Omprövning och återkallelse

En av grunderna för omprövning och återkallelse av tillstånd avser det fall att detta behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet. Att uppfylla art- och habitatdirektivet omfattas av den möjligheten som en del av EU:s sekundärrätt. Enligt EU-kommissionens vägledning kan kravet i artikel 6.2. innebära behov av att t ex stoppa en befintlig verksamhet eller att vidta åtgärder för att begränsa konsekvenserna.

Enligt 16 § förordningen om områdesskydd som genomför art 6.2 i svensk rätt ska myndigheter inom ramen för sina befogenheter och ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs eller är lämpliga med hänsyn till det skydds- intresse som föranlett utpekande av ett Natura 2000-område och särskilt bevaka att en gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs för berörda livsmiljöer och arter. Vad innebär då det?

I rättsfallen Stadt Papenburg och Grüne Liga Sachsen slog EU-domstolen fast att artikel 6.2 är tillämplig på projekt som påbörjats innan ett område på pekats ut som ett område av gemenskapsintresse. Genom att artikel 6.2 inne- bär en skyldighet att förhindra försämringar och störningar som kan få bety- dande konsekvenser för målen med direktivet, kan därmed medlemstaten och dess myndigheter och domstolar ha en skyldighet att ingripa mot verksamhe- ter som kan få sådana konsekvenser. Tillsynsmyndigheter ska enligt 16 § för- ordningen om områdesskydd ingripa med de verktyg som finns i miljöbalken mot sådana verksamheter. Det kan innebära tillsynsingripanden, eller begäran om omprövning eller återkallelse av ett tillstånd. Bestämmelsen kan ge grund för krav på omprövning av ett Natura 2000-tillstånd om det visar sig att vill- koren inte är tillräckliga för att skydda naturtyperna eller arterna.32

2.2.4.1 RÄTTSKRAFT FÖR TILLSTÅND ENLIGT MILJÖBALKEN

För verksamheter som har tillstånd enligt miljöbalken eller enligt föreskrif- ter med stöd av miljöbalken gäller för frågor som prövats i tillståndet, vissa speciella begränsningar i myndigheternas möjligheter att återkalla eller ompröva tillstånden m.m. Detta är en följd av miljöbalkstillståndens rättskraft. För tillstånd, godkännande och dispenser som meddelats enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter med stöd av balken, innebär rättskraften att tillstånden kan omprövas eller återkallas, under de förutsättningar som anges i miljö- balkens omprövnings- eller återkallelsebestämmelser.33 Det bör vara klart att

sådana tillstånd som anges i 24 kap. 1 § miljöbalken endast kan omprövas eller återkallas enligt 24 kap. 3 och 5 §§ miljöbalken.

Enligt 24 kap 5 § miljöbalken kan omprövningen gå ut på att ”ändra bestämmelser om tillåten produktionsmängd eller annan liknande bestäm- melser om verksamhetens omfattning samt att ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana”. Begränsningen av hur långt omprövningen kan gå anges i 24 kap 5 § sista stycket miljöbalken (se vidare avsnitt 2.2.7). Bestämmelsen säger att omprövningen inte får resultera i så ingripande bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras. Om inte dessa förutsättningar är uppfyllda får myndigheten begära återkallelse av hela tillståndet. De prövningsgrunder som skulle kunna vara aktuella för återkallelse är nästan desamma som för omprövning.

Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen kan ansöka om omprövning och återkallelse. Någon omprövningsansökan där Natura 2000-frågan varit i huvudfokus har inte lämnats in. Däremot har Kammarkollegiet ansökt om återkallelse enligt 24 kap 3 § miljöbalken av tillståndet Långforsens kraftverk (Mark- och miljööverdomstolens dom 2015-06-12 i mål nr. M 6028-14) med fokus bl.a. på Natura 2000. Ansökan avslogs av mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolens dom är överklagad till Högsta domstolen som 2016 ännu inte hade tagit ställning till om pröv- ningstillstånd ska meddelas.

2.2.5 Vattenverksamhet

Befintligt pågående reglering såväl som ny eller ändrad reglering av ett vatten- drag kan innebära långtgående förändringar i ett vattensystem. Vattenreglering påverkar naturliga processer som i många fall är en förutsättning för att nå en gynnsam bevarandestatus för flera av de vattenlevande arter och naturtyperna. Många av dessa processer är långsamma, vilket innebär att en försämring kan pågå under lång tid efter att regleringen av ett vattensystem har påbörjats.

Särskilt när det gäller vattenverksamheter med gamla tillstånd kan det uppstå problem i förhållande till Natura 2000. Det kan bero på att sådana

gamla vattentillstånd många gånger är svåra att tolka. Det kan därmed vara svårt att avgöra vad som reglerats i tillståndet. Det kan också uppstå problem med att avgöra om vattenverksamheten pågick den 1 juli 2001 eller om den av någon anledning får anses ha övergivits innan dess. När det gäller vatten- verksamheter som bedrivs med stöd av äldre rättigheter som urminnes hävd eller privilegiebrev har Mark- och miljööverdomstolen klargjort att sådana rättigheter inte kan jämställas med tillstånd enligt miljöbalken. Rättigheten kan medföra en rätt för verksamhetsutövaren att förfoga över vattenresursen, men det innebär inte att verksamheten är tillåten att bedrivas enligt miljöbalken. Tillsynsmyndigheten har mot den bakgrunden i sådana här fall skäl för att före- lägga om tillståndsprövning. I samband med tillståndsprövningen klargörs vad som ska gälla för fortsatt vattenverksamhet vid anläggningen.34

I de fall sådana problem riskerar att inverka på möjligheterna att upprätt- hålla gynnsam bevarandestatus för livsmiljöerna eller arterna som behöver skyddas i området har myndigheterna möjlighet att verka för att tillståndet omprövas eller återkallas.

2.2.6 Omprövning och återkallelse av rena Natura 2000-tillstånd