studiens gång.

Formuläret syftade på att mäta olika sorters motivation och intentioner till att vara fysiskt aktiv.

Resultatet visade att inre motivation och identifierad kontroll var de delar kopplade till motivation som ökade mest i försöksgruppen. Intentioner att vara fysiskt aktiv var större och färre elever rapporterade amotivation. I kontrollgruppens resultat hade den inre motivationen minskat samtidigt som amotivationen ökade. Eftersom denna studie pågick under en längre tid såg Cecchini Estrada et al. (2020) att den inre motivationen sjönk kraftigast under första halvåret medan amotivationen ökade stadigt genom hela studien. Författarna menar utifrån dessa resultat att TARGET-modellen är ett effektivt verktyg att jobba med som ger snabbt och hållbart positiva resultat på elevers motivation. Författarna menar också att modellen kan användas för att vända den negativa trenden av motivation som sker när elever blir äldre.

Wang & Chen (2020) skrev en artikel där grunden låg i att hitta motivation hos elever på idrottslektioner för att vara fysisk aktiva utanför skolan. Idrott och hälsa ska främja elever till ett livslångt lärande och artikelns syfte är att visa två tillvägagångssätt för att hitta en inre motivation hos elever för att nå detta mål. Dessa två metoder var att skapa lärande i idrottsklassen samt att skapa en motiverande erfarenhet. Det är en tvåvägsmodell som

kombineras för att uppnå en adekvat motivationsmodell för att få elever att bli fysisk aktiva på fritiden, inte bara i skolan. Hypotesen är att kunskaper om fysisk aktivitet och motivation inom Idrott och hälsa har en direkt koppling till motivation för fysisk aktivitet som genererar ökat intresse för fysisk aktivitet utanför skolan.

Studien utfördes på 394 elever som går i årskurs åtta, i fem olika skolor. Autonom motivation mättes med hjälp av frågeformulär som även mätte hur mycket tid elever spenderade på aktiviteter på fritiden. Elevernas kunskaper om fysisk aktivitet testades med hjälp av ett prov som innehöll 25 olika delar, exempelvis kunskaper om bidragande hälsofaktorer som fysisk aktivitet ger eller kunskaper om intensitet och uthållighet.

Modellen som Wang & Chen (2020) kallar för “PE-effect” gav följande resultat:

Tvåvägsmodellen har en tydlig koppling till gällande kunskap om fysisk aktivitet och autonom motivation för ämnet Idrott och hälsa. Resultatet visade att när elever fick utmana sig själva, kände dem högre nivåer av kompetens, autonomi och samhörighet. Dessutom ökade elevernas självstyrande motivation för att vara fysisk aktiva utanför skolan. Däremot visade studien att enbart kunskaper om fysisk aktivitet inte gav märkbara resultat på autonom motivation. Artikeln ger en förståelse hur kunskap och autonom motivation kan vara två grunder för utveckling av elever inom Idrott och hälsa. Slutsatsen visade också att

undervisning om kunskap i en autonom-stödjande miljö har en direkt effekt på att främja elevernas motivation om att vara fysiskt aktiva på fritiden.

Lamb et al. (2021) presenterar i sin artikel i tidskriften International journal of environmental research and public health två studier som har studerat hur elever motiveras och reagerar på

affektspedagogik, som kännetecknas av ett fokus på elevens känslor medan den lär sig något,

att inlärning som sker i den affektiva domänen (Gano-Phillips, 2009). Affektspedagogik inom idrottsundervisningen försöker alltså väcka positiva upplevelser hos eleverna när de deltar i aktiviteterna.

Den första studien som presenteras utfördes på tre olika skolor med totalt 32 elever som var 11-14 år gamla. Tre lärare utförde lektionerna och använde sig av denna typ av pedagogik. Till skillnad från de tidigare studierna denna kunskapsöversikt har tagit upp är denna studie kvalitativ, då gruppintervju användes för att ta reda på elevernas upplevelser. Endast forskaren var med på dessa intervjuer.

Den andra studien, även den kvalitativ, skedde på två privatskolor med tre klasser som endast bestod av flickor i åldern 15-16 år. Runt 30 elever deltog i studien. Undervisningen pågick i nio månader och utgick ifrån ett aktivistiskt tillvägagångssätt (“activist approach”). En lärare på respektive skola som hade blivit utbildad i det aktivistiska tillvägagångssättet ledde

undervisningen. Det aktivistiska tillvägagångssättet är en modell inom affektspedagogik som riktar in sig på att få flickor mer fysiskt aktiva, genom att bland annat sätta eleverna i fokus i undervisningen och för att skapa möjligheter för flickor att lära känna sin kropp (Oliver &

Kirk, 2016). Resultatet av studien togs fram genom gruppintervju med eleverna.

Gällande motivation tydde resultatet på att elever upplevde en ökad motivation till att delta när undervisningen innehöll valmöjligheter och omväxling. Motivationen ökade även när det introducerades nya moment och aktiviteter. Flera elever lyfte också att lärarens relation till varje elev och uppmuntrande beteende hade positiv inverkan på motivationen. Likt de tidigare presenterade studierna upplevdes en ökad samhörighet vilken också bidrog till ett ökat

deltagande. Lamb et al. (2021) kommer till slutsatsen att i båda studier svarar elever positivt på olika sorters affektspedagogik. De lyfter även att resultatet belyser vikten av att skapa en trygg miljö med samhörighet och valfrihet i gruppen för att öka motivationen till att delta på idrottsundervisningen. Genom att inte tvinga eleverna till att göra något utan istället ge dem valmöjligheter kan eleverna bli mer aktiva. Författarna anser att denna sorts pedagogik inte

bara är möjlig att implementera i idrottsundervisningen utan även att affektspedagogik bör ingå i undervisningen av ämnet.

Med en annorlunda utgångspunkt presenterar Papaioannou et al. (2020) en

ämnesöverskridande studie. Studien syftade på att tillsammans med ämnet fysik att ta reda på hur elevers motivation påverkades i idrottsundervisningen genom att kombinera fysiska färdigheter med begrepp från fysikens värld, såsom att försöka lyfta sina armar när någon håller emot händerna är lättare än när de håller för armbågarna i ett försök att illustrera vridmoment, för att facilitera förståelse och därigenom öka motivationen.

487 elever i åldern 13 ± 1 deltog i studien. Undervisningen sköttes av fjorton idrottslärare.

Studien bestod av tre olika grupper: Försöksgruppen som tog del av den ämnesöverskridande undervisningen; en grupp som undervisades av samma lärare men med den klassiska

idrottsundervisningen. Den tredje gruppen, kontrollgruppen, fick standardiserad

idrottsundervisning från en annan lärare. Resultatet räknades samman genom enkäter som elever fick svara på vid fyra tillfällen. Enkäterna avsåg att mäta elevernas motivation, med fokus på autonomi, yttre motivation och amotivation, samt tillfredsställelse av

lektionsinnehållet.

Studien visade att eleverna i försöksgruppen hade högre känsla av autonomi jämfört med de övriga två grupperna. Resultatet visade även att skillnaden grupperna emellan ökade ju längre studien pågick. Amotivationen var också lägre i försöksgruppen. Den yttre motivationen visade inga skillnader mellan grupperna. Papaioannou et al. (2020) anser att jobba

ämnesöverskridande är ett bra tillvägagångssätt för att öka den autonoma motivationen, det främjar även ökad kunskap inom andra ämnen och begrepp. Trots att denna studien var kort öppnar den för möjligheter till mer expansiva undersökningar i framtiden.

Som det presenterades i inledningen utgår många av de artiklar i denna kunskapsöversikt från Self-Determination Theory. Resultaten styrker teorins lämplighet till att se på motivation.

Genom att tillgodose något eller flera av de psykologiska basbehoven autonomi, kompetens, och samhörighet finner studierna flera olika sätt att öka elevers inre motivation och samtidigt sänka yttre motivation och amotivation. Gaspar et al (2021) såg ökad motivation genom att träna på taktiska förmågor. Genom samarbete ökade känslan av samhörighet, känslan av kompetens ökade när eleverna löste problemen själva, autonomin stärktes när eleverna fick jobba själva för att hitta svaren. Cecchini et al. (2019) såg också att samhörigheten som kom från att elever genom samarbete i små grupper ökade inre motivation genom ökad känsla av samhörighet. Lamb et al. (2021) fann också att känslan av samhörighet, genom

affektspedagogik, ökade den inre motivationen och deltagandet. Enligt Papaioannou et al.

(2020) ökade elevernas inre motivation genom ökningen av autonoma känslan som kom av att lära sig olika fysiska begrepp. Genom TARGET-modellen fann Cecchini Estrada et al. (2020) ett tillvägagångssätt som verkade för att öka elevers inre motivation. Chatzipanteli (2015) såg ökad autonomi genom flera olika ledarstilar. Claver et al. (2020) hittade ett samband mellan en motiverande miljö och autonomt drivna elever. Även om studien inte explicit fokuserade på de psykologiska basbehoven utgör TARGET-modellen ett ramverk som är upplagt för att

tillgodose dessa behov. Samtliga av dessa artiklar som är nämnda i detta avsnitt nämner också att amotivationen blev lägre i samband med att den inre höjdes. Flertalet av artiklarna såg också att med den inre motivationen ville elever i högre utsträckning vara fysiskt aktiva.

Samtidigt ökade amotivationen i studiernas kontrollgrupper.

Related documents