5 Utgångspunkter för utredarens förslag
5.5 Omhändertagandet av hemlösa katter behöver
5.5.1 Myndigheternas insatser
Generellt
Den nya djurskyddslagen innebär således ett förtydligande av att det är förbjudet att överge djur. Lagen förtydligar också att förvildade djur av tamdjursart ska omfattas av lagen. I regeringens proposition
Ny Djurskyddslag redogörs för konsekvenserna av dessa
förtydliganden. Samhället har ansvar för att ingripa och omhänderta övergivna och förvildade djur som lider. Beträffande vissa arter, t.ex. katter bör man enligt regeringen utgå från att djuret lider när det inte hålls av människor. Det är länsstyrelserna som har huvudansvaret för att omhänderta hemlösa katter. Polismyndigheten har i vissa fall ansvar för omedelbara omhändertaganden enligt djurskyddslagen och ansvarar också för hantering av upphittade eller borttappade katter enligt lagen (1938:121) om hittegods (hittegodslagen).
Det kan i praktiken vara svårt att skilja ägda katter från andra katter, eftersom katter i stor utsträckning rör sig fritt utomhus. I ett och samma område kan det röra sig såväl ägda katter som övergivna katter samt avkommor från katter som kommit bort eller övergivits. Svårigheten att skilja djur som har en ägare från andra djur, tillsammans med den omständigheten att det kan vara mycket svårt att komma nära och fånga in katter som är skygga eller förvildade,
medför att den praktiska hanteringen av kattärenden är mycket resurskrävande för de inblandade myndigheterna.91 I kapitel 3
redogör jag för uppgifter om kostnader som inkommit från länsstyrelserna och Polismyndigheten.
Katter som hittegods
I 4 § hittegodslagen föreskrivs att om en ägare till hittegods inte blir känd inom tre månader från det att fyndet anmäldes hos polismyndighet eller om ägaren inte kommer till polismyndigheten inom en månad från det att han eller hon underrättades om fyndet eller om ägaren på annat sätt kan anses ha uppgett sin rätt, tillfaller hittegodset upphittaren. Denna bestämmelse är tillämplig på upphittade katter.
Den 1 januari 2008 tillkom en ny bestämmelse i hittegodslagen (4 a §). Enligt denna ska i fråga om en hund istället för vad som sägs i 4 § gälla att hunden ska tillfalla staten, om ägaren inte återtar hunden eller, om ägaren inte är känd, inom 10 dagar från det att fyndet anmäldes till polismyndigheten. (se avsnitt 2.2.7).
Polismyndigheten hanterar idag en stor mängd hittegodsärenden som gäller upphittade katter (se avsnitt 3.5). Till skillnad från vad som gäller hundar finns alltså inga regler om hur länge myndigheten ska förvara en upphittad katt. Huvudregeln är att kattens ska förvaras i tre månader innan den tillfaller upphittaren eller staten. Förvaring av katt är därför förenade med stora kostnader för myndigheten. Svårigheten att avgöra om en katt är ägd och i så fall av vem bidrar till detta.
Kattens status skulle enligt min bedömning vinna på att likställas med hundar vid tillämpningen av hittegodslagen. Det är lika olämpligt att betrakta en katt som vilket föremål som helst som när det gäller hundar.92 Det är inte heller lämpligt ur
djurskyddsperspektiv med långa förvaringstider. Polisens kostnader för förvaring av upphittade katter skulle minskas om förvaringstiderna blev kortare. Eftersom det inte ingår i mitt uppdrag att föreslå ändringar i hittegodslagen kommer jag dock inte att utreda denna fråga.
91 Prop. 2017/18:147, s. 46 ff.
Min bedömning
Jag bedömer att det är önskvärt att förenkla myndigheternas hantering av ärenden om omhändertagande av hemlösa katter och på sikt även minska antalet sådana ärenden. Även hanteringen enligt hittegodslagen skulle behöva underlättas. Detta är nödvändigt såväl av omsorg om de hemlösa katterna som av effektivitetsskäl.93
5.5.2 Civilsamhällets insatser
Ideella djurskyddsorganisationer som driver katthem och andra omplaceringsverksamheter gör ett omfattande arbete för att ta hand om och hitta nya ägare åt hemlösa katter. Deras verksamheter tar emot hemlösa katter från polisen, länsstyrelserna och allmänheten. Enligt en rapport från Statens lantbruksuniversitet år 2007 finns det ett sextiotal djurhem i Sverige, som uppskattningsvis tar hand om 7 500 katter per år.94 I en enkätundersökning som gjordes av
Djurskyddet år 2016 tillfrågades 110 verksamheter. Av dessa svarade 50. Enkäten visade att de omhändertog totalt 6 054 katter under år 2015. Av dessa var 5 092 katter hemlösa. De svarande katthemmen uppgav av de hade varit tvungna att säga nej till 1 900 förfrågningar på grund av platsbrist. De kunde dock ge 4 652 katter nya hem.95 I
november 2018 gjorde försäkringsbolaget Sveland en undersökning av katthemmens situation (se avsnitt 3.10). En webbenkät skickades till 100 djurhem, varav 49 stycken svarade. Under år 2018 kunde dessa katthem placera 3 610 katter. De var dock tvungna att avvisa 1 740 katter på grund av i första hand platsbrist. Innan en katt förmedlades till en ny ägare hade katthemmen i regel sett till att katten var vaccinerad, id-märkt och kastrerad.96 I jämförelse kan
93 Denna bedömning delas av bl.a. följande remissinstanser som yttrade sig över SOU 2011:75.
Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län och Kalmar län var positiva till
de fem föreslagna åtgärderna och bedömde att de kommer att förenkla hanteringen (administration och kostnader) av dessa ärenden hos myndigheterna. Länsstyrelsen i Hallands
län anförde att det är viktigt att komma tillrätta med problemet med herrelösa katter, vilket är
resurskrävande både för polismyndighet och länsstyrelse samt medför lidande för dessa katter.
94 Djurhemmens verksamhet i Sverige: Med fokus på katterna. Statens lantbruksuniversitets
slutrapport till Djurskyddsmyndigheten 2007, Andersson et al.
95 En katt har ett liv – inte nio. En rapport om Sveriges största djurskyddsproblem och förslag
till politiska lösningar från Djurskyddet Sverige.
96 Kattstallet i Vällingby t.ex. uppger på sin hemsida att samtliga de katter som de omplacerar
till nya hem är kastrerade, veterinärbesiktigade, avmaskade, vaccinerade, försäkrade och ID- märkta. http://www.kattstallet.se/.
nämnas att hundstallen endast behöver ta emot ungefär 500 hundar per år.
Katthemmen och andra liknande verksamheter gör en betydelsefull insats för de hemlösa katterna. Det finns dock fler hemlösa katter än platser på katthemmen. Svårigheten att skilja ägda katter från de som är hemlösa innebär att en del av de katter som tas om hand kan ha en ansvarig ägare någonstans. Om katthemmen snabbt kunde återbörda sådana katter till ägarna, skulle mer resurser kunna läggas på de katter som verkligen behöver hjälp.