• No results found

Olika uttrycksformer i förskolan

Carina Olsson

Bakgrund

I vår förskola utgår vi från ett Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt där tanken om att barn föds med hundra språk lägger grunden för verksamheten. Även i projektet Språk i alla ämnen för alla elever utgår jag från tanken att barn ska få använda och utveckla sina “hundra språk”. I Reggio-Emilia-pedagogiken betonas samspelet mellan läraren och barnet. De vuxna ska stötta barnet i dialogen och hjälpa dem att reflektera och sätta ord på sina tankar och idéer (Bursatti m.fl. 2000).

I arbetet med de yngsta barnen handlar det mycket om att sätta ord på det man gör och upplever tillsammans under dagen i alla förekommande aktivi-teter och rutiner i verksamheten. Tankar om språkutveckling och lärande genomsyrar vår verksamhet, och löper som en röd tråd genom dagen. Detta arbetssätt förespråkas av språkforskare Veli Tuomela (2011). Att klä upple-velser i ord och se språkutveckling i vardagen ingår i Tuomelas fem språk-pedagogiska principer: språkutrymme, upplevelser, rikt språkbruk, språknivå och begriplighet. Detta sätt att se på språkutveckling överensstämmer väl med förskolans uppdrag i Läroplan för förskolan (Skolverket 2010). Jag har i mitt arbete strävat efter att gå från det konkreta och kontextbundna till det mer abstrakta och kontextoberoende lärandet och kunskapandet (jfr Cum-mins 1996, se hans fyrfältsmodell i Skolverket 2012:61).

Planering

På förskolan finns gemensamma mötesplatser, så kallade torg, där barn från olika avdelningar och åldrar kan mötas i diverse aktiviteter. Det var vid ett av torgen som idén till Bockarna Bruse föddes en tidig morgon då barn och pedagoger från olika avdelningar bakade med playdoh-lera (se figur 1).

“Kolla det liknar en bro”, sa något av de äldre barnen. “Det kanske är den bron som det bor ett troll under”, fortsatte jag. Barnen var snabbt med på noterna, och tillsammans skapade vi de olika figurerna samtidigt som vi berättade sagan om de tre bockarna Bruse.

Figur 1. Trollhår skapas av playdoh-lera.

Att konkretisera och flytta ut sagan i rummet förde mina tankar till Margreth Sandviks och Marit Spurklands bok Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan (2011). Författarna använder just konkretisering som en metod i förskolan för såväl enspråkiga som för flerspråkiga barn:

När vi konkretiserar innehållet i böcker lyfter vi ut bokens värld i rummet där vi befinner oss. Där kan vi tillsammans med barnen vidga bokens värld, ändra den lite grand, göra den lite mer eller mindre lik något vi känner till. (Sandvik & Spurkland 2011:92)

Betydelsen av skapande och kreativitet för barnets utveckling och lärande är även något som betonas av Vygotskij i boken Fantasi och kreativitet i barn-domen (1995).

Genomförande

I skapandet och berättandet uppstod interaktion mellan barnen och deras lärare samt med en annan grupp barn som lekte med djungeldjuren. De till-förde och utvidgade sagan med andra gestalter. Detta inslag ifrågasattes av vissa men accepterades av andra som utvecklade sagan till en egen variant, vilket gjorde att fler barn deltog i berättandet.

Samspelet och berättandet gav upphov till många diskussioner och för-tydliganden kring begrepp och handling. Genom att med händerna känna och forma leran, kunde barnen bilda sig en uppfattning om storleksförhållanden som stor, liten och mittemellan. Kommentarer i samband med skapandet som till exempel “mittemellan är lite mer”, gjorde att man tillsammans re-flekterade och hjälptes åt att komma fram till “rätt” storlek. Var och en kunde delta utifrån sin förmåga och sina förutsättningar för upplevelser. Kommunikation skapades med hjälp av olika sinnen och uttryckssätt.

Aktiviteten ledde till fler möten kring sagan på initiativ från barnen men också från oss lärare. I min barngrupp arbetade vi vidare med att gestalta Bockarna Bruse i andra former. Bockarna i form av plastdjur fick följa med oss ut i en skogsbacke. Där gestaltades sagan med hjälp av naturmaterial. En

pinne fick bli bro och en annan pinne förvandlades till ett troll, med hjälp av en grästuva som fick föreställa hår (se figur 2).

Figur 2. Konkretisera och flytta ut sagan.

På frågan vad pinnen liknade svarade ett barn “en mask” och ett annat “en pinne”, medan några tyckte att pinnen kunde liknas vid en bro.

Samtliga deltog aktivt på ett eller annat sätt i berättandet. Någon gick med bockarna på bron, en annan stångades med trollet och några matade bockarna med gräs. Ett barn hade uppfattningen att det var trollet som ville äta gräs och stångas, vilket ledde till samtal kring sagan och de olika gestal-ternas göranden. Som pedagog fungerade jag som lots i sagan. Med frågor kring händelserna och de olika figurernas roller, skapades engagemang och delaktighet i berättandet.

En annan form för sagan var när vi alla iklädde oss rollerna som bockarna och trollet. Tillsammans gestaltade vi sagan på vår avdelning där en träramp på golvet fick utgöra bron som alla bockarna skulle ta sig över.

Det blev en spännande utmaning och några deltog aktivt medan andra valde en mer passiv roll genom att vara åskådare och betrakta dramat på avstånd.

När boken om Bockarna Bruse så småningom togs fram i gruppen var igenkänningsfaktorn tydlig och barnen hade bråttom att få ta del av innehål-let i boken.

Kollegialt lärande

I förskolan skapas naturliga tillfällen för kollegialt lärande i arbetslagen un-der dagen. På vår förskola finns dessutom ett kontinuerligt förekommande forum för kollegialt utbyte mellan arbetslagen. Pedagogerna ingår i reflekt-ionsgrupper där personal från olika avdelningar och arbetslag regelbundet träffas för pedagogiska diskussioner och reflektioner. I samtliga grupper har jag haft förmånen att få dela med mig av mitt projektarbete med sagan om Bockarna Bruse och på så sätt även fått möjlighet att låta mina kolleger ta del av kursinnehållet i Språk i alla ämnen för alla elever.

Reflektion

I arbetet har jag kunnat praktisera den kunskap och de metoder för språkut-vecklande arbete och lärande som jag fått under kursens gång. Med hjälp av olika former av dokumentation har jag och mina kollegor kunnat följa och reflektera över barnens utveckling och förmåga att såväl med ord som med andra uttryckssätt aktivt kunna delta i berättandet och skapandet av sagan om Bockarna Bruse. När vi i arbetslaget reflekterade över en film som vi gjort i samband med ett av berättartillfällena, kunde vi tydligt se hur ett tidigare till synes passivt barn deltog aktivt i berättandet. Med sin lerklump “klampade” han i bordet och på kompisen bredvid. Vygotskijs tankar om lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt Lpfö:s (Skolverket 2010) intentioner om att skapa utrymme för lärande med hjälp av olika uttryckssätt, blev här tyd-ligt. Barnen har också haft rikliga möjligheter att utifrån sin fantasi och med hjälp av de äldre barnen och olika material, få skapa figurerna och övrig rekvisita till sagan. Samtalet och språkandet har löpt som en röd tråd under aktiviteternas gång.

När vi tog fram boken om Bockarna Bruse visade barnen sin nyfikenhet på och förförståelse om berättelsen. De var ivriga att få titta i och ta del av boken, och de pekade på figurerna som några av barnen också kunde namnge. Någon kunde med ord berätta delar av händelseförloppet. Vi har också sett att barnen på eget initiativ leker Bockarna Bruse. Att skapa in-tresse för en saga genom att konkretisera och flytta ut den i rummet visar sig alltså vara en framgångsfaktor för språkutveckling och lärande för de yngsta barnen (Sandvik & Spurkland 2011).

Referenser

Bursatti, Anna, Maechel, Ingela & Wallin, Karin (2000). Ett barn har hundra språk: om skapande pedagogik på de kommunala daghemmen i Reggio Emilia, Italien. Stockholm: Sveriges utbildningsradio AB.

Sandvik, Margreth & Spurkland, Marit (2011). Språkstimulera och doku-mentera i den flerspråkiga förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö reviderad 2010. Stockholm: Skolverket.

Skolverket (2012). Greppa språket: ämnesdidaktiska perspektiv på flersprå-kighet. Stockholm: Skolverket.

Tuomela, Veli (2011). Att få en syl i vädret! Språkutvecklande arbetssätt i förskolan. Föreläsning för förskolepedagoger i Sölvesborg.